Toner och sägner/Nattbåten
| ← En hviskning |
|
Klockljuden → |
Nattbåten.
Den glider sakta
I sena timmar,
Den röda lyktan
I fören glimmar.
Det trånga sundet.
Af töcken höljes,
Ett dämpadt vågsvall
Mot kusten sköljes.
Till obekanta,
Till fjärran stränder
I silfverdimma
Den stäfven vänder.
Som plötslig drömsyn
Förbi den sväfvar,
Det röda skenet
På vattnet bäfvar.
En klockas ringning
Från båten höres,
Det dofva ljudet
Kring stranden föres.
Så skall en nattbåt
En gång i döden
Mig hemta öfver
Till dolda öden.
O snart är inne
Den dunkla stunden,
En farkost skymtar
I trånga sunden.
En klocka röres
Af okändt finger,
I mörka natten
Den spöklikt ringer.
Mot obekanta,
Mot fjärran stränder
I silfverdimma
Jag kosan vänder.
Men röda skenet
Från skeppslanternan
För mig i dunklet
Är lyckostjärnan.
Dess glans har likhet
Med purpurglansen
Från blod som droppat
Bak törnekransen.
Dess låga talar
Om tröst, försoning
Och lyser hem mig
Till fridens boning.
_(page_16_crop).jpg)