Under furor och cypresser/Långfredagens aftonsång

[ 170 ]

Långfredagens aftonsång.

Det är så tyst, Han kämpat ut,
och dagens grymma kval är slut,
och larm och hån ha domnat,
som böljor domna af mot kväll.
I graf, som byggts i klippans häll,
har korsets hjälte somnat.

Det är så tyst vid Jesu graf,
dit sorgen nyss sin myrra gaf
och hvita svepningsdräkten.
Här vill ock jag i stilla fred
min kärleks myrra lägga ned
i djupa aftonväkten.

[ 171 ]

Det är så tyst, Han hvilar stum,
men natten kring hans hvilorum
mitt hjärta ej förskräcker:
Jag vet, förgängelsen ej når
Guds Helige, men upp han står,
när tredje dagen bräcker.

Det blir så tyst för mig en gång,
jag får en hvila djup och lång
i grafvens mörka sköte.
Men han har helgat grafvens bo,
och jag skall ock, i Jesu tro,
få uppstå till hans möte.