Den här sidan har korrekturlästs
Säg, blef du lockad in i lustans svall,
Där bländverk blomsterströ hvart syndafall?
Mot frestelsen stod fast som marmormur
Min hågkomst af min brud Kondviramur,[1]
Min enfald ock, som slipprigt språk ej fattat –
Mig därför mången sinnlig gäck beskrattat –.
Förföriskt mången halft beslöjad barm
Min blick gaf låga, gjorde hågen varm,
Men strax jag tänkte på det kyska läger,
Där make kärleksord åt maka säger,
På mina dyra små, vår kärleks frukt,
Som spira upp i moders ömhetstukt,
Och därför vällustbäddars prakt jag skydde
Och föga ens min krigarstolthet brydde
Den fälla, lustan alltid ställa vet
Med tvifvelsord om kraft och manbarhet,
- ↑ Detta namn, likasom Trevrizents, har, jämte åtskilligt af denna dikts uppränning, hämtats ur Wolfram von Eschenbachs stora diktskapelse om Parsifal; men fria omdaningar af ämnet här och hvar gjorts och dikten har sökt från skrymmande höljen lösgöra kärnan i Graal-sagan.
