Underrättelse om Potatoës eller Jord-Pärons Plantering och Bruk, hämtad af flere Årens försök, uti Rambergs Bergslag

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Underrättelse om Potatoës eller Jord-Pärons Plantering och Bruk, hämtad af flere Årens försök, uti Rambergs Bergslag
av okänd


[ titel ]

Underrättelse
Om
Potatoës eller Jord-Pärons
Plantering och Bruk, hämtad af flere Årens försök, uti Rambergs Bergslag.


Underrättelse om potatoës 1




STOCKHOLM,
Tryckt uti Wildiska Tryckeriet
År 1757.


[ imprimatur ]
Imprimatur.
N. von OELREICH.


[ 3 ]

Underrättelse om potatoës 3

Thet skulle wäl synas mindre nödigt uti thetta Ämne utgifwa någon widare Beskrifning, sedan Höga Öfwerheten, genom allmän Kungiörelse, thenna angelägenhet befalt, och Kongl. Wetenskaps Academien uti ett års Allmanack, sättet och thes bruk endels giordt kunnigt, förutan thet Commerce-Råden Herrar Ahlströmer och Nordencrants, then förra i thes tryckte underrättelse om Utlänska Fåreskiötseln, och then senare i thes betänkande om Hemmans Klyfningen, om thessa wäxters nytta, art och otroliga förökande beskrifwit; men som allmänhetens osmak för nytt och owanligit, misstag i ett eller annat försök, och fattade inbillning om thes wantrefnad i the kallare orter, betagit mångens hug, at thermed fortfara, lika som ett års misswäxt i säd, eller annat, skulle aldeles betaga widare fortsättning theraf:

Så har jag, som hela 7 åren nyttiat thenne wäxt, mer eller mindre, men med särdels förmån, och thet under ett kallare [ 4 ]solstrek, skattat nödigt, at til almänhetens tienst utgifwa, hwad jag med thenne wäxt rönt, sättet huru jag dessa Jord-Päron planterat, inbärgat, och til hwad margehanda nytta the anwändas kunna, i then säkra förmodan, at ther en hwar beflitar sig, och med omsorg på efterföljande sätt thermed omgår, lärer han finna sin möda och kostnad mångfaldigt ersatt.

Jordmånen och thes belägenhet.

Platsen bör wara belägen emot Solen, hälst emot Söder, mera låglänt än hög, icke sur ty tå måste dikas rundt omkring, och får man icke årligen bruka samma land, ty tå aftager wäxten; orsaken lärer wara, at som thenna wäxt drifwer uti stor ömnoghet, så kan ock jorden icke jämt gifwa tilräckelig näring, utan bäst är årligen bruka nytt, och anwända then förra platsen med hielp af någon giödning, til Lin, Hampa, eller någon sädes utsåning, eller ock träda thet hwart annat åhr, hwarmedelst jorden har tilfälle, återhämta sin strycka, dock måste then åter med granris sönderhackat, spångiödsel, rutten halm eller Swinbyssie wid utsåningen förbättras, som widare förmäles, men then som har råd at giöda stycket alt öfwer, kan wänta desto ömningare skiörd, som Rötterne tå hafwa tilfälle sprida [ 5 ]sig widare omkring i jorden, och utom then krets, som wid sättningen och giödslens inläggande i hwart serskilt ställe eljest sker.

All lös jord, såsom swartmylla i synnerhet, hwit och röd mojord, samt sand, är til thenna wäxten tjenligast, och skadar intet, fast ock theribland är någon småsten; Then som ej äger annan än lerjord, kan then med stybbes påkiörande förbättra, ther thet finnes, eller ock tilräckeligen mo eller sand, som med wändplog nedkiöres, och om Sommaren förut wäl brukas och omblandas, men bättre är thertil bruka tjänlig swart kiärr- och måsjord, dye kallad, och hwarjestädes i måssar finnes, sedan then åhret förut blifwit på et torrt ställe wid måssan i hopar kastad at brinna, föres på åkern, tils leran blifwer lös och mör som swartmylla. Grant hackat och inblandat granris giör också mycket til saken och afhåller ogräs.

