Under furor och cypresser/F. A. Dahlgren †

←  Adam Lewenhaupt †

Under furor och cypresser av Carl David af Wirsén F. A. Dahlgren †

Augusta Wigert †  →

F. A. Dahlgren.

✝

Ädle gamle med det friska sinnet,
veteran i vitterhetens led,
till din kulle går det trogna minnet
att sin enkla blomma lägga ned.
Snö du bar i hjärtat ej, men håren,
lynnet hade fläkt af glada våren,
värmlandsvisor
gåfvo åldern sol från ungdomsåren.

Värmland bar du kvar i tungomålet,
Värmland du på scenen skildrat har,
i din karakter det sega stålet
värmlandsjärn af bästa slaget var.
Var af ämbetsplikt du uppehållen,
då var noggrann punktlighet parollen,
värmlandsvisan
släpptes in först efter protokollen.

När om sommarn du på saltsjövågen
i din båt på fiskarfärder gled,
ägde saltsjöluft du själf i hågen
och som måsar visor flögo med.
Än om vintern midt bland korrekturen,
språkprofsbuntarna, registraturen
värmlandsvisan
smög sig fram med hälsning från naturen.

Länge följd af hälsan, lefnadslyckan,
sjukdomskalken sist du tömma fick,
men den gamle forskarn, stödd på kryckan,
dock till kära arbetsbordet gick.
Nu är fälld den nötta vandringsstafven,
till ett okändt språk han nu fått klaven.
Värmlands visa
står, i stilla sorg försänkt, vid grafven.