Under furor och cypresser/Vid en arbetsgifvares fest

←  Till Karl Åberg

Under furor och cypresser av Carl David af Wirsén Vid en arbetsgifvares fest

O. Sandahl †  →

Vid en arbetsgifvares fest för sina arbetare.

Hur djupt vår tanke spane, hur vidt den lete,
den finna skall, att trefnad ur sträfvan föds
och att vid ädelt, dugande samarbete
hvar enskild kraft af enade krafter stöds.

Blott den kan segra, hvilken ej kämpa nekar,
men kampen själf är god och gör viljan stark;
ljuft är jämväl plantera de unga ekar,
som skola skugga först någon ättlings mark.

Blott dykarn finner pärlan på hafvets botten,
ej själfmant järnet bryts men af mannamod,
och af sig själfva mäkta ej marmorbrotten
att forma tempelboning och hjältestod.

Men plats har blåa blomman bland vackra rågen,
sin vallmo bjuder kvälln af en arbetsdag,
och sinnesfridens lilja slår ut i hågen,
där idogheten lyssnat till pliktens lag.

Den annars tomma tiden blir fylld af handling,
minuten flyr ej spårlöst i glömskans svalg,
ett vidrigt öde klarnar i ljus förvandling,
och trohet får af äran sin guldmedalj.

Hur skulle nästans klagande nöd bli lindrad,
om flit ej fått till öfvers en skäppa full?
Hur skulle svarta natten bli genomtindrad,
om vänlig stjärnehär hade mist sitt gull?

Hvar ärlig möda stärker föreningsbandet
emellan syskonsinnen i stoftets värld,
och kärt det kännes ock att åt fosterlandet
ha, i sin mån, fått ägna sin styrkas gärd.

Ett redligt handslag bjuden I här hvarandra
med tack för enig sträfvan ur hjärtans grund,
med tack att än er unnas tillsammans vandra,
med tack för arbetstimme och hvilostund.

Men här i lifvet vandrar man längsta stycket,
om man till knäfall stundom sig sänker ner,
och händer få ej styfna i kamp så mycket,
att de till barnets bön icke knäppas mer.

Er tanke skulle domnat, er vilja dignat
förutan den Allsmäktiges välbehag.
Det är hans nåd, som rikligt ert verk välsignat,
till honom samfäldt höjes ert lof i dag.