Uppslagsbok för alla/S

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  R Uppslagsbok för alla

S
T  →
(index)


[ 715 ]

S.

S, s, konsonant, 19:e bokst. i alfab., förk. för sankt, Sextus, söder, segno, sinistra, senza, slower (långsammare, på ur), sida m. m.

S, kem. tecken på sulfur (svafvel).

Saale (sale), 1) bifl. till Elbe, 364 km. l., 2) frank. S., bifl. till Main, 111 km. l.

Saar (sar), biflod till Mosel, 246 km. l.

Saarbrücken (sar-), st. i Rhenprov. vid Saar, 26,942 inv. Sl. 6/8 1870.

Saarlouis (sarluī-). befäst st. i Rhenprov. vid Saar, 8,309 inv.

Saba, g. geogr., landsk. i s. Arabien. Eu drottn. af S. besökte Salomo.

sabadilla Brand., Colchicaceæ. S. officinarum Brand., ört fr. Mexico, lämnar s. k. sabadilla- l. husarfrön, mot ohyra.

sabb'at, hebr., den 7:e (hvilo-) dagen i veckan hos israeliterna. Sabbatsår, hos israelit. hvart 7:e år, hkt af dem hölls heligt.

sabell'er, namn på de fornital. folk, s. härstammade fr. sabinerna.

Sabīnbergen, sidokedja af Apenn. i mell. Italien.

sabīner, ford. folk i mell. Ital.

sacerdotāl, lat., prästerlig, präst-.

Sachs, Hans, skomakare o. mästersångare, f. 1494 Nürnberg, d. 76. Skr. of. 6,000 sånger.

Sachsen, ty. kon-rike, 14,993 kv.km., 4,516,234 inv. Gränsar: i n. till prov. Sachsen o. Schlesien, s. Böhm. o. Baiern, ö. Schles. och Böhm., v. prov. S. o. thüring. stat. Berg: Erzgebirge, Fichtelgebirge, Lausitzer gebirge. Floder: Elbe, Schwarze o. Weisse Elster, Mulde, Pleisse. Näringar: bosk.-skötsel, landtbruk, skogsbruk, grufdrift. Hufvudrel.: evang. Hst.: Dresden. Öfr. städer: Bautzen, Freiberg, Glauchau, Leipzig, Meerane, Chemnitz m. fl. — Hist: Det nuv. kon.-riket S. uppstod af det forna markgrefsk. Meissen. 1422 belånades markgref. Fredr. med hertigd. S., som nu med Meissen bildade kurfurstend. S. 1547 erhöll hert. Morits S. i förläning. 1680/91 Joh. Geo. III kurf. Fredr. Aug. I tillika kon. i Polen, men 1706 förlor. pol. kronan. 1733/63 Fredr. Aug. II 1:e kon. af S. 14 deln. af S. 48 revolut. 66 krig med Preuss. 70 med Preuss. mot Frankr. Nuv. kon. Fredrik Aug. III, sed. 04.

Sachsen, preuss. prov., 25,250 kv.km., 2,978,659 inv. Hst.: Magdeburg.

Sachsen-Altenburg, ty. hertigd. i Thüringen, 1,324 kv.km., 206,508 inv. Hst.: Altenburg. Nuv. hert. Ernst II, sed. 08.

Sachsen-Koburg-Gotha, ty. hertigd. i Thüringen, 1,968 kv.km., 242,482 inv. 2 del.: S.-Koburg o. S.-Gotha. Hst.: Koburg o. Gotha. Nuv. hert.: Karl Edvard, sed. 00.

Sachsen-Meiningen, ty. hertigd. i Thüringen, 2,468 kv.km., 269,000 inv. Hst. Meiningen. Nuv. hert.: Georg II, sed. 1866.

Sachsenspiegel, ty. lagbok, förf. 1215/35 af en sachs. adelsman Eyke v. Repkow. Mycket ansedd und. medeltiden.

Sachsen-Weimar-Eisenach, ty. storhertigd. i Thüringen, 3,615 kv.km., 388,000 inv. Hst. Weimar. Nuv. storhert.: Vilhelm Ernst, sed. 01.

Sachsiska Schweiz, berglandskap [ 716 ]i kon.-riket Sachsen på båda sidor om Elbe.

sackarīn, kem., ett af stenkolstjära framställdt ämne med intensiv söt smak.

sackarōs, rörsocker.

sacra, lat., heliga ting.

Sacrament'o, 1) fl. i n.-amer. stat. Kaliforn. 2) hst. i nord.-amer. stat. Kaliforn., 30,442 inv. Jordbäfn. 18/4 06.

sacrilēgium, lat., helgerån.

Sacy (sassī), Ant. Isaac, baron Sil-vestre de, fr. orientalist, f. 1758 Paris, d. 38. Skr.: Grammaire arabe m. m.

Sá da Bandēira, Bernardo, visconde de, port. statsm., f, 1796, 32/35, 35/36 o., efter sin uppresn. mot Saldanha (46), 56/59 marin-, 60/64 krigsmin., 68/70 min.-pres., d. 76.

sadducēer, jud. sekt fr. tiden kort före Kristi uppträdande, förkastade den muntliga traditionen.

Sadi, pers. skald, f. 1184, d, 1201. Skr.: lärodikt. Gulistan o. Bostan.

Sādowa, böhm. by, sl. 3/7 1866.

saffiān (marokäng), af getskinn beredt färgadt läder.

safflōr, vild saffran, de torkade blommorna af Carthamus tinctorius. Gult färgämne.

saff'ran, de torkade pistillerna af Crocus sativus, gult färgämne.

safīr, blå varietet af korund, fr. Ceylon, Böhmen.

Saga, nord. myt., en af åsynjorna, historiens gudinna.

sago, malaj., ett slags stärkelsemjöl, s. vanligen erhålles af vissa palmarters märg.

Sagån, fl. i Västmanl., utf. i Mälaren, 75 km. l.

Saharā, öken i n. Afrika mel. Egypt. och Atlanten, 6,180,000 kv.km. Består af flygsandfält, berg o. tal.: oaser. Prod.: dadelpalmen. Djur.: antilop, giraff, lejon, apa, kamel m. fl. Befolkn.: araber, berber.

sahīb, arab., herre.

Sahlgren, Nikol., köpm., patriot, f. 1701 Göteb., 33/68 dir. för ost-ind. kompaniet, d. 76, Gjorde storart, donat. till allmännyttiga inrättningar.

Sahlin, Karl Yngve, filos., f. 1824, 64/94 prof. i Upps. Den förnämste utvecklaren af Boströms system. Förf.

Saïda ford. Sidon, st. i Syrien vid Medelh., 11,300 inv.

Saïd Pascha, vicekon. i Egypt., Mehemed Alis 4:e son, f. 1822, reg. sed. 84, klok och frisinnad, d. 03.

Saidschütz, by i Böhmen, hälsobrunn.

Saifallah, se Chalid.

Saigon l. Saigun, hst. i Kochin-kina, 50,900 inv. Frihamn.

Saima, sjö i Finld, 1,760 kv.-km., afrinner gm Vuoxen i Ladoga.

saint (säng), fr., helig.

Saint Albans (sent ålbens), st. i eng. grefsk. Hertford, 16,019 inv. Bisk. Sl. 1455 o. 1461.

Saint Andrews (sent' en'drus), skot. st. vid S.-A.-viken, 7,621 inv. Univ.

Saint Arnaud (sängt arnå), Jacq. Leroy de, fr. marsk., f. 1796 Bordeaux, 51 krigsmin., d. 57 ss. befälh. på Krim.

Saint Barthélemy, se Barthélemy.

Saint Brieuc (säng briök), fr. st. vid Atlanten, 22,198 inv. Hamn. Bisk.

Saint Cloud (säng klū), tr. st. vid Seine, 7,196 inv. Slott.

Saint Cyr (säng sīr), Louis Gouvion, markis, fr. marsk., f. 1764, tjänade republ. o. Napol. I, kapitul. 13 i Dresden, fången, 15/19 omväxlande krigs- o. marinmin., d. 30.

Saint-Denis (säng denī), 1) Fr. st. vid Seine, 60,809 inv. 2) Hst. på ön Bourbon, 27,392 inv. Hamn.

Sainte Beuve (sängt bov'), Charl. Aug., fr. skald o. förf., f. 1804, d. 69. Skr. poet., krit. o. hist. verk.

Sainte-Croix (sängt kråa'), dan. ö bland Antillerna, 218 kv.km., 18,590 inv. Hst.: Kristianssted.

Saint-Étienne (sängt etjänn'), fr. st. nära Loire, 147,000 inv. Sidenfabr., stål- o. järnmanufaktur.

Saint-Germain (säng schermäng'), gref., kallade sig en äfventyrare [ 717 ]i 18:e årh., s. utgaf sig för att vara 2,000 år gammal, d. 1780 Ekernförde.

Saint-Germain en Laye (säng schermäng' ang lä), fr. st. vid Seine, 17,247 inv. Slott. Freder 1570 och 1679.

Saint Gervais (säng schervä), fr. badort vid Pyrenéerna, 2,022 inv.

Saint Helens (sent hell'ens), st. i eng. grefsk. Lancaster, 91,153 inv. Fabr.

Saint John (sent dschånn), fl. i N-Amer., utf. i Fundyviken af Atlanten, 533 km. lk.

Saint Johns (sent dschånns'), 1) hst. i New Foundland vid Atlanten, 31,142 inv.; 2) st. i New Brunswick vid fl. Saint John o. Atlanten, 45,000 inv. Hamn.

Saint-Just (säng schyst), Ant., fr. revolut., f. 1767, Robespierres vän, med honom giljot. 28/7 1794.

Saint Lawrence, se Lawrence, St.

Saint Louis (sent' lûis), n.-amer. st. i Missouri vid Mississippi, 649,320 inv. Park, börs, katedr., univ., bibliot., museum, akad.

Saint Louis (säng luī), fr. st. i Senegambien v. Senegal, 24,070 inv. Hamn.

Saint Malo (säng mala), fr. befäst st. vid Kanalen, 11,486 inv. Hamn.

Saint Martin (säng martäng'), Louis Claude, markis de, kallad »den okände filosofen», fr. mystisk teosof, f. 1743, d. 03. Skr. L'homme de désir, 2 bd, m. m.

Saint-Nazaire (säng nasär), fr. st. vid Loire och Atlanten, 35,813 inv. Hamn.

Saint-Nicolas (säng nikåla'), belg. st., 32,767 inv. Fabr.

Saint-Omer (sängt åmēr), fr. befäst st. vid Aa, 20,837 inv.

Saint- Paul (sent pål), hst. i Minnesota (N.-Amer.) vid Mississippi, 204,000 inv.

Saint-Pierre (säng pjär), 1) Fr. st., sed. 85 förenad m. Calais; 2) St. på Martinique, 26,041 inv. (1901); förstörd d. 8/2 02 gm utbrott af vulkanen Mont Pelé.

Saint-Pierre (~), Bern. de, fr. förf., f. 1737, d. 14. Vidtberest. Skr.: Études de la nature (84) o. den berömda rom. Paul et Virginie (89) m. m.

Saint Quentin (säng kangtäng'), fr. st. vid Somme, 50,278 inv.

Saint Saëns (säng sangs'), Charl. Cam., fr. komp., f. 1835. Skr. operor (Samson et Dalila m. fl.), Danse macabre, körer, symfonier m. m.

Saint-Simon (sängsimång'), 1) Louis de Rouvroy, hert. af, f. 1675, d. 55 Paris. Skr. berömda memoarer. — 2) Claude Henri, gref., socialist, f. 1760 Paris, d. där 25, hvarpå hans anhäng. utbildade hans syst., S.-Simonismen, s. förkastade arfsrätten. Enfantin tillfogade en ny myst. relig., hvarpå sekten upplöstes 32.

Saint Vin'cent (-sennt), brit. ö bland Antillerna, 381 kv.km., 50,000 inv.

Saïs, g. geogr., hst. i nedre Egypt.

saison (säsång'), se säsong.

Sakalīn, 1) Ry., i söder japansk, ö i Okotska haf. framför Amurs mynn., 75,000 kv.km., 28,113 inv. (ainos). Kolrik. 2) Se Amur.

Sakāra, egypt. by i libyska öknen, med tempelruiner och pyramider.

sakrament', lat., en af Kristus instift. helig handl., s. und. synbara tecken meddelar himmelska nådegåfvor. Den kat. kyrkan har 7 (dop, nattvard, konfirmat., bot, sista smörjelsen, prästvign., äktenskap), den evang. 2 (dop, nattvard).

sakristān, lat., kat. klockare.

sakristīa, lat., rum i kyrkan, där prästerna tillreda sig för gudstjänsten.

Sakun'tala, drama af Kalidasa.

Sala, st. i Västmanl. vid Sagån, 7,662 inv. (08). Privil. under Sten Sture d. y. och Gust. Vasa. Silfvergrufva.

saladēros, sp., slakterier i S.-Amerika.

Saladin (Sala eddin), sultan, urspr. Jussuf ibn Ejub, kurd, f. 1137, uppsvingade sig 71 till Egyptens härsk., eröf. Syrien, 87 [ 718 ]Jerusalem o. Akka, sed. han slagit korsfararne vid Hattin, stred mot Rik. Lejonhjärta, d. 93 Damaskus.

Salādo, bifl. till Parana, 1260 km. l.

Salaman'ca, sp. st. vid Tormes, 25,690 inv. Bisk. Univ. Sl. 27/7 1812.

salamander, Salamandra, af stjärtamfibiernas ordn. Eld-s., S. maculata Laur., 15 cm. l., i Europas o. N.-Afrikas skogar, föremål för många fabler, ej giftig.

Sālamis, g. geogr., 1) ö vid Attika, sl. 480 f. K., 2) st. på Cypern. Berömdt Zeustempel.

salangānen, ostind. svala, Collocallia esculenta Gray, med ätbara bon.

Sala y Gomez (-i-), klippö i Stilla haf., uppt. 1793 af spanjorerna.

Saldanha (-danja), João Carlos, hert., port. statsm., f. 1790 Arinhaga, sed. 25 flere gngr min., sed. 33 min.-pres., 51/56 faktisk diktator, 70 åter min.-pres., d. 76 London ss. sändeb.

sal'do, it., vid ett kontos afslutande skillnaden mel. debet o. kredit.

Salem, hamnst. i Massachusetts (N.-Amer.), 37,580 inv.

salem, se selam.

Saler'no, it. st. vid S.-viken, med omkr. 42,727 inv. Handel.

Salford, st. i eng. grefsk. Lancashire, 231,514 inv. Handel.

salfva, lat., 1) samtidigt affyrande af en mängd skott, 2) läkemedel med mjuk konsistens till ingnidning på huden o. s. v.

salicylsyra förekomm. i blommorna af Spiræa ulmaria och framställes gm kolsyras inverkan på fenolnatrium. Bildar färg- o. luktlösa prismor, med sötsur smak. Användes till konservering af födoämnen o. som salicylsyradt natron till läkemedel.

sālier, se franker.

salīn, lat., saltverk.

salipyrīn, kem., salicylsyradt antipyrin, medel mot feber, kron. ledgångsreumatism o. influensa.

Salisbury (salsberri), eng. st. i grefsk. Wiltshire, 17,117 inv.

Salisbury (~), Rob. Arthur Cecil, marquis, eng. statsman, f. 1830, 66 o. 74/78 min. för Indien, 78 utr.-min., 85 o. 86 samt 85/92 och 95/02 premiärmin., d. 03. Konservativ.

saliska lagen, lex salica, äldsta german, rättskälla, från 5:e årh. Enl. s. äro döttrar utestängda fr. arf- o. tronföljd.

salīv, lat., spott.

sallad, sallat, rätt af vissa grönsaker, salladsväxter, tillagad med ättika, olja etc.

Sallustius, Cajus S. Crispus, rom. hist. förf., f. 86 f. K., Cæsars vän, d. 35. Skr.: Historiarum libri V, som gått nästan förlorad, samt De conjuratione Catilinæ och De hello Jugurthino.

Salmanassar, namn på flere assyr. kgr, af hka S. IV (727/722 f. K.) gjorde slut på Israels rike.

sal'miak, NH4Cl, ammoniumklorid, beredes gm att låta ammoniakgas inverka på saltsyra. Lösl. i vatten, förflyktigas vid upphettn. Användes till lödningar, till att rena metallytor m. m.

salmōnibref, hotelsebref, hvarigm man söker afpressa personer penningar. Uppkallade efter bokbindaren Salmoni i Linköping, hkn 1862 försökte sig på denna industri.

Salm-Salm, Felix, prins, f. 1828, 66 gen.-adjutant hos Maximil. af Mexico, föll 70 vid St. Privat.

salol, fenylsalicylat, kem., ett hvitt kristallin. pulver, verkar antiseptiskt, medel mot blåskatarr, dröppel o. reumatism.

Saloman, Geskel, porträtt- och genremål., konsthist., f. 1821, d. 02, sed. 74 vice prof. vid konstakad. i Sthm. Förf.

Sālomo, 3:e kon. i Israel, 993/953 f. K., detta folks mest glänsande furste, byggde Jerusalems tempel, lefde yppigt o. lade grunden till rikets förfall. De eft. honom uppkallade bibl. skrifterna vida yngre.

[ 719 ]Salomon, Otto Aron, främjare af svensk slöjd, f. 1849 Gbg, sed. 72 förest. för slöjdskolan på Nääs, d. 07.

Salomonsöarna, ögrupp i Stilla haf. ö. om N. Guinea, 43,900 kv.km., 200,000 inv.

Salomos höga visa, poet. bok i G. T., s. beskrifver Salomos kärlek till en herdinna och som af jud. och kristna teol. anses syfta på Messias.

Salomos predikare, Ekklesiastes, bok i G. T., ett uttryck för den pessimistiska världsåskådn. eft. den babyloniska fångenskapen.

Salōna, se Spalato.

salōng, fr., stor sal, utställningsrum för konstverk.

Salonīki, st. i europ. Turkiet v. S.-viken, 105,000 inv. Hamn.

salopp', fr., fruntimmersmorgonkappa.

sa'lpeter, KNO3 = 101, salpetersyradt kali, förekommer täml. allmänt i naturen jämte andra salp.-syrade salter. Tillverkas vanl. af chile-s., som jämte klorkalium löses i vatten, hvarvid s. afskiljes i form af små kristaller. Renas sedan gm att upprepade gngr kristalliseras. Bildar färglösa prismor, lösl. i vatten. Anv. till beredn. af krut, saltn. af kött, vid glasfabrikat, m. m. -syra, HO. NO3 = 117, förekommer bunden vid baser allmänt i naturen. Framställes gm destillat. af en blandn. af chilesalpeter och svafvelsyra. En färglös, i luften rykande vätska; eg. v. 1,52. Stor teknisk användn.: för framställn. af bomullskrut, nitroglycerin, till etsning af koppar, sten m. m. I handeln förekommande s. kallas skedvatten.

Salpetrière (-iär), stort kvinnohospital i Paris.

salt, koksalt, klornatrium, förekommer i naturen nästan rent s. bergsalt, i fören. med andra salter i haf svälten, saltsjöar, saltkällor o. s. v. Ur hafsvattnet framställes det gm vattnets afdunstning i grunda dammar, l. ock utsattes det för lägre temperat., hvarvid en del af vattnet afskiljes som is. Vid saltkällor låter man vattnet droppa ned från s. k. graderverk, hvarvid en stor del af vattnet bortföres i droppform. Bildar färglösa kuber, lösl. i vatten. Eg. v. 2,16. Användes t. saltn. af matvaror, för tillverkn. af soda, saltsyra m. m. — Årliga importen till Sverige omkr. 100,000 ton.

saltarell'o, it. och sp. dans.

saltbildare l. halogener, de grundämnen, s. med metaller bilda salter: klor, brom, jod, fluor.

Saltenfjord, nor. fjord i Nordlands amt.

salter, föreningar mel. syror och baser. Klor, brom, jod, fluor bilda haloidsalter. Allt efter som vätet i en syra blott delvis l. fullständigt ersattes af metall l. metallen är bunden vid hydroxyl, OH, kallas s. surt, neutralt l. basiskt. Svafvel-s. inneh. med syre ekvivalenta mängder svafvel.

saltomortāle, it., eg. dödligt språng, halsbrytande konstsprång.

Saltsjön, den stora, Great Salt Lake, sjö i Utah (N.-Amer.), 1,286 m. öfv. haf., 4,691 kv.km.

saltsyra l. klorväte, framställes gm upphettn. af koksalt med svafvelsyra o. inledande af den utvecklade klorvätegasen i vatten. Den koncentrerade lösningen ryker i luften, reagerar starkt surt o. är ett lösn-medel för många metaller. Användes till framställn. af klor o. kolsyra, vid rening af benkol m. m.

saltus, lat., hopp, språng; s. in demonstrando, log., hopp i bevisningen.

Saluën, fl. i Bortre Ind., utf. i Martabanviken, 1,465 km. l.

salūt, lat., hälsning, hedersbevisn. med kanonskott. -era, hälsa m. salut.

Salvadōr, se San Salvador.

Salvation army (sälvēschön ārmi), eng., frälsningsarmen, af W. [ 720 ]Booth 1878 stift. sekt i Engld med milit. organisat. Har funnit anhängare i de flesta länder, (1905) öfver 2 mill. soldater o. 18,500 officerare), äfven i Sverige.

salvātor, lat., frälsare.

sal've, lat., var hälsad!

Salvi, se Sassoferrato.

Sal'via L., Salvia, Labiatæ. S. officinalis L., fr. Syd-Europ., användes s. köksväxt och i medicinen.

Salviāti, Ant., f. 1816 Vicenza, d. 90 Venezia, återupplifvade den gamla mosaiktekniken.

Sal'vius, se Adler Salvius.

salvo, lat., med förbehåll; s. errōre et omissiōne (förk. s. e. e. o.), lat., med förbehåll af misstag o. utelämningar; s. jure, med förbeh. af en viss rättigh.; s. ti'tulo (S. T.), titeln oförkränkt.

