Ståt
| ← Vid Siegesdenkmal |
|
Farväl till utvandraren → |
| Från diktsamlingen Vid allfarväg (1884). |
Epilog till Gustaf-Adolfsfästen d. 6 nov. 1882.
- "Huru kan jag njuta bekvämligheter, då jag rundt om-
- kring mig ser så många andra vara i saknad däraf?"
- Gustaf II Adolf före slaget vid Lützen.
Än går öfver landet ett eko
Af lysande fästers rad,
Af bruset från många talen
Och af dånande kanonad.
Vi manat det stora minnet
För nutids slägte fram —
Har ock det starka sinnet
Left upp ur seklers dam?
I fraset af galadrägter,
Vid lekande sabelklang
Hörs Gustaf Adolfs stridssalm,
Som den ur dimman sang.
De härliga gamla orden,
Som sträft i böljande sång
Mot väldig fiende darrat
På hjältars tungor en gång,
De dåna så fint och säkert,
De dansa i välljud fram:
Ett börjande, praktfullt nummer
Å lyckadt fästprogram.
Bland glammet af mätta gäster
I mäktigt strålande sal
Äskar det svenska målet
Ljud till klingande tal —
Det mål, som i Lützens dimma
Hän öfver härar ljöd,
Så under våta kyller
Blodet värmande sjöd,
Som ljöd för splittrade linjer
Än med segrande klang,
När fnysande, brune fålen
Lös genom lederna sprang.
Och folket i fylda krogar,
Tömmer vid högstämdt rus
Glasen för heliga minnet,
För samvetsfrihet och ljus.
Och samma klockslag ljuder
Vid brusande fästmusik,
Som slog, när i mörkret man sökte
Tyst ett plundradt lik.
Så somnar det lyckliga folket
På dryckjom och minnen in
Och vaknar med slappa tankar
Och hugstort drömmande sinn:
I Gustavianska koret
Mot fäjad sarkofag
Står blågul sidenfana
Bland trasor från Lützens dag.*
* Man torde erinra sig, att vid Gustaf Adolfsfästen insattes i Gustavianska koret i Riddarholmskyrkan högtidligen en ny sidenfana.