Till en musikalisk Vän
| ← Skalden |
|
Resan → |
Till en musikalisk Vän.
Du flyktar hän med sommarns snabba stunder
Från Sand och haf och Utkik på en gång,
Och trår till stora verldens blixt och dunder
Och plundrar oss på all musik och sång.
Dig locka mer ej hafvets djupa grunder
Och vindens sus och våra bockars språng. —
Blif qvar! Välan! vi ge dig hela basken:
Der har du Korsö-Fyr, och der Smör-asken![1]
Är icke här ett land rätt godt att vara:
Här dansar hafvet lefnadsfriskt kring ön,
Och helsan andas öfver vågor klara,
Och ”hvarje get är här idylliskt skön”.
Var det ej ljuft, om du vill tänka bara,
Att rulla först i sand och se'n i sjön!
Här har du botat alla kroppens skador,
Fått bättre hull och menskligare vador.
Att du vill hän, bevisar att du yrar:
Blif qvar ännu och läs din dogmatik.
Här går du trygg bland våra blanka fyrar,
Här finns ej pest och febrar och kolik.
Ditt lif i Stockholm blott du äfventyrar:
Man vet ej ordet af, förrn man står Lik. —
Förgäfves dock vi hålla dig i rocken:
Res då i Guds namn! du får sjelf stå bocken!
- ↑ Namnet på en klippa nära Sandhamn.