Salza, Herm. v., f. omkr. 1180, blef 10 högmästare för ty. orden, kejs. Fredr. II:s vän, skickade 30 de förste riddarne till Preuss., d. 39 Barletta.

Salzburg, hertigd., österr. kronland, 7,152 kv.km., 192,763 inv. Hst. S. vid Salzach, 33,067 inv. Ärkeb., katedr., slott, bibliot.

Salzkammergut, alplandsk. i öf. Österr., Salzburg o. Steiermark. 680 kv.km.

Samāra, ry. st. vid Volga, 90,000 inv.

Samarang, holl. st. vid n. kusten af Java, 82,982 inv. Hamn.

Samarīa, g. geogr., namn på mel. Palestina vid Jordan. St.: Sichem o. S., israeliternas hst.; tempel.

samarīt l. samaritān, inv. i Samaria. -an, äf. bild., välgörande mska. -kurs, underv. i den hjälp, s. erfordras vid olycksfall.

Samarkand, omr. i ry. Turkistan. Hst: S., 58,164 inv.

Samarow, pseud, för O. Meding.

Sambāsi, fl. i S.-Afrika, uppr. som Liba fr. Dschilolosjön, utf. i Atlanten, bildar Victoriafallen, 2,660 km. l.

Sambre (sangbr), bifl. t. Maas i Frankr., utf. vid Namur, 180 km. l. S.-kanalen mel. S. och Oise.

Sambūcus L., Valerianeæ. S. nigra, fläder, (se d. o.), S. racemosa L., klasfläder, m. röda bär, prydnadsbuske.

Sāmiel, arab., ond ande, djäfvul.

sammet, silkesväfnad, fr. hvars kyprade grund utgår ett mjukhår, täcke af lika långa, upprättstående trådar.

samnīter, ford. folk i mel. Italien.

Samōa-öarna l. Skepparöarna, austral. ögrupp n. ö. om Fidschi-ö., 2,787 kv.km., 37,000 inv. Hufvudöar: Savaii och Upolu.

samojēder, mongol. folk i n. Ryssld o. Sibir., omkr. 16,000.

Samos, ö i Egeiska haf., fursten d., tributplikt. und. Turkiet. 468 kv.km., 53,43A inv. Furste: Kopassis Effendi, sed. 07. Hst. Vathi.

Samotrāke, turk. ö i Egeiska haf., 185 kv.km., 4,600 inv.

samovār, ry. tekokare.

Samsö, dan. ö i Kattegatts s. v. del, 110 kv.km., 6,939 inv.

Samuēl, hebr. profet, omkr. 1,070 f. K.

samūm, het ökenvind.

san, it. o. sp., sankt, helig.

Sana, turk.-arab. st. i Jemen, 60,000 inv.

San An'gelo (-djelå), l. Ängelsburg, tornartad, rund byggnad i Rom, ursprl. kejs. Hadrianus' mausolé, nu citadell.

sanatōrium, lat., klimat, kurort.

Sancho Pansa, Don Quijotes vapendragare.

sanctuārium, lat., högaltarets omgifn. i en kat. kyrka.

Sand, George, pseud. för A. Dudevant.

sandāl, gr., medels remmar vid foten fäst sula af trä, kork l. läder.

san'darak, se Callitris.

Sandberg, Joh. Gust., hist.- o. genremål., f. 1782, d. 54 ss. dir. för konstakad. Freskerna i gustavian. grafkoret i Uppsala domkyrka.

Sandeau (sangdå), Jules, fr. förf., f. 1811, d. 83 Paris. Skr.: rom., dram. (Mlle de la Seiglière m. fl.) m. m.

Sandefjord, nor. st. i Jarlsbergs o. [ 721 ]Laurviks amt vid fjorden S., 4,847 inv. Badort.

Sandell, Lina Maria, skådesp., f. Sthm 1861, debut. i Göteb. 84,87/ 98 o. sed. 06 vid Dram. teat. Gift 88/91 m. skådesp. O. Bæckström. Natursann o. humorist. begåfvad.

Sandels, Joh. Aug., gref., fälth., f. 1764, son till teknikern Samuel S., utmärkte sig ss. chef för Savolaks-brigaden i fin. krig. 1808/09, deltog i krigen 13/14, 18/27 ståth. i Norge, fältmarsk. 24, d. 31.

sandelträ, färgmedel af röd l. gul färg. Rödt s. är kärnveden af Pterocarpus santalinus, gult s. af Santalum album, båda från O.-Indien.

Sander, Nils Fred., skald, konsthist., f. 1828, 82/93 byråchef i ecklesiast.-depart, 89 ledam. af Sv. akad., d. 00. Skr.: Den fallande stjärnan (53, belönt med sv. akad:s stora pris), Karlavagnen (58), anteckn. om nationalmuseum m. m.

San Domin'go, se Haïti.

Sando'mir, ry. st. vid Weichsel, 7,344 inv.

Sandown (sänn'daun), st. på eng. ön Wight, 5,006 inv. Hafsbad.

sandsten, en neptun. bergart; består af små korn, smnbundna med kvarts-, kalk-, ler- l. järnhaltigt bindemedel. Till byggnadsmateriel, slipstenar m. m.

sandwiches (sänd'witsches), eng., dubbla smörgåsar. Sandwichmen, med dubbelskyltar behängda, på gatorna vandrande manspersoner.

Sandwichöarna (sänd'witsch-), se Havaiiöarna.

San Fernan'do, sp. st., 29,635 inv. Observat.

San Francis'co, st. i Karliforn. (N.-Amer.), vid S. F.-viken. 375,000 inv. (07). Hamn, handel, bibliot., kineskvarter, fabr. 18/23 apr. 1906 till största delen förstörd gm jordbäfning.

sangvīnisk, lat., eg. blodfull; liflig, förhoppningsfull.

san'hedrin, se synedrium.

San'herib, assyr. kon. 705/681 f. K., gjorde Juda tributskyldigt. Berömd för sina byggnader, is. ett palats i Ninive.

sanit|ēt, lat., hälsa, sundhet, -är, s. angår hälsovård.

San Jacinto (-cha-), fl. i Texas.

San José (-chosē), hst. i Costarica, 26,682 inv.

San Juan (-chuān), 1) hst. i argent. prov. S. J., 11,000 inv. 2) befäst hst. på Puerto rico, 32,088 inv.

sankt, lat., helig.

Sankt Bernhard, se Alperna.

Sankt Gallen, schweiz. kanton vid Bodensjön, 2,019 kv.km., 250,285 inv. Hst. S. G. 54,000 inv.

Sankt Gotthard, väldig bergsknut på Lepont. alperna. S. G.-passet, 2114 m. h., hospitie.

Sankt Hel'ena, brit.-afrik. ö i Atlanten, 123 kv.km., 3,619 inv. Hst.: Jamestown. Napol. I:s förvisningsort.

sanktion, lat., bekräftelse, stadfästelse, is. af lagförslag.

Sankt Petersburg (ry. Sanktpeterburg), Rysslds hst., vid Nevas myn., 1,573,000 inv. Kejs. slott. Betyd, handel, univ., akad., börs, amiralitet, Nevskij prospekt, Vinterpalatset, teat., tafvelsaml., katedr., kloster, bibliot., konservatorium, talr. fabr. Grund. 1703 af Peter d. st.

Sankt Thomas, 1) dan. ö. bland Antillerna, 86 kv.km., 11,012 inv. Hst. Charlotte Amalia; 2) port. ö i Guineaviken, 825 kv.km., 37,776 inv. Hst.: S. T., 3,000 inv. Hamn.

San Lucar (S. de Barrameda), sp. st. vid Atlanten, 23,833 inv. Hamn.

San Luis Potosi, mexic. st., 61,019 inv.

San Marīno, republ. i mel. Italien, 61 kv.km., 11,439 inv. Statschefer: 2 capatini reggenti valda hvardera på ½ år. Hst.: S. M., 2,000 inv.

San Miguel (-gēl) den största af Azorerna, 777 kv.km., med S:a Maria 127,566 inv., hst. Porta Delgada.

[ 722 ]San Remo, it. st. vid Genuaviken, 21,440 inv.

San Salvador (-dår), 1) republ. i Centr.-Amer., 21,160 kv.km., 1,116,253 inv. Vulkaner. Klimat. trop. Inv. indianer o. blandade. Prod.: indigo, silfver, majs, kol, guld, bly, järn. Relig.: rom.-kat. Hst.: S., 59,136 inv. Presid.: Fernando Figueroa, sed. 08. 2) S. l. Ambassi, hst. i Kongo vid Nedre Guinea, omkr. 700 inv. 3) S. l. Guanahani, nu Watlingsön, d. första af Colombo upptäckta land ( 2/10 1492).

sans cérémonie (sang-nī), fr., utan krus; s. comparaison (-kångparäsång'), utan jämförelse.

sans-culotte (sangkylått'), fr., eg. byxlös, und. 1:a fr. revolut. öknamn på de revolutionära proletärerna.

sans doute (sang dutt), fr., utan tvifvel.

San Sebastian, sp. befäst st. vid Biscayaviken, 37,812 inv. Hamn. Hafsbad.

sans façon (sang fasång'), fr., utan krus; s. gêne (-schän), utan tvång.

Sansibār, ö vid ostkusten af Syd-Afrika, 2,550 kv.km., 150,000 inv.; und. sultanen af S. lyder kusten Zanguebar. Hst. S., omkr. 100,000 inv., viktigt handelscentrum.

sanskrit, hinduernas forna spr., till 3:e årh. f. K., därefter blott lärdt spr. S.-lit. inneh., utom relig. o. kulturverk (vedapoesi), episka (bl. a. Mahabarata, Ramajana etc), lyr. o. dramat. verk af Kalidasa m. fl.; didakt. verk och sagor.

Sansovīno, And., eg. Contucci, it. bildh., f. omkr. 1460 Sansovino, d. 29.

sans pareil (sang parej'), fr., oförliknelig; s. phrase (-fras), utan vidare.

Sanssouci (sangsusī), fr., »utan sorg», kungl. lustslott vid Postdam.

San Stefāno, ort nära Konstpl vid Marmarasjön, fred 3/3 1878.

Santa Anna, Ant. Lopez de, f. 1797, 33/55 flere gngr diktator i Mexico, d. 76.

Santa Catharina, brasil. stat, 74,156 kv.km., 283,769 inv. Hst.; Desterro.

Santa Cruz (-krûs), 1) st. i Bolivia, 15.854 inv., 2) hst. på Teneriffa vid Atlanten, 38,419 inv.

Santa Fé, st. i Argentina vid Parana, 26,637 inv.

Santandēr, sp. st. vid Biscayaviken, 54,694 inv. Badort. Hamn, handel.

Sant' Angelo, se Monte San Angelo.

Santerre (sangtär), Ant. Jos., f. 1752 Paris, gen.-kommendant för nationalgardet 89, slagen i Vendée 93, d. 09.

Santesson, Karl Gust., kirurg, f. 1819, d. 85 ss. prof. vid karol. inst. Förf.

Santi, se Raffaele.

Santiago, 1) S. de Compostela (-el'ja), sp. st., 24,200 inv. Ärkeb. — 2) S. de Chile, hst. i Chile, 338,420 inv. Ärkeb., univ., observat., bot. trädg., konservator., teat. Ofta jordbäfn. — 3) S. de Cuba st. på Kuba, 43,090 inv., sl. 14/7 1898.

santonīn, af blomknopparna af Artemisia-arter erhållet medel mot spolmaskar.

Santorīn, grek. ö i Egeiska haf., 91 kv.km., 14,472 inv. Vulkanisk.

Santos Dumont (-dymång'), Alberto, brasil. luftseglare, f. 1873, har uppf. ett styrbart luftskepp.

Saône (sån), bifl. till Rhône t. h., utf. vid Lyon, 455 km. l.

São Paulo (sāung-), st. i Brasil., 332,000 inv. Bisk.

sa'pere aude, lat., våga att vara vis (förståndig).

Sapfo (Sappho), gr. skaldinna fr. Mytilene, omkr. 600 f. K. Lyr. fragment. Uppf. ett eft. henne uppkalladt versmått.

sapien'ti sat, se sat sapienti.

[ 723 ]saporoger, äldsta kosackstam, bo vid Dnjepr.

sappörer, fr., förr namn på den afdeln. af ingenjörkåren, s. hade att utföra fältbefästn. samt sapp- l. löpgrafsarbeten.

saprofyter, gr., klorofyll saknande växter, som lefva på döda organiska ämnen.

saraban'da, sp. dans i ¾ takt.

saracēner, und. medelt. de kristnas namn på alla mohammedan.

sarafān, ry., lång ärmlös öfverklädn., s. nyttjas af ry. bondkvinnor.

Saragoss'a, sp. st. vid Ebro, 99,118 inv. Ärkeb.

Sarājevo, se Serajevo.

Sarasāte, Pablo de, sp. violinvirtuos, f. 1844, konstresor i Europa, Indien, Amerika.

Sarasvati, ind. myt., Bramas gemål, vetenskapens gudinna.

Saratoga Springs, st. i n.-amer. stat. New York, 12,409 inv., mest berömda amer. badort.

Saratov, ry. st. vid Volga, 143,000 inv.

Sarawak, brit. protektorat på n. v. kusten af Borneo, 103,221 kv.-km., 500,000 inv. Befolkn. papuarer, kineser.

Sarcey (-sä), Francisque, fr. förf., f. 1828, d. 99. Skr.: Le siège de Paris m. m.

Sardanapālus, enl. sagan den siste assyr. kon.; uppbrände sig jämte hustrur, tjänare o. skatter vid Ninives belägring.

sardell'en l. sardinen, Clupea pilchardus Walbaum, fisk af sillsläktet, 10,5 cm. l., förekommer i handeln insaltad l. inlagd i olja.

Sardīnien (it. Sardegna), it. ö i Medelhaf., 24,342 kv.km., 791,754 inv. Topp: Gennargento. Fl.: Tirse, Fiumendosa. Yppig växtlighet. Inv. sarder. Näringar: åkerbruk, boskapsskötsel. Hst.: Cagliari.

Sardīnien, till 1860 namn på den stat, s. uppstod ur grefskapet (sed. 1416 hertigd.) Savoyen o. erhöll sitt namn eft. det mot Sicilien utbytta Sardinien. Bestod af Savoyen, Piemont, en del af hertigd. Milano, Nizza o. Sard., förlorade 1792 gm fr. revolut. Savoyen o. Nizza, 98 därtill nästan hela fastlandet, men återfick alltsamman 1814 o. därtill Genua. Mot. det absolut, syst. utbröt 20 en revolut., s. undertrycktes 21 gm hjälp från Österr. Först Karl Albert gaf riket en liberal författn. 48. 60 uppgick S. i Italien.

särdōniskt skratt (af den gift. växten Sardonia herba), krampakt., bittert leende; hånskratt.

Sardou (-dû), Victorien, fr. dram., f. 1831, d. 08. Skr. realist, dram.: Fernande, Dora, Nos intimes, Les ganaches, Madame Sans-Gêne m. fl.

Sarektjokko, Sveriges högsta berg, 2,130 m., i Norrb. l.

sarfven, Leuciscus erythrophthalmus L., af karpfiskarnas familj, till 30 cm. l., allm. i s. och mel Sverige.

Sargass'um Ag., ett slags sjötång, samlar sig ofta i massor i Atlanten o. bildar s. k. Sargassohaf.

sark|asm', gr., bitande hån. -astisk, bitande, bitter, hånfull.

sarkofāg, gr., likkista af sten.

sarkōm, gr., läk., elakart. nybildn., bestående förnämligast af bindväfnad, återkommer lätt eft. operation; ej identisk m. kräfta, men oftast lika elakartad.

sarmāter, ford. nomadfolk i s. Ryssland.

Sarpfossen, betyd. vattenfall i Smålenenes amt, Norge.

Sarpi, Paolo, kyrkohist., f. 1552 Venezia, d. 23. Skr.: Istoria del concilio tridentino m. m.

Sarpsborg, nor. st. vid Sarpfossen, 6,888 inv.

sars, fr., ett slags lätt tyg, merendels af ull.

Sars, 1) Michael, nor. naturf., f. 1805, d. 69 ss. prof. i Kristiania. Skr.: Fauna litoralis Norvegiæ m. m. — Hans son 2) Joh. Ernst, hist., f. 1835, sed. 74 prof. i Kristiania. Skr.: Udsigt över d. nor. historie m. m.

sarsaparilla, se Smilax.

[ 724 ]Sarthe (sart), bifl. till Loire t. h., 276 km. l.

Sarto, Andrea del, förr oriktigt kallad Vannucchi, it. mål., f. 1487 Florens, d. där 31. Fresker m. m.

Saskat'schavan, fl. i brit. N.-Amer., utf. i Winnipegsjön, 1,000 km. l.

Saskia van Uylenburgh, Rembrandts maka.

sassanīder, pers. regentfamilj, 226/636.

Sass'ari, st. på Sardin., 38,268 inv. Ärkeb., univ., hamn.

Sassnitz, by o. badort på Rügen, 1,958 inv. Ångfärjeförbindelse med Trelleborg.

Sassoferrāto, eg. Giov. Batt. Salvi, it. mål., f. 1605 Sassoferrato, d. 85.

satan, se djäfvul.

satellīt, lat., ledsagare, biplanet.

satin, se satäng. -era, glätta papper medels zinkplåtar.

satīr, bitande tal l. skr., is. dikt, s. häcklar tidens dårskaper.

satis|faktion, lat., tillfredsställelse. -fiēra, tillfredsställa, godtgöra.

satrāp, gr., provinsståthåll. i forna persiska riket.

sat sapien'ti, lat., nog för den vise.

saturnālier, åt Saturnus af de gamle romarne helgad fest 17— l9/12.

Saturn'ia, rom. myt., binamn på Juno.

saturnīnsk vers, versmått, hvarpå de äldsta rom. folkdikterna voro affattade.

Satur'nus, fornit. gud, fruktbarhetens gud, senare identifierad med Kronos (se d. o.).

Satur'nus, den 6:e af de större planeterna, 1,418 mill. km. fr. solen, omgifven af en platt, lysande ring (yttre diam.: 271,000, inre: 192,000 km.), hvari planetens klot sväfvar. Ekvatorialdiam.: 123,800 km.; täthet: 1/8 af jordens. Roterar på 10 tim. 29 min. kring sin axel; omloppstid: 29 år 167 dagar.

satyr, gr. myt., skogsgud med bockben, -öron och -svans, Bakkos' följeslagare.

satäng', fr., ett slags glänsande sidentyg.

Sau, se Save.

Saul, israelit. kon. 1055/1033 f. K. Sedan David upprest sig mot honom, dödade han sig i ett krig mot filistéerna.

Saumur (såmyr), fr. st. vid Loire, 16,233 inv.

Sauret (sårē), Émile, fr. violinvirtuos, f. 1852, sed. 91 lärare vid musik.-akad. i London.

sāurier, lat., ödlor.

Saussure (såssyr), 1) Horace Bénéd. de, naturf., f. 1740 vid Genève, d. 99 ss. prof. där. — Hans son 2) Nicol. Théod., naturf., en af den moderna växtkemiens grundl.; f. 1767 Genève, d. 45 ss. prof. där.

sauternes (såtärn'), ett fint hvitt Bordeauxvin.

sauve qui peut (såv ki pö), fr., rädde sig den, som kan!

sauvēra (så-), fr., rädda, frälsa.

Savannah (sävänn'ä), st. i Georgia (N.-Amer.) vid fl. S., 64,562 inv.

savann'er = prärier (se d. o.).

Savary (-rī), Jean René, hert. af Rovigo, f. 1774 Marcy, gen. o. polismin. und. Napol. I, 31 öf.-befälh. i Algeriet, d. 33.

Save l. Sau, bifl. till Donau t. h., uppr. i Krain, utf. vid Belgrad, 710 km. l.

Savigny (-vinjī), Friedr. Karl, ty. jur., f. 1779, d. 61. Skr.: Gesch. des röm. Rechts etc., Syst. des heut. röm. Rechts m. m.

savoir (savåār), fr. veta; s.-faire (-fär), skicklighet; s.-vivre (-vīvr), lefnadsvett.

Savōna, it. st. vid Genuaviken, 38,355 inv. Bisk.

Savonarola (-råla), Girolamo, it. reform., f. 1452 Ferrara, dominikan, prior vid S. Marco i Florens, uppträdde mot den härsk. sedeslöshet, o. huset Medici, afgudades först af folket, öfvergafs sedan; dömd ss. kättare, strypt och bränd 98.

Savoyen, ford. sardin. hertigd., mel. Schweiz, Piemont och Frankr. 10,076 kv.km., 542,000 inv. 1860 [ 725 ]till Frankr. o. bildar nu 2 depart.: Haute-Savoie, hst.: Annecy', o. Savoie, hst.: Chambéry.

Saxi'fraga L., stenbräcka, Saxifrageæ. Af S. crassifolia L., mongol. te.

Saxland, fornnord. geogr., ungefär norra Tyskland.

Saxo Grammat'icus, berömd dansk hist. förf., var prost i Roskilde, d. 1204. Skr.: Historia Daniæ.

Saxon, J. L., tidningsm., förf., f. 1859 Gällersta, Närike, har skr. rom., nov., dikter. Utg. ill. veckoskrift.  »Såningsmannen.»

Say (sä), 1) Jean Bapt., fr. statsekonom., f. 1767, d. 32. — Dennes sonson 2) Jean Bapt. Léon, statsm. f. 1826, direktör vid nordbanan, 71 i nat.-församl., därpå Seineprefekt, 72/82 flere gngr finansmin., d. 96 Paris.

Sayce (-sēs), Arch. Henry, eng., assyriolog, f. 1846 Wales, sed. 76 prof. i Oxford. Förf.

sbirrer, till 1809 polisbetjänter i Italien.

sc., förkortn. för scilicet, nämligen.

