Den här sidan har korrekturlästs
Dit leda djupt osynliga kanaler,
För oss den oftast är i skymning sänkt,
Tills någon gång med mystiska portaler
Den skymtar blixtlikt fram och oförtänkt.
Ljuft därifrån gå hymner till vårt öra,
När ej det döfvadt är af världens larm,
Vi länge glömda barndomsljud då höra,
Och själen blir af hemlandstrånad varm.
Där är vårt urhem, är vårt väsens källa.
Af dagens snärjgräs öfverväxt den är,
Men när dess dolda vågor börja välla,
Då vakna hjärtats innersta begär.
Det obeskrifliga blir då förnimligt:
Hvad öra än ej hört, ej öga sett,
Ett evigt lif, som skymdes af ett timligt,
Har Gud åt sina älskade beredt.
