Den här sidan har korrekturlästs
I seklets morgon, gamla jord, titanen,
Marengos hjälte, dina lagar skref,
Tills sist på ön i vilda oceanen
Hans stormigt sköna saga lyktad blef.
Ej fredsoliv på jorden länge trifs,
En kalk af blod och tårar släktet gifs.
Skall blod bestänkt
Och tåredränkt
Ock seklets afton sjunka ned i vester
Trots alla vackra kejsarmanifester?
Roffågelsstaters obetvungna lusta
Och kejsargamars täflan, gränslöst stor,
Oss smärre tvingar att till värn oss rusta,
Så godt det går, med näbbar och med klor.
Nyss var det kvaft, nu spörjs en ilning kall,
Som före ljungeldsken och åskors knall.
En länk, ett band
Är hvarje land
I en elektriskt laddad jättekedja.
Se, världen flammar som en vapensmedja!