Scævola, se Mucius.

Scala, della l. Scaligeri, familj, s. regerade i Verona 1260/1387.

scammōnium, ett som afförande medel verkande gummiharts.

scarabæus, i forna Egypt. helighållen tordyfvel.

Scārborough (-bro), st. i eng. grefsk. Yorkshire, 88,161 inv. Badort.

Scarron (-rång'), Paul, fr. satir. skald, f. 1610, d. 60. Skr.: Roman comique m. m.

scen (sēn), fr., skådebana; underafdeln. af en akt; uppträde. -erī, anordningarna på en skådebana; tafla, landskap.

scep'ter, gr., spira.

schablōn, l. schamplun, fr., formbleck, formpapp. -era, begagna schablon.

schabrak, turk., prydligt sadeltäcke.

Schack, Ad. Fredr., gref. v., ty. lit.-hist., f. 1815, d. 94 Rom.

schackspel (af pers. schah, konung), uppfanns i Ind. omkr. 500 f. K., kom först till Persien, därpå till Arab. o. Europa. Und. sin nuv. form sed. 15:e årh.

Schaffhausen, schweiz. kanton vid Rhen, 294 kv.km., 41,514 inv. Hst.: S., 15,275 inv. Rhenfallen.

schagg, eng., ett slags möbeltyg af ylle med grof lugg.

schah, namn på kon. i Persien.

schakāl, Canis aureus Briss., rofdjur af hundsläktet, 70 cm. l., i Turkiet, Grekld, Asien, n. Afrika, jagar i skaror af ända till 200 stycken.

schakå, ungar., ett slags soldathatt.

schal, pers., eg. ett fint tyg; stor fruntimmershalsduk.

Schamil, tscherkesshöfding, f. 1797 Aul Himry, sed. 24 i strid med Ryssld, reg. sed. 34 på teokrat. sätt, inträngde 53 på ry. område, slagen 58, fången 59, senare frigifven, d. 71.

Schamo, se Gobi.

schamplūn, se schablon.

schakt, ty., sprängd l. gräfd gång i marken.

schamāner, i n. Asien andebesvärjare o. trollkarlar, tillika präster o. läkare.

schamott', bränd eldfast lera, till retorter, smältdeglar, ungsplattor, m. m.

Schandau, st. i kon.-riket Sachsen vid Elbe, 3,373 inv. Klimatort.

Schandorph, Sofus, dan. skald, f. 1834, d. 01. Skr.: Digte, Fra Provinsen (76), Uden Midtpunkt (78), Smaa Folk (80) m. m.

scharlakan, i gult stötande karmosinröd färg. -s smittsam febersjukdom, angriper vanligen barn. Återkommer i regeln ej. Karakteriseras gm hög feber, röda utslag of. hela kroppen utom ansiktet, svullna halskörtlar. Svåra komplikationer: difteri, njurinflammat., vattensot.

scharnēr, fr., gångled (vid doslock etc).

Scharling, Henr., dan. teol., förf., f. 1836, sed. 70 prof. i Köpenh. Skr.: Menneskehed og christendom (72/75), I Nöddebo prästegård (62, öfvers. på flere spr.) m. m.

[ 726 ]Scharnhorst, Gerh. Joh. v., preuss. gen., f. 1755, 07 gen.-adj. hos konungen, reform. krigsväsendet, 10 gen.-stabschef, d. 13.

Schartau, Henr., teol., f. 1757, kontraktsprost 13, d. 25. Utöfvade stort inflytande på troslifvet i s. Sverige; hans skrifter mycket spridda. Upphof till de s. k. schartauanernas sekt, s. anser omvändelsen hufvudsakligast bero på förståndets upplysning.

Scharwenka, Xaver, ty. komp., f. 1850, dir. vid konservat. i Berlin. Pianist o. pianokomp.

schattē|ra, ty., mål., låta skuggor o. dagrar öfvergå i haa. -ing, färgskiftning.

Schat-el-arab, se Eufrat.

schatull', it., litet skrin.

Schaumburg-Lippe, ty. furstend., 340 kv.km., 44,992 inv. Hst.: Bückeburg. Nuv. furste Georg, sed. 93.

schavott', fr., ställning för afrättningar. -era, vara utställd till offentlig vanära.

Scheheresade, sultanens sagoberättande gemål i 1001 natt.

Schedīn, Gust., upprorsmakare, bokhållare, en af anförarne för dalupproret 1743, afrätt. 44.

Schéele, 1) Franz Ad. v., bergsm., f. 1795, sed. 24 bergmästare, inlade stor förtjänst om Värmlands utveckling, d. 63. — 2) Knut Henning Gezelius v., teol., f. 1838, bisk. i Visby sed. 85. Förf.

Scheele, Karl Vilh., berömd kemist, f. 1742 Stralsund, 56 till Sverige, sed. 77 apotekare i Köping, d. 86. Banbrytare för den nyare kemien gm upptäckten af syre (77); uppt. dessutom kväfve, klor, en eft. honom kallad grön färg m. m.

Scheffel, Jos. Vikt., ty. skald, f. 1826, d. 86. Skr.: ep. dikt. Trompeter v. Säckingen (53; 100:e uppl. 82), Ekkehard (45:e uppl. 82), humorist. sångerna Gaudeamus (33:e uppl. 81) m. m.

Scheffer, fr. Frankr. härstammande sv. adlig ätt. 1) Karl Fredr., gref., statsm., f. 1715,43 sv. min. i Paris, riksråd 51/65, Gust. III:s rådgifvare vid statskuppen 72, d. 86. Förf. — Hans bror 2) Ulrik, gref., statsm., f. 1716, 52/65 sv. min. i Paris, 72/83 kanslipresid., d. 99. Förf.

Scheffer, Ary, fr. mål., f. 1795, d. 58. Bilder till Goethe, Dante, Byron m. fl.

Scheffērus, Joh., lärd, f. 1621 Strassburg, 48 till Uppsala ss. skytteansk prof., d. 79. Förf.

scheik, arab. höfding. S. ul Islam, turk. öfverstepräst.

Scheksna, bifl. till Volga t. v.

Schelde, fl. i Frankr. och Belgien, uppr. på Ardennerna, utf. med 2 armar i Nordsjön, 430 km. l.

schellack, se gummilacka.

Schelling, Fr. Wilh. Jos. v., ty. filos., f. 1775, 98 prof. i Jena, sed. 41 i Berlin, d. 54. Uppställde ett naturfilos. syst., det s. k. identitetssystemet.

schema, gr., förebild, utkast, läsordning. -tisera, uppställa ett s. -tisk, framställd i form af s.

Schemnitz, ungar. st. vid fl. S., 16,375 inv. Guld- o. silfvergrufvor.

Schenkel, Dan., schweiz. teol., f. 1813, d. 85, sed. 51 prof. i Heidelberg. Målsman för den liberala riktn. i ty. teol.

Scheōl, hebr., dödsriket.

Schérer (-rär), Barthél., fr., gen., f. 1747, först i österr., sed. i fr. krigstjänst, 97/99 krigsmin., d. 04 Chauny.

scherif', arab., helig, titel på Mohammeds ättlingar.

Scherr, Joh., ty. hist. förf., f. 1817 Rechberg, 49 polit. flykting i Schweiz, sed. 60 prof. i Zürich, d. 86. Skr.: Allg. Gesch. der Litteratur (6:e uppl. 81: bearb. på sv.), Deutsche Kultur u. Sittengesch. (8:e uppl. 82) m. m.

scherzan'do (sker-), it., tonk., skämtsamt.

scherzo (sker-), it., tonk., tonstycke med lätt, humorist. karaktär.

[ 727 ]Scheutz (schöjts), Per Geo., tidningsm., öfvers., mek., f. 1785, utg. jämte Joh. Johansson tidn. »Argus», d. 73. Mångsidig o. förtjänstfull förf., öfvers. flere af Shakespeares dram., arb. af Fouqué, Werner m. m.; uppfann en räknemaskin.

Scheveningen, fiskarby i s. Holland vid Nordsjön, 21,000 inv. Hafsbad.

Schiaparelli (ski-), Giov. Virg., it. astron., f. 1835, dir. vid observat. i Milano, d. där 10. Berömd för sina undersökn. om planeten Mars' yta, »kanalerna». Skr. ang. stjärnfall m. m.

schibbōlet, hebr., igenkänningstecken, lösen.

Schiedam, holl. st. vid Maas, 28,290 inv.

Schill, Ferd. v., ty. patriot, f. 1776 Wilmsdorf. 88 i preuss. tjänst, bildade en frikår, inföll 09 ikon.-riket Westfalen, stupade vid Stralsund s. å.

Schiller, Joh. Christ. Friedr. v., eft. Goethe Tysklds störste skald, f. 1759 Marbach, 89 prof. i hist. i Jena, 90 gift m. Charl. v. Lengefeld, sed. 94 i förtroligt förh. till Goethe, 02 adlad, d. 05. 3 perioder: 1) ungdomsper.: Räuber (81), Fiesco (83), Kabale u. Liebe (84) m. fl.; 2) den vetenskapl. per.: Don Carlos (87), Abfall der Vereinigt. Niederlande (88), Gesch. des 30-jähr. Kriegs (91/93) m. fl.; 3) den klassiska fulländningens per.: Wallenstein (1800), Jungfrau v. Orléans (01), Braut v. Messina (03), Wilh. Tell (04) m. fl. Dessutom filos.-estet. af handl., ballader m. m.

schimpans', Anthropopithecus troglodytes, apa af de mskolika apornas grupp, 1,5 m. h., lefver i öfre och nedre Guinea samt inre Afrika.

Schipka-passet, pass i Balkan vid byn S., 1,400 m. h. Flere sl. und. ry.-turk. kriget 1876/77.

Schir Ali, emir i Afganistan, efterträdde sin far Dost Mohammed 1863, fördrifven af engelsm. 78, d. 79 Turkistan.

Schiraz, pers. st., 32,000 inv. Rosenvatten.

Schirva, sjö i s. ö. Afrika, uppt. af Livingstone 1859.

schism, gr., söndring, is. mel. olika kyrkor, 1378/1417 mel. Rom o. Avignon.

schiīter, mohammed. sekt, s. förkastar den muntl. traditionen o. blott erkänner koran, is. i Persien.

Schītomir, ry. stad vid Teterev, 80,787 inv.

schitzomycētes, bot., den afdeln. af svamparna, s. kallas klyfsvampar.

Schiva, se Siva.

Schlagintweit, 3 bai. resande bröder. 1) Herm. v. S., f. 1826. 2) Ad., f. 29. 3) Rob. f. 33. 54/57 reste de tre bröderna i Himalaja. Ad. S. mördad i Kaschgar 57. Rob. prof. i Giessen, d. där 85. Herm. d. 82 München.

Schlaraffenland, ty., »lättingarnes land», ett diktadt land, där man utan ansträngn. o. arb. erhåller alla materiella njutningar.

Schlegel, Friedr. v., ty. förf., f. 1772 Hannover, d. 29 Desden, införde studiet af sankrit i Tyskl. Skr. dram., rom. (Lucinda) m. m.

Schleich, Karl Ludv., ty. kir., f. 1859 Stettin, läkare i Berlin, uppfinnare af infiltrationsanestesien, Skr. Schmerzlose Operationen (4 upp. 99) m. m.

Schleicher, Aug., ty. språkf., f. 1821 Meiningen, d. 68 ss. prof. i Jena. Skr.: Vergl. Gramm. d. indogerm. Sprachen m. m.

Schleiermacher, Friedr. Ernst Dan., ty. teol., f. 1768 Breslau, sed. 10 prof. i Berlin, verkade ifrigt för den evangel. unionen, d. 34. Förf.

Schlesien, 1) Preuss. prov., 40,300 kv.km., 5 mill. inv. Hst.: Breslau. — 2) Österr. kronld, 5,147 kv.km., 680,422 inv. Hst.: Troppau.

schlesiska krigen kallas de 2 krig, Fredr. II af Preuss. förde mot Maria Teresia 1740/43 o. 44/45, [ 728 ]för att vinna Schlesien. Slutade med freden i Dresden 25/12 45.

Schliemann, Heinr., ty. arkeol., f. 1822 Neubuckow, d. 90 Neapel, företog 72/85 utgräfn. i Troja, Mykenai, Itaka, Orkomenos, m. fl. st. Förf.

Schlosser, Friedr.. Christoph, ty. hist. förf., f. 1776, sed. 17 prof. i Heidelberg, d. 61. Skr.: Weltgeschichte (44/56, 19 bd) m. m.

Schlüsselburg, fordom Nöteborg, ry. st. o. fästn. vid Neva. 5,285 inv.

Schlyter, Karl Joh., jur., f. 1795, 38/76 prof. i Lund, har 27/77 utg. Sveriges gamla lagar (13 del., af hka de 2 första med H. S. Collin), d. 88.

Schlömilch, Osk., ty. mat., f. 1823, sed. 49 prof. i Dresden, d. 01. Skr.: Handb. d. algebr. Analysis m. m.

Schmalkalden, st. i Hessen-Nassau, 9,529 inv. 2 slott.

schmalkaldiska artiklarna, de af Luther 1536 uppställda artiklarna, s. skulle tjäna ss. grundval för förhandlingarna vid det tillämnade konciliet i Mantua.

schmalkaldiska förbundet, 1531 af Sachs., Hessen, Anhalt m. fl. stater mot kejs. slutet förbund till försvar för deras tro o. polit. själfständighet.

Schmidt, Julian, ty. lit.-hist., f. 1818 Marienwerder, d. 86. Skr. ang. Tysklds o. Frankrikes lit. und. 18:e och 19:e årh. m. m.

Schneider, 1) Eulog., fr. revolut.-man, f. 1756 vid Schweinfurt, 77 franciskan, 91 ämbetsm. i Strassburg o. verktyg för skräckväldet, giljot. i Paris 94. — 2) Eug., fr. industriidk., f. 1805, d. 75 ss. dir. vid järnverken i Creusot.

Schoa, oafhäng. kon.-rike i Abessinien, 1 mill. inv.

schnit'zel, ty., kött- l. pappersstycke, papperslapp. -jakt, ett slags hetsjakt med fingerad räf.

Scholander, 1) Fredr. Vilhelm (pseud. Acharius), arkitekt, målare, skald, f. 1816, d. 81 ss. prof. vid konstakad. Uppförde mnga stora byggnader, tillika ypperlig akvarellmål. och tecknare. Skr. Luisella (67), Noveller (68), Sagor (81) m. m. — Hans son 2) Sven, vissångare till luta, f. 1860 Sthm, har med stor framgång konserterat i Sverige, Danmark, Tyskld.

scholāris (sko-), lat., skolgosse.

schōlion (sko-), pl. scholier, de förklarande anm., som finnas skrifna i marginalen till de fornklassisk. förf:s skrifter.

Scholz, Bernh., ty. komp., f. 1835 Mainz, komp. operor (Trumpetaren fr. Säckingen m. fl.) m. m.

Schopenhauer, Artur, ty. filos., f. 1788 Danzig, d. 60 Frankfurt a. M. Pessimist. Denna världen är den tänkbart sämsta. Skr.: Die Welt als Wille u. Vorstellung m. m.

schott'isch, ty., dansk., ett slags runddans.

schoutbynacht (skautbajnakt'), holl., sjö., äldre benämning på konteramiral.

Schouw, Joach. Frederik, dan. bot., f. 1788 Köpenh., d. 52 ss. prof. o. dir. vid bot. trädg. där. Skr.: Europa (32), Pröver på en Jordbeskrivelse (51), Naturskildringer (37/45) m. m.

Schreckhorn, topp bland Berner-alp. i Schweiz, 4,082 m. h.

Schröder, 1) Joh. Henr., arkeol., bibliogr., f. 1791, d. 57 ss. prof. i Upps. Skr.: Monumenta diplomatica suecana (22), Uppsala domkyrka etc. (26), minnesteckningar m. m. — 2) Erik Aug., filos., f. 1796, d. 49 ss. prof. i Upps. Skr.: Om Platos republik (42), Handb. i philosophiens hist. (46/ 49), Giordano Bruno (48) m. m. 3) Gust., jägare, förf., f. 1824 Edsvalla bruk, har skr. förträffl. jakt- och fiskeskildringar.

Schröderheim, 1) Elis, Gust. III:s gunstling, f. 1747, statssekreterare 82, ledam. af sv. akad. 86, landshöfd. i Uppsala 92/95, d. 95. Skr. lustiga skådespel o. parodier. — Hans hustru 2) Anna Charl., f. [ 729 ]v. Stapelmohr 1754, d. 92, spelade sed. 76 en framstående roll vid hofvet.

Schubert, 1) Gotth. Henr., ty. naturfilos., f. 1780, d, 60. Psykologiska skrifter. — 2) Franz, ty. mus., f. 1707 Lichtenthal, d. 28 Wien. En af de bästa ty. komponister, is. sånger o. ballader. Dessut. operor, symfonier m. m.

Schück, 1) Martin, f. 1819, d. 72 ss. förest. för en flickskola i Sthm, utg. läroböcker, öfversättn. m. m. — Hans brorson 2) Joh. Henr. Emil, lit.-hist., f. 1855, 90 prof. i Lund, 98 i Upps. Skr.) William Shakspere (83/84), Svensk lit.-hist. (del I, 90), Ill. sv. litt.-hist. (del I, de båda öfriga del. af K. Warburg 95/96), Världslit. hist., hvaraf hittills (10), utkommit 2 band, m. m.

Schulenburg, Joh. Matth., ty. riks-gref., f. 1661 vid Magdeburg, 15 venezian. fältmarsk., försvarade Korfu 16, d. 47 Verona.

Schultzberg, Anselm Leon., landsk.-mål., f. 1862 Falun, 86 k. medalj för ett höstlandsk., 00 ledamot af konstakad., utsedd till Sveriges kommis. vid internat. utställn. i Rom 11. Måln. hufvudsakl. med motiv fr. Dalarna o. Värml.

Schulze-Delitzsch, Herm., ty. statsekon, o. polit, f. 1808 Delitzsch, grund. 50 den första konsumtionsföreningen o. inrättade den första folkbanken i Tyskld, d. 83.

Schumann, 1) Rob., ty. komp., f. 1810 Zwiokau, d. 56 vansinnig. Genial. komponist, förträffl. mus. förf. Komp. pianostycken, sånger o. ballader, symfonier, konserter m. m. — Hans hustru 2) Klara, f. 1819, d. 96, berömd pianovirtuos.

Schumla l. Schumna, befäst bulgar. st. vid Balkan, 23,100 inv.

Schwaben, urspr. Alemannien, hertigd. i s.v. Tyskld, kom 1058 till Rud. v. Rheinfelden, 1080 till Friedr. v. Staufen, sed. 1268 deladt mel. flere furstar och städer.

Schwabenspiegel, 1273/83 författad sydtysk lagsamling.

Schwalbach, se Langenschwalbach.

Schwartz, Maria Sofia, rom.-förf., f. Birath 1819, d. 94, har skrifvit en mängd mycket lästa rom.

Schwarz, 1) Berthold, franciskanmunk fr. Freiburg i 13:e årh. Enl. sägen krutets uppfinnare. — 2) Marie Esperance v., förf., f. Brandt 1821 vid London, d. 99. Reste mycket, Garibaldis förtrogna. Skr. ang. dennes o. sina resor.

Schwarzburg-Rudolstadt, ty. furstend. i Thüringen, 941 kv.-km., 96,835 inv. Hst. Rudolstadt. Författn. 1854. Nuv. furste Günther, sed. 90.

Schwarzburg-Sondershausen, ty. furstend. i Thüringen, 862 kv.km., 85,152 inv. Hst.: Sondershausen. Författn. 1857. Furstend. är i personalunion förenadt m. föreg.

Schwarzenberg, Karl Phil., furste, hert. af Krumau, österr. statsm. o. fälth., f. 1771 Wien, anförde 12 Napoleons österr. hjälpkår mot Ryssld, sökte medla fred mel. Frankr. o. Ryssld, därpå öfverbefälh. för de allierade härarna, d. 20 Leipzig.

Schwarzwald, berg i Baden, Württemb. o. Hessen t. h. om Rhen, 160 km. l. Toppar: Blauen, 1,178 m., Belchen, 1,415 m., Feldberg, 1,494 m., m. fl.

Schwedenstein, sten med monument utanf. st. Lüzten, ej långt fr. den plats, där Gustaf II Adolf föll. 1907 ett kapell uppfördt i närheten.

Schweidnitz, st. i preuss. prov. Schlesien, 30,539 inv.

Schweigaard (-gård), Anton Mart., nor. jur. o. polit., f. 1808, sed. 40 prof. prof. i Kristiania, d. 70. Skr.: Den norske proces (49/58), Commentar over den nor. criminallov (44/46) m. m.

Schweinfurtgrönt, ovanligt vacker grön målarefärg. Erh. af ett kopparsalt.

Schweinfurth, Geo., ty. [ 730 ]Afrikaresande, f. 1836 Riga, 64/66 i Nubien o. Abessin., 68/71 i det inr. Afr. Uppt. pygméfolket.

