Under furor och cypresser/Skytteanum

[ 57 ]

Skytteanum.

Vackra trädgård med den stora linden,
ur hvars krona milda sommarvinden
susar än för mig om forna år,
gamla boning med den hvälfda gången
där på Carols dödsdag ljuder sången,
mina ungdomsminnen I bevaren
med en friskhet nästan från i går!

Liksom edra körsbärsträd i knoppning,
hvitrödskimrande stod hvar förhoppning
i min själ af få bekymmer brydd.
Under sommarn, hägnad in i ramen
af er grönska, min latintentamen
jag med stilla ifver förberedde,
och Spinoza lästes i ert skydd.

[ 58 ]

Här, Angelika, din skald har ofta
känt den vackra lindens blommor dofta,
där han gick sin vemodstyngda stråt.
Här var salen, där för unga sinnen
förr han tydde svenska diktens minnen
men, när »Nya Skapelsen» han läste,
tvärt bröt af och föll i liflig gråt.

Här Svedelius bodde, här han hördes
med en värme, af hvars makt vi rördes,
stundom hålla visdomsrika tal.
Här i tankfull tankspriddhet han lefvat,
med sin pipa mellan träden trefvat,
talat högljudt för sig själf — och gifmildt
för studenter lindrat armods kval.

Ur ett vindsrum klingat här en lyra,
ljudit toner, än för mången dyra,
om än timbren ej var djup och mörk,
nej, men af det oskuldsfulla slaget,
som ej mist det vårliga behaget,
ljuf, naiv och ren, så ljus som dagen,
ljus som dina egna lockar, Björck!

[ 59 ]

Björck och Fjalar — bägge här fått sjunga,
bägge dogo lyckliga och unga.
Vackra trädgård, deras minne göm!
Än i Skytteanum deras kväden
ljuda, eolsharpor likt, bland träden,
som de älskat. Deras stämmor hör jag
som en duo klar och skär och öm.

Är då bandet med min ungdom brutet
för att aldrig varda återknutet?
Gömmer Skytteanum minnen blott?
Nej, en liffull vänfasthet har vården
om den gamla hedervärda gården,
lärdom, fosterländskhet, trohet råda
där ännu, liksom förut de rådt.