Under furor och cypresser/Nemi

[ 244 ]

Nemi.

Djupt i daln klarskimrande ligger insjön,
rikt af löfverksmassornas skymning hägnad;
krater, nu utbrunnen, den var. Violer
kransa dess yta.

Underbart vemodig den är, men äfven
rik på tyst hugsvalan för sorgsna sinnen;
här en from fornsägen Egeria låter
sörja sin Numa.

[ 245 ]

Här i tyst, skogsensligt, högtidligt dunkel
firats förr bågsmyckad Diana. Kanske
höll hon in framsväfvande spannet här, att
se på sin älskling.

Sof i månljus här vid den väna stranden
herden förr? Gafs här en ambrosisk kyss, som,
lönligt skänkt, lät fager Endymion spritta
saligt i slummern?

Nemi! Tröstrik väller ännu din urna,
än du tankfull hugnar Egeria-andar,
än en sångrik själ af förstulen fröjd här
darrar som herden.

Nemi, mig fulltonande sagt din våg, att
kratrar, längst utbrunna, af rosor höljas;
frid för stumt tålmodiga hjärtan susa
dina cypresser.