Tuna ting

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Majgreven
Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim
av Erik Axel Karlfeldt

Tuna ting, med ett bihang, Dalkarlarnes brev till Gustav Vasa
Den rike ynglingen  →
Ur diktsamlingen Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim utgiven 1901.


                          I

Socknarnes ombud med sina följeslagare mötas.

Här mågen I se och beskåda
de män som i Dalarne råda.

Vi komma från sunnan och nordan
till manliga rådslags fullbordan.

Här komma de blänkande spjuten,
som smiddes mot vargen och juten.

Och här komma Kopparbergs lurar,
som åskat vid pilarnas skurar.

Och här komma liar från sveden,
som nu ligger skallig likt heden.

Oss allom är levnaden bister,
vår sådgröt är torr utan ister.

I hyttorna malmelden slocknar,
och mörkret i dälderna tjocknar.

Till Tuna, det ljusa, vi ilom
och sjungom väl då: falevilom.

I Tuna är gladare dagar,
dess knapar [1] ha mättade magar.

Dess kullor ha kinder som skina,
och vört står i pannmur och tina.

I käre, nu given oss äta!
Oss lyster med konungen träta.

Och haver man intet i krävan,
så träter man svagt och med bävan.

Låt porsölet draga och jäsa!
Kung Gustav är vansklig att kväsa.

Hans mästermän äro så kvicka;
ty vilja vi mandom oss dricka.

Du skrivare, vässa din fjäder
och nedskriv vår klagan på läder.

Vårt utslag förnim och lägg ut'et,
men skriv något ödmjukt på slutet.

Stig upp med ditt kalvskinn på berget,
och läs, så det dånar i Sverget;

att kungen må höra dem tala,
de rådande männen i Dala.




                             II

Från kopparbergsmän, silverbergsmän, järnbergsmän och menige allmogen över alla Dalar.[2]

Vi fattiga männer av denna Dalatrakten,
vi hava dig befordrat och hulpit dig till makten.
Du lopp i våra skogar
som fnatten uti furuträd,
du stod på våra logar
bland legohjon som tröska säd.
Från Utmelands källare,
från dalen upp mot Särna
vi togo dig och satte dig till rikets sol och stjärna,
men äro icke sällare
för all vår vedermöda,
än att din håg står fast därtill att oss i grund föröda.

Än ligger Norby stark i sjön och stänger köpenskapen,
men landet fylls av onda män som smakat våra vapen.
Oss tryter sill, oss tryter salt,
oss tryter korn och oxar,
men tyske junkern överallt
går gödd och dryg och koxar.
Mång utländsk skälm och horkarl,
som borde satts i bann,
den har du gjort till storkarl
och svenskens överman.
Men dina egna drängar,
som tjänat dig till blods,
dem ger du hugg och slängar
och griper deras gods,
ja, reser hjul och stegel, att intet värre hände
i Kristian den tyrannens tid, som vi av landet sände.

Du svor oss, konung Gustav, med många dyra eder
att skydda våra fäders tro och våra gamla seder.
Nu höra vi om lutheri
och nygjord gudadyrkan
och se ditt stora rofferi
från klostren och från kyrkan.
Du tager ur förvaren
monstranserna och karen
och helga kvinnors skrin.
Nu dricka arga skalkar
ur helgedomens kalkar
de fromma munkars vin;
och hovmän gå i oblyg prakt
med sönderskurna kläder
och blåsa ut sitt gudsförakt
och nya lärdomsväder.
Nu, frukta vi, för sådant allt skall Herrens vrede falla
förhärjande och straffande på landet och oss alla.

Väl, konung Gustav, minnas vi vår vänskaps goda tider.
Vi veta du har trångmål själv och fiender och strider.
Om du gör frid med fädrens Gud
och flyr oss säd och boskap,
så sända vi dig kärligt bud
om huldhet och om troskap.
Av hunger ligger navlen
mot våra ryggebast;
nu, konung, löper kavlen
kring Dala land med hast.
En här som åt sig vred på bark
kan fanen ej betvinga,
och med oss, herre, är du stark
men mot oss ganska ringa.
Välj hur du vill! Vi stå dig bi, om ärligt du vill tinga.


  1. Anm. "Tuna knapar" (bergsfrälsemän) voro rika och myndiga kaxar.
  2. Se Diplomatarium Dalecarlium, utg. av Kröningsvärd och Lidén, brevet av den 1 maj 1525 och åtskilliga andra.