Sweriges Rikes Lag/Stadfästelse
| ← Företal |
|
Innehåll → |
WI FRIEDRICH med Guds Nåde, Sweriges, Göthes, och Wändes Konung, &c. &c. Landt-Grefwe til Hessen, &c. &c. Giöre witterligit, at ehuruwäl Wåre Högloflige Företrädare, Sweriges Konungar Carl then IX och Gustaf Adolph, wid then härtils brukeliga Lands och Stadslagens utgifwande åhren 1608 och 1618, strax hafwa förklaradt sig wara sinnade, at låta then samma behörigen öfwerse och efter nödtorften förbättra: hwarom jemwäl Riksens Samtelige Ständer esomoftast påmint, och således theras högeliga önskan och åstundan therwid å daga lagdt: hwarföre ock Konung Carl then XI, Wår Högtärade Herr Swärfader, nödigt funnit, at utse och förordna wissa lärda och förståndiga män, som skulle sätta Lagen på tydelig och brukelig Swänska, therwid utesluta hwad icke mera war i bruk, eller genom antagen god sedwana blifwit förändradt, och i stället införa, hwad genom laga Stagar och Riksdags Besluter kunnat blifwa påbudit: Doch har ett så hälsosamt och angelägit arbete för mångahanda emellankomna hinder, swårigheter, krig, och förändringar, icke kunnat til ändskap bringas, förr än the til Lagens öfwerseende sidst förordnade wittre och lagfarne Män, med berömmelig flit och sorgfällighet, sitt utkast och the upsatta Balkar låtit utgå, hwilka dels wid 1731 åhrs, dels wid 1734 åhrs Riksdag, blifwit igenom gångne, öfwersedde, och i wissa mål och ärender ändrade och förbättrade. Förthenskul ock Riksens samtelige Ständer, så wäl uti sidsta Riksdags Beslutet erkändt, gilladt och wedertagit then således utarbetade, och sedermera af Riksens Råd och Ständer med moget betänckande skärskådade nya Lagen, som ock genom bref af then 13 Decemb. 1734, gifwit Oss theras underdåninga åstundan tilkänna, at Wi then samma med wår Kongeliga hand och namn wille stadfästa, och til trycket befordra låta. Wi hafwe således med synnerlig fägnad förmärkt, thetta så länge efterlängtade Lagens öfwerseende och lämpandet til närwarande tider, wara under Wår Regering fullbordadt, och til alla Wåra älskeliga undersåtares nöje och wälstånd inrättadt: och erkänne med wördnad och tacksäjelse then alsmächtiga Gudens milda skickelse, som Wårt Rike med en så beständig frid wälsignadt, at thetta arbete kunnat af Riksens Ständer uti önskelig ro och förtrolighet företagas och afhandlas. Wi hade ock gierna önskadt, at thenna Lag wid thetta åhrets ingång strax kunnat wid alla Domstolar komma i bruk; doch har thermed något längre på tiden kommit at utgå, på thet alt måtte noga i acht tagas, hwad Riksens Ständer nödigt funnit at wid handen gifwa, ändra, tilsätta, eller utelåta, samt at thetta werket genom trycket almänt kunde förkunnas, och til alla landsändar behörigen utkomma.
Therjemte hafwe Wi ock godtfunnit, at härmed i nåder kungiöra och förstå låta, Först at i thenna nu utgående Lagbok icke är någon Konunga Balk beskrifwen, utan hwad i then förra om Konungarätten och thylikt warit infördt, sådant, tillika med Riksens Ständers rätt och frihet, finnes utförliga stadgadt och belefwadt uti Riksens Ständers Wahlact, Wår Försäkring, Regerings Formen, och Riksdags Besluten, hwilka såsom en af Oss och Riksens Ständer, angående Regerings sättet antagen fundamental Lag, böra skattas och anses. 2. At alt hwad genom särskildta Privilegier är faststäldt, har i thenna almänna Lagen ej kunnat inflyta. 3. At the förra Lands och Stads Lagar häruti äro sammandragna, doch så, at alle mål tydeliga blifwit utsatte, hwaruti någon skilnad bör wara emellan Lands och Stadsrätt. 4. At thenna Lag ej innehåller thet, som til särskildt förordnade Domsäten hörer, eller hwad Oeconomie och Politie Förordningar angår, hwilka efter förefallande omständigheter finnas mera förändring wara underkastade. 5. At någre besynnerlige mål, som sällan förefalla, äro efter noga öfwerwägande utelemnade. Och ändteligen sidst, at the saker, som redan äro afgiorda, icke få, i anseende til thenna Lagen, åter rifwas up igen. Imedlertid är med all giörlig omsorg och åhuga ther uppå arbetadt, at i thenna Lag alle the nödigaste stycken måge finnas, som til thet enskildta lefwernet i ett wäl beställdt Rike höra, och uti Rättegångs och Utsöknings mål kunna til rättesnöre tiena, hwarigenom rätt och rättwisa kan handhafwas och bibehållas, tå hwar och en redeliga, och utan wrångwisa, ställer sig Lagens innehåll til obrotslig lydna, samt Dom- och Befalningshafwande utan afseende på höghet, macht, wåld, skyldskap, hat eller afwund, owäldugt hielpa hwar man til sin rätt, in och utländsk, then ringa och fattiga, så wäl som then höga och rika, och frälsa them, som med wåld och öfwermod twingas, särdeles fattiga enkor och faderlösa barn, på thet sanning, frid och rättfärdighet må bo i landet, och then stora Gudens såsom högsta Domarens nåd och barmhertighet i Wårt Rike må styrckas och förmeras. Och emedan genom theras oförtrutna flit, och mödosamma bearbetande, som äfwen til thessa Balkars utkast och upsättande warit befullmächtigade, thetta angelägne werk nu är så wida färdigt, at thet uppå Wår nådiga kungiörelse kan utkomma, och ifrån then första Septemb: nästkommande almänt brukas och efterlefwas: Altså hafwe Wi härmed thenna Lag welat gilla och stadfästa, som Wi ock i krafft af thenna Wår Stadfästelse i nåder biude och befalle, icke allenast alla Wåra trogna Undersåtare, samt alla them, som i Wårt Rike och Länder bygga och bo, at the hädanefter erkänna then samma för Wår och Sweriges Rikes gällande allmänna Lag, then the i alla måtto böra och skola lyda och efterlefwa; utan ock samteliga Wåra Dom- och Befalningshafwande Embetesmän, at the framgent sig therefter rätta, och til obrotsligt hållande och efterrättelse handhafwa. Til yttermera wisso hafwe Wi thetta med Wår egen hand underskrifwit, och med Wårt Kongeliga Sigill bekräfta låtit. Stockholm i Rådkamaren then 23. Januarii 1736.