Ehuru man nu, efter tilfället och omständigheterne som hwar och en har, sig skickar, måste jorden förut wäl brukas at förekomma ogräs, som här äfwen så wäl som wid annat åkerbruk är ganska skadeligit och nu så mycket mera, som man wid ränsningen, trampar jorden tilhopa, som är aldeles emot thenne wäxtens natur och utwidgande art, tå then icke har tilfälle, som [ 6 ]i lös jord, at utsprida och med rötterne skiuta.

Af thessa rötter har jag, så wäl som af the andre rotslagen, funnit twänne arter, gula och hwita, the förra wäxa mer aflånga, the senare större och mer runda, begge slagen tienlige i bruk och nyttjande,men the gula tyckas dock wara bättre i then delen hwad Stärkelse, Puder och Miöl angår.

Planteringen.

Utsättningen sker om wåren så tidigt som möjeligit är. På the orter där ännu befaras så starka fråstnätter, at någon kiäla kunde påfölja, kan man efter sättningen öfwerhölja landet med et hwarf granris, efter thessa rötter hela månaden ligga i jorden, innan the upkomma mef grödan och thes förinnan äro barren torra och affalne, at the intet längre hindra solens wärkan til wäxtens widare befordran, och derjemte igenom thes giödning, beswäret härwid til fullo ersätter.

Nyttigast är afdela landet i sängar til 2 alnars bredd, med smal gång emellan för ränsningen skull, om ogräset tiltager, på hwarje sänf kan sättias 4 rader, dock så, at altid är half aln emellan hwart jordpäron som nedsättes, hwarwid agtas, ar the intet sättas emot hwart annat tå man börjar ny rad, [ 7 ]utan mit emellan, emot then förra raden, och at the komma diupt neder i jorden til 3 a 4 tum, hwilket är så mycket nödigare som the wid wäxtens tiltagande äntå drifwa jorden så mycket up, at the omsider blifwa omkring stielkan bara, som bör, så snart thet märkes, med jord öfwerhöljas, tå wäxten ännu mer befordras. the som i större ömnoghet wilja betiena sig af thenna jordwäxt än giörligit medhinnes at i sängar afdelas, kunna på thet stycke härtil ärnas, tå thet förut är beredt som i första puncten omrört är, förrätta sättningen på följande sätt.

En Person går förut med en harka och updrager ett qwarters diupt dike öfwer hela stycket, hälst efter snöre, therpå följer then andra med ett spånfat fylt med spångiödsel, gammal halm, bösie utur Swinhusen, som är thet aldrabästa, (granris hackat och någon tid sammanlegat, är ock en befordrande giödsel,) thetta strös i hopar twenne giöpnar theraf millan hwarje half aln, then tredje följer therefter med Jord-Päron uti en korg eller annat kärill, sätter wäl ned i hwarje hög ett Jord-Päron, om thet är stort som ett Dufägg, men eljest 2, och om the äro små som nötter 3 deraf, then fierde slutar med en omwänd harcka, och igenstryker then updragne jorden, at thet åter [ 8 ]blifwer jemt, och sedan börjas ny rad och fortfares som med then förra, dockt acktar man sig så mycket giörligit är, at ej trampas mera på the satte ställen, hälst ju lösare jorden ligger, thes mera befordras wäxten.

Thet är ock anmärkt, at the större Jord-Päron hela satte, gifwa ömnogare wäxt, än om the sönderskiäras, efter naturliga roten har mer näring af ett stort än litet ämne, Dock kan man i nödfall, och tå man ej äger tilräckeligit förråd til utsättning, betiena sig häldre af sönderskiärning, än at en så nyttig wäxt skal lemnas obrukad; och tages thet noga i agt, at intet öga på Jord-Päronet wid sönderskiärningen skadas, utan altid behåller åtminsstone 3 a 4 sådane ögon på hwarthera delen.

Sedan sättningen nu således är skiedd, har man therwid ej widare omsorg, än at om ogräs wil taga öfwerhand, som ej på ett wäl brukat land lärer skie; men skulle thet hända, är ej annan utwäg, än ränsa thet bort, och at jorden ej trampas utan endast millan the satte raderne, tå ogråset bortryckes. Om så nödigt wore, kan man uti Augusti, tå Rötterne blifwa endels bara, med acktsamhet borttaga the öfwersta, och them nyttia til hwarjehanda efterföljande bruk uti Hushållningen, tå the andra likafult drifwa [ 9 ]och wäxa til rätta bergningstiden, dock är bäst lemna them orörde och med mull öfwerhölja.

