Under furor och cypresser/Augusta Wigert †

[ 325 ]

Augusta Wigert.

✝

O sägen ej, att hon är borta,
fast hon så plötsligt hän har gått!
Här kommer jordisk blick till korta
och tron har bättre ögonmått,
den spanar,
anar
den ljusa nejd, där nu hon är,
ty blomman, tidigt uppryckt här,
vardt satt i ädel jordmån där.

[ 326 ]

Hon är ej sköflad men bevarad,
hon räddad är, ej bruten af,
hon är ej vissnad men förklarad,
hon är i himmel, ej i graf,
hon frälsats,
hälsats
af goda andars välkomstkör
där intet ondt oss längre stör
och intet, utom döden, dör.

Hon somnat in, så lätt som vågen
i lugnad kväll vid stilla skog;
i modersarmar, ljus i hågen,
den unga jungfrun lycklig dog.
Ej härjad,
bärgad
från storm som spillrar andras fröjd,
hon slumrat ödmjuk, blid, förnöjd
och vaknat upp på Sions höjd.

[ 327 ]

Hon slets ur slutna syskonringen,
ack nej, hon sakta gått förut,
och äldsta syster gömda vingen
fick oförmodadt veckla ut.
Betagen,
tvagen
i bad af ljus hon fira får
en mycket bättre jul än vår
och hviskar huld: Ett godt nytt är!

Palett och pensel, fordom kära,
de sista åren bort hon lagt,
hon ville gå i annan lära,
hon lockad blef af högre makt:
Hon rördes,
fördes
af hjälparlust, som hjärtat dref,
sitt namn bland samariters skref
och sjukas vårdarinna blef.

[ 328 ]

Var konsten hennes själs förtjusning,
mer ljuft hon fann att lindra kval,
vid hennes anblick spreds en ljusning
i mången dyster sjukhussal.
Försaka,
vaka
blef hennes kall. Till den, som led,
den smärta flickan älsklig skred
med solig blick och ord af fred.

Men dödens ängel, snabb som vinden,
den pensel, förr hon offrat, tog
och stänkte på den fina kinden
en färg, hvars blekhet ej bedrog,
en dager
fager
men genomskinlig, stjärneskär,
som sade: Nu hon tecknad är
och andra lifvets prägel bär.

[ 329 ]

Nu snön i hvita flingor ilar
kring snöhvit liljas sista bo,
barmhärtighetens syster hvilar
från kärleksvärf i menlös ro.
Från banden
anden
i ungdomsdar på änglabud
har lösts och klädts i himmelsk skrud
på stilla »sabbats berg» hos Gud.

Den, hvilkens lust var här att tjena,
när jordens tjenartid är all,
i rymder heliga och rena
för evigt Mästarn tjena skall
och lönas,
krönas
med glorians ljus kring tjenstedok,
till palm få bytt sitt arbetsok
och ha ett namn i Lifvets bok.