Under furor och cypresser/O. Sandahl †
| ← Vid en arbetsgifvares fest |
|
Adam Lewenhaupt † → |
Vid Oskar Teodor Sandahls graf
den 27 juni 1894.
Väl kom ej oförväntadt sorgebudet,
ty dödens klocka med det dofva ljudet
till varsel ringt en gång och fler förut,
hans kraft var böjd; men under mycken pröfning
och van vid plågan genom tålig öfning,
han kunde verka dock det verk han hade,
och därför förrn vi anat kom hans slut.
Vid Djupadal han sökte flyktig hvila,
men genom dödens dal han snabbt fick ila
till nejd, som vinkar trötta vandringsmän.
Han sökte fruktlöst jordens hälsokälla,
men bortom grafven friska ådror välla,
som i ett evigt rike vederkvicka
de lidandes, de armas trogne vän.
Ty mänskovän förblef han till det sista,
och säkert samlas kring den ädles kista
en gärd af tack från dem han hulpit här,
från låga tjäll liksom från höga salar,
från rik mans hus men mest från armods dalar.
Den dolda nödens blomma icke synes,
men den är med, och eternell den är.
Bland kyrkogårdens kors och helgedomar
en hemlig läkdomsört i stillhet blommar
för den, som troget fyllt sitt läkarkall.
Han var så mild, så kärleksfull i hågen,
och farmaceuten fann den bästa drogen
vid lifvets slut, då Herrens kärlek helar
från lyckans och från dödens slaganfall.
Naturens flora, som hans själ förtjusat,
han ej studerar mer. En vallmo susat
från dödens lundar: »Trötta hjärta, sof!»
En fjärils bild, odödlighetens tecken,
för tanken skymtar fram i svepningsvecken
kring forskarn, som så granna fjärilsbilder
har fångat förr i zoologens håf.
Ej bröstet mer af jordisk andnöd flämtar,
ungdomlig hälsa, vårlig kraft det hämtar
af evig eter, himmelens förnuft.
»Pneumatisk anstalt» gifves ofvan skyar,
där lungan vidgas, allt sig skönt förnyar,
och själen drager djupa andedragen
i ren, odödlig, smittbefriad luft.
Midsommargrönska nu gör jorden fager;
en högre sommar med sin milda dager
för honom nu gjort natten morgonklar.
Hans lefnads skepp från alla stormars strider
med Herrens makt i stilla västan glider
och från det smala Stäket — lifvets trängsel
på evighetens öppna vågor far.