Schweiz l. Schweiziska edsförbundet, repuplikansk förbundsstat i Europa, 41,324 kv.km., 3,525,256 inv. Gränser: i n. t. Tyskland, s. Ital., ö. Österr., v. Frankrike. Berg: Alperna, Jura. Toppar: Stora S:t Bernhard, Matterhorn, Mte Rosa, Simplon, S:t Gotthard, Jungfrau, Finsteraarhorn, Schreckhorn, Rigi, Sentis. Fl.: Rhen, Rhône, Aar, Reuss, Thur, Limmat, Tessin. Sjöar: Boden-, Wallen-, Zürich-, Zug-, Vierwaldstätter, Thun-, Brienz-, Geneve-, Neuchâtel-sjön, Lago maggiore. Inv.: ty., ital., fransm. Relig.: prot. o. katol. Prod.: trä, kol, skiffer, kalk, ur, ull, siden, boskap, vildt, ost. Polit. indeln. i 25 kantoner. Hst.: Bern. Öfr. st.: S:t Gallen, Appenzell, Schaffhausen, Basel, Aarau, Zürich, Solothurn, Freiburg, Neu-chåtel, Lausanne, Genève, Bellinzona, Chur, Luzern, Glarus, Sion m. fl. Lagstift, makten utöfvas af förbundsförsaml., som består af 2 kamrar: nationalrådet o. ständerrådet. — Hist.: S. ford. en del af rom. riket. Und. folkvandr. eröfr. af germaner. 1032 kom S. till ty. riket. 1291 Waldstätterförbundet, 1315 krig med Österr., förnyande af det eviga förb.; edsförbundets uppkomst. 1353 omfattade förbundet 8 kanton. I slutet af 14:e årh. olyckliga krig m. Österr. Und. 15:e årh. upptogos 4 kant. i förb. S. förklarades oafhäng. i Westfal. freden 1648. 1798 grundades Helvet. republ. Gm Wienkongressen förklarades S. för alltid neutralt. Presid.: A. Deucher, för 09. Inkomster: (09) 147 mill. francs. Utgifter: (09) 154 mill. francs. Armé: 205,740 man. J.: 4,912 km. T.: 18,802 km. Telef. 42,5 mill. samtal.

schveizare, sed. 15:e årh. schweiz. trupper i främmande tjänst, is. s. lifvakt. Förbjudna 1830 o. 48.

schveizerī, finare utskänkningslokal.

Schwerīn, hst. i Mecklenburg-S, vid S.-sjön, 41,028 inv. Teat., slott, museum.

Schwerin, Fredr. Bogislaus v., gref., statsm., statsekon., f. 1764, kyrkoh. i Sala 88, spelade 12/34 en viktig roll vid riksdagen ss. oppositionens ledare i riddarhuset, d. 34. Förf.

Schwyz, schweiz. kanton vid Vierwaldstättersjön, 908 kv.km. 55,385 inv.

schäferhatt, ett slags breddskyggig sommarhatt.

schäferī, ty., fårafvelsgård.

Schäffer, Pet., delaktig i boktr.-konstens uppfinning, f. i Gernsheim, d. omkr. 1502.

schäslong', fr. chaiselongue, halfsoffa m. karm vid ena ändan.

Schöldström, Birger Fredr., publ., f. 1841, medarbet. i flera tidn. Skr.: Lars Johanss. Lucidor, Förbiskymt. skuggor, Svenskarne und. Dannebrogen (03) m. m.

Schönbein, Christ. Friedr., ty. kem., f. 1799, d. 68. Uppt. ozon, bomullskrut m. m.

Schönberg, And., hist., polit, f. 1737, d. 11 ss. rikshistoriograf. Skr.: Historiska bref etc. m. m.

Schönbrunn', kejserl. lustslott vid Wien.

schöngeist, ty., vitterlekare.

Schönhausen, by i preuss. prov. Sachsen, 1,840 inv. Bismarcks födelseort.

Schönlein, Joh. Luk., ty. läk., f. 1793, d. 64 ss. prof. i Berlin.

Scillyöarna (sill'i-), brit. ögrupp i Atlanten s.v. om Cornwall, 26 kv.km., 2,096 inv.

sciop'tikon, gr., ett slags förbättrad laterna magica.

Scīpio, 1) Publ. Cornelius S. Africanus d. ä., rom. fälth.,f. 235 f. K., 211 prokonsul i Span., slog Hannibal 202 vid Zama, d. 183 Kampanien. — Adoptivsonson 2) S. Aemil. Afric. d. y., son till [ 731 ]Aemilius Paullus, f. 185, eröfr. o. förstörde Kartago 146, Numantia 133, mördad 129 ss. Gracchernas fiende.

scirocco (schi-), het sydostvind, is. i Italien vår och höst.

Scorzonēra L., Compositæ, S. hispanica L., fr. Syd-Europa, orienten, odlas för sina ätbara rötter.

Scott, 1) Sir Walter, berömd eng. förf., f. 1771 Edinburgh, d. 32 Abbotsford. Skr. hist. rom., fulla af härliga naturskildr. och originella karaktärer, is. fr. skot. högländerna, ss. Waverley (14), Guy Mannering (15), Bride of Lammermoor (19), Ivanhoe (20), Kenilworth (21) m. fl.; dessutom dikter, hist. verk m. m. — 2) Winfield, n.-amer. gen., f. 1786, 13/14 mot Engld, 32/38 mot indian., 47 mot Mexico, s. han eröfrade, fick afsked 61, d. 66 Washington.

Scotus, se Duns Scotus.

Scotus Eri'gena, Joh., filos., lärde sed. 843 vid klosterskolan i Paris, 77 i Oxford, d. 80. Uppställde en myst. emanationslära.

Scribe (skrīb), Aug. Eug., berömd fr. lustspelsförf., f. 1791 Paris, d. där 61. Skr.: delvis med andra omkr. 400 stycken, af hka mnga uppförts i Sverige.

scrip'tum, lat., skrift, skriftlig uppsats.

scrutin de liste (skrytäng' dö' list), fr., se listval.

scrutīnium, lat., undersökn., som föregår utnämn. t. ämbete l. följer på aflagdt examensprof.

scūdo, ford. it. mynt = 3,9 kr.

sculp'sit, lat., har stuckit l. graverat.

Se, kem. tecken för selen.

Seylla, se Karybdis.

séans (seangs'), fr., sittning, sammankomst.

Seattle (siattl'), st. i n.-amer. staten Washington, 104,169 inv.

Sebastian, 1) d. hel., skyttegillenas skyddshelgon, enligt sägnen 288 beskjuten m. pilar o. piskad till döds. — 2) kon. af Portugal, f. 1554, efterträdde 59 sin farfar Joh., föll 78 vid Alkazar i Marokko.

Sébastiāni, Franç. Horace, gref., fr. marsk., f. 1772 Porta, tjänade und. Napol. I ss. gen. o. dipl., 30 utr.-min., d. 51.

Sebastōpol, se Sevastopol.

sebra, Hippotigris H. Sm., af hofdjurens ordn., strimmig. Berghästen, H. sebra L., i hjordar i s. och ö. Afrika. Jagas för köttets och hudens skull. Kvaggan, H. quagga Gmel.. 2,3 m. l., på s. Afrikas slätter.

sebu, Bos indicus, L., af boskapsdjurens ordn., i O.-Ind. o. ö. Afrika, med fettpuckel.

Secchi (secki), pater Angelo, it. astron., f. 1818, d. 78 Rom ss. dir. vid observat. där. Viktiga meteorol. och spektralanalyt. undersökn.

seceders (sisīders), skot. sekt, stift. 1733, med demokratisk författning.

secessionist'er, i amer. inbördes kriget 1861 de, s. uttalade sig för sydstaternas söndr. fr. unionen.

Sedan (-dang'), fr. st. vid Maas, 19,349 inv. Sl. 1/9 1870. Napol. III:s tillfångatagande.

sedentär, lat., stillasittande, orörlig.

sediment', lat., gm aflagring ur vatten uppkomna bergarter; bottensats, fällning. -är, bildad gm fällning.

Seeland, se Själland.

Seeley (sīle), John Rob., eng. förf., f. 1834 London, sed. 69 prof. i Cambridge, d. där 95. Skr.: Eece homo, a survey of the work a. life of Jesus Christ m. m.

Seffle, köping i Värml. l. vid S. kanal och Byälfven, 1,858 inv. (08).

sefīrgarn, fint, vanl. färgadt kamgarn, användes till tapisseriarb.

Segest'a, g. geogr., st. på Sicilien.

segment', lat., yta s. inneslutes af en cirkelbåge och en korda.

segno (senjå), it., tonk., tecken.

Segōvia, sp. st. vid Eresma, 14,577 inv. Bisk.

Ségur (segyr), Paul Phil. gref., fr. hist. förf., f. 1780, Napol. I:s adjut., 12 gen., d. 73. Skr. om 1812 års krig m. m.

[ 732 ]Segūra, sp. fl., utf. i Medelh., 240 km. l.

Sehested, Hannibal, dan. statsm., f. 1609, 42 gift m. Krist. IV:s dot. Kristiana, blef ståthållare i Norge, gjorde svenskarne stor skada i kriget 43/45 (»Hannibalsfejden»), d. 66.

Sehlstedt, Elias, humorist. förf., f. 1808, d. 74 ss. f. d. tullinspekt. i Sandhamn. Skr.: Sånger o. visor m. m.

seïd, arab., herre.

Seidschütz, by i Böhmen, 122 inv. Bittervattenskälla.

seigneur (senjör), fr., hög herre. Grand s. (grang-), rik, förnäm herre.

Seilēnos, gr. myt., lat. Silenus, Bakkos' ledsagare, siare och drinkare.

Seine (sän), fr. fl., uppr. på Langres' platå. utf. i Kanalen, 705 km. l. Omr. 77,800 kv.km.

seismograf l. seismometer, instr. till iakttagande och uppmät. af jordskalf.

Sejānus, Aelius, rom. kejs. Tiberius' allsmäktige gunstling o. min., fängslad o. afrättad 31 e. K.

sejd, und. nord. forntiden ett slags trolldom, s. is. utöfv. af kvinnor.

sejdel, ty., ett slags ölmugg af glas.

séjour (-schûr), fr., vistelse.

sekant', lat., 1) rät linje, som skär en kurva i 2 l. flere pktr; 2) trigonometr. funktion; omvändn. af kosinus.

sekel, lat., århundrade; ford. mynt, se sikel.

sekīn, ford. it. mynt; äfv. äldre turk. o. egypt. guldmynt.

sekond', lat., sjö., chefens närmaste man på ett örlogsfartyg.

sekrēt, lat., en furstes sigill; läk., afsöndrad vätska.

sekreta (hemliga) utskottet, under riksdagarna 1617/1809 af ständerna tillsatt myndighet, s. hade att behandla frågor, som kräfde »sekretess».

sekret|ariāt, en sekreterares syssla. -erare, skrifvare, protokollsförare. -är, skrifbord.

sekreteraren l. ormfalken, Gypogeranus serpentarius Ill., roffågel, till 125 cm. l., i S.-Afrika, utrotar ormar,

sekretion, lat., afsöndring.

sekt, ett slags (tysk) champagne.

sekt, lat., mindre religionsparti. -erist', en sekts anhängare.

sektion, lat., afskärning, afdelning.

sek'tor, lat., mat., yta, s. begränsas af 2 cirkelradier och den mel. dessa liggande periferien.

sekularisation, lat, förvandl. af andl. territorium till världsligt.

sekund', lat., 1/60 af en tids- l. bågminut; tonk., 2:a tonen i skalan.

sekun'd|a, lat., förr 2:a klass, i en skola, boktr., den sist tryckta sidan af ett ark, hand., det näst bästa slaget af bräder; varor af mindre god kvalitet. -ant', lat., biträde vid duell. -ēra, lat., lämna bistånd; tonk., sjunga l. spela 2:a stämm. -ogenitūr, lat., område, som en furstes näst äldste son erhåller. -pendel, pendel, som gör en svängning på en sekund. -är, lat., underordnad, efterföljande.

sekundära perioden = mesozoiska perioden ( se d. o.).

se'kvens, lat., följd, det följande; tonk. (sekvens'), namn på ett slags kyrkohymner från 9:e årh.

sekves't|er, lat., kvarstad. -rera, belägga m. kvarstad.

sela, hebr., paus. Enl. andra: mellan-, efterspel.

seladōn, smäktande älskare.

selām (salem), arab., fridshälsning. S. aleikum, frid vare med eder!

selamlik, turk., hälsn.- l. besöksrum, äf. sultanens färd om fredag, till bön.

Sel'borne (-börn), Roundell Palmer, lord, eng. statsm., f. 1812, var 72, 74, 80/85 lordskansler, d. 95.

seldschūker, turk. folkstam från Bukarest, eröfrade hela främre Asien, tills de i 13:e årh. förintades af de osman. turkarne.

selektion, lat., urval.

selēn, Se = 79, icke metalliskt grundämne, förekommer sparsamt [ 733 ]i naturen; rödt, blir vid 80° järngrått, smälter vid 217°. Eg. v. 4,4. Förbrinner vid upphettning till selensyrlighet och är lösligt i kalilut.

Selēne, gr. myt., lat. Luna, månens gudinna.

selenīt, måninvånare.

selenografī, gr., månbeskrifning.

Seleukeia (-ej'a), g. geogr., 1) st. i Babylonien vid Tigris; 2) st. i Syrien.

seleukīder, se Seleukos.

Seleukos, Nikator, fälth. und. Alex. d. st., f. 356 f. K., 323 ståth., sed. kon. af Mesopotamien, Syrien o. Persien. S:s ättlingar, seleukiderna, hka snart inskränktes till Syrien, reg. till 64 f. K., då landet tillföll Rom.

Selim, 3 turk. sultan., 1) S. I., f. 1467, störtade 12 sin far Bajasid II, eröfr. Mesop., Syr. o. Egypt., d. 20. — 2) S. II, 1566/74 o. 3) S. III 1789/07, svaga, den sistnämnde mördad 08.

Selinūs, g. geogr., gr. st. på Sicilien.

Sel'kirk (-körk), grefsk. i s. Skotld, 666 kv.km., 23,339 inv. Hst: S., 5,701 inv.

Sel'kirk (-körk), Alex., skot. matros, förebild till De Foes Robinson.

Sella, Quintino, it. statsm., f. 1830, 62, 64/65, 69 och 73 finansmin., d. 84.

sellerī, Apium graveolens L., Umbelliferæ, köksväxt, hvaraf roten användes som sallad.

Selmer, Krist. Aug., nor. statsman, f. 1816, statsråd 74, statsmin. 80, anklagad inför riksrätt 83, 84 dömd statsmin.-ämbetet förlustig, sed. generalauditör, d. 89.

Selters, by i Hessen-Nassau vid Lahn. Mineralkälla.

seltersvatten, mineralvatten från byn Selters i Hessen-Nassau.

Sem, Noas äldste son, semiternas stamfader.

semafōr, gr., signalapparat vid järnväg.

Se'mele, gr. myt., med Zeus mor till Dionysos.

semes'ter, lat., eg. 6 månader; tjänstem. ordinarie tjänstledighet.

semi-, lat., half.

semikōlon, lat., skiljetecken (;).

seminār|ium, lat., undervisningsanstalt för utbildning af folkskolelärare, präster etc. -ist', person, som begagnar sig af undervisn. i ett s.

seminōler, n.-amer. indianstam, nu i f. d. Indianterritoriet.

semiotīk, gr., läran om sjukdomssymtom.

Semipalatinsk, sibir. st. vid Irtysch, 20,353 inv.

semipelagiāner, kristen sekt i 5:e årh., s. lärde, att mnskn kan öfvervinna arfsynden.

Semīramis, myt. drottn. i Assyrien, Ninos' gemål och efterträdare, lät uppföra storartade byggnader.

semīter, Sems ättlingar; folkstammar i s.v. Asien; äfven namn på judar.

semītiska språk, arameiska (syriska och kaldeiska), kanaanitiska (feniciska, hebreiska och rabbiniska) jämte himjaritiska och etiopiska.

Sem'lin, befäst ungar. st. vid Save och Donau, 15,079 inv. Grek. ärkeb.

Semmering, bergmassa mel. ärkehertigd. Österr. och Steiermark, 1,395 m. h.

Sempasch, schweiz. st. i Luzern, 1,028 inv. Sl. 9/7 1386.

semper id'em, lat., alltid densamme.

sempervīrens, lat., alltid grönskande.

sena, fast, sträng- l. hinnartad bindväfsdel, hvarmed de flesta muskler fästas vid skelettet.

senap, se Sinapis.

senapsolja, flyktig, giftig olja af krossade senapsfrön. Förorsakar på huden en brännande smärta, som drager upp blåsor därpå. Löst i sprit: senapssprit.

senāten, i Rom rådgifvande o. lagstiftande församling med 300/600 medlemmar, som bildade ett särskildt stånd o. representerade det konservat. elementet. I nyare tid: församl. af ordin, professorer vid ett univ; 1:a kammaren i Frankr., Ital., Belg., N.-Amer. m. fl. länder; högsta domstolen i Ryssld [ 734 ]i Finld är s. sed. 1816 namn på regeringskonseljen, hvaraf en afd. är landets högsta domstol.

senātor, medlem af senat.

Sēneca, Lucius Annæus, stoisk filos., f. 2 e. K. Corduba, Neros lärare, dödade sig själf 65.

Senefelder, Aloys, stentryckets uppfinnare, f. 1771 Prag, d. 34 München.

Senegal, flod i v. Afrika, utf. i Atlanten, 1,430 km. l.

Senegam'bien, land i v. Afrika vid Atlanten, mel. Senegal o. Gambia, 23,500 kv.km., 110,500 inv. Lågland m. rik trop. vegetat. Inv.: negrer. Talrika fr. och eng. kolonier.

seneschall, med.-lat., i Frankr. ford. tit. på öfverhofmästare.

sengångaren, Bradypus L., däggdjur af trögdjurens ordn. Vanliga s., B. tridactylus Pr. W., 52 cm. l., i ö. Brasil., lefver ständigt i träd.

senhor (-jår), port., herre. -a, fru.

senīl, lat., gubbaktig.

sēnior, lat., den äldre; äldst inom ett visst samfund.

sennablad, Folia Sennæ, bladen af flere Cassia-arter, verka afförande.

Sennār, del af egypt. Sudan mel. Hvita o. Blå Nilen. Hst: S. vid Blå Nilen.

se non è vero, è ben trovāto, it., om det ej är sant, är det dock väl påhittadt.

señor (-jår), sp., herre. -a, fru.

sensation, fr., känsla; uppseende.

sens commun (sang kommöng'), fr., sundt förstånd.

sensīb|el (sang-), fr., kännbar, känslig. -ilitēt, känslighet, känslofullhet; mottaglighet.

sensitīv, fr., känslig. Sensitiva nerver, känselnerver.

sens moral (sang mårall'), fr., andemening, lärdom som kan hämtas ur en berättelse e. d.

sensu|alism, lat., lära, enl. hkn all kunskap uppstår gm intryck på de yttre sinnena. -ell, sinnlig, vällustig.

sentens', fr., tänkespråk.

sententiös, fr., rik på tänkespråk, sinnrik.

sentēra, lat., känna, uppfatta.

sentimentāl, fr., känslofull. -itēt, känslofullhet.

senza, it., tonk., utan.

separ|ation, lat., söndring, afskiljande. -atism, afsöndring i trossaker. -atist, person, s. afsöndrar sig från den härskande kyrkan o. föranstaltar särskild relig.-öfning. -ātor, app. för afsöndr. af vissa ämnen från haa. -era, skilja, söndra.

Sēpia L., bläckfisken, af hufvudfotingarnas klass. S. officinalis L., i alla europ. haf. 45 cm. l., m. griparmar vid munnen och en kalkskifva i mantelns rygg. Den bruna vätska, S. afsöndrar, användes till målarfärg (sepia).

sepoys (si'pojs), eng., af infödingar bestående trupper i Indien.

sepsis, gr., förruttnelse, förskämning.

septem'ber, lat., årets 9:e månad, i forna Rom d. 7:e, höstmånad.

septenn'ium, lat., tidrymd af 7 år.

septen'trio, lat., norden, norr.

septett', lat., sjustämmigt tonstycke.

sep'tic tank, eng., stor behållare i boningshusens källare, hvari orenligheten tömmes o. oskadliggöres.

sep'tima, lat., tonk., 7:e tonen fr. grundtonen.

sep'tisk, gr., s. framkallar förruttnelse.

Septuagēsima, lat., 9:e söndagen före påsk.

Septuagin'ta, lat., 70; S. l. Alexandrinska bibelöfversättningen, grek. öfvers. af G. T., s. Ptolemaios Filadelfos af Egypt. lät 72 lärda judar verkställa.

serāf, hebr., pl. serafīm, änglar med 3 par vingar, som omgifva Guds tron.

serafīm-orden, Sveriges högsta riddarorden, stift. af Fred. I 1748, utdelas blott t. personer m. minst gen.-löjtnants rang. 1 kl.

Seraing (-räng'), belg. fabriksort v. Maas, 39,843 inv. Slott.

Sera'jevo, Sarajevo l. [ 735 ]Bosna-Seraj, Bosniens hst. vid Bosna, 41,000 inv. Kat. ärkeb.

seralj', arab., turk. sultanens palats.

Serāpis, egypt. gudomlighet, den i Apis förkroppsligade Osiris.

Ser'bien, Srbija, europ. kon .-rike på Balkanhalfön, 48,303 kv.km., 2,784,000 inv. Gränsar: i n. till Österr., s. Bulgarien, Turkiet, ö. Bulgar, o. Rumän., v. Bosnien. Berg: Balkan. Fl.: Donau, Save, Morava, Drina. Prod.: frukt, vin, tobak, hampa, säd, boskap, ost, ull, trä, järn, koppar. Inv.: serb., bulgar., valak., zigenare, judar. Relig.: grek.-kat. Folkrepresentat.: skjuptschina. Hst.: Belgrad. Öfr. st.: Kragujevats, Nisch, Laskovats, Alexinats, Vranja. — Hist.: S. ford. en del af det rom. riket; senare und. bysantin. välde. 638 invandr. de slav. serberna. 1043 S. oafhäng. und. Stefan Dobroslav. 1336/50 Stef. Duschan, d. störste serb. furste, behärskade äfven en stor del af det nuv. europ. Turkiet. 1459 S. till Turkiet, 1718 till Österr., 1739 åter turk. 1817 S. oafhäng., 1885 olyckligt krig med Bulgarien. Nuv. kon. Peter (Petar) I, sed. 03.

serbiska språket o. lit. Serb. spr. en gren af d. slav. spr.-stammen m. dels cyrilliskt, dels lat. alfabet. Lit. är rik på folksånger; men und. turk. tryck blomstrade folkpoesien föga. Und. befrielsekrigen patriot. lyrik (Milutinovitsch).

serenād, fr., aftonmusik i fria luften till ngns hyllning.

