30
på besök när som hälst, och hon ber, att jag skall taga emot honom med hela min öfversvallande moderliga ömhet och kärleksfullhet — karlen har nämligen en vansinnig fruktan för att få en ondsint svärmor —»
»Jag skulle gärna vilja läsa min tidning, suckade hr Zätterblom, »men det är naturligtvis alldeles för pretentiöst — prata du på, snälla Beata, så att du blir nöjd!»
»Ja, men käre lille Jakob, är du inte glad, för att du blir af med tösen och får henne försörjd? Hon har stora fordringar och rolig att ha hemma är hon inte — så svårt humör —»
»Det är mig totalt likgiltigt,» sade hr Zätterblom och kramade ihop tidningen i handen samt såg framför sig med dystert allvar. »Jag har inte långt igen.»
»O Gud — Jakob — har du ondt någonstans?» frågade fru Zätterblom ångestfullt. »En senapsdeg — doktorn — hjärtstyrkande droppar — våtvärmande omslag — ??»
»Nej! Nej!» sade hr Zätterblom och slog afvärjande med händerna framför sig. »Men det står här i tidningen, att socialisterna har en hemlig domstol, där de döma misshagliga personer till döden och sedan aflifva dem.»
Fru Zätterblom skrattade gladt och hjärtligt:
»O, så du skrämde mig!! Inte behöfver du vara rädd! Du är ju så god vän med arbetarne. Har du kanske inte kommit hem ibland med handen alldeles fördärfvad och svullen af alla handtryckningar, du växlat med dem, har du inte fått ha sublimatomslag och —»
»Dumheter?» fräste hr Zätterblom. »Det har ju varit vid valtillfällen, annars tar jag väl för sjutton ock inte en arbetare i hand, och den här sträjktiden har jag varit förbaskadt oförsiktig och sagdt beska saker om socialdemokraterna —»
