Under furor och cypresser/Trettondedagen

←  Nyårsdagen

Under furor och cypresser av Carl David af Wirsén Trettondedagen

Kyndelsmässodagen  →

Trettondedagen.

De vise män af Österland
en stjärna skådat hade;
dem längtan dref från strand till strand,
de frågade och sade:
»Hvar är — ty vi hans stjärna sett —
den konung, Gud sitt folk beredt?»

De vise män af Österland
till fjärran nejder gingo,
och när de nått Jordanens rand,
de stjärnan skåda fingo
tills sist hon, strålande och klar,
blef ståndande där barnet var.

Sitt offer, rökverk, myrra, guld
de sågos ödmjukt bjuda
åt denne pilt som, späd och huld,
var konungen af Juda,
de gingo bort med kraft förökt:
de hade funnit hvad de sökt.

Så mycken världslig visdomsståt
med fagert tal oss dårar,
vi följa tomma lärors stråt
och skörda kval och tårar.
O stjärna, för oss rätt igen,
du, som har lyst de vise män!

Vi ingen verklig visdom få
ur världens kunskapsbrunnar.
Till Betlehem vi vilja gå,
där Jesus den förkunnar.
O, stjärnan, hur allt växlar här,
blir ståndande där Jesus är.

Vi falla ned för Jesu fot
och offra våra gåfvor,
vårt hjärtas tro, vår bön, vår bot:
Vi ha ej bättre håfvor.
Tag mot dem för din kärleks skull,
O Herre vis och nådefull.