Seret, bifl. till Donau t. v., i Bukovina o. Moldau, 416 km. l.

sergeant (-schant'), fr., lägsta underofficersgrad.

Sergel, Joh. Tobias, bildh., f. 1740, vistades 67/78 i It., d. 14. Utförde: En liggande faun, Amor o. Psyche, Gust. III, statyer af Venus m. m.

sērie, lat., rad, talföljd.

seriös, fr., allvarsam.

Serkland, fornnord. geogr., serkernas (saracenernas) land, namn på flere länder, ex. n. Afrika, en del af Spanien.

sero venien'tibus ossa, lat., de, som komma för sent, (få gnaga) benen.

Serpa Pinto, Alex. Alb., port. Afrikaresande, f. 1846, 48/58 i Amer., 69 i ö. Afr., gmtågade Afr. 77/80, 83/86 i ö. Afr., d. 00 Lissabon.

serpentīn, gult l. grönt min., består af kiselsyra o. magnesiumoxid, finnes i Sverige, Tyskld, Frankr., på Grönld etc. Använd, till ornament, vaser, bordskifvor m. m. -dans, utföres af en danserska i veckrika kläder und. färgskiftande belysning.

serra, port., bergskedja.

Serrāno y Domin'guez (-i-), Franc., hert. de la Torre, sp. gen., f. 1810, drottn. Isabella II:s gunstl., utr.-min. 63, trädde 68 på de upproriskas sida, slog de kungliga vid Alcolea, 69 regent, 74 diktator, drog sig tillbaka eft. Alfonso XII:s tronbestign., d. 85.

Sertōrius Quintus, rom. fälth., Marius' anhäng. mot Sulla, gjorde uppror i Span. 82 f. K., mörd. 72.

se'rum, lat., fysiol., blodvatten. -terapī, botande genom insprutande af serum.

serös, fr., fysiol., innehållande l. afsöndrande serum.

servēra, fr., eg. tjäna; lägga för, bjuda omkring.

servēt, fr., liten handduk till bruk vid måltider.

servīl, lat., slafvisk, krypande.

servīs, fr., eg. tjänst; tillbehör, manskap etc. till en kanon; tillbehör till ett matbord.

servitör, fr., tjänare.

Ser'vius Tull'ius, 6:e rom. kon. 578/534 f. K., gaf Rom en ny författn. o. nya murar, mörd. af Tarquinius Superbus.

ser'vus, lat., tjänare, dräng.

serös, lat., liknande blodvatten (serum). Serösa hinnor, hinnor, s. afsöndra serösa vätskor, ex. hjärtsäcken.

sēsam, arab., öppnande trollformel. -olja erhålles ur fröna af [ 736 ]Sesamum orientale L., ört från O.-Ind., Amer., Egypt. Använd, till matolja, enl. sv. lag vid margarintillverkning, inom tvålfabrikationen, till framställn. af kines. tusch m. m.

Seseman, Hans Jak., misslyckad rimmare, f. 1751, d. 19. Utg.: Skrifter af, öfver o. utgifna af H. J. Seseman.

Sesia, bifl. till Po, t. v., 148 km. l.

Seschellerna, brit.-afrikan. ögrupp i Ind. haf. 230 kv.km., 19,000 inv.

Sesos'tris, gr. namn för egypt. kon. Ramses II.

session, lat., sittning, is. en domstols.

sester'tie, rom. silfvermynt; 2 ½ as. Sestertia, 1,000 s., omkr. 135 kr.

Set, Adams 3:e son.

sett'er, eng., långhårig rapphönshund.

settlement (settl'-), eng., nybygge, koloni.

Setūbal (S:t Yves), portug. hamnstad, 22,000 inv. Salt, vin.

Seward (sjûörd), Will. Henry, amer. statsm., f. 1801 Florida, 38/42 guv. i N. York, motstånd, till slafveriet, 61 utr.-min., svårt sårad af lönnmörd. 65, afträdde 69, d. 72.

Sevastōpol (Sebastopol), st. på Krim vid Svarta haf., 50,710 inv. Örlogshamn. Belägradt 1854/55.

Sev'ern, eng. fl., uppr. i Wales, utfall. i Bristolkanalen, 329 km. l.

Sevērus, Luc. Septimius, rom. kejs. 193/211.

Sevigné (-vinjē), Marie de Rabutin-Cantal, marq. de, f. 1626, 44 gift m. marq. de S., d. 96. Berömd för sina bref till sin dotter.

Sevilla (-vil'ja), sp. st. vid Guadalquivir, 148,000 inv. Katedr., alkazar, ärkeb., univ., museum, betyd. handel.

Sèvre (sävr), 1) bifl. till Loire, 138 km. l.; 2) fr. kustfl., utf. i Biscayaviken, 165 km. l.

Sèvres (~), fr. st. vid Seine, 8,216 inv. Porslinsfabr.

Sexagēsima, 8:e sönd. före påsk.

sexta, lat., tonk., 6:e tonen i skalan.

sextant', 1/6 af en cirkel. Spegel-s., instr. till mätn. af en himlakropps afstånd från hafvets horisont.

sextett', lat., 6-stämmigt tonstycke.

sexuāl|-organ, könsorgan. -systēm, Linnés indeln. af växterna eft. deras fortplantn.-organ.

sexuell', lat., köns-.

Sfakteri'a, g. geogr., gr. ö i Jon. hafvet.

sfinx, egypt. myt., odjur m. kvinnoansikte o. -bröst, lejonkropp och örnvingar.

Sforza, it. fam., hvars stamfar, bonden Muzio Attandolo, dog 1424 s. condottiere. Härskade i Milano 1447/1535.

sforzāto l. sforzan'do, it., tonk., starkt framhållet.

sfär, gr., 1) mat., klot, kropp, hvars yta i alla pktr har sma afstånd till en fast pkt, medelpktn. Volym: 4/3 π (3,14 . . . . .) gngr radiens kub; ytan 4 π gngr radiens kvadrat. 2) Verkningskrets, område.

sfäroīd, gr., kropp, hvars form närmar sig en sfärs.

Shackleton, Sir Ernest H., eng. geogr., lyckades framtränga till 88° 23' s. br. den 9/1 09, således till Sydpolens närhet.

Shaftesbury (schäftsbörri), 1) Ant. Ashley Cooper, earl, eng. statsman, f. 1621, 69 medl. af cabalministären, 72 lordkansler, 73 fängslad för sin opposition, 79 pres. i statsrådet, 80 åter anklagad, d. 83. — Hans liknämnda sonson 2) f. 1671, d. 13 Neapel, skr. filos. arb. — Den liknämnde eng. statsm. 3) f. 1801, verksam i relig. o. sociala frågor, d. 85.

shakers (schékers), »skakare», kväkaresekt i Nord-Amer. Celibat, egend.-gemenskap, dans vid gudstjänsten.

Shakespeare (schēkspir), William, störste moderne dram. förf., en af de mest framstående skalder öfver hufvud, f. 1564 Stratford-on-Avon, skådesp. i London, d. 16 Stratford. Oöfverträffad i karaktärsskildr. o. framställn. af lidelser. Skr. 36 dram., hvaraf 16 romantiska (A midsummer night's dream, Merchant of Venice m. fl.), 10 historiska, af hka 8 utgöra en cykl.-dramat. hjältedikt fr. Rik. [ 737 ]II till Rik. III, 10 sorgspel (Romeo a. Juliet, Hamlet, Othello, King Lear, Macbeth, Jul. Cæsar, Coriolanus m. fl.). Dessutom sonetter. Dram. öfvers. på sv. af C. A. Hagberg.

Shanghai, kines. st. vid Stilla haf., 651,000 inv. Hamn, handel.

Shannon, fl. i Irld, gmflyter flere sjöar, utf. i Atlanten, 264 km. l.

Shaw (schå), 1) Rob. Rarkley, eng. resande, f. 1839, 59/68 i Ind. o. Himalaja, 70/71 Tibet, 74 Kaschmir, 77 Birma, d. 79 Mandalaj. — 2) Henry Wheeler, araer. humorist, pseud. Josh Billings, f. 1818 Massachusetts, d. 85 Kalifornien. Skr.: Farmer's Allimax m. m.

Sheffield (scheff'fild), eng. st. i Yorkshire vid Don, 463,000 inv. Metallindustri.

Shelley (schelle), Percy Bysshe, eng. skald, f. 1792, drunknade 22 vid Spezia. Skr. dikt. Queen Mab, Alastor m. fl., lyr dram. m. m.

Sheridan (scherr'iden), 1) Rich. Brinsley, eng. skald o. statsm., f. 1751 Dublin, d. 16 London. Skr. kvicka lustspel: School for scandal, Rivals m. fl. — 2) Phil. Henry, amer. gen., f. 1833, 62 öfverste i västarmén, 64 öf.-befälh. för kavall. och ostarmén, segrade 65 öf. Lee, 75 kommenderande general, d. 88.

sher'iff, i Engld högste polisämbetsman i ett grefskap.

Sherman (schörmen), 1) Will., amer. gen., f. 1820 Lancaster, 62 öf.-befälh. mot secessionisterna, vann flere segrar, sed. mot indianerna, 69 arméns öf.-befälh., d. 91. — Hans bror 2) John, statsman, f. 1823, finansmin. 77/81, 97/98 utr.-min., d. 00.

sherry (scherr'i), eng. namn på Jeres-vin.

Shetlandsöarna, skot. ögrupp n.ö. om Skottld, 1,424 kv.km., 28,185 inv.

shilling (schill-), eng. silfvermynt = 1/20 pund sterling = ungefär 90 öre.

shire (schajr; i smnsättn. schīr), eng. grefskap.

shirting (schör-), eng., skjortväf.

shoddy (schådd'i), eng., konstull af lump.

Shrewsbury (schrûsberri), eng. st. i Shropshire vid Severn, 29,396 inv.

Shropshire (schropp'schir), grefsk. i v. Engld, 3,478 kv.km., 239,321 inv. Hst. Shrewsbury.

S. H. T., ett i Uppsala på 1850-talet stiftadt ordenssällskap med filialer i Sthm, Gbg, Kalmar o. Linköping.

Siam, Sajam, rike i Bortre Ind. mel. Anam, Kochinkina, Birma, brit. Birma, Malakka o. Kines. haf., omkr. 633,000 kv.km., 6 mill. inv., siames., kines., malaj., laoter. Relig.: buddism. Fl.: Saluen, Menam, Mekhong. Klimat.: trop. Prod.: ris, socker, peppar, kardemumma, sesam, trä, hudar, guld, ädelstenar. Hst.: Bangkok. Kon. Khoulalongkorn, sed. 68.

siamangen, se Gibbon.

siamesiska tvillingarne, Chang o. Eng, smnvuxna fr. födelsen, f. 1811, tjänade stora summor på att låta förevisa sig, gifte sig m. 2 systrar, fäder till 9 barn hvardera, d. 74 med 2 timmars mellanrum.

Sibbern, Freder. Krist., dan. filos., f. 1785, prof. 13/68, d. 72. Förf.

Sibelius, Jean, finsk komp., f. 1865, har komp. Kullervosymfoni (92).

sibet-katten, Viverra L., af rofdjurens ordn. Det från en körtel afsöndrade sibet, is. af asiat, s., V. zibetha L., 76 cm. l., användes som parfym o. läkemedel.

Sibirien, ry. land i Asien v. Norra ishaf. o. Stilla haf., omkr. 12 ½ mill. kv.km. och 5,8 mill. inv. Berg: Stanovoj-, Jablonoj-Krebet, Sajanska bergen, Altai. Fl.: Ob, Irtysj, Tobol, Ischim, Jenisej, Tunguska, Lena, Vitim, Amur, Indigirka, Kolima. Sjö: Baikal. Prod.: guld, silfver, koppar, järn, platina, salt, grafit, kol, pälsdjur, fisk. Inv.: ry., finn., samojed., tatar. [ 738 ]m. fl. Polit. indeln.: 2 guv., Ost- o. Väst-Sibir. Hst.: Tobolsk o. Irkutsk.

sibiriska järnvägen, byggdes 91/04; Tscheljabinsk—Ob—Irkutsk—Baikal —Amur—Vladivostock, omkr. 7,000 km. l.

sibyll'a, gr., i forna Grekld o. Rom spåkvinna. Sibyllinska böckerna, saml. af orakelsvar, som sades ha köpts af rom. kon. Tarquinius Superbus och som senare ofta rådfrågades. Uppbrändes 83 f. K.

sicilianska aftonsången, framgångsrikt folkuppror mot fransmännen i sicil. städer 30/3 1282.

Sicīlien, kon.-riket Bägge Sicilierna l. Neapel, ford. själfst. kon.-rike, bestod af ön S. o. Neapel, 111,900 kv.km., 8,700,000 inv. Till 1860 själfst., sed. till Italien.

Sicīlien, största it. ö i Medelhaf., gm Messina-sundet skild från kontinenten, 25,740 kv.km., omkr. 3 ½ mill. inv. Berg: Etna, Dinamari, Madonia, Pellegrino. Fl.: Giaretta, Anapo, Salso. Prod.: sydfr., säd, vin, russin, manna, lin, hampa, bomull, silke, boskap, fisk, koraller, svafvel, salt. Näringar: åker- o. bergsbruk, handel. Polit. indeln.: 7 prov. Hst.: Palermo. Öfr. -st.: Messina, Catania, Caltanisetta, Trapani, Girgenti, Siracusa, Caltagirone m. fl.

sic itur ad astra, lat., »så går man till stjärnorna», d. v. s. så kommer man sig upp.

sickatīv, lat., ämne, s. påskyndar oljefernissas o. oljefärgs torkning.

Sickingen, Franz v., ty. riddare, f. 1481, förde flere fejder, försökte med Hutten o. a. ridderskapets upphäfvande och en riksreform, stred mot kurf. af Trier, d. 23.

sic transit gloria mundi, lat., så går (all) världens härlighet.

Siddons (siddns), Sarah, första trag. skådespelerska i Engld, f. Kemble 1755 Brecon, d. 31 London.

Sidenbladh, 1) Per Elis, geol., statist., f. 1836, 79/01 chef för statist. centralbyrån, har utg. flere statist. o. naturvetenskapl. arb. — Hans bror 2) Karl, filol., statist., f. 1840, 01/05 chef för statist. centralbyrån, sed. 77 red. för Sveriges statskalender. Förf.

sidensvansen, Ampelis garrulus L., af tättingarnas ordn., 20 cm. l., häckar i n. Sverige, matnyttig. Strykfågel.

siderāl, lat., beträff. stjärnorna.

Sidney, se Sydney.

Sidney (sidd'ne), Algernon, eng. republikan, f. 1622 Lond., son af earl Leicester. Skr.: Discourses concerning government etc., som häfdar folkets själfstyrelserätt, för agitat. mot Jakob II:s tronföljd afrättad 83.

Sīdon, g. geogr., mäktig fenic. hamnstad vid Medelh. Nu Saida.

Siebenbürgen l. Transsylvanien, öster.-ungar. land mel. Ungarn, Bukovina o. Rumän., 55,250 kv.km., 2,456,838 inv. Berg: Karpaterna. Fl.: Maros, Szamos, Aluta. Hst.: Hermannstadt. Fordom själfst. furstend., 1691 till Österr.

Siebold, Phil. Franz v., f. 1796 Würzburg, gmforskade Japan på uppdrag af Holland 23/30 o. 59/62, d. 66 München.

Sieg, biff. t. Rhen t. h., 131 km. l.

Siegen, st. i Westfalen vid Sieg, 25,200 inv.

Siemens, 1) E. Werner v., ty. fys. o. ingenjör, f. 1816 vid Hannover, förtjänt om d. elektromagnet. telegrafien, grundl. med Halske 49 i Berlin en fabr. för anläggn. af telegrafledn., d. 92. — Hans bror 2) Wilh., f. 1823, innehafvare af fabrikens filial i London, uppfann regeneratorsugnen m. m., d. 83.

Siēna, it. st. i Toscana, m. omkr. 28,200 inv. Katedr., ärkeb.

Sienkiewiecz (schenkjevitsch), Henryk, pol. rom.-förf., f. 1846 Vola, grundade sitt rykte gm den hist. romanen Mit Feuer und Schwert (84), som åtföljdes af flera andra, [ 739 ]af hka mnga äro öfvers. på svenska. 1905 Nobelpristagare.

sierra, sp., bergskedja.

Sierra de Parime, berg mel. Rio Negro, Orinoco o. Amazonas. Medelh. 1,000 m.

Sierra Leōne, eng. kuststräcka i öfre Guinea, 69,700 kv.km., 1,100,000 inv. Hst.: Freetown.

Sierra Madre, berg i Mexico.

Sierra Morēna, berg i Spanien, 400 km. l., utgrening af kastil. höglandet.

Sierra Nevāda, 1) berg i s. Spanien, 100 km. l. Högsta topp Mulahacen, 3,563 m. h.; 2) berg i Kalifornien vid Stilla haf., 850 km. l. Högsta topp Whitney, 4,402 m. h.

sies'ta, sp., middagshvila.

Sieyès (siäs), Éman. Jos., fr. statsman, f. 1748, uppträdde 89 s. det 3:e ståndets förespråkare, 99 medlem af direktorium, därpå senator, gref., landsförv. 16, återvände 30, d. 36.

Sif, se Tor.

sifōn, gr., se häfvert.

sigambrer, forngerm. folk, uppgingo i frankerna.

Sigbrit Willum, frukthandlerska fr. Holland, Dyvekes mor, utöfvade stort inflytande på Kristian II, flydde 1522 till Holland.

Sigfrid (nord. Sigurd), hjälte i ty. hjältesagan, is. i Nibelungenlied.

Sigfrid, missionär fr. Tyskld, lär ha döpt Olof Skötkonung, omkr. 1008.

sigill', lat., insegel; stamp, hvarmed insegel påsättes.

Sigillāria Brongn., Lycopodiaceæ, växtsläkte från stenkolsperioden med 25 m. h. stam och sigillaftryck liknande märken efter bladfästena.

sigill-lack, hartsblandn. till sigill-aftryck, består af schellack, terpentin o. olika färgämnen.

Sigismund, sv.-pol. kon., f. 20/6 1566 i Gripsholms fängelse, son till Joh. III o. Katar. Jagellonika, 87 pol. kon., 92 äfven sv. kon., undanträngd fr. Sverige af hert. Karl (Karl IX), förlade residenset till Varschav, d. 20/4 (30/4) 32.

Sigismund (Zygmunt), pol. kgr. 1) S. I, f. 1467, Kasimir IV:s son, kon. 06, d. 48. — Dennes son 2) S. II August, f. 1520, kon. 48, d. 72. — 3) S. III, se S., sv.-pol. kon.

Sigismund (Siegmund), rom.-ty. kejs., f. 1368, Karl IV:s son, 87 kon. af Ungarn, 10 ty. kon., 33 kejs., d. 37.

Sigmaringen, hst. i Hohenzollern vid Donau, 4,620 inv.

signāl, fr., öfverenskommet tecken för meddelande på afstånd. Man skiljer mel. akustiska s. (trumpet, pipa, misthorn etc.), optiska s. (flaggor, ljus, raketer etc.) o. elektriska (telegraf).

signalement', fr., detaljerad beskrifn. på en persons yttre.

signatūr, lat., underskrift, författarmärke.

signēra, lat., beteckna, underteckna.

signēt, med.-lat., handsigill.

signifi|ēra, lat., utmärka, antyda. -kation, betydelse.

signor|e (sinjåre), it., herre. -a, fru.

signum, lat., kännetecken.

Sigrid Storråda (»den stolta»), drottn., först gift med Erik Segersäll o. mor till Olof Skötkonung, sed. med Sven Tveskägg. Upphetsade denne o. sin son Olof mot Olof Tryggvesson, hkt hade slaget v. Svoldern till följd.

Sigtuna, urgammal st. i Sthms l. v. Mälaren, 673 inv. (08). Betydande under forntiden.

Sigurd, nor. kgr. 1) S. Jorsalafare, son af Magnus Barfot, 1103 kon. jämte sina bröder Eystein o. Olof, företog en resa till det heliga landet, d. 30. — 2) S. Mun, reg. 1136/55 tills. m. sina bröder, Harald Gilles söner.

Sigurd, ty. sagohjälte, se Sigfrid.

Sigurd, pseud. för A. Hedenstierna.

Sigurd Ring, nord. sagokon., först kon. i Svea land under Harald [ 740 ]Hildetand, som han besegrade på Bråvalla hed.

Sigyn, nord. myt., Lokes hustru.

Sikajoki (Siikajoki), socken i fin. landsk. Österbotten. Sl. 18/4 1808.

sikel, hebr., vikt hos de forne judarne.

Sikem, g. geogr., st. i Samarien (Palestina).

sikhs, mohammed. sekt i Indien sed. 1500, förenad 1794 till ett kon.-rike, som Engld underkufvade 1849.

Sikiang l. Pärlfloden, H. i Kina, utfaller nära Kanton i Kin. haf.. 1,150 km. l.

siklöjan, Coregonus albula L., af laxfiskarnas familj, till 25 cm. l., allm. öfver hela landet samt i Östersjön.

sikt, ty., uppvisn. af en växel.

Si'kyon g. geogr., gr. st. på Peloponnesos.

Silen, Östra S. o. Västra S., sjöar på gränsen mel. Värmland och Dal.

silen'tium, lat., tystnad.

