Under furor och cypresser/Isola sacra

[ 260 ]

Isola sacra.

Mellan Tiberns båda armar ligger, slammad upp, en ö,
henne rosmarinens buskar med sin starka doft beströ.

Flyttande små fåglar gärna taga där en hvilorast,
stare sväfvar dit och vaktel, svala flyger dit och trast.

Ön åt Venus varit helgad i det forna Romas dar,
men den Venus, där man dyrkat, tycke med Astarte bar.

[ 261 ]

Hennes stod hvar maj blef kransad, och en mystisk korsång ljöd
om en kärlek som föröder, om ett lif som släcks i död.

Här är stället att begråta ett förborgadt hjärtesår,
mot hvars makt på vida jorden ingen balsam återstår.

Mön med hektisk ros på kinden, ynglingen med bleknad hy
gå till Syriens Afrodite och till ön i Tibern fly.

Ty den Eros, här befaller, liknar mycket Tanatos,
och bland yppigt röda rosor blommar här asphodelos.

Här är öfvermättad fägring, här malaria är och pest,
feber bor i ljumma vinden, Libitina håller fest.

Här det sjuka hjärtat söfves, blicken slocknar efter hand,
och som flyttande små fåglar flyttas man till Hades' land.