Under furor och cypresser/Annandag jul

[ 147 ]

Annandag jul.

Om rätt vi firat julens fest
och Jesusbarnet haft till gäst,
det skall i gärning visas,
ty ingalunda en och hvar,
som »Herre, Herre» ropat har,
skall frälst och salig prisas,
men himmelriket hörer till
den, som med Jesus lida vill.

[ 148 ]

När i en ond och farlig tid
mot Herrens sak till hån och strid
sig skilda härar blanda,
vår sköld i kampen, Jesu, blif,
oss uppehåll, oss stärk, oss gif
de första vittnens anda!
Mot smädarns pil, mot stenars kast
vårt mod upptänd, vår tro gör fast!

Om, fast man stygn i hjärtat får,
man i förhärdelsen består
och mot ditt ord skär tänder,
så håll oss kvar vid ditt förbund,
att vi till dig i farans stund
upplyfta våra händer
och öppnadt skåda himlens land
och dig på Faderns högra hand!

[ 149 ]

Ej än, som förr, med våld och blod
man kväfva vill de kristnas mod;
dock kommer nog den dagen.
Tills dess man käckt med lögn och hån
bekämpar Människones Son
och nådens ord och lagen.
De »libertiner» än, som då,
mot Stefanus med stenar gå.

O låt oss aldrig falla af,
men dig bekänna till vår graf,
dig tjäna, lyda, dyrka!
Om själf den kyrka, som du styr,
din brud, en gång skall bli martyr,
bli öknens kvalda kyrka,
gör hennes sinne liljehvitt,
bevara ren din Sulamit!