Sveriges Gamla Lagar/Band VII/Historia Gotlandiae

Samling af Sveriges Gamla Lagar — Band VII av C. J. Schlyter Historia Gotlandiae (Gutasagan)

(Historia Gotlandiae.)^[1]

1.[2]

1.

Gutland hitti fyrsti maþr þan sum þieluar[3] hit. þa war gutland so eluist[4] at þet daghum sanc Oc natum war uppj. En þann maþr quam fyrsti eldi a land Oc siþan sanc þet aldri. þissi þieluar hafþi ann sun sum hit hafþi. En hafþa cuna hit huita stierna þaun tu bygþu fyrsti agutlandi[5] fyrstu[6] nat sum þaun saman suafu þa droymdi hennj draumbr. So sum þrir ormar warin slungnir saman .j. barmj hennar Oc þytti[7] hennj sum þair scriþin yr harmi hennar. þinna draum segþi han firi hasþa[8] bonda sinum hann riaþ dravm þinna so. Alt ir baugum bundit bo land al þitta warþa oc faum þria syni aiga. þaim gaf hann namn allum o fydum. guti al gutland aigha graipr al annar haita Oc gunfiaun þriþi. þair sciptu siþan gutlandi .i. þria þriþiunga. So at graipr þann elzti laut norþasta þriþiung oc guti miþal þriþiung En gunfiaun þann yngsti laut sunnarsta Siþan af þissum þrim aucaþis fulc .j. gutlandi so mikit um langan tima. at land elptj[9] þaim ai alla fyþa. þa lutaþu þair bort af landi huert þriþia þiauþ so at alt sculdu þair aiga oc miþ sir bort hafa sum þair vfan iorþar attu. Siþan wildu þair nauþugir bort fara men foru innan þors borg Oc bygþus þar siþan wildi ai land þaim þula vtan racu þaim bort þeþan. Siþan foru þair borth .i. faroyna. Oc bygþus þar firir þar gatu þair ai sic vppi haldit Vtan foru .j. aina oy wiþr aistland sum haitir gaiþi. Oc bygþus þar firir Oc gierþu burg aina sum enn synis. þar gatu þair oc ai sic haldit. Vtan foru vpp at watnj þi sum haitir dyna Oc vpp ginum ryza land so fierri foru þair at þair quamu til griclanz.[10] þar baddus þair byggias firir af grica kunungi. vm. ny. oc niþar kunungr þann lufaþi þaim Oc hugþi at ai ([11]miþ ann manaþr wari. siþan gangnum manaþi wildi hann þaim bort wisa En þair annzsuaraþv[12] at ny oc niþar wari .e. oc .e. Oc quaþu so sir wara lufat. þissun þaira wiþratta quam firir drytningina vm siþir þa segþi han. Minn herra kunungur þu lufaþi þaim byggia vm ny. oc niþar. þa ir þet .e. oc .e. þa matt þu ai af þaim taka. So bygþus þair þar firir. oc enn byggia. oc enn hafa þair sumt[13] af waru mali Firi[14] þan tima oc lengi eptir siþan. Troþu menn a. hult. oc .a. hauga.[15] wi. oc. stafgarþa. oc a haiþin guþ. blotaþu þair synnum oc dydrum sinum Oc fileþi. miþ matj. oc mundgati. þet gierþu þair eptir wantro sinnj. land alt. hafþi sir hoystu blotan miþ fulki. ellar hafþi huer þriþiungr. sir. En smeri þing hafþu mindri blotan meþ fileþi. matj. Oc mungati. sum haita suþnautar. þi et þair suþu allir saman.

