Under furor och cypresser/Anderöster

[ 99 ]

Anderöster.

Anderöster till en ung herdinna
talade en gång i Domrémy:
»Gud dig kallar, flicka, blif hjältinna
och din arma fosterbygd gör fri!»
Fostrad upp bland blommorna och gräsen
under ekar, i ett landtligt tjäll,
såg hon plötsligt ljusa andeväsen
och förnam ett bud från Mikael.
Lydig strax hon lämnar sina dalar,
Baudricourt till hjälp hon öfvertalar,
väpnar håglös kung, i härnad går,
räddar Orléans och Talbot slår.

[ 100 ]

Själf hon sagt, att hon långt hellre stannat
vid sin slända och bland bygdens lamm,
men att hon ej fick, ej kunde annat:
anderöster drefvo henne fram.
»Ädle hertig, fort till storms», hon bjuder
Alençon; Lahire hon bedja lär;
hon är främst, där krigstrumpeten ljuder;
Frankrikes standar en flicka bär.
»La Trémouille», hon ropar, »snabbt till vapen,
glöm allt groll, gör slut på fiendskapen,
konnetabeln räck din hand igen:
Frankrike behöfver sina män.»

Om bastarden, van vid krigets lekar
och beundrande Johannas mod,
understundom henne lyda nekar,
rusar upp till kinden hennes blod:
»Gode Dunois, dig Gud befaller»,
svarar jungfrun hög och allvarsam,
»röster hör jag från hans tronvasaller» —
och med lydnad Dunois går fram.
När man alltför tveksamt öfverväger,
barnafromt en gång hjältinnan säger:
»Jag har fått om seger denna kväll
bud af monseigneur Sankt Mikael.»

[ 101 ]

Ej så stora värf hon fylla kunde,
om ej inre stämmors rop hon hört;
därför, när i jubel Karl den sjunde
hon till Reims och kröningsfesten fört
och herdinnan från den enkla dalen,
klädd i stål och hvitt, baneret höll,
hon, när allt var slut i katedralen,
till hans fot med glädjetårar föll.
»Nu, gentil roy», Johanna sade,
»har det skett, hvad Gud mig förelade,
ni till laglig kung är krönt och smord
öfver edra fäders ädla jord.»

Sist till England såld, den underbara
smidd i järn men oförfärad står:
»Anderöster länge mig förklara:
som martyr till paradis jag går.»
Väl jag vet, att ock för henne slagit
timmen, då hon, pinad, tröttnat af,
trott, att andestämman blott bedragit,
och sin forna tillit öfvergaf.
Men det var blott flyktigt. Bålets flamma
tände tillförsikten med detsamma,
och hon sade: »Anderöstens ljud
kom med uppenbarelse från Gud.»

⁎ ⁎
⁎

[ 102 ]

Tro ej, hjärta, att de ljud bedraga,
som dig kalla att med hjältemod
ut till kamp för ljus och sanning draga,
skulle än det kosta lif och blod!
Sorg dig måste drabba. Världens dårar
tro ej på den höga andevärld,
hånet gisslar och förtalet sårar,
listen nyttjar dolk och gift, ej svärd;
själf du stundom tviflar på din sändning,
kallar andesynen tom förbländning,
tills med ens du åter ser och vet,
att din sköna dröm var verklighet.