4.
TYGMÄSTARE.
Öfverstetygmästaren eller rikstygmästaren hade inseende
öfver allt rikets arkli och var gemensam för så väl här som
flotta. År 1563 förordnade Erik XIV befallningsmannen på
Stockholms slott Anders Sigfridsson Rålamb att utöfva detta
inseende, anskaffa fyrverk, lådor m. m.[1] Han kallas af denne
konung för öfverstearklimästare och af Johan III för
öfverstetygmästare.[2]
Såsom den första tygmästarinstruktionen torde kunna anses amiral Bengt Söfringssons fullmakt år 1591 såsom “riksens öfverstearklimästare“. Enligt denna skall han hafva inseende öfver allt det stora arkli, som är på alla befästningar i Sverige, Finland och Estland samt på flottan och landtåg med allt hvad dertill hörer, såsom byssegjutningen, salpeterverkstäderna, svafvel- och krutbruken, styckelåde- och hjulmakarverkstäderna med alla dervid använda handtverkare. Likaledes skall han hafva vård om rikets rustkammare med ryttares och knektars tyg samt “lilla arkliet“ med allehanda slags “värier“ och deras tillbehör. “Och ändock riksens amiral och underamiral hafva örlogsskeppen och galejorna i befallning, som med skytt och andra krigspartzeler äro ut rustade, hvilka de med omvårdnad skola försörja, dock likväl skola de arklimästare eller bysseskyttare, som deruppå äro förordnade, hvar för det skepps rustning, som han hafver i antvardning, göra ofvanbemälde Bengt Söfringsson en klar räkenskap, hvilken han ock årligen i rätt tid af dem fordra skall och derhos förhålla dem, att inga skytt eller annat måtte bortlevereras och förskingras utan Våra underskrifna bref och befallningar, utan det kommer Oss och kronan till nytta; och när sommarresorna äro ändade och skeppen komna i hamn och vinterläge, då skall allt granneligen uppskrifvas, hvad utlemnadt är.“ Vidare skall han fördela embetsfolk
