Den här sidan har korrekturlästs
Till en lidande.
Jag vet, du undgick ej den malörtsrika kalken,
Som dock blir läkedom, när man, som du, den tar.
Du sett din lefnadsfröjd stå lik på katafalken,
Du lidit, jag det sett, och dock din blick var klar.
Ej Stoas stolthet gaf dig under kvalen stödet.
Du känt dig ej, som den, stå upphöjd öfver ödet,
Din själ sin motgång bar, ej dignande därvid,
Som tempelbjälken bärs af stum karyatid.
