Under furor och cypresser/Juldagen

[ 144 ]

Juldagen.

Ett ljus går upp i mörka land,
en son i dag är boren;
han lösa skall de fångnas band
och hela syndasåren,
hans bädd är strå
i krubbans famn,
Guds Son ändå
är barnets namn
och Underbar och Styrka, Råd,
och Furste, Fader full af nåd.

[ 145 ]

Där hvilar han, som, huld och blid,
ett fridens rike stiftar.
O, glädjens som i skördetid,
som när man byte skiftar!
Hans späda hand
skall bryta af
i alla land
förtryckets staf,
oss frälsning ge ur synd och nöd
och ge oss seger i sin död.

Från evig härlighet du gått
hit ned till vedermöda,
till tjänarlif och tjänarlott
och att på korset blöda.
Du lydig var,
på kvalets stig,
till döds du har
förnedrat dig,
för oss du öppnat himlens port.
Haf tack för all den nåd du gjort!

[ 146 ]

O Jesusbarn, till barn oss gör,
oss gör alltmer dig like!
O Jesu, snart till seger för
din kristenhet, ditt rike!
Låt gry den tid,
då lamm och lo
och ulf och kid
tillsamman bo
och pilt med huggorm leka kan
och barnen leda lejonspann!

Allt krig med storm och blodig skrud
skall då förgås, all fara,
och fullt af lof och böneljud
det helga berg skall vara.
Hvem skall till slut
så leda allt
och föra ut
hvad Gud befallt?
Det barn, som låg på krubbans halm.
O Jesu, hör vår julepsalm.