Träd fram, du nattens gud

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Opp Amaryllis
Aftonkväde, dedicerat till fru assessorskan Weltzin
av Carl Michael Bellman

ur Fredmans sånger, n:o 32
Magistraten uti Tälje fiker  →
På Wikipedia finns en artikel om Carl Michael Bellman.

  
Aftonkväde,
dedicerat till fru assessorskan Weltzin

Träd fram, du nattens gud, att solens lågor dämpa!
Bjud stjärnan på din sky mot aftonrodnan kämpa!
    Gör ljumma böljan kall!
Slut ögats förlåt till, kom, lindra kval och krämpa
    och blodets heta svall!

Ditt täcke gömmer allt... Betraktom Floras gårdar!
Här skönsta höjder fly, där mörka griftevårdar
    på svarta kullar stå;
och under uvars gråt mullvadar, ormar, mårdar
    ur sina kamrar gå.

Vid källan allt är tyst; knappt rör sig minsta myra,
när mot dess klara djup Timantes i sin yra
    bespeglar månens klot.
På grenen av en alm Alexis hängt sin lyra
    och slumrat vid dess fot.

Det späda vattensorl, som ned i mossan spelar
och uti rännlars språng kring fältet sig fördelar,
    gör ögats sömn så söt,
att döden liksom känns var droppa blod förstela
    i själva hälsans sköt.

En ljum och kylig blåst emellan löven susar
och under trädens rusk den mörkblå böljan krusar
    kring roddarns blanka år.
Mot klippan vid ett plump, dit strömmen inåt frusar,
    den glupska gäddan slår.

Där ligger jägarn trött, med hatten under öra —
vid bössan, mot hans arm, att minsta buller höra,
    sig hunden lagt i ring;
och fiskarn nyss begynt sin not i vassen snöra
    och plaska stranden kring.

På trädgårdssängens brant, som nedåt viken drager,
den trevne åbon syns vid månens halva dager
    med vattenkannan fylld.
Hans täppa syns så grön, var planta frisk och fager,
    försilvrad och förgylld.

Vinrankans duvna prål åt muren vill sig luta —
tulpanens skrumpna blad sig mer och mer tillsluta
    vid regnets glesa skur.
Längst utåt ängens rymd hörs sista gången tuta
    vallhjonet i sin lur.

Nu sitter lärkan tyst, sin gröna dörr tilltäpper —
i rågskyln någon gång den svarta fågeln knäpper
    vid syrsans fräna ljud.
Helt lågt syns svalans flykt, när Pan dess vingar släpper,
    till regnets förebud.

Ur gräset skymtar fram ringblomman och vitsippan,
just där sädsärlan sprang, den skogens nippertippan,
    med sina snabba tripp...
Hör sparvens späda kval och ungarna på klippan:
kip kip, kyp kyp, kip kip!

Kring nattens majestät sig allt i dvala sänker —
mot ródnan ur ett moln en åldrig urna blänker
    uppå en ättehög.
Bland drakar där på gods, bland gyllne bloss och skänker
    sig Plutos skugga smög.

Nu råder nattens frid och ögat vill sig sluta —
lägg bort din pipa, Pan! Alexis, tag din luta
    och sjung i skogens valv!
Cykloper, fauner, tyst! Hålt, gastar, opp att tjuta
    vid storm och jordeskalv!

Bjud, Eol, vid ditt spel, att vädrens ras förvilla,
bjud tystnad upp i skyn, bjud Neptun sitta stilla
    på sina mörka grund!
Befall att klippans spets må tysta floder spilla
    på denna dyra stund!

Tillåt najaden ej vid stranden sig få löja,
bryt den tritonens arm, som brottas om dess slöja
    och grumlar flod och älv!
Må sunnanvädret ej den minsta ilning röja —
    Apollo spelar själv.

Arakne, fäll din nål och låt din ränning stanna!
Kan du ditt ömma bröst mot lutans våld bemanna?
    Nej, lyssna vid hans slag!
Vulkan, lägg släggan ner, håll handen för din panna!
    Men nu... nu somnar jag.


Fredmans sånger av Carl Michael Bellman

Företal och Signatur | Personerna, som nämnas i Fredmans sånger | 1. Bacchi härolder med guld och beslag | 2. Ordenshärolder, ta'n edra spiror | 3. Se menigheten, hör på trompeten | 4. Hör pukor och trumpeter | 5. Så ofta jag äger ledighet | 5a. Så vandra våre store män | 5b. Se svarta böljans vita drägg | 5c. Så slår min Glock nu locket till | 6. Hör klockorna med ängsligt dån | 7. Kärlek och Bacchus helgas min skål | 8. Ack, om vi hade, go vänner, en så | 9. Nå ödmjukaste tjänare, gunstig herr värd | 10. Supa klockan över tolv | 11. Portugal, Spanien, Stora Britannien | 12. Venus, Minerva | 13. Lokatten, Lokatten, min frände, gutår! | 14. Hade jag sextusende daler | 15. Kom, sköna källarflickor | 16. Är jag född, så vill jag leva | 17. I januari månad, gutår! | 18. Snart är jag ryckt ur tidens sköte | 19. Ack, döden är en faslig björn | 20. Mina björnar, samlen Eder | 21. Så lunka vi så småningom | 22. Ack, hör ett roligt giftermål | 23. Så slutas våra sorgedar | 24. Bort vid en grind uti en skog | 25. Cornelius levde femti år | 26. Ur vägen och vik | 27. Ur vägen, ur vägen | 28. Movitz skulle bli student | 29. Grannas Lasse! Klang på lyran | 30. Hör, trumpetarn, alarm! | 31. Opp Amaryllis | 32. Träd fram, du nattens gud | 33. Magistraten uti Tälje fiker | 34. På Gripsholm är alltför roligt | 35. Gubben Noak | 36. Gubben Loth och hans gamla fru | 37. Glada bröder, när vi dricka | 38. En Potifars hustru med sköna manér | 39. Allt förvandlas, allt går omkull |40. Ahasverus var så mäktig | 41. Joakim uti Babylon | 42. Judith var en riker änka | 43. Adams skål, vår gamla far | 44. Gamla bror Jockum, klang vid denna rågan | 45. Om ödet mig skull' skicka | 46. Hur du dig vänder | 47. Bacchus snyfta, grät och stamma | 48. November, den femtonde dagen | 49. Som nu och emedan | 50. Parterna syns kring Bacchus så röder | 51. Utterqvist - ja! | 52. Närvarande vid fluidum | 53. Som av handlingarne, bröder | 54. I närvarande parter | 55. Mollberg höll flaskan | 56. När jag har en plåt att dricka | 57. Sjung och läs nu Bacchi böner | 58. Nej, fåfängt! Vart jag ser | 59. Har du något i flaskan kvar | 60. Du har att fordra av mitt sinne | 61. Se god dag, min vän, min frände | 62. Aldrig ett ord! | 63. Mäster Petrus från det helga höga | 64. Fjäriln vingad syns på Haga | 65. Så ser jag ut vid stranden, min bror