Det fria skär
Mig Ijufligt är,
Där blåa vågor gunga. Min vaggsång förr Kring stugans dörr Jag hörde böljan sjunga.
En arm natur!
Blott gran och fur
Och klippan, falkars näste!
En mager jord,
Ett tarfligt bord,
Guds ord till hjärtefäste!
Ett nyponsnår
Med rosor står
I mången liten skrefva,
Och plats finns nog
I enslig skog
För blyg linnéas refva.
Behöfves mer
Än sol, som ler,
En luft förutan smitta,
Ett dagligt bröd,
En koja röd,
Dit Härden ej får hitta?
O, skär så blekt,
Af vindar smekt,
Af vågor rundt omsjunget!
Var kargt, var hårdt,
Förblif blott vårt
Och svenskt och obetvunget!