Uptagningen.

Bärgningstiden infaller tå, när man ej mera är säker för swåra fråstnätter, dock thes längre thenne wäxt om hösten får stå ute, thes större blifwer then, och har intet at betyda, fast en eller annan fråstnatt infaller, som skadar then gröna wäxten eller stielkarne ofwan jord, som icke heller tål kiölden, men deraf får roten ingen skada. När nu kiölden med alfware synes tiltaga, böra thessa rötter uptagas om möjeligit är på en klar dag, tå man med en trägrep, träder under hwar krets och sackta lyfter up jorden, tå man med förundran får se 20 a 30 st. större eller mindre Jord-Päron hängande tilhopa med små rötter som trådar emellan hwarandra.

Wil man ytterligare med spada aldeles upgrafwa landet, finnes här och ther flera liggandes långt ifrån, som med trädgrepen icke kunnat upfås, så at thetta arbete äfwenwäl lönar mödan

Therefter utbredas Jord-Päronen på torr halm i något rum, som ligger för wäder at widare torkas, så framt man tyckes wara säker för fråst, men i annor händelse utbredas the på golf i eldrum. The man ärnar förtära i hushållet, hafwa föga torkning af [ 10 ]nöden, utan kunna ju förr thes häldre, anwändas til hwarjehanda nytta och bruk, som widare förmäles, emedlertid förwaras de uti kiällaren. Nyttigast är, at om hösten tilreda hwad men theraf sedermera hela året behöfwer. Hwad som ärnas til utsäde, måste först wäl torkas och sedan uti någon torr tunna uti kiällaren öfwer wintren förwaras, så at the icke frysa, ty hwar thet skier, förloras de aldeles, äfwen rutna de, om the icke torkade i kiällaren införas.

The, som icke hafwa fråstfri kiällare, kunna i lagom warmt eldrum förwara så mycket som tiil utsäde tarfwas, tils kallaste winteren är förbi, och sedan flyttai kiällaren. Man håller ock före them äfwen så wäl kunna i gropar med halm täckte som rofwor förwaras, hwilket på somlige ställen öfligit är.

Nyttan och bruket är mångfaldigt. Jord-Päron förut wäl twättade och sedan rå på refjärn refne och lagde i en grof linnepåssa, warpå slås wattn, som morgon och afton ombytes så länge watnet får gul färg, men så snart then är förswunnen, kramas och tryckes thenna påsse i rent watn med händerne eller på annat sätt, så länge någon hwit materia synes utur påssen komma hwad sedan qwar blifwer, kan med tilsats af något miöl kokas gröt utaf, eller anwändas til kreaturens behof.

[ 11 ]När nu detta watn fått sättia sig finnes på båtn en fin hwit materia tå watnet sackta afhälles, och thet öfriga slås tunt på et fat, torkas antingen i wädret i skuggan, eller uti lagom warm giord ugn, som fast bättre är, och medan thet ännu är miukt, skiäres med en knif på fatet smala remsor som stärkelse är, hwarefter thet aldeles torkas, som tienar för

Stärckelse.

Tå thet sönderbrytes och förwaras samt hackas och brukas aldeles som med Stärckelse wanligit är, har så miäl hwit färg, at thet tyckes stödja på blåt, och behöfwes intet blandas med Smalts som thet andra tilredt af hwete, giör samma, om icke större nytta i thenne omständighet. Söndermalit på Stålqwarn tienar til

Puder,

Samt äfwen tienligit til hwarjehanda fin

Bakelse,

Äfwen til kokning i hushållet, men härutaf måste tagas sparsamt til, emedan föga en trediedel behöfwes emot annat af Hwete eller Råg malit miöl.

Bröd.

Man tager efter behag, mer eller mindre af Jordpäron, som sedan the flere gånger [ 12 ]äro twättade i rent watn, läggas uti en gryta, och slås hälst rinnande watn, och kokas tils the spricka, tå the uptagas och med litet af watnet, som the äro kokade uti, lläggas uti et träg eller kiärill och sönderkråssas eller stötas med en eller flera klubbor, och alt som the kalna, tiockna the, hwarföre spädes på af watnet, så mycket behof giöres. När the aldeles äro sönderstötte, sättes et såll öfwer baktråget och höses af thessa sönderstötte Jordpäron uti, och prässas med handen genom sållet, så länge något är at tilgå. Thet tunna skalet, med klimpar som stadna i sållet, brukas til gröt eller år kreatur.

