Sotarne

Sotarne.

Förste sotarpojken, liggande i solskenet på ett tak.

Nu är jag häruppe igen,
Högt upp på taket med lod och med skrapa.
Tänk, om jag damp ned uti gränd’ —
Då skulle folket väl stanna och gapa.
Men jag är trygg,
Ligger på rygg
Längs efter åsen och sträcker på kroppen;
Och om jag föll’,
Tror jag han höll’;
Annars så finge vår Herre ta’ opp’en.

[ 179 ]

Andre sotarpojken kommer upp i en skorsten på granntaket.

Hå, ligger du der, din krabat,
Tiger som muren och glömmer bort ropet?
Du måtte fått dugtigt med mat,
Ligger så nöjd som du låge vid stopet.
Har du kanske
Något att ge?
Kasta då hit öfver gatan en lyra!
Så … det gick bra.
Tack skall du ha.
Nu ska’ vi skrika och ropa som fyra.

Båda stämma upp sotareropet.

Åh! Hå!
Lioli-olej!
Lioli-ola!
Olej! Ola!
Hå!

Förste sotarpojken.

Så, släpet är slut för i dag.
Kom nu hem och slå sotet utaf dig!

[ 180 ]

Andre sotarpojken.

Nej, vänta, så bjuder väl jag
På ett stop öl för den biten du gaf mig.

Båda.

Hejsan! hurra!
Sotarn mår bra,
Slipper arbeta båd' nätter och dagar;
Sliter ibland
Ondt lite’ grand,
Sedan han gör blott hvad honom behagar.