Under furor och cypresser/Första söndagen i adventet

←  Kristna högtidssånger

Under furor och cypresser av Carl David af Wirsén Första söndagen i adventet

Juldagen  →

Första söndagen i adventet.

Din konung kommer. Sion, träd
med glädje till hans möte,
hans väg med palmers grenar kläd
och jubla vid hans sköte:
Han, som för fädren bådad var,
till världens frälsning kommit har.

Saktmodig han sitt intåg gör,
han skriar ej och ropar,
hans röst man ej på torgen hör
och ej bland yra hopar.
Han nalkas ej med larm och prakt,
fast allt är honom underlagdt.

Han kommer ej som stormens brus,
som jordskalf ej och låga.
Men lik den stilla vindens sus
hans stämma höres fråga:
Vill du få ro? Vill du bli min?
Får i ditt bröst jag draga in?

Du hvilkens lif betungadt är
af inre kval och smärtadt,
tag på hans ok, af honom lär,
ty han är mild af hjärtat!
Han frid beskär och nåd för rätt,
hans ok är ljuft, hans börda lätt.

Vår konung kommer. Från sin höjd
han steg att bli vår like.
Rättfärdighet och frid och fröjd
är namnet på hans rike.
Hos dig han nattvard hålla vill,
om du vill honom höra till.

I templets sköt, i hemmets hamn,
i arbete och hvila
han bjuder dig sin hulda famn.
Till honom ödmjuk ila!
Han frälsar, läker, saliggör
och dig till himlens glädje för.

Tag i besittning våra bröst,
sträck ut din milda spira,
du konung, rik på nåd och tröst,
hvars ankomst nu vi fira!
Till dig med bön ditt Sion går:
Välsigna du vårt kyrkoår!