Sockenskräddaren
| ← Tuppen Apollos död |
|
En Tullinspektörs sorgeqväde → |
Sockenskräddaren.
Lita visa vill jag sjunga, jag — san
Den skall bli af aldra-finsta slag — san.
Det skall Gud min veta,
Sjunga och arbeta,
Det är just hvad jag kan friska tag — san.
Fullt med arbet' hänger i mitt tak — san,
Fogdens byxor, sönderspruckna bak — san.
Han är rik och mägtig,
Men fast han syns prägtig,
Är han, oss emellan sagdt, ett vrak — san.
Lagmans res-rock hänger der af skinn — san.
Det är karl att vara styf och stinn — san,
Högförnämt han statar;
Men som folket pratar,
Lagen kan han vända ut och in, — san.
Dessa svarta kamlotts-västarna — san
Skola passa Herr Adjunkten bra — sam.
Aldrig jag som mästar'
Annat sett, än västar:
Byxor har han visst ej råd att ha — san.
Åt Herr Pastorn är jag alltid van — san
Att ta fläckarna ur hans kaftan — san.
Det är klart som dagen,
Det är alltid lagen,
Hvar gång gubben kommer ifrån stan — san.
Den kavaj, som jag nu syr uppå — san,
Den tillhör vår båtsman N:o 2 — san.
Gratis vill jag lappa
Både rock och kappa,
Om han bara ville Ryssen klå — san.
Snäller fästmö har jag här i byn — san,
Blåa ögon, rosenröd om hyn — san.
Död är hennes moder,
Hennes far och broder:
Efter dem hon ärfde fyra svyn — san.
Läsa kan hon nästan i hvar bok — san,
En förståndig menska, qvick och klok — san.
Nyttig öfver måtta,
Om sej som en råtta,
Och så dygdig som ett litet tok — san.
Klockarn nog försåt för henne satt — san.
Men si, flicka hon var ej så fatt — san.
Hon var för belefven,
Klockarn fick dra vefven,
Kär och tokig som en klockarkatt — san.
Bröllop skall det bli af hjertans grund — san,
Då skall hon som jag på bordets rund — san
Skräddaryrket drifva.
Lycklig skall jag blifva,
Som om jag fått hela Bomarsund — san.
