Den här sidan har korrekturlästs
Här dog hon. Grift, som skänkte vård
Och frid från stormar tunga,
Kring dig i smältande ackord
Än Vetterns vågor sjunga!
Du sorgsna barn från Englands haf,
Martyrens palm vi ge din graf
Och klosterliljor strö därhos
Vi ut omkring Lancasters ros.
Vi hvita, röda rosor ut
Här strö i mild förening.
Ty »rosors krig» är evigt slut
Och har ej längre mening.
Vi röda, hvita rosor strö
Kring plats, där Englands barn fick dö.
Hon själf blef nästan hvit, det tros,
Af tårars svall, Lancasters ros.
Wirsén, Visor. 11.
