Under furor och cypresser/Låt honom sofva!

[ 123 ]

Låt honom sofva!

Låt honom sofva, lutad så mot trappan,
som för till huset, där den hulda bor!
Svep bättre om den trötte sångarn kappan
och låt den dölja brist i dräkt och skor!

Tids nog han vaknar. Först med morgondagen
han känna skall sitt ödes dunkla gång
och att han blef kanhända ej bedragen
men offer, som hon själf, för ättens tvång.

[ 124 ]

I morgon skall han veta, att en annan
för hem som brud hans lefnads bästa skatt.
Låt rosendrömmar än få smeka pannan,
låt honom slumra lycklig denna natt!

Den unga dagen skall hans lott förbittra,
i natt sin sällhet oförstörd han har.
Lägg endast närmre mot hans bröst hans cittra:
hon är den enda tröst, han nu har kvar.