Thesse Jord-Päron, som nu mera äro som en gröt, mer eller mindre tiocka, som man slagit wattn uti, upgiöras med miöl hälst af wårsäd, men så tienar ock Rågmiöl thertil, och gifwes giäst thertil, och så snart thetta är tilreds, måste giöras eld i ugnen, medan thetta hastigare, än af säd wanligen giäser, och tå är tid utbaka thet som annan deg i kakor och widare fortfara, som brukeligit är.

Thetta blir en ganska godt födande och wälsmakande bröd, som stöder på hwete eller ärtsmak, blir wäl om thet torkas något kiärft, men ändå bättre än af Korn eller Hafra allena, tå thet torkas. Och är märkeligit, om man [ 13 ]lägger thet tort uti miölk eller dricka, siunker thet til botn, men är likwäl snart uplöst och smälter aldeles, om thet en liten stund får ligga qwar.

Gryn.

Finare rifwas på rifjärn som förut nemt är, läggas i påssa och ömsas watn, så länge tils thet blir klart, torkas och nyttias på sät som Sago-gryn. Sämre rifwas ock, torkas utan at widare blötas i watn och förwaras til bruk i hushållet.

Kakor.

Rifwas Jord-Päron på rifjärn tå the förut äro förwälde, och skinnet afdragit, samt med tilsats af wanlige saker, blir theraf kaka, mäst så wälsmakande som af mandlar, men fordrar ej så många ägg som eljest.

Pankakor

Kan ock giöras häraf rifwit eller sönderstött, med tilsats af miöl.

Af watn och thesse rötter allena är ock försökt med litet miöl til, blir ock en ätelig spis för fattigt folk.

Mos.

Kokar man Jord-Päron i watn, som förr är sagt, tils the spricka, drager skalet af [ 14 ]them, sönderstampar, och med någon tilsats af smör widare kokar och omrörer, blir en ganska närande mat och smakar ej olikt äggeröra, dock mägtig, at mycket på en gång ej förtäras kan.

Soppor.

Therutinnan tiena the fast bättre än något annat rotslag, medan the äro mera födande och hafwa ej så mycket wäder med sig, kunna ock eljest kokas som rofwor och kålrötter, samt med fast större förmon nyttias i alt, hwartil the senare brukas.

Stekta

I ungen eller i asksmörja, öfwergå rofwor wida i smak och näring, särdeles tå man äter them warma med litet smör, eller som hwars och ens tycke är, kalla.

Win

Har jag wäl intet försökt, at af thenne wäxt tilwärka, men efter en utkommen tryckt samling om åtskillige saker och wetenskaper af åhr 1738 finner jag ther antecknat win af Potatës således: The rifwas på rifjärn, slås warmt wattn derpå, läggas några kryddor theruti, såsom Lavendel, Citron melis eller annat, som bäst med hwars och ens smak kommer öfwerens, smultron- eller hallon-saft eller [ 15 ]häggebärs kiärnar stötte och ilagde, tyckas ock wara tienlige, befordras med giäst eller annat til giäsning, och så snart thet satt sig, skiljas species therifrån och lägges på rent kiäril, efter någon tid skal thet blifwa et behageligit win och drick.

Bränwin.

Jordpäron kokas och sönderstötas som förr är lärt, til en fierdedels tunna Jord-Päron en ottondedels tunna malt, insyftas som brukeligit är, och gäser, när thet är nedlagt, afbrännes på wanligit sätt, ger et starckt och wälsmakande bränwin, lika med annan wårsäd.

Dricka.

Som thenne jordwäxt är skild från andra här brukeliga jordwäxter, som af föregående oskattbare nytta nogsamt är bewist, sig stödjande på eljest här brukelige sädesarter; så bör man icke twifla, at ju theraf kunde i brist af annat äfwen beredas tjänligit dricka, så wäl som thet hos torftigt folck skier af miöl. Sättet har jag wäl icke ännu försökt, men tror at the böra rifwas, och sedan som wid wanligit bryggande skier giäsa med tilsats af humbla, tå icke fela kan at ju dricka theraf erhålles.

