Under furor och cypresser/Nyårsdagen

[ 150 ]

Nyårsdagen.

Ett år af ljus och skugga flytt,
ett år af många skiften,
ett annat år har åter grytt,
och jag är närmre griften,
men är jag därför närmre dig?
O Herre Jesu, pröfva mig!

Allt timligt varar ganska kort,
här ges ej ro, ej hvila;
som skuggan gå vi själfva bort
och våra dagar ila.
Blott om i dig jag grundad står,
mig ingen tidens växling når.

[ 151 ]

Ett år har flytt. Jag mycket haft
att glädjas åt och sörja.
Att nu, i lust och nöd, få kraft,
hur skall jag året börja?
Jag börja vill i Jesu namn,
jag flyr till Jesu öppna famn.

Blif du min fasta borg, min staf,
min sköld, som mig betäcker!
Du, som ej bryter röet af,
ej tärda veken släcker,
förnyad håg, förnyadt lif
med detta nya år mig gif!

Om kött och värld mig locka än
till forna fångenskapen,
till motstånd rusta mig igen
med andans goda vapen,
och stärk alltmer mitt svaga mod
i tron på ditt utgjutna blod.

[ 152 ]

Vid hvarje hjärta denna dag
du står och klappar åter.
Kom in, kom in och gör att jag
mig helt dig öfverlåter;
då får jag lugn i lust och nöd,
dä är jag trygg i lif och död.

Ett år har gått, ett år går in.
Ho vet, hvad året gifver?
Men om du tar min hand i din.
jag ej förfärad blifver.
I Jesu namn framåt jag går,
välsigne han mitt nya år!