Silēnus, se Seilenos.

silfver, Ag = 108, metall. grundämne, förekommer i naturen dels gediget, dels i förening m. andra ämnen. Framställes i vårt land af silfverhalt. blyglans gm afdrifning. Hvitt o. mycket tänjbart; lösligt i salpetersyra o. varm svafvelsyra. Oxiderar ej lätt; förenar sig lätt m. klor, brom, jod. Smältpkt omkr. 1,000 °. Eg. v. 10,57. Användes i fotogr., medicin, till mynt, smycken, husgerådssaker m. m.

silfverblick, det i djupaste delen af härden eft. blyoxidens afdrifning kvarvar. silfret.

silfverglitt, detsma som blyoxid.

Silfverstolpe, 1) Ax. Gabr., skald, f. 1762, 95 ledam. af sv. akad., 1800 riddarh.-sekret., deltog i utarbet. af rikets grundlagar, d. 16. Skr.: Äreminnen öf. Birger Jarl och Sten Sture d. y., smärre dikter, sagor, satirer m. m. — Hans bror 2) Gust. Abr., tidningsm., förf., f. 1772, 16 rikshistoriograf, d. 24 ss. kyrkoh. Utg.: Litteratur tidn. (95/97), Journal för sv. lit. (97/12), skr.: Hist. öf. förh. mel. Sverige o. Norige etc. (21/23) m. m. — 3) Karl Gudm. Uno, hist., förf., f. 1840, 75 amanuens i riksarkivet, 96 arkivarie där, d. 99. Utg. : Sv. teaterns äldsta öden (82), Sv. diplomatarium etc., Dikter m. m.

silhuett', fr., skuggporträtt.

Silis'tria, bulgar. st. vid Donau, 12,133 inv. Flere gngr belägrad.

Siljan, insjö i Dalarna, gmfluten af Öster-Dalälf., 285 kv.km.

silke, spånad, s. erhålles af den hylsa (kokong), hvari silkesmasken vid förpuppningen inspinner sig. Silkesproduktionen härstammar fr. Kina o. drifves nu is. i Ital. och s. Frankrike.

silkesmasken, Bombyx mori L., insekt af fjärilarnas ordn., fr. Kina, lefver på mullbärsträdets blad o. odlas för det silke, som erhålles af kokongen (af 6-7,000 larver erhålles 1 kg. råsilke).

sillsläktet, Clupea L., af sillfiskarnes familj. Vanliga sillen, C. harengus L., till 37 cm. l., allm. i djupen af norra Atlanten, Nord- och Östersjön, kommer und. lektiden upp i omätliga skaror och tränger fram till kusterna. Sillfisket har sedan början af medeltiden varit en högst betydande näringskälla.

siluriska formationen, understa format. af paläozoiska perioden. Trilobiternas tidsålder. Inneh. kalk, skiffer, kvartsit, gråvacka.

Silvānus, rom. myt., skogsgud, den yppiga naturkraftens symbol.

Sim'birsk, ry. st. vid Volga, 44,111 inv.

Simferōpol, hst. på Krim, 60,876 inv.

simfåglar, Natatores, ordn. bland fåglarna med kort näbb, korta ben o. simhud mel. tårna. Hit höra: andfåglar, årfotade fåglar, långvingade s., gumpfotade fåglar.

Simla, sommarort i brit. Ostindien i Himalaja. 13,836 m. of. hafvet. Vice konungens sommarresidens.

[ 741 ]Simon, 1) S., Jesu broder. — 2) S., helgon, Klopas' son, korsfäst af Trajanus. — 3) S. fr. Kanaan, Jesu lärjunge. — 4) S. magern, trollkarl från Samaria, ville köpa d. Hel. andes gåfva af Petrus; däraf simoni (se d. o.).

Simon (-mång'), Jules, fr. filos., f. 1814, 70 medl. af provisor. reger., kultus-min., 76/77 min.-pres., d. 96 Paris. Skr. filos. arb.

simonī, handel med andl. ämbeten. Jfr Simon magern.

Simoni'des, gr. lyr. fr. Keos i 6:e o. 5:e årh. f. K. Skr. elegier, hymner m. m.

simpelkort (fr. simple corde), ett slags hårdt tvinnadt snöre af lingarn.

simplīcitas, lat., enfald. O, sancta s., o, heliga enfald (storartade dumhet)!

simplīciter, lat., helt enkelt.

Simplon, pass i Wallis (Schweiz), 3,565 m. h.

simpsläktet, Cottus L., af taggfeningarnes ordn. Dit höra: stensimpan, C. gobio L., 14 cm. l., i mel. och n. Europa, gör tjänst som agn; rötsimpan C. scorpius Fabr., 30 cm., Nord- o. Ö-stersjön, m. smakligt kött.

Simpson, Sir James Young, skot. läk., f. 1811, d. 70 Edinburgh. Uppt. kloroformens verkningar.

Simrishamn (Cimbrishamn), st. i Kristianst. l. vid Östersj., 2,106 inv. (08). Omtalas på 1300-talet som stad.

Simson, hebr. hjälte, domare i Juda.

simul|ant, lat., en som låtsar en sjukdom. -ation, förställning. -era, låtsa, förställa sig.

simulaker (-mylackr'), fr., låtsad drabbning.

Sīnai, berggrupp i Arabien, 2,600 m. h.

Sinaia, badort i Rumänien, 2,210 inv.; därinvid kungl. sommarresid. Pelesch.

Sinapis L., senap, Cruciferæ. S. alba L., hvit senap, från Syd-Europa, lämnar de officinella hvita senapskornen, s. användas till matsenap. S. nigra L., svart senap, fr. Mell.-Europa, lämnar de officin. svarta senapskornen, hvaraf beredas eter. senapsolja och senapsplåster.

Sinclair (-klär), Malcolm, krigare, f. 1691, major vid Upplands regem., blef på en resa i hemligt uppdrag till Turkiet mördad af ryssar 39, hvilket gaf anledn. till den beryktade sinclairsvisan.

Sin'clair (~), Upton, n.-amer. förf., f. 1878 Baltimore. Har bl. a. skr. The Jungle (på sv. »Vildmarken»), som väckt stort uppseende öfv. hela världen.

Sind, se Indus.

Sinding, 1) Chr., nor. komp., f. 1856 Kongsberg, har komponerat symfonier, klaverstycken, körverk m. m. — 2) Dennes broder Otto, nor. mål., f. 42, d. 09, is. landskapsbilder från höga norden.

sinekūr, lat., tjänst med lön l. rang utan arbete.

singalēser, Ceylons urinvån.

Si-ngan-fu, kin. st. vid Wei-ho, 1 mill. inv.

Singapūr (Singapore), eng. st. vid sydspetsen af Malakka på en liten ö, 163,000 inv. Hamn.

Singhala, Se Ceylon.

singulāris, lat., ental.

singuljär fr., synnerlig, sällsynt.

sinnessjukdomar, sjukd., som yttra sig i en abnorm riktn. af känslor, föreställningar o. viljan. Man anser dem alla ss. sjukliga affektioner af hjärnan, ehuru det ingalunda i hvarje fall lyckats visa, att hjärnan varit angripen. Orsakas af ärftl. anlag, oregelb. lefnadssätt, för stark själsansträngn., njutn. af för starka retmedel, utsväfningar, felakt, uppfostran, starka sinnesrörelser, plötsl. förändr. i yttre förhållanden. Mycket ofta är orsaken fullkomligt obekant.

sinnessvaghet, är medfödd (ärfd af sinnessvaga föräldrar; äfv. endemisk ss. kretinism) l. [ 742 ]förvärfvad (gm hjärn- l. hjärnhinneinflammat., utsväfningar o. s. v.).

sinolōg, kännare af kinesiskan.

Sinōpe, st. i M. Asien v. Svarta haf. 8,000 inv. Hamn.

sinter, min. massor, s. bildas gm afsättn. af i vatten lösta ämnen, ex. droppsten, kiselsinter (se d. o.).

sinus, lat., trigonom. funktion, förh. mel. den midt emot en spetsig vinkel liggande sidan o. hypotenusan i en rätvinkl. triangel. Jfr kosinus.

Sion, se Sitten.

sioux (sû), n.-amer. indianstam i Dakota, omkr. 43,000.

Sioux City (sû sitt'i), stad i Iowa (N.-Amer.) vid Missouri, 45,000 inv. Slakterier.

sir (sörr), eng., herre (tilltalsord, baronet- o. knighttitel).

sirap, brun l. hvit koncentrerad sockerlösn., biprod. vid sockerfabrikation.

sirdar, pers., öfverbefälhafvare, högsta värdighet i turkiska armén.

Sir Darja, ford. Jaxartes, fl. i v. Centr.-Asien, utf. i Aralsjön, 2,072 km. l.

sire (sīr), fr., allernådigste herre (i tilltal till kgr o. kejs.).

sirēner, gr. myt., flodguden Akeloos' döttrar, förtrollade gm sin sång.

Sīrius, klaraste stjärna i Stora hundens stjärnbild.

sirocco, se scirocco.

Sismon'di, Jean Charl. Simonde de, hist. förf., f. 1773 Genève, d. där 42. Skr. öf. Italiens, Frankrikes hist. m. m.

sista smörjelsen, en af kat. kyrkans 7 sakrament, verkställes gm att smörja döendes ögon, öron, näsa, mun o. s. v. med invigd olja.

Sis'yfos, myt. kon. i Korint, måste i underjorden vältra en sten uppför ett berg, hvarifrån den alltid åter nedrullade.

Sitten l. Sion, hst. i kant. Wallis vid Rhône, 6,048 inv.

sit tibi terra levis, lat., må mullen hvila lätt på dig!

situation, fr., läge, tillstånd.

sit vēnia verbo, lat., med förlof sagdt.

Siva l. Schiva, indernas 3:e gud, verkar förstörande o. tillika lifgifvande.

Sixtinska kapellet, påfvens privatkapell i Vatikanen, uppfördt 1473 under påfven Sixtus IV, världsberömdt för sina fresker af Michelangelo; s. madonnan, en sed. 1750 i Dresdengalleriet befintlig bild af madonnan, målad af Rafael.

Sixtus, 5 påfv.; betydande blott S. V, eg. Felix Peretti, f. 1521, af låg börd, 66 bisk., 70 kardin., 85 påf., reg. energiskt, grund. vatikan. bibliot, d. 90.

sjubben, se tvättbjörnen.

sjukgymnastik, se gymnastik.

sju sofvare, 7 kristna ynglingar, s. enl. legenden 251 dolde sig i en håla vid Efesos och vaknade först 446.

sjusofvaren, Myoxus Schreb., släkte bland gnagarna. Vanliga s., M. glis, 16 cm. l., Mel.- o. Syd-Europa, sofver 7 månader på året.

sjustjärnan l. plejaderna, stjärngrupp i Tjuren

sju underverk, världens, kallades i forntiden egypt. pyramiderna, Semiramis' hängande trädgårdar (Babylon), Artemistemplet (Efesos), den olymp. Zeus af Feidias, mausoléen i Halikarnassos, kolossen på Rodos, Faros vid Alexandria.

sju vise, Greklands: Solon, Tales, Pittakos, Bias, Kilon, Kleobulos, Periandos, 620/548 f. K.

sjuårskriget, 1) nordiska, 1563/ 70, krig mel. Erik XIV o. Fredr. II af Danm., slutade gm fred. i Stettin 70. — 2) preussiska, 1756/63, krig fördt af Fred. II af Preuss. mot Österr., Sachs., Ryssld, Frankrike, Sverige, slutade gm fred. i Hubertusburg 63.

själavandring (metempsykos), i äldre religionsformer förekommande lära, att själen såväl före som eft. detta lifvet bor i en annan kropp l. genomvandrar flere.

själfantändning, antändning utan [ 743 ]yttre värmetillförsel. Inträffar med fosfor, kol, fuktigt hö m. m.

själfdeklaration, skattskyldigs plikt att före februari månads utgång lämna uppgift om sina inkomster.

själfhärskare, alla ryssars, sed. Ivan III Vasiljevitsch titel på ry. kejsaren.

Själland, dan. ö mel. Kattegatt, Ö.-sjön, Stora Belt och Öresund. 6,949 kv.km., 960,053 inv.

själslära, se psykologi.

Sjöberg, 1) Nils Lor., ämbetsm., skald, f. 1754, 87 ledam. af sv. akad., d. 22 ss. expedit.-sekreterare. Hans Ode öf. Gust. II Adolfs anträde till regeringen erhöll sv. akad:s stora pris. — 2) Erik, pseud. Vitalis, skald, f. 1794, d. 28. »En af de ädlaste och kraftigaste sångarandar, s. norden fostrat.» Hans Dikter utg. af E. G. Geijer.

sjöbjörnen, se säldjur.

sjöborrar, Echinoidea, af tagghudingarnas klass, m. klotlik, hjärtformig l. platt, af kalkartade, nästan alltid orörligt förenade skal betäckt och m. rörliga taggar besatt kropp.

sjöförsäkring, se försäkring.

Sjögren, 1) Håkan, filol., lärd, f. 1727, d. 15 ss. domprost i Vexiö. Skr.: Lexicon manuale latino-suecanum m. m. — 2) Karl Aug. Otto, hist., f. 1844, f. d. kollega i Sthm. Utg. hist. läseböcker, Allmän världshist. m. m. — 3) Joh. Gust. Emil, komp., f. 53 Sthm, har utg. ett stort antal komp. för orkester, violin, piano o. orgel.

sjögurkor l. sjökorfvar, Holothurioidea, af tagghudingarnas klass, ett slags cylindriska stråldjur, hvilka i sin kroppsbyggnad äro något bilaterala. Förekomma i alla haf.

sjölejonet, se säldjur.

sjömalm, se järnmalmer.

sjömil, se mil.

sjömärke l. båk, på långt håll synligt märke för att vägleda sjöfafarande.

sjösjuka, nausea, illamående, s. uppkommer gm fartygets gungande rörelse; yttrar sig i kräkningar. Botemedel: bromkalium, kaffein m. m.

sjöskolan, se lake-school.

sjöskum, talkjord i fören. m. kiselsyra o. vatten, fr. Grekld, Span., anv. till piphufvud o. d.

Sjöstedt, Bror Yngve, naturf., f. 1866 Hjo, 96 fil. dr, 90/92 forskn.-res. till Kamerun, 02 prof. vid riksmuseum, 05 resultatrik exped. till Kilmandjaro (Afr.). Han skr. flere värdefulla entomol. arb. m. m.

sjöstjärnor, Asteroidea, af tagghudingarnas klass m. stjärnform., 5:s. flersidig kropp, läderartadt hölje ofvan och radställda, rörligt förenade kalkstycken under.

skabb, smittsam hudsjukdom, s. framkallas af skabbdjuret; botas med grön såpa, svafvelsalfva, perubalsam l. styrax.

skabrös, lat., oanständig.

Skade, nord. myt., Njords hustru, dot. till jätten Tjasse, s. gudarne dödat.

Skagen, dan. st. på Jyllands nordspets, 2,438 inv. I närh. Skagens ref.

Skagerack, hafsvik mel. Jutld o. Norge, 110/150 km. bred, förenar Nordsj. m. Kattegatt.

Skagern, insjö på gränsen mel. Värml., Närike o. Västergötl., 137 kv.km.

skala, lat., måttstock, tonstege.

skalbaggar, Colcoptera L., ordn. bland insekterna m. fria, bitande mundelar, hornartade främre vingar, fullständ. förvandl. Öfver 80,000 arter.

skaldekonst l. poesi, sönderfaller i episk, lyrisk, dramatisk s.

skalmeja (af lat. calamus), herdepipa.

skalp, lat., hufvudsvålen, som N.-Amerikas indianer afdraga sina fiender.

skalpell, lat., kir., knif, s, begagnas vid operationer.

[ 744 ]Skaman'dros, g. geogr., fl. i M. Asien, utf. i Hellesponten.

skandāl, gr., förargelse, anstötl. uppseende -isera, väcka skandal. -ös, anstötlig, förargelseväckande.

skandēra, lat., uppläsa vers med betoning på versfötterna.

Skanderborg, dan. st. i Århus amt, 2,721 inv.

Skandinav|ien, namn på de 3 nordiska länderna Sverige, Norge, Danmark. -ism, sträfvan att närmare förena de tre nord. länderna.

Skanör, urgammal st. i Malmöh. l. vid Östersj., 631 inv. (08).

Skara, st. i Skarab. l., 5,353 inv. (08). Domkyrka. Betydande i forntiden.

skarabé, tordyfvel; hos egypterna helighållna skurna stenar, som hade formen af en tordyfvel.

Skaraborgs län, omfattar n. delen af Västergötl., 8,480 kv.km., 239,865 inv. (08). Residensst.: Mariestad. Öfr. st.: Lidköping, Skara, Sköfde, Falköping, Hjo, Tidaholm.

Skara stift omfattar största delen af Västergötl. och Mo härad i Jonköp. l.

Skarstedt, Karl Vilh., teol., f. 1815, 65/97 prof. i Lund, d. 08. Skr. kyrhist. bibl. hist., predikn. m. m.

skatan, Pica rustica Scop., af tättingarnas ordn., 42 cm. l., stannfågel i Europa o. n. Asien.

skattefrälse, skattehemman, hvars ränta kronan öfverlåtit åt enskild person. Jfr frälse, frälseskatte.

skedvatten, se salpetersyra.

Skelderviken, hafsvik af Kattegatt i Skåne.

skelett, gr., l. benrangel, djurkropp, benstomme. Människans s. består af 214 (med tänderna 246) ben.

Skellefte älf i Västerb. l., 330 km. l., utf. i Bottn. viken.

Skellefteå, st. i Västerb. län vid Skellefte älf, 1,427 inv. (08). Stadsprivil. 1845.

skelning, ögonaxelns afvikning fr. den normala riktn., uppstår gm kontraktur l. förlamn. af ögonmusklerna. Botas medelst en ögonmuskels genomskärning.

skendöd, tillstånd af lif, hvarund. alla af allmänh. lätt uppfattliga lifsyttringar saknas. Inträder eft. inandn. af skadl. gaser, stark blodförlust, åskslag m. m. Ofta födas barn skendöda. Huruvida lifvet ännu finns kvar afgöres 1) gm elektr. ström, 2) temperaturmätn. i ändtarmen, 3) hudretning. Återupplifningsförsök gm hudretning o. konstlad andning.

Skeninge, gammal st. i Österg. l. nära Vättern, 1.275 inv. (08). Kyrkomöte 1248.

Skepparöarna, se Samoaörna.

Skeppshandeln, år 1825 af O. R. Cederström tillstyrkt försäljn. af några gamla krigsfartyg till ett eng. handelsbolag. Regeringen lät skrämma sig af Ryssld att låta köpet återgå.

skeppund, ford. sv. vikt = 20 lispund (= 170 kg.).

skep'sis, gr., tvifvel på kunskaps möjlighet, tvifvelsjuka.

skepticism', gr., i allmänh. böjelse för tvifvel; filos. själsriktn., som betviflar rådande föreställn.-sätt (mots. dogmatism) o. det mänskl. vetandets visshet öfver hufvud.

skep'tiker, gr., tviflare, skeptisk filosof.

Skidbladne, nord. myt., Frös skepp, s. alltid har förlig vind.

Skien (schīen), nor. st. i Bratsbergs amt vid S.-älf, 11,340 inv.

skiffer, min., i tunna plattor klyfbar bergart, ex. glimmer-s., ler-s.

skilling, ford. sv. mynt = 1/48 riksdaler (2,08 öre).

Skinfaxe, nord. myt., Dags häst, hvars man upplyser luft o. jord.

Skinnar Per Andersson, bonde fr. Dalarna, en af dalupprorets ledare 1743. Afrättad 44.

skinnbaggar, Hemiptera, insektord. med sugande mundelar, ofullständ. förvandl. o. fri protorax.

skiopt'ikon, se scioptikon.

skiss, it., flyktigt utkast till en tafla etc.

Skjalm Hvide, dan. storman und. [ 745 ]Sven Estridsson och hans söner, lefde ännu 1114.

Skjold, dan. sagokon. i Lejre, son af Odin, stamfar för Danmarks äldsta kon.-ätt, skjoldungarne.

skjutvapen, s. utslunga projektiler gm kraften hos krutgas, äro: 1) artilleri-s., hvaraf de äldsta gjordes af smidesjärnstänger m. däröfver trädda ringar. I 14:e årh. götos de af brons, mot slutet af 15:e årh. af järn, voro tunga och oviga o. kallades bombardor, kartauner, slangor m. m. Gustaf II Adolf införde lättare kanoner (läderkan.); 1846 gjorde Krupp den första gjutststålkanonen, i början af 1850-talet Armstrong kan. af spiralform, hopvirade o. smnsvetsade smidesjärnstänger, sedermera J. Ericsson sådana af valsad järnplåt och Uchatius af stålbrons. På senaste årh. ha begagnats haubitser o. granatkan., sed. äldsta tider mörsare o. vallbössor (aflagda numera). Alla nutida a. äro rafflade, och bakladdning är alltmänt införd. Antändes förr m. lunta, nu m. olika slags antändningsrör. Till a. kunna äfv. kulsprutor räknas. Kanoner delas i fält-, bergs-, belägrings-, positions- o. fartygsk. 2) hand-s.; äldsta voro långa och tunga hakebössor (arkebuser), s. af Karl V förändrades till musköter med luntlås; 1517 uppfanns hjullåset (ett litet räffladt, hastigt roterande stålhjul, s. slår eld mot en flinta), 1630 flintlåset och 1807 tändhattlåset. Bajonetten har begagnats sedan midten af 17:e årh. Räffling uppfanns omkr. 1490, o. bakladdn. har varit känd sedan äldsta tider; men första dugliga bakladdn .-gevär var Dreyses tändnålsgvär (1836), s. gaf upphof åt Chassepots- o. Gras- (Frankr.), Mausers (tyska rik.), Vetterlis (Ital.), Beaumonts (Nederl.), Berdans II (Ryssl.) m. fl. gevär. Enhetspatronen uppfanns 1829 af Dreyse o. expansionskulan 1849 af Minié. Alla nutida krigs-h, äro bakladdare och rafflade samt skjuta m. enhetspatron. Lås med fällbara slutstycken ha Remingtons (Sverige, Norge, Danmark o. Spanien), Werders (Baiern) o. Henry-Martinis (Engld) gevär. Repeter- l. magasinsgevär m. en ränna för patroner under pipan l. i bakstocken finnas af Vetterli (Schweiz), Spencer (N.-Amer.), Henry-Winchester m. fl. Kavalleri-h. äro nu karbin och revolver, s. hafva varit dragongevär, o. pistol. Bland öfr. h. må nämnas muskedundrar, relingspistoler, studsare.

