Jag tittade lite på open streetmaps nybörjarguide och bilden på arbetsprocessen tycker jag känns intressant för wikisource. Vi jobbar utifrån en process i flera steg. Scanning, OCR, korrekturläsning, transkludering, kategorisering etc. Kanske kunde vi snegla lite på open streemap...
Ämne på Wikisource:Mötesplatsen/Arkiv 2011
Det känns som OSM kräver en väldigt många väldigt tekniska steg, med många trösklar, ändå lyckas man locka till sig mycket aktivitet.
Jag tror det är en viktig observation. De duktigaste medhjälparna får man när man presenterar en svår utmaning, som dessutom känns meningsfull. Att enbart förenkla för nybörjarna (sänka tröskeln) är aldrig tillräckligt. Att korrekturläsa svårläst frakturstil, ålderdomligt språk och texter om ålderdomliga begrepp är inte lätt, oavsett hur mycket vi förenklar webbtekniken runt Wikisource. Men varför ska folk korrekturläsa texter om Svenska blåsverkens historia? Det måste leda till någon sorts nytta eller insikt, och när vi lyckas förklara syftet, så kommer folk också att övervinna svårigheterna.
MITT främsta syfte här är allt jag lär mig själv på vägen...
Intressant! Tänker du på något övergripande syfte eller på varje individs egna personliga syfte?
Jag talar om sådana "syften" som vi kan berätta för folk och få dem att bli medarbetare. Tydligen är "du kan lära dig själv något på vägen" en tillräckligt övertygande berättelse för Lavallen (här ovan), men vilken berättelse kan övertyga nästa person?
I grunden är det väl en fråga om texterna i sig och att göra dem tillgängliga för många på ett enkelt vis. "Svenska blåsverken" skulle jag kunna tänka mig att korrekturläsa även om jag själv inte är särskilt intresserad av ämnet i sig. Bara för textens egen skull.
Sen är det väl så att vi kan som individer bidra på olika vis. Utifrån kompetens, förmåga och intressen. Dagsformen kan ju variera och lusten likaså, men som sagt många gånger förr: Även ett litet bidrag är ett bidrag.