Den här sidan har korrekturlästs
2.
Ett sällsamt dubbelväsen är oss gifvet,
Ibland allt yttre sjunker ned till noll,
Vi fylla sysslorna i hvardagslifvet,
Men själen verksam är på annat håll.
Vi sköta stilla, men som automater,
Hvad stunden kräfver, träget, samvetsgrant,
Men världen tycks oss en kulissteater,
En högre verklighet är oss bekant.
Långt bak medvetenhetens tröskel döljer
I vanligt fall sig andelifvets våg,
Ibland den öfversvämmar dock och sköljer
Med vårligt flödes svall vår hela håg.
