Den här sidan har korrekturlästs
Om klaffartunga vållar kval,
Om skoningslöst dig når förtal
Med stämma hal,
Så slut ditt bröst i pansar!
Du visste nog, när på din färd
Du först drog ut från lugnets härd,
Att i vår värld
Man ej på rosor dansar.
Din fria mening trofast säg!
Hvad gör, om enslig blir din väg?
Att lefva är förvisst ej lek,
Och du af sår blir stundom blek;
Dock om dig svek
Allt annat, Gud ej sviker.
Han sommar ger i ålderns höst
Han har så många ord af tröst
Åt sorgset bröst,
Hans hägn ej från dig viker,
Och när i nöd du går försänkt,
Han lättar bördan oförtänkt.