Skjöldebrand, se Sköldebrand.

Skobelev, Mich., ry. gen., f. 1841, 71/75 verksam i Turkistan, sed. 77 i turk. kriget, tillfångatog Schipka-armén 78, eröfr. 81 Gök-Tepe, fanat. panslavist, d. 82.

skock, antal af 60 stycken.

Skogman, 1) Karl Dav., frih., ämbetsm., förf., f. 1786 Finld, 47 ledam. af sv. akad., d. 56 ss. presid. i kommerskoll. Berömd förf. i finansläran. — Hans son 2) Karl Joh. Alfr., frih., sjömilit., kommunalman, f. 1820, d. 07. Skr.: Fregatten Eugenies resa omkring jorden 1851/53 m. m.

Skogsinstitutet, högre skogsläroverk i Sthm, har till ändamål att utbilda statens skogstjänstemän o. ensk. skogsförvaltare.

skogsmänniska, se orangutan.

skogsrefva, se Clematis.

skogsskolor, 9 lägre skogsläroverk i Sverige, af hvilka 2 (vid Omberg o. Kloten) ha till uppgift att bereda till inträde vid skogsinstitutet, de öfriga att utbilda skickliga skogvaktare.

Skokloster, slott i Upps. l., uppfördt af K. G. Wrangel, inneh. bara samlingar.

skolas'tiker, eg. skol-lärde, filos. und. medelt., som sökte bringa kyrkans läror i samklang m. förnuftet. Bland s. må nämnas: Anselmus al Canterbury (d. 1109), Albertus Magnus (d. 1280), Thom. [ 746 ]af Aquino (d. 1274) o. Duns Scotus (d. 1308). Skolastiken förföll und. 15:e årh.

skoliōs, gr., läk., permanent sidokrökn. af ryggraden, vid rachitis, benröta, uppkommer äfven gm öfvervägande bruk af ena armen, dålig hållning m. m. Behandling: gymnastik, ortopedi.

skonare l. skonert, fartyg med 2 m. salningar försedda master, af hka den främre, fockmasten, ofta har rår, men den aktre, stormasten, är utan.

Sko'pas, athen. bildh. och arkit. omkr. 370 f. K., fr. ön Paros.

skorf, Impetigo, utslagssjukdom, variga partier, is. å den hårbeklädda delen af hufvudet.

Skorpiōnen, stjärnbild i djurkrets.

skorpiōner, Scorpionina, af spindeldjurens klass, hafva bakkroppen delad i en främre, bredare, o. en bakre, smalare del m. giftig gadd i spetsen. Farliga äro: Androctonus australis L., 9 cm. l., i n. och mel. Afrika, samt Buthus occitanus Amour. 8,5 cm. l., i Medelh.-länderna.

Skottland (eng. Scotland), norra delen af Stor-Britannien, omgifves på 3 sidor af Atlanten o. skiljes i söder fr. Engld gm Cheviotbergen. 78,748 kv.km., 4,676,603 inv. Berg: Cheviot, Grampian. Fl.: Tweed, Clyde, Tay, Don. Kanal: Kaledoniska. Öar: Hebriderna, Orkneys. Vikar: Firth of Forth, Firth of Tay, Moray Firth, Firth of Clyde, Solway Firth. Sjö: Loch Ness. Prod.: fisk, hafre, hvete, potatis, boskap, bly, silfver, järn, stenkol, ull. Inv.: skottar. Näringar: åkerbruk, boskapsskötsel, fiske. Hst.: Edinburgh. Öfr. st.: Leith, Glasgow, Greenock, Dumfries, Perth, Dundee, Aberdeen, Banff, Kilmarnock m. fl. Polit. indeln.: 33 grefsk. — Hist.: första inv. pikter och skoter; dessas infall i rom. prov. Britannia; strider med romarne. I 7:e årh. funnos i S. 4 själfst. riken, hka i början af 10:e årh. förenades till ett und. namnet Alban. Strider m. angelsachserna. 1124/53 David 1:e härsk. i S. Sedan strider m. England. 1175 blef S. län und. Engld, men 1209 åter oafhäng. 1217 åter eng. län. Sed. 1296 reg. i S. fick eng. ståth. 1327 S. åter egna kgr. I 14:e årh. inre strider. 1370 tillföll S. huset Stuart. I 16:e årh. infördes reformat. Maria Stuart hade krig m. Engld o. afrättades 1587. 1603 förenades S. m. Engld, men med egen styrelse. 1707 förenadt med England till ett rike: Stor-Britannien.

skottår, se kalender.

skribent', lat., skrifvare.

skrifkramp, af skrifning framkallad kramp i de tre första fingrarnas böj- och sträckmuskler. Behandlas m. konstant elektr. ström.

skrifmaskin, en handskriften ersättande stämpelapp., hvari på förbirullande papper skrift åstadkommes gm trycktyper, hka sättas i gång medelst tangenter. Den första brukbara s. (af amerik. uppfinn.) patenterades 1867.

skrift, språkets framställn. gm synbara tecken. Äldst voro bildskrift o. ordskrift (kilskrift o. hieroglyfer), därpå stafvelseskrift och till sist bokstafsskrift, vid hvilken hvarje bokst. representerar ett ljud. Denna uppfanns antagligen af indierna.

skrofler, Scrofulosis, konstitutionell sjukd., s. förvärfvas gm dålig föda, fukt o. brist på kroppsrörelse, yttrar sig i utslag i ansikte o. hufvud, körtelsvulster, inflammat, af ögon, öron, näsa. Botas gm hygien, lefnadssätt, is. rationell diet, hafs- och solbad.

skrot och korn, se mynt.

skrup|el, lat., ford. apoteksvikt = 20 gram = 120 centigram. -ler, betänkligheter. -ulös, betänksam, sorgfällig.

skrå, se gillen.

[ 747 ]Skuld, nord. myt., en af nornorna, framtidens gudinna.

skuldran, bildas af nyckelbenet, skulderbladet och öfverarmens öfre ände jämte motsvarande muskler.

skulpt|ūr, lat., se bilhhuggarkonst. -ör, bildhuggare.

skup'tschina, serb. nationalförsamlingen.

Skutāri, 1) turk. st. i Albanien vid S.-sjön, 20,000 inv.; 2) st. i M. Asien vid Bosporen midt emot Konstpl, 82,400 inv.

skvadrōn, fr., afdelning af kavalleriregem., står und. befäl af en ryttmästare.

skvättan, Saxicola L., Passeres. Buskskvättan (3 arter) S. rubicola o. S. rubetra, o. stenskvättan, S. ænante, bygger i stenrösen, ganska allmän, flyttfågel.

skyddskoppympning, se kokoppympning.

skyddstull-system (protektionssystem), politik, s. gm att lägga tull på införsel af utländska varor söker skydda inhemska produkter o. underlätta deras afsättning.

Skye (skaj), ö bland Hebriderna, 1,533 kv.km., 15,705 inv.

skylight (skaj'lajt), eng., takfönster.

Skyros gr. ö bland Sporaderna, 204 kv.km., 3,512 inv.

skyskrapare (eng. sky-scrapers), mycket höga, 20/60 våningar, hus i de stora n.-amer. städerna.

skyter kallade grekerna alla nord-osteurop. folk.

Skytte, Joh., frih., statsm., f. 1577, Gust. II Adolfs lärare, upprättade ss. kansler för Uppsala univ. skytteanska professuren, d. 45.

skyttebank l. bank, bakom ett bröstvärn anbragt upphöjning, hvarifr. man skjuter öfver vallen.

Skytten, stjärnbild o. 9:e tecknet i djurkretsen.

skålpundfot, det arbete, som åtgår för att på 1 sekund lyfta 1 skålp. 1 fot högt.

Skåne, landsk, i Götaland, gränsar i n. till Halland o. Småland, i n.o. till Blekinge, för öfr. omgifvet af Östersj., Öresund o. Kattegatt. 11,275 kv.km., 671,870 inv. (08). Floder: Rönne-, Vege-, Sax-, Kjeflinge-, Helgeån. Sjöar: Ringsjön, Ifösj. o. Vombsj. I n. uppfylldt af åsar, i s. i allmänh. slättland. Vårt rikaste landsk., »Sveriges kornbod». Delas i Malmöh. l. o. Kristianst. l. Städer: se länen.

skäggkarp, Barbus Cuv., af karpfiskarnas familj. Vanliga s., B. fluviatilis Ag., 70 cm. l., Mel.-Europas floder.

skärmytsling (it. scaramuccia), liten fäktning.

skärrfåglar, Strisores, ordn. bland fåglarna med 4 tår, 3 framåt och 1 bakåt; näbben utan vaxhud; underarmens stora täckfjädrar bilda flere rader o. räcka utom armpennornas midt. Hit höra kungsfiskare, Alcedinidæ, biätare, Meropidæ, blåkråkor, Coraciidæ tornsvalor, Cypselidæ, nattskärror, Caprimylgidæ.

skärseld, purgatorium, enl. kat. läran mellantillstånd för de troende eft. döden, hvari de gm eld renas från ännu oförsonade synder, för att sedan komma till himlen. S. kan mildras o. förkortas gm böner, aflat, mässor m. m.

skärtorsdag (af skära, rena), torsdagen före påsk, då botgörare under kat. tiden återupptogos i kyrkans gemenskap.

Sköfde, st. i Skarab. l. vid Billingen, 6,418 inv. (08). Omtalas redan på 1400-talet.

Sköldebrand (Skjöldebrand), And. Fredr., gref., krigare, dipl., skald, f. 1757, segrade öf. danskarne vid Bornhöft 13, d. 34 ss. infanterigeneral. Skr. dram., dikter m. m.

sköldkörtel, körtelartadt, kärlrikt organ på halsen framför ringbrosket o. på sidan om struphufvudets sköldbrosk. Vid dess ansvällning uppstår strypsjuka.

sköldlöss, Coccidæ, insekter af skinnbaggarnas ordn. Parasiter [ 748 ]på växter. Af gummilacka-s., Coccus lacca Kerr., i O.-Ind. på fikonträd, erhålles gummilacka. Äkta koschenill-s., C. cacti L., lefver på nopalkaktusen, lämnar koschenill o. andra röda färger. Manna-s., C. manniparus Ehrbg., orsakar gm sina styng mannas framsipprande ur mannabuskens (Tamarix maunifera) grenar. Kermes- l. karmosin-s., Leucanium ilicis L., lefver i s. Europa på en ek-art (Quercus coccifera) o. lämnar röd färg.

sköldpadd, plattor af ryggskölden på hafssköldpaddan. Användes s. horn.

sköldpaddor, Chelonia, ordn. bland kräldjuren: land-, sötvattens-, hafs-s. Den största, jätte-s., är öf. 2 m. l. och väger 500 kg. Välsmak. kött, sköldpadd.

sköna konster, byggnads-, bildhuggar- och målarkonst.

skörbjugg, Scorbutus, gm felaktig blodblandn. uppkommen sjukd., s. is. yttrar sig i svallning och blödn. af tandköttet, blodfläckar und. huden. En följd af bristfällig föda och fukt. Behandling: citronsaft, friska vegetabil. födoämnen.

Slaffloden, namn på Mackenzie-fl. mel. Athapaska o, Stora Slafsjön.

Slafkusten, se Guinea.

slafveri, en mskas tillstånd, hvari hon betraktas s. en annan mskas egendom, förekom på de äldsta kulturstadierna hos alla folk ss. en följd af krigsfångenskap; hos grekerna var flertalet af folket slafvar. Kristendomen sökte länge förgäfves att upphäfva detsma. Under det s. fortfor i orienten, infördes det i Amerika eft. dess upptäckt gm rof, köp o. transport af negrer, men afskaffades i 19:e årh. (först slafhandeln, sedan s. själf), 1833 i de brit. besittningarna, 1863 i unionen; i Brasilien är dess afskaffande definitivt sed. 1888, i orienten inskränkt genom eng. inflyt. Antislafverikongressens i Bryssel 1889 bestämmelser trädde i kraft d. 2/4 02.

slaganfall, Apoplexia sanguinea, s. yttrar sig i mer l. mindre plötsligt inträffande förlamningsföreteelser, uppkommer vanl. i följd af emboli i en hjärnartär l. af trombos i en hjärnven, äfven gm bristning i hjärtväggen o. plötsl. lungödem. Slaganfall förorsakade gm blödning kallas blodslag.

Slagelse, dan. st. på Själland, 8,958 inv.

slagg, affall vid smältningsprocesser. Denna förr värdelösa produkt använd, nu till framställn. af fosforsyra, till byggnadsmaterial m. m.

Slagheck (Slaghök), Didrik, en westfalisk prästs oäkta son, kom 1510 i Kristian II:s ynnest, var verksam hjälpare vid Sthms blodbad 20, ärkeb. i Lund 21, lefvande bränd 22.

slaglod, se lödning.

slang, eng., ovårdadt språk, gatspråk.

slaver, folkgrupp af den indoeurop. stammen, is. i östra Europa.

slaviska språket, gren af den indoeurop. språkstammen: 1) ryska, 2) vend., böhm. l. tschek., pol. l. leckiska, 3) sloven., serb., nybulgar., 4) fornslav. språket.

slavofīl, ifrare för slaverna.

Slavōnien, kon.-rike, bildar m. Kroatien ett österr. kronland.

sleeper (slī-), se sliper.

Sleipne, nord. myt., Odins 8-fotade häst.

slembildning, katarralisk affektion af luftstrupen och magen.

slentriān, ty., gammal vana.

Slesvig, 1) till 1866 dan. hertigd., n. delen af nuv. preuss. prov. Slesvig-Holstein; 2) hst. i S.-Holstein, vid Slien, 20,000 inv.

Slesvig-Holstein (Schleswig-H.), preuss. prov. mel. N.- o. Ö.-sjön, 19,004 kv.km., 1,504,339 inv., hvaraf 150,000 dan. Hst. Slesvig. Hist.: ford. 2 skilda hertigd., som senare kommo und. dan. välde och förenades. 1848 tillsattes en provisorisk regering, strid mel. [ 749 ]Preuss. o. Danm. om Slesv., som åter kom und. dan. välde. 64 krig mel. Danm. o. Preuss.-Österr. Slesv. und. preuss. o. Holst. und. österr. förvaltn. 66 krig mel. Preuss. och Österr. Slesv.-Holst. preuss.

Slien, hafsvik vid ostkusten af Slesvig-Holstein.

Sligo (slaj'gå), grefsk. i irl. prov. Connaught, 1,868 kv.km., 84,000 inv. Hst. S. vid S.-viken, 10,860 inv. Hamn.

sliper, eng., syll, bjälke till underlag.

Slite, handelsplats på Gottlands ö. kust.

slovāker, slav. i s.ö. Mähren och n.v. Ungarn, omkr. 2 mill.

slovēner, benämn. för de i Kärnten, Krain, Kroatien och Steiermark boende slaver.

slum (slömm), eng., bakgata, gränd. — -verksamhet, filantrop. verksamhet bland de fattige i städerna.

slutledning l. syllogism, log., förening af flere omdömen, så att af 2 l. flere en slutsats dragés. Består af en l. flere öfversatser, en under- o. en slutsats. S. delas i kategoriska, hypotetiska och disjunktiva. En hypotet.-disjunkt., hvari öfversatsens eftersats innehåller 2 haa uteslutande motsatser, kallas dilemma.

Slätbaken, vik af Östersj. i Östergötl. Innerst, vid Mem, vidtager Göta kanal.

slätvaren, Rhombus lævis Gottsche, af flundrefiskarnas familj, till 67 cm. l., allm. vid Sveriges v. kust. Läckert kött.

smack, holl. kustfartyg, bredt, föga djupgående.

smaksinnet har sitt säte i tungan o. gommen i ändförgreningarna af tung- och svalgnerverna.

smalt, blåfärgad glasmassa, s. erhålles gm koboltmalms nedsmältn. med kvartssand och pottaska.

smaragd', gr., min., består af kiselsyrad lerjord o. kiselsyr. berylljord, grön ädelsten fr. Egypt., Ural, Sibir., Peru etc.

Smedjebacken, munic.-samh. i Kopparb. l, vid Kolbäcksån o. Barken.

Smerdes, gr., namn på pers. kon. Kambyses' broder. Då han mördats 522 f. K., utgaf sig en mager f. S. Dock mördades den falske S. inom kort.

Sme'tana, Friedr., böhm. mus. o. pianovirtuos, f. 1824, d. 84. Komp. operor, symfoniska dikter m. m.

smidesjärn, se järn.

Smilax L., slingerväxter, Smilaceæ. S. china L., i Kina och Japan, lämnar den officinella kinaroten; S. sarsaparilla L., m. fl. arter i varmare Amer., lämnar den officinella sarsaparillaroten; af S. aspera L., Italien och Grekland, begagnades blommorna till kransar t. ex. vid Bakkosfesterna.

Smiles (smajls), Sam., eng. förf., f. 1816, d. 04 London. Skr.: Selfhelp, The character m. fl., öfvers. på svenska.

Smith, 1) Adam, eng. statsekon., f. 1723, d. 90. Grund. den moderna vetensk. statsekon. gm sitt verk: Inquiry into the nature a. causes of the wealth of nations. — 2) Sir Will. Sidney, brit. amiral, f. 1764, gjorde fr. flottan stor skada i Toulon o. Egypt. 93 o. 98, d. 40. — 3) Geo., f. 1840, gmforskade Ninive 73 o. 76, uppt. flere kilinskrifter, d. 76 Aleppo.

Smith, Lars Olsson, affärsm., f. 1836 i Kristianst. l., först butiksbitr. i Karlshamn, sed. 58 grosshandl. i Sthm, bildade föreningen »Arbetarens ring» för kooperativ själfverksamh., bildade Karlshamns spritförädlingsverk. 86/91 ledam. af 1:a kam., numera bosatt i utlandet.

Smitt, Fredr. Adam, zool., f. 1839, sed. 71 prof. o. intend. vid riksmuseum, d. 04. Förf.

smitta, öfverförande af en bestämd sjukdom fr. en individ till en annan. Smittämnet utgöres vanligen af mikroskop. organismer l. ett medium, som innehåller dylika. Kan öfverföras gm luft, vatten, födoämnen, kläder och andra effekter, gm direkt beröring, [ 750 ]inympning. Huruvida sjukd. uppstår gm denna öfverföring, beror på individens mottaglighet för smittämnet. Genom lämpliga medel kan s. försvagas l. upphäfvas, ss. gm vaccination, gm att förstöra l. oskadliggöra smittämnet: desinfektion.

smoking (små-), eng., rökande, rök-; rökjacka.

Smōlensk, ry. st. vid Dnjepr, 57,405 inv. Sl. 17/8 1812.

Smoll'et, Tob., eng. rom.-förf., f. 1721, d. 71 Livorno. Skr. humorist, rom. Roderick Random (48), Peregrine Pickle (51) m. m.

smorzan'do, it., tonk., bortdöende.

smultron, Fragaria L., Senticosæ. Af flere europ. (F. vesca L., vanliga s., F. elatior Ehrh., jordgubbar) och amerikan. arter finnas talrika varietet., som odlas i trädgårdar.

Smyrna (Ismir), st. i M. Asien vid Egeiska haf., 201,000 inv. Hamn, handel, moskéer.

Småland, landsk, i Götaland, omgifves af Västergötl., Vättern, Östergötl., Östersj., Blekinge, Skåne och Halland, 30,579 kv.-km., 560,000 inv. Floder: Emm-, Ljungby, Lyckeby-, Ronneby-, Mörrums, Helge-, Laga-, Nissa-, Svart-, Stångån. Sjöar: Möckeln, Helgasjön, Åsnen, Bottnen, Bolmen. Näringar: jord- o. skogsbruk, bosk.-skötsel. S. är till största delen ett högland, och endast ö. kusten vid Kalmar sund är lågland. Omfattar Jönköp., Kronob. samt Kalmar l. Städer: se länen.

Smålenenes amt i s. Norge 4,109 kv.km., 136,886 inv.

smäck och gravōr, hufvudbeklädnad, s. bäres vid hofsorg. Består af en aflång mössa (smäck), försedd med baktill nedhäng. snibbar (gravor).

smältpunkt, den konstanta värmegrad, vid hkn en kropp gm inverkan af värme öfvergår fr. fast till flytande form. S., s. i allmänhet kan bestämmas gm termometer, är mycket olika. Is, talg, vax äro lättsmälta, und. det platina, kisel, magnesia etc. först smälta i knallgaslågan l. starkaste elektr. ström.

smärgel, polerpulver, s. utgöres af affallet vid en del ädelstenars bearbetn. Levantisk l. venetiansk s. erhålles af en förening af järnglans o. kvarts.

smärting, sjö., gammal segelduk.

smör, består af i mjölk uppslammade små fettkulor och erhålles gm gräddens kärning. Inneh. fett, ostämne o. mjölksocker. Konstsmör, margarinsmör etc, se margarin. — Sveriges årl. export af smör f. n. (10) omkr. 20,000 ton till ett värde af 40 mill. kr.

smörblomma, se Ranunculus.

smörsyra, färglös, ss. härsket smör luktande sur vätska, bildas vid jäsningsprocesser.

smörträdet, se Bassia.

snabeldjur, Proboscidea, ordn. bl. däggdjuren. Hit höra elefanterna.

snabeldjuret, Ornithorhynchus Blmbch., ägglägg. däggdjur af kloakdjur, ordn. Vattensnabeldjuret, O. anativus Blmbch., 38 cm. l., fr. Austral.

snapphanar, namn på partigängare, is. bland skånska allmogen, s. deltogo på dan. sida i skånska kriget 1676/78.

snarkning, bullrande andning und. sömnen, uppkommer gm gomseglets dallring.

snarrefva, se Cuscuta.

