Under furor och cypresser/Fyrtornet

[ 44 ]

Fyrtornet.

In memoriam.

Fyren äger säkert många refvor,
mången remna har i storm den fått,
men den nitad står bland klippans skrefvor,
fast och stadig, som den fordom stått.

Hvitgrönskummig störtvågs ilska brytes,
huru högt än vräks en ocean;
segt ett murgrönsnät kring tornet knytes,
än ej slitet bort af vred orkan.

[ 45 ]

Vilda rosenbusken oförstörlig
rotats fast i springor här och hvar,
själfva stormen, annars omedgörlig,
arma nyponblomman skonat har.

Så, till trots för lifvets onda vindar,
diktens vildros vill hos sångarn bo,
skaldekonstens murgrön så sig lindar
kring en själ, som än i storm har ro.

Fyren lyser vida öfver vatten,
lyser säkert öfver hafvets slätt,
och i faran under svarta natten
kända märket visar seglarn rätt.

Helga sång, som har en himmelsk flamma
och ej hot af tidens vindar skyr,
du gör än på högre bud detsamma,
och ditt sken är skenet af en fyr.

[ 46 ]

Irrblosslikt må genom träsken andra
fladdra, följande hvart blindt begär.
Hatets stormby må dig gärna klandra,
men af seglarn du välsignad är.

Räddning är ditt ljus, är hopp och seger,
där du står, af inre eld beglänst;
du af ålder många remnor eger,
men ditt sken är klart, och du gör tjänst.