Hoppa till innehållet

Till en sorgsen, missnöjd och bitter själ (Sehlstedt 1861)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Sången
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 1
av Elias Sehlstedt

Till en sorgsen, missnöjd och bitter själ
Hösten  →


[ 139 ]

Till en sorgsen, missnöjd och bitter själ.


Min vän! tag verlden ej så tungt,
Se till, att hoppet dig ej sviker;
Tro ej, att denna jordens punkt
Är så eländig, som man skriker!
Du pjollrar: att ”det står ej till”;
Att ”du ej kan” och ”rår ej för'et” —
Ah prat! man kan allt hvad man vill —
Då rår man också på humöret.

Se upp! och se omkring dig sen!
Du har ju hvad till lifvet hörer:
Två armar och superba ben
Och lön på stat och små dusörer.
Men ändå ligger som på byk
Ditt öga jemt — är det fasoner?
Nej! du har fått för litet stryk,
Och fått för mycket pretentioner.

Förblindad är du, om du tror,
Att ödet, hvarpå du vill skylla
Skall stå, i strumpor och i skor,
Tillreds att dina anspråk fylla.
Då ej förnuft och religion
Förmå dig göra mindre bitter,
Då vet jag ingen ann reson,
Än du får sitta, der du sitter.

[ 140 ]

 
Farväl! om du blott gråta kan,
Då hjelpa mina råd dig föga.
Afsäg dig namnet utaf man,
Köp snus mot ditt förgråtna öga;
Hyr in dig i en unken skrubb,
Och blunda för all verldens våda;
Sälj byxorna och köp dig stubb,
Och sjung: ”min gerning nådigt skåda!


Till en Sorgsen, Missnöjd och Bitter Själ, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893