Gotland hitte först den man, som hette Thjelvar. Då var Gotland så dunkelt[Övers. 1], att det om dagarne sönk och om nätterna var uppe; men den mannen förde först eld på landet, och sedan sönk det aldrig. Denne Thjelvar hade en son, som hette Hafthi; men Hafthis hustru hette Hvitastjerna. De två bodde först på Gotland. Första natten som de (der) tillsamman sofvo, då drömde hon en dröm, så som tre ormar vore slingrade samman i hennes barm; och hon tyckte att de kröpo ur hennes barm. Denna dröm berättade hon för sin man Hafthi; han uttydde denna dröm så: Allt är med ringar; bebodt land skall detta varda, och (vi) få ega tre söner; dem alla gaf han namn ofödda; Guti (sade han) skall ega Gotland; Grajper skall den andre heta, och Gunfjaun den tredje. De skifte sedan Gotland i tre tredingar, så att Grajper den äldste fick nordligaste tredingen, och Guti medlersta tredingen, men Gunfjaun den yngste fick den sydligaste. Af dessa tre föröktes sedan folket på Gotland så mycket i lång tid, att landet ej förmådde föda dem alla. Då lottade de bort från landet hvar tredje menniska, så att de skulle behålla och föra bort med sig allt som de egde ofvan jorden. Sedan ville de ogärna fara bort, utan foro till Thors borg, och bodde der. Sedan ville ej landet (d. ä. landsmännen) tåla dem, utan drefvo dem bort derifrån. Sedan foro de bort till Fårön, ock bodde der. Der förmådde de ej uppehålla sig, utan foro till en ö vid Estland som heter Dagajthi (Dagö), och bodde der, ock gjorde en borg, som ännu synes. Der förmådde de icke heller uppehålla sig, utan foro up åt det vatnet, som heter Düna, och up genom Ryssland; så långt foro de, att de kommo till Grekland. Der begärde de af Grekernas Konung att (få) bo i ny och nedan. Konungen lofvade dem (det), ock mente att (det) ej var mera än en månad. Sedan, då månaden var gången, vill han visa bort dem. Men de svarade att ny och nedan var evärdeligen; och sade dem vara så lofvadt. Denna deras tvist kom omsider för Drottningen; då sade hon: min herre Konung, du lofvade dem att bo (här) i ny och nedan, då är det evärdeligen; då må du ej taga ifrån dem (tillåtelsen att bo här). Så bodde de der, och bo ännu, och ännu hafva de något af vårt språk. Före den tiden och sedan länge derefter trodde män på lundar och på högar, heliga ställen och med stafvar inhägnade platsar, och på hedniska gudar; de offrade sina söner och döttrar och boskap med mat och dryck; det gjorde de efter sin vantro. Hela landet hade för sig det högsta offret med menniskor; eljest hade hvar treding för sig (offer); men smärre ting hade mindre offer med boskap, mat och dryck; dessa kallas sjudsällskap, derför att de alla tillsamman södo (kokte).

2.[16]

2.

Mangir kunungar stridu agutland[17] miþan haþit war. þau hieldu gutar .e. iemlica siþri.[18] Oc ret sinum. Siþan sentu gutar sendumen manga tjl suiarikis En engin þaira fic friþ gart fyr þan awair strabain af alfha socn hann gierþi fyrsti friþ wiþr suja kunung. þa en gutar hann til baþu at fara. þa suaraþi hann. Mik witin ir nu faigastan oc fallastan giefin þa mir En ir wilin et iec fari innan slikan waþa þry wereldi. att mir sielfum. annat burnum synj minum. Oc þriþia cunu. þy et hann war senieldr.[19] Oc fiel kunnugur so sum saghur af ganga gicc hann a staggaþan[20] ret wiþr suia kunung. Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/137

Många Konungar stridde emot Gotland medan (det) var hedniskt; dock behöllo Gotländingarne beständigt seger och sin rätt. Sedan skickade Gotländingarne många sändebud till Sverige; men ingen af dem kunde göra fred förr än Avajar Strabajn af Alfva socken; han gjorde först fred med Svearnes Konung. När Gotländingarne bådo honom fara, då svarade han: J veten att jag är nu närmast död och fall; gifven mig då, om J viljen att jag far i sådan våda, tre mansböter, en för mig sjelf, den andra för min födde son, och den tredje för (min) hustru. Ty han var klok och mångkunnig, såsom berättelser gå om (honom). Han ingick i stadgad rätt med Svearnes Konung. Sextio Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/137

Fotnoter

1. A. Hae narrationes non habent alium titulum quam eas rubricas, quas singulis in marg. adposuit rec. man.; notis numeralibus eas demum distinxit Had. B. om. has narrationes.
2. Rec. man. saec. XVI. in marg. add. rubr. Qvomodo Gotlandia inuenta et culta.
3. Loco. v. þieluar primum scriptum fuit hit.
4. Had. legit eliust.
5. Pro a gutlandi.
6. Voc. fyrstu nigriori atramento renovavit rec. man.
7. þitti scriptum est, at prius i subiecto puncto notatum, et y in marg. additum.
8. Lege hafþa.
9. Pro elsti.
10. griclanzs scriptum est, at s deletum.
11. Legendum videtur: mara þan ann &c.
12. annzuaru so sir wara scriptum est, at þa supra litt. ru, suaraþv vero rubris litteris in marg. add. scriba; verba so sir wara lineolis inducta sunt.
13. suint quoque legi posset.
14. Rec. man. in marg. add. rubr. cultus idololatricus.
15. Litt. h omissam supra lineam add. scriba.
16. Rec. man. in summo margine add. rubr. {{sp|pacis conditio cum Rege sveciæ facta. et tʀiʙvtum Anniuersarium.
17. 2
18. 3
19. 4
20. 5

Översättning

1. Tilläfventyrs beteknar det här förekommande ordet eluist eller eliust (kanske rätteligen antingen oliust eller eldlaust) att eld ej fanns på ön.