Min mor var Hjärtesorg, min far jag aldrig kände,
Hvad veckodag det är, för länge sen jag glömt,
Jag trogen var min Gud, han gaf till lön elände,
Jag litat på hans hjälp, sin hjälp han undangömt.
Nu har jag skytt kapell och klostergård och kyrka.
Finns bistånd ej hos Gud, det finns i egen styrka.
Jag nöd och kval har känt förutan egen skuld.
Mig jorden jämmer bär, mig himlen ej är huld.
Vik från min väg! Om sorg mig skänka jord och himmel,
En tröst står alltid kvar: de vilda striders vimmel.
O främling! Denna dag för hvarje sorg har bot.
Lägg dina vapen af och tag Guds nåd emot!
Just denna helga tid en himmelsk dufva sänker
Sig öfver Graalen ned, hvars fäste tronar här.
Du ser, hur dess palats med torn och tinnar blänker
Ur vilda skogens bryn. Vid Montsalvaz du är.
