Som tillförne
|
| "Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader |
Som det har tillförne varit,
Skall det bli i alla dar,
Ljusa ögonblick, som farit,
Mörka moln, som stanna kvar.
Så är lagen, gamla hjärta,
Fast den gör dig föga nöjd:
Ingen glädje utan smärta,
Många smärtor utan fröjd.
Som det varit bar, det blifver
Jämt i täppan vid din knut,
Att bvad solen rikligt gifver
Lätt af baglet plånas ut.
Fåfängt ofta boppet hoppats,
Den står kvar den gamla dom:
Intet blomster, som ej knoppats,
Mången knopp, som ej blir blom.
Blommor vissna, efter seden,
I den lilla rosengård,
Som du äflas tro ett Eden
Tryggt ocb säkert i din vård.
Samma lärdom som tillförne
Gäller, fast den föga tros:
Ingen ros förutan törne,
Många törnen utan ros.