För Creaturen kokade eller rå sönderskurne som rofwor gifne, tjäna både til uppehälle och at giöda them med.

[ 16 ]Grödan eller halmen förtära ock kreaturen til the mindre stielkar och bladen, tå the wid them warda wande.

The orsaker, som hittils hindrt en och annans försök wid thenna Jord-wäxtens plantering.

Sena utsåningen och tidiga uptagningen, har giort them småwäxte. För mycken giödning har befordrat wäxten ofwan jord, men allenast ringa i rötter, efter thertil blifwit brukade kålland. Hård och tät samt mager jord har ock betagit fruktbarheten. Okunnighet, at bewara them öfwer wintren för köld, eller otorkade sammanlagde, och således antingen förfrusne eller bortrutnade, at ej mera warit i behål til widare planterande. Sättet at nyttia them okunnigt, dels ock mycket mödosamt, såsom at theraf giöra bröd, skalas the först, hackas, torckas och sedan malas.

Förmodandes man nu, tå lindrigare sätt blifwit upgifwit och at man snarare af thenne wäxt än någon annan kan få bröd, at hwar och en, så för sin enskylte, som allmänna nyttan, griper an thetta närings medel med alt alfware, tå nu mera är utrönt thes underbara förökelse til en tunna på 120 qwadrat alnar, när landet är wäl tilredt och jorden tienlig, samt at the således wäl trifwas uti wår kalla Nord, och äro mera säkra för kiöld, efter [ 17 ]the ligga neder i jorden wid infallande starka frostnätter i blomnings tiden, som then öfriga säden ofta skadar.

Utsättningen jämwäl i nödfall kan skie i wåtwäder, som ej med förmon kan låta sig giöra wid Sädens utsående.

Härutaf lärer hwar och en finna, med hwad förmån thenne Rotwäxt kan brukas, som gifwer hundradefalt frukt, och således är mägtig på Landsbygden förekomma al främmande säds nyttiande, samt wara en säker hielp och räddning wid påkommande misswäxts åhr, från onaturligare förtärning af bark, hasselknåpp med mera, om hwart hemman brukade et fierdedels Tunnelands jord härtil, jämwäl Torp och backestugor, hwilka alla kunde åstadkomma så ringa plats, som härtil erfordras, och således understödia åtminstone en trediedel af åtgången i hushållet.

Åtskillige Tractater om dessa Potatoës eller Jordpärons nödiga och nyttiga plantering här i Swerige, äro wäl för många år sedan til allmänhetens underrättelse genom trycket utkomne: men ganska få hafwa welat betiena sig derutaf, ehuru ärfarenheten fullkomligen öfwertygat oss om, at denne jordwäxt äfwen i de kallaste Nordiske länder wäl trifwes och gifwer en ymnig frukt. Den stora misswäxt på säd, som man uti någre år här i Riket haft [ 18 ]och nästan allmänt uti Europa, hwarmedelst många tunnor guld årligen gått utur Riket och särdeles detta året, då man med stor kostnad ocg dock ej utan mycken swårighet fått utom rikes upköpa spannemål, emedan des utförsel i många Länder warit förbuden; det stora och widsträckta krig, som så många Potentater taga del uti, lofwar oss icke et bättre, utan beklageligen långt swårare sädes-år, fordrar derföre nu i synnerhet, at desse Jordpäron öfwer alt uti Riket nästa wår planteras, och at man nu i år förskaffar sig et tilräckeligit förråd til plantering. Skulle præmies forthielpa denna nödiga Potatoës wäxten; så torde det icke wara orådeligit, at Landmannen blefwo dertil lageligen förbunden, så at hwart hemmantal wore skyldigt at gifwa efter hemmanets storlek et wist mått af Jordpäron i skatt och det i afräkning på annan årlig afgift. Denna jordfrukt kunde Kronan sedan til mångahanda förmoner anwända. Således torde denna plantering snarast komma i gång och allmänt bruk. Man gifwer oförgripeligen denna utwäg wid handen, efter ärfarenheten lärer oss, at Rikets gamle skatter altid grundat sig på landets upodling och boskaps-skiötsel, hwarföre, skinn, hudar, victualie persedlar, lin, hampa och spannemål med mera finnas uptagne uti Landmanne-skattlängder.

*** *** ***