Under furor och cypresser/Till Karl Åberg

[ 307 ]

Till Karl Åberg

d. 3 februari 1896.

När student jag var, vi redan
gjort bekantskap, gamle vän;
många år försvunnit sedan,
men densamme är du än,
i ditt yrke lika trägen,
till din håg så god som förr!
Trofast vänskap hittar vägen
än, som fordom, till din dörr.

[ 308 ]

I den fadersärfda gården,
som du själf förkofrat har,
hålla milda genier vården,
bor en älskvärd tomte kvar,
gästens stol han sakta makar
till en munter brasas glöd,
och en stilla glädje bakar
trefnad där till dagligt bröd.

Gamle borgare! Med heder
har du fyllt de sjutti år,
och till dig se minnen neder
från din flydda lefnadsvår:
Bernhard Elis' ädla sånger
söka upp i harmoni
än den tomt, där många gånger
mildrats hans melankoli.

[ 309 ]

Stark i smålandsdialekten
som i romerskt tungomål,
Petersson i aftonväkten
nalkas än din bryggda bål.
Gärna hörde du hans löje,
gärna du beredde fröjd,
ständigt måttfull i ditt nöje
och åt andras glädje nöjd.

Pröfning hör till mänskoödet.
Tomt det blef, när bort hon gick,
som i hemmets värf var stödet
och bar huldhet i sin blick.
Men i döttrar och i söner
har du sommar i din höst,
och en allmän aktning kröner
hjässan med sitt eklöfs tröst.

[ 310 ]

För det trohetsfulla draget
i din själ vår hyllning tag,
för det goda sinnelaget,
som ej känt förändrings lag!
Man af gamla stammen, sinne
rikt på gull, som ej förgår!
Tack för gångna dagars minne,
skål för dina sjutti år!