2.
STYRELSEN.
Sitt arbete för bildandet af en örlogsflotta har Gustaf I
utfört utan verksammare biträde af någon. På honom ensam
hvilade all omsorg och allt ansvar. Byggandet af skepp,
anskaffning af skeppsfolk, skeppens proviantering, folkets
aflöning, allt berodde på hans omtanka och derförutan skulle
i behofvets stund hvarken hafva funnits skepp, folk, proviant
eller penningar. De enkla formerna möjliggjorde, att all
styrelse och förvaltning kunde läggas i en persons hand.
De organ, som konungen begagnade för sina befallningars utförande, voro ståthållare, befallningsmän och fogdar. För 1526 års utrustning skref konungen den 11 Juli detta år till befallningsmannen på Stockholms slott Peder Hård och höfvidsmannen på Kalmar Arved Vestgöte att utreda konungens skepp och jakter.[1] I allmänhet var det ståthållarne på de platser, der skeppsgårdar funnos, hvilka hade närmaste tillsyn öfver skeppen. Särskildt var detta för hållandet med Stockholms skeppsgård, som låg vid sjelfva slottet och hörde jemte tyghuset under slottets ståthållare. För skeppsförnödenheters anskaffande vände sig konungen direkt till fogdarne i landsorten och borgmästarne i städerna. Särdeles talrika äro brefven härom för anskaffning af de vigtiga artiklarne skeppsbröd och skeppsöl.[1]
På samma sätt ombesörjde Erik XIV personligen sin stora flottas styrelse och förvaltning i alla detaljer. Han tillhandlade sig krut, handvapen, harnesk, kläde m. m. i tyska och nederländska hamnar emot hvarjehanda varor, som han utskeppade på sina fartyg, hvilka sedan hemförde de utländska varorna. Han tillskref fogdarne om bryggning och bakning för skeppsflottan, om utskrifning af nytt manskap i de afgångnes ställe m. m.[1] Ståthållarne i Stockholm hade fortfarande bestyr med skeppsgården derstädes. Den 19
