Under furor och cypresser/Marias bebådelsedag

[ 159 ]

Marias bebådelsedag.

Till fromma jungfrun ängeln gick
att Herrens budskap bringa,
en öfversvinnlig nåd hon fick,
hon kände sig så ringa;
men dit ej tanken hinner opp,
kan tro och lydnad hinna;
hon svarar, ödmjuk, full af hopp,
se Herrens tjänarinna!

[ 160 ]

Så Jesus hit sig födas lät
att oss ur synd befria,
han lade af sitt majestät
och föddes af Maria,
en mänskas arbetsok han tog,
fast utan synd vår like;
för oss han lefde, led och dog
och gick till Faderns rike.

Se, detta allt har Herren gjort;
vi evigt honom lofva!
men oss nu höfs, hvar på sin ort,
att taga mot hans gåfva,
tillägna oss hans rika tröst,
hans nåd, som synd förlåter;
på sådant sätt i hvarje bröst
vill Jesus födas åter.

[ 161 ]

I skriftens ord, i lifvets ked
af möda, fröjd och våda
han sänder än en ängel ned
att sig för oss bebåda.
Förskjut ej, själ, som detta vet,
den nåd, som står att finna,
men säg, i tro och ödmjukhet:
Se Herrens tjänarinna!