"Messiæ" och i något annat fall även andra ord förekommer Æ som genitiv-suffix hos Fjellstedt, kanske mer i kommentarerna än i bibeltexten. Är det äldre svenska eller kyrkospråk? Här ett mycket nyligt exempel.
Ämne på Wikisource:Mötesplatsen/Arkiv 2010
_753.jpg&curid=34249&diff=99023&oldid=95867){kind=link}
-æ er en typisk latinsk endelse, så jeg vil gjette på at det er en latinsk form, som har blitt dratt med i den svenske teksten. (I de religiøse tekstene jeg har sett på no:s er det mye fremmed bøyning av navnet på Messias i eldre tekster: Jesum Christum, Christo, osv. På norsk bruker vi fremdeles de ikke-norske genitivsformene "Jesu" og "Kristi", fremfor "Jesus'" og "Kristus'".) Så for meg virker det mer sannsynlig at de er fremmede enn at de er gammel-svenske.
Wikipedia på latin har en kategori som heter Categoria:Messiae dicti, og artikkelen om Messias har en (tom) underseksjon som heter Alii Messiae.
"Jesum Christum" och "Christo" låter mycket bekant.
Vi har ju även Jungfru Mariæ bebådelsedag, även om den numera brukar förenklas till Marie. Det finns en massa andra stelnade latinska genitivändelser i svenskan: förutom Jesu liv och Kristi brud slår mig genast Petri tårar (Petrus) och Orfei drängar (Orfeus). Gudi ära finns ju också, trots att Gud inte ens är ett lånord!
Jesum Christum torde vara ackusativ, och Christo dativ. Se w:Latinsk_grammatik#Deklinationer.
Fast formen 'Gudi' är nog inte en latinsk genitivform utan en stelnad fornsvensk dativform.
Äsch, så är det ju förstås. Dumma mig.