Under furor och cypresser/Kyndelsmässodagen

←  Trettondedagen

Under furor och cypresser av Carl David af Wirsén Kyndelsmässodagen

Marias bebådelsedag  →

Kyndelsmässodagen.

Tillskyndelse af Anden
oss för till Herrens hus,
där lossas jordebanden
och mörkret byts i ljus.
Från oro, kval och våda
vi ila snabbt att där,
likt Simeon, få skåda
det barn, som frälsning bär.

På trons fördolda armar
vi honom fatta om,
som evigt sig förbarmar
och till vår frälsning kom.
Det barn, som Herren sände
sitt Israel till tröst,
frän ångest och elände
förlossar våra bröst.

När Jesus vi omsluta
i ödmjuk tro och bot,
han skall oss ej förskjuta
men huldt oss taga mot.
Ja, sällt vi hädanfara,
om rätt det barn vi sett,
som vill vår broder vara
och salighet beredt.

I allra största nöden
oss hjälp beskärs till sist:
Vår själ ej smakar döden,
vi se på Herrens Krist;
vi Jesusbarnet famna,
som Simeon, i tro
och gå i frid och hamna
i evig sabbatsro.