Svenska Akademiens handlingar/Direktörens berättelse 1826

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Direktörens (Franzéns) svar
Svenska Akademiens handlingar ifrån år 1796. Tolfte delen

Kanslerns (Wetterstedts) tal och berättelse om sammankomsten
Tassos död, af Herr Carl. A. Nikander  →


[ 117 ]

HANDLINGAR
RÖRANDE
SVENSKA AKADEMIENS
HÖGTIDSDAG,
Den 20 December 1826.


Snille och smak.png


[ 118 ]

INNEHÅLL:
Direktörens Tal och berättelse om Sammankomsten.
Tassos Död; Skaldestycke af Sekreteraren Carl August Nicander.
Minne öfver Riks-Rådet och Fält-Marskalken Grefve Arvid Wittenberg, af Franz Michael Franzén.




[ 119 ]Den 20 December 1826 hade Svenska Akademien på stora Börs-Salen offentlig sammankomst, hvilken H. K. H. Kron-Prinsen täcktes i nåder bevista i den vanliga med galler försedda lektaren.

Akademiens Cansler, H. E. Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Herr Grefve af Wetterstedt, som företrädde Direktörens ställe, öppnade sammankomsten med följande

TAL:

Mine Herrar!

Under loppet af det år, som förflutit sedan Svenska Akademien firade sin sista Högtidsdag, hafva de Skandinaviska Folkens lifligaste önskningar blifvit uppfyllde. En arfvinge till deras kärlek och de förenade Rikenas throner, ger ett nytt stöd åt vår närvarande lycka, en ny borgen för våra förhoppningar. Framtiden, redan för medborgsmannen försäkrad genom eders helgd och den frivilliga gärden åt fräjdade bedrifter och talrika välgerningar, har vunnit en högre [ 120 ]betydelse för våra hjertan. Den Konungastam som förtroendet kallat att leda våra öden och som inympade sin sjelfvunna ära på den urgamla Konunga-thronens, fostrar redan en inhemsk afkomling, som skall uppväxa till manliga dygder under en ädel Faders och en stor Farfaders ögon. Hyllom honom, vid uppgången, den nytända stjernan, som en dag skall lysa för Nordens Folk, i middagens klara sken, det icke smickrets dimmor eller flärdens irrsken skola skymma eller förblända. Förenom våra böner för den nya länken i Carlarnes ärorika kedja, för Oscars och Hjeltedottrens Son, och tryggom oss, för våra efterkommandes sällhet, för deras bevarade frihet, och okränkta rättigheter vid de lärdomar och de efterdömen hon går att emottaga.

Till denna ljusa tafla sluta sig allmänna bekymmer öfver minskade skördar. De skola påkalla en utveckling af Nordens gamla dygder, enig kraft, och måttlighet. Vördom derföre, äfven under pröfningens tid, denna sammanlänkning af vexlande förhållanden, som uppenbarar Försynens allmakt och sänker öfvermodets dåraktiga anspråk på ostörda njutningar, och öfverlemnom oss med trygghet åt det stundande, mera lofvande året, i skygd af den Konunga-thron, der äran och mildheten herrska och med tankan fästad på den Konungsliga planta, som upprunnen på Skandinaviens jord, der slagit djupa rötter, för att, i rika skördar, uppblomstra för kommande slägter.

[ 121 ]Härefter gafs tillkänna af tjenstförrättande Direktören, att Akademien till prisämnen för årets täflan uppgifvit

I Vältaligheten:

1:o Äreminne öfver Kongl. Rådet och Cansli-Presidenten Grefve Bengt Oxenstjerna.

2:o Historisk och Filosofisk jemförelse emellan Svenska Konungarna Gustaf I. och Gustaf II. Adolph, till storhet och Konungavärde.

3:o Fråga: om en ny vitterhet af högre anda och fullkomligare verkning på de menskliga sinneskrafterna i våra dagar verkligen uppkommit? och i fall så vore, hvaruti denna skilde sig till grundsatser och åsigter ifrån 17:de och 18:de seklernas godkända vitterhet, och hvilket vore hvardera slagets förhållande till den gamla klassiska?

4:o Karakteristik af tiden och de utmärkta handlande personer i Sverige från år 1592 till 1600; med lemnad frihet för öfrigt för de Täflande, att till försök i historiska stilen välja någon märkelig händelse, eller ock målningar af flera namnkunniga personer; vare sig ur Sveriges eller andra Länders historie, med förbehåll att ämnet icke finge vara närmare vår tid än slutet af 1600-talet.

Fem försök hade inkommit. Intetdera hade Akademien kunnat belöna med stora Priset, men tillagt andra guldpenningen åt N:o 1. Slutet af Konung Albrechts Regering, med valspråk:

Karakterssvaghet och deraf följande brist på beståndande ärlighet, synas, lika med ytterlig förståndssvaghet, ej så noga veta huru mycket ondt de göra.

Nordforss.

hvilken skrift lästes.

Som Författarinnan, Mamsell Carolina Elisabet Ruders, icke var tillstädes, så skulle belöningsmedaljen genom Sekreteraren henne tillställas.

[ 122 ]Äfven de öfriga skrifterna i Vältaligheten hade Akademien ansett, hvar i sitt slag, förtjena afseende; men hon trodde dem kunna fullkomnas. N:o 3. Äreminne öfver Bengt Oxenstjerna, hade hon funnit utmärka sig genom en vårdad, stundom upphöjd stil, och flera väl utförda ställen. N:o 5. Om vår tids vitterhet i förhållande till den föregående, samt N:o 4. Om de grundsatser, som bestämma vitterlekens perioder, hafva fäst hennes uppmärksamhet; den förre genom eld och lif i tankegång, så väl som i framställning; den sednare, genom en djupsinnigare blick och allmännare öfversigt af ämnet. Begge syntes röja författare, af hvilkas insigt och skicklighet, sedan de närmare begrundat ämnet, hon bör kunna vänta sig ett egentligare och tydligare svar på den framställda frågan. — Äfven i N:o 2. Ali, eller Moslemins första söndring, erkände Akademien berättelsens liflighet, och uttryckets lätta, om ej alltid felfria, behag.

I Skaldekonsten

hade Akademien lemnat de Täflande fritt val af ämne, och derjemte förklarat sig emottaga Öfversättningar af Klassiska Auktorer på alla språk.

Bland Sex inkomna Skrifter hade Akademien tilldömt det stora Priset åt N:o 4. Tassos Död; med valspråk:

— Le Tasse, brûlé d’une flamme fatale,
Expiant dans les fers sa gloire et son amour,
Quand il va recueillir la palme triomphale,
 Descend au noir séjour.
 De Lamartine.

hvilket stycke upplästes.