Snehätta, Dovrefjälls högsta topp, 2,306 m. h.

Snellman, Joh. Vilh., fin. filos. o. tidn.-man. f. 1806, d. 81 ss. senator. Skr.: Philos. elementarkurs (37/40), Läran om staten (42) m. m., samt var red. för tidn. Saima (44/46).

Snoilsky, Karl Joh. Gust., gref., skald, f. 1811 Sthm, 71 exped.-sekret, 76 ledam. af sv. akad., sed. 79 bosatt i utlandet, 90 öfverbibliotekarie vid K. biblioteket i Sthm, d. där 03. Skr. und. pseud. Sven Tröst: Smådikter m. m. [ 751 ]Har sedan skr.: Dikter (4 samling.), hvaribl. de mästerliga Svenska bilder, öfvers. af Göthes ballader m. m.

snoksläktet, Coluber L., kräldjur af ormarnas ordn. Hit höra: vanliga snoken, C. natrix L., till 119 cm. l., och släta snoken, C. austriacus Laur. Oskadliga, nyttiga.

Snorre Sturlesson, Islands störste sagoförf., f. 1178, utöfvade stort pol. inflytande, d. 41. Skr.: Heimskringla, en del af den yngre Eddan m. m.

snow-boots (snåbûts), eng., »snöskor», ett slags ytterkängor.

Snowdon (snådn), högsta topp i Wales, 1,094 m. h.

snufva, Cyryza, slemhinnekatarr i näsan, i följd af förkyln., inverkan af retande ämnen, införande af retande läkemedel, ex. jodkalium. Botemedel: ren, varm luft, indragning af ljumt vatten, ångbad. Kronisk snufva af skrofulöst l. syfilitiskt ursprung.

snus, se tobak.

Snyders (snej'-), Frans, nederl. djurmål., f. 1579, d. 57 Antwerpen.

snäckdjur, Cephalophora, ordn. bland blötdjuren. Indelning: kölfotingar, Heteropoda, bukfotingar, Gastropoda, vingfotingar Pteropoda.

snällod, se lödning.

snö uppstår på sma sätt s. regn, men bildas vid temp.-grader under fryspktn. Iskristaller.

snöblindhet, synförmågans aftagande gm betraktande af solbelysta snöfält. Förekommes gm mörka glasögon.

snödroppe, Galanthus L., Narcisseæ. Vanl. s., G. nivalis L., med en ensam, hvit, hängande blomma, prydnadsväxt.

snögränsen, gränsen för den eviga snön, är olika eft. olika geogr. bredd, beror dessutom på solvärmen o. den årliga snömängden, På Spetsbergen är s. 440 m., på Himalaja 5,670 m.

snöklocka, Leucojum vernum L., Narcisseæ, ört med små, hängande, hvita, med en grön l. gul fläck på kalkbladen försedda blommor.

snöskatan k. björktrasten, Turdus pilaris L., af trastfåglarnas familj, 26 cm. l., allm. öfver hela landet. Stryk- (o. flytt-) fågel.

snöskred l. lavin, namn på stora från bergsluttningar nedrullande snömassor.

sobel, Mustela zibellina L., rofdjur af mårdsläktet, 58 cm. l., i Sibirien, Kamtschatka, lämnar dyrbart pälsverk.

sober, fr., nykter, måttlig.

Sobies'ki, se Johan, utl. furstar 5.

sobranje, bulgar. nationalförsamlingen.

sobriquet (-kē), fr., vedernamn.

sociāl, lat., rörande samhället.

socialdemokrater, pol. parti, s. söker lösa de sociala frågorna i enlighet m. socialismens (se d. o.) principer; står hufvudsakl. under inflytande af Karl Marx' lära i »Das Kapital».

socialism', lat., i vidstr. bem. den statsvetenskapl. teori, som fattar individen ss. en integrerande del af samhället på bekostnad af hans ekonomiska själf bestämningsrätt. I modern (marxistisk) mening är s. den nationekonomiska teori, enl. hvilken den enskilda äganderätten till produktionsmedl. bör upphäfvas o. dessa i stället göras till samhällets gemensamma egendom. — Till s. i vidstr. bem. räknas: kommunism (yrkar på gemensamhet i både egendom och konsumtion); agrar-s., amerikanen Henry Georges (f. 1839, d. 97) lära om afskaff. af privat grundegendom gm expropriation, is. gm konfiskation af grundräntan; mutualism m. m. — 1884 soc.-dem. klubb i Sthm; 89 på kongress i Sthm konstituerades »Sveriges socialdemokratiska arbetareparti».

societēt, lat., sällskap, umgängeskrets.

sociniāner, relig. parti, s. förkastar [ 752 ]treenigheten, grund, af Lælius Socinus (d. 1562).

sociologī, gr., samhällsvetensk., vetensk. om samhällets utvecklingslagar.

sōcius, lat., bundsförvant, kamrat.

sockel, fr., underlag för pelare etc.

socker, beredes af sockerröret o. hvitbetan. Af sockerröret erhålles s. gm dettas pressning o. den erhållna saftens klarning, afdunstning, skumning o. kristallisering, hvarvid moderluten, sirap l. melass, får afrinna. Det häraf bildade kolonial- l. råsockret renas (raffineras) gm lösning i vatten, blandn. med benkol o. ägghvita, upphettning, silning, afdunstning o. kristallisering. Vid hvitbetsockerfabrikationen raffineras vanligen s. på själfva produktionsorten. Råsocker, s. renas gm tvättning med sockerlösning, kallas farinsocker. — Stärkelsesocker, som framställes gm inverkan af svafvelsyra på stärkelse, är en blandning af flera sockerarter. Invertsocker = vanligt s. med utspädda syror, användes vid vinberedn., inkokn. af frukt m. m. — Årstillverkningen af s. i Sverige, som numera själf producerar sitt behof ur betor, utgör f. n. 110 mill. kg. med ett värde af 40 mill. kr.

sockerbetor, se betodling.

sockerrör, Saccharum L., Gramineæ. Äkta s., S. officinarum L., odlas i alla världsdelar inom vändkretsarna; saften förarbetas till socker.

sockersjuka, Diabetes, sjukligt flöde af en stor mängd urin, s. antingen kan vara sockerhaltig (D. mellitus) l. icke sockerhaltig (D. insipidus).

soda, kolsyr. natron, Na2 CO3 = 106, förekommer färdigbild. på flere ställen i naturen, beredes vanligen af koksalt gm dess sönderdeln. med svafvelsyra o. det erhållna svafvelsyr. natrons smältning med kalksten o. kol. Bildar stora monoklinometr. krist., reagerar alkaliskt, lösligt i vatten. Användes vid tvättn., såp- o. glasfabrikat, samt talr. kem.-tekn. operationer.

sodavatten, mineralvatten, innehåll. vattenfri soda samt ngt klorkalcium o. koksalt.

Sōdom, g. geogr., st. i Palestina, förstördes jämte Gomorra af en jordbäfning.

So'doma, eg. Giov. Ant. Bazzi, it. mål., f. 1477, d. 49 Siena.

sodomīt, en s. bedrifver sodomiteri. -erī, onaturligt tillfredsställande af könsdriften gm sådan otukt, s. bedrefs i Sodom.

Sofāla, kuststräcka i ö. Syd.-Afr. mel. Sambesi o. Delagoa.

soffīt, fr., undersidan af en takbjälke; byg., med rutor, bladverk o. d. prydt innantak, i fält indeladt tak; teat., öfver scenen nedhängande kulisser.

soeur (sör), fr. syster.

So'fia, hst. i Bulgar. vid Isker, 83,000 inv.

Sofia, svenska furstinnor. 1) S., drottn., 1260 gift med kon. Valdemar, d. 86. — 2) S., dotter till Gustaf I o. Margar. Lejonhufvud, f. 1547, 68 gift med hert. Magnus af Sachsen-Lauenburg, d. 11. — 3) S. Magdalena, drottn., dotter till Fredrik V af Danmark, f. 3/7 1746, gift med sederm. Gustaf III 66, d. 21/8 13. — 4) S. Albertina, dott. till Ad. Fredrik, f. 1753, d. 26 ss. abbedissa i Quedlinburg. — 5) S. (S. Vilh.a Mariana Henr:a), änkedrottn., dott. till hert. Vilhelm af Nassau, f. 9/7 1836, gift 57 med sederm. kon. Oskar II.

Sofia, utländska furstinnor. 1) S. Charlotta, Preussens 1:a drottn., dotter af kurf. Ernst August af Hannover, f. 1668, 84 gift med kurpr. Fredrik (sed. Fredrik I af Preussen), d. 05. — 2) S. Dorotea, f. 1666, dott. af hert. Geo. Vilhelm af Braunschweig-Celle, 82 gift med Geo. Ludv. af Hannover (sederm. Georg I England), skildes från honom, anklagad för [ 753 ]förhållande till gref. Filip v. Königsmark, d. som fånge på slottet Ahlden 26. 3) S. Magdalena, dan. drottn., prinsessa af Brandenb.-Baireuth, f. 1700, 21 gift med Kristian VI, d. 70.

Sofiero, kgl. slott vid Öresund, nära Hälsingborg.

sofism', gr., felslut, ämnadt att vilseleda.

sofist'er, i Grekland lärare i vältaligb., s. delvis gm djärfva påståenden o. slutledningar fingo ett dåligt namn om sig. Däraf sofistisk, spetsfundig.

So'fokles, största grek. trag. förf., f. 497 f. K. Kolonos, d. 406. Skr. 107 dramer, däraf i behåll: Antigone, Elektra, Oidipus, Filoktetes, Oidipus i Kolonos, Aias, Trakinskorna. På sv. af V. F. Palmblad, P. J. Emanuelsson m. fl.

Sofonis'be, kartag. fälth. Hasdrubals dotter, kon. Syfax' af Numidien gemål, tog gift 203 f. K. för att ej falla i romarnes händer.

sofrosyne, gr., återhållsamhet.

Sogdiāna, g. geogr., pers. provins.

Sognefjord, nor. fjord i Bergenhus amt.

Sohlman 1) Per Aug. Ferd., tidningsm., f. 1824, sedan 57 red. af »Aftonbladet», d. 74. — Hans son 2) Harald, tidningsm., f. 58 Sthm, jur. kand. 86., red. för »Aftonbladet» 90, och för »Dagen» 96, ordf. periodvis i Publicistklubben.

soi-disant (såa-disang'), fr., så kallad.

soiré (såarē), fr., aftonsamkväm.

Soissons (såassång'), fr. befäst st. vid Aisne, 13,240 inv. Bisk. Slag 486.

soja kallas den af en i Kina och Japan inhemsk bönväxt (Dolichos Soja L.) inkokade saften, till såser. Den hos oss begagnade s. vanl. framställd af köttaffall o. dyl.

Sōkoto, fellatarike i v. Sudan, 324,000 kv.km., omkr. 9 mill. inv. Hst. S., 8,000 inv.

Sokōtra (Sokōtora), afrik. ö i Ind. haf., 3,579 kv.km., 12,000 inv. 1876 till England.

So'krates, gr. filos., f. 470 f. K. Athen, son till en bildh., deltog i tre fälttåg, intogs i de 500:des råd, gjorde motstånd mot de 30 tyrannerna, tvangs ss. en ungdomens förförare, efter en orättfärdig dom, att tömma giftbägaren 399. S. grund. dialektiken, inskränkte sina undersökning, till det etiska området, lärde själens odödlighet o. tron på en gud.

Sol, lat. namn på Helios.

Sol, nord. myt., solens härskarinna o. månens syster.

Solānum L., Solanaceæ. Flere arter, näringsmedel, prydnadsväxter, inneh. narkot. ämnen. S. tuberosum L., potatis (se d. o.), S. Nicotiana, tobak (se d. o.).

solār, lat., beträffande solen. -olja, lysolja, s. erhålles gm torr destillat. af brunkol.

solbad, den nakna kroppens utsättande för solstrålarnas inverkan, välgörande för vissa sjukdomar, s. blodbrist. Se vidare soolbad.

solcykel, se cykel.

soldāt, med.-lat., för sold tjänande krigsman. -esk', tygellöst krigsfolk.

soldnär, person, s. uppbär sold.

soldo, it., räkne- o. kopparmynt = 1/20 lira = 3 ½ öre.

solecism', lat., groft språkfel.

solen, vårt planetsyst. centralkropp, på ett afstånd af 148,7 mill. km. från jorden, har en diam. af 1,387,600 km. o. 1 ¼ mill. gånger större volym än jorden. Vänder sig på 25 d. 5 ½. kring sin axel. Dess lysande yta l. fotosfär företer krokiga ljusådror, s. k. facklor, o. mörka fläckar, s. k. solfläckar, af växlande form o. antal. Fotosfären är omgifven af ett glödande gashölje, hufvudsakl. bestående af vätgas, den s. k. kromosfären. Ur denna frambryta väldiga flammor, protuberanserna, ofta af betydande höjd o. mycket växlande form, hka hafva en minimitemperatur af 68,000°. S:s täthet ¼ af jordens. Beståndsdelar: natrium, järn, kalium, kalcium, barium, magnesium, [ 754 ]mangan, titan, krom, nickel, kobolt, väte.

solenn', lat., högtidlig. -itets festsal.

solfatār, vulkan, krater, s. utstöter vattenånga, svafvelväte m. m.

solfeggier (-fedd'jer), it. öfn.-stycken för sång utan text.

Solferīno, by i öfre Italien, 2,000 inv. Slag 24/6 1859.

solfläckar, se solen.

solförmörkelse, solskifvans bortskymmande gm den mel. jorden o. solen trädande månen; äger endast rum vid nymåne. Endast för de orter på jorden är s. total, på hka månens kärnskugga faller. Orter, s. ligga i halfskuggan, ha partiell l. ringformig s.

solglas, brännglas, bikonvex, sfärisk lins, som gm att smnbryta solstrålarna i sin brännpkt framkallar stark hetta.

solīd, lat., fast, gedigen; geom., s. har tre dimensioner. -ārisk, lat., ansvarig en för alla o. alla för en.

soli Deo glōria, lat., Gudi allena äran.

sōlidus, rom. guldmynt, omkr. 8 kr.

Sōliman II (Suleiman), turk. sultan, f. 1496, efterträdde sin far Selim I 20, eröfrade en del af Ungarn, belägrade förgäfves Wien 29, eröfrade 34 Bagdad, 66 Kios, d. utanför Szigeth 66.

Solingen, st. i Rhenprov., 48,959 inv. Järn- o. stålmanufakt.

solist', lat., solosångare.

solitär, fr., ensam infattad briljant.

Sollefteå, köping i Västernorrl. l., 1,670 inv. (08).

Sollerön, ö i Siljan.

solmaskin, af John Ericsson uppf. motor, vid hkn solvärmet användes s. drifkraft.

solo, it., ensam; musikstycke för ett instrument l. en röst.

Solon, lagstiftare i Athen, f. omkr. 639 f. K., 1:e arkont 594, förbättrade lagarna, omorganiserade staten, reste i orienten, d. 559.

Solothurn, schweiz. kant., 792 kv.-km, 112,227 inv. Hst. S. vid Aar, 10,025 inv.

solsting, en följd af inverkan af het, kvalmig luft på en mska, s. är i rörelse o. ej kan transpirera s. sig bör. Mycket farligt tillstånd af vanmakt. Behandl.: aflägsnande af trängande kläder, kallt klystir, drickning af vatten.

solstitium, lat., solstånd.

solsystemet, solen m. de kring henne kretsande planeter, månar o. kometer, tänkta ss. ett smnhörande helt.

soltelegraf, se heliograf.

soltid, den gm solens skenbara rörelse bestämda tiden i mots. till stjärntid.

solur, apparat, s. angifver den sanna soltiden gm riktn. af skuggan af en med världsaxeln prl staf på en hvit yta.

solution, lat., lösning.

solv|ens', lat., betalningsförmåga. -ent', vederhäftig. -era, (upp)lösa; betala.

somātisk, gr., kroppslig.

somatologi, gr., läran om kroppen, i mots. till psykologi.

sombrēro, sp., bredskyggig halmhatt.

Some, Krister, krigare, uppgaf ss. ståthåll. på Kalmar slott denna plats åt danskarne 1611 o. gick sedan i dansk tjänst.

Somerset (sömm'ör-), grefsk. i s. v. England, 4,248 kv.km., 508,104 inv. Hst. Bath.

Somerville (sömm'örvill), Mary, eng. fys. o. astron., f. 1780, 2 gngr gift, d. 72.

Sommar, Magnus, biskop, f. omkr. 1480, 22 bisk. i Strängnäs, afsatt 36.

Somme (såm), fr. flod, utf. i Kanalen, 245 km. l.

Sommen, insjö i Östergötld o. Småland, 114 kv.km., gmflytes af Svartån.

somnambulism', lat., sömnvandring, hvarunder d. sofvande utför handlingar, s. om de skett under vaket tillstånd o. af hka han sedan ej har något minne.

Somnus, se Hypnos.

sonāt, it., tonk., pianostycke i 3 l. [ 755 ]4 satser med olika karaktär o. tempo.

sond (sångd), fr., kir. instrum. till undersökn. af sår o. gångar i kroppen. -era, undersöka, utforska.

Sondén, 1) Per Ad., präst, litter.-hist., f. 1792, d. 37 ss. komminister i Sthm. Utg. kritiska uppl. af sv. förf., Dikter m. m. — 2) Dennes bror Karl Ulrik, läkare, f. 1802, d. 75, förtjänt om sinnessjukvården. Förf.

Sonderburg, st. i Slesvig-Holstein på Alsen, 6,000 inv. Hamn.

Sonderhausen, hst. i Schwarzburg-S., 7,380 inv. Slott.

sonett', it., 14-radig dikt i 2 afdeln., af hka den första består af två 4-radiga strofer med rimställning, abba, abba, den andra af två 3-rad. strofer med rimställn. cdc, dcd.

Songarīet, se Dschungariet.

sonōr, lat., välljudande.

Sontag, Henriette, ty. sångerska, f. 1806 Koblenz, d. 54 Mexico. Sed. 28 gref. Rossi. Utomordentl. firad i Tyskld, Engld, Frankr.

sool (sål), ty., koksalthaltigt vatten. -bad, bad i koksalthalt. vatten.

sōpor, lat., läk., dvala.

soprān, it., högsta sångstämman, egendoml. för kvinnor, gossar o. kastrater.

Sorac'te, berg n. om Rom.

Sorāta, högsta topp på Anderna i Peru, 6,550 m. h.

sorber, ford. slav. folk i ö. Thüringen.

sor'bet, arab., kylande dryck af vatten, fruktsaft m. m.; äfven ett slags glace.

Sorbonne (-bånn'), till 1789 teol. fakult. i Paris, stiftad omkr. 1252 af Rob. de Sorbon, nu byggnadskomplex af vetenskapl. institut samt univ.-bibl.

Sorbus L., Pomaceæ. S. aucuparia L., rönn, i Europa, n. Asien; af bären sprit, ättika m. m.; S. scandica L., svensk oxel, bären ätliga; S. domestica L., sydeurop. oxel, i Italien, Frankrike, n. Afrika; frukten ätbar. S. torminalis Ehrh., tysk oxel, i mel. Europa, Kaukasus, med välsmakande frukt.

sordīn, it., dämmare på violin o. piano. Sor'do, dämpadt.

Sorēl, Agnes, fr. kon. Karl VII:s älskarinna, f. 1409, d. 50.

sorīt, gr., kedjeslut.

sorksläktet, Arvicola Lac, däggdjur af gnagarnas ordn. Vattensorken, A. amphibius L., 28 cm. l., i Europa, n. Asien, vid vatten, förstör trädrötter, äter fisk; åkersorken, A. agrestis, L., 15 cm. l., Europa, v. Asien, förtär rotfrukter m. m., ytterst skadlig.

Sorma, Agnes, (grefvinna Mito v. Minotto) ty. skådesp., f. 1865 Breslau, sed. 90 i Berlin, framstående som Ofelia, Desdemona, Nora m. fl.

Sorren'to, it. st. vid Neapol. viken, 8,933 inv. Hamn.

sort, fr., slag, beskaffenhet. -era, afsöndra, ordna; lyda under. -erad, väl försedd m. olika slags varor. -iment', urval, välförsedt lager.

sortie (-tī), fr., utgång; s. de bal, elegant balkappa.

Sorö, dan. st. på Själland, 2,241 inv. Ford. namnkunnigt gm sitt kloster.

sospiran'do, it., tonk., klagande.

sostenūto, it., tonk., uthållande.

Sotberg, Erik af, språkforsk., f. 1724, d. 81 ss. tit. kansliråd. Utg.: Ulphilas illustratus (52/55), Anmärkningar öfver sv. språket (73) m. m.

Soten, namn på den öppna, stormiga delen af Kattegatt, utanför Kville e. Sotenäs härad i Bohusl.

sotēr, gr., återlösare, frälsare.

sothönan, Fulica atra L., af vadarnes ordn., 43 cm. l., i Europa, mel. Asien. Hos oss flyttfågel.

sotnje, ry., ett kompani l. skvadron vid de ry. kosacktrupperna l. landtvärnet.

sottīs, fr., dumhet, otidighet.

sotto voce (-våtje), it., tonk., halfhögt.

sou (sû), fr. kopparmynt, 5 centim., = 3 ½ öre.

Soubise (subīs), Charl. de Rohan, furste af, fr. marsk., f. 1715, [ 756 ]deltog i 7-år. kriget, 57 slagen vid Rossbach, segrade 58 vid Lutternberg, d. 87.

soubrette (subrätt'), fr., kammarjungfru; framställarinna af skalkakt. kvinnl. roller, is. i operetter o. operor.

soufflé, se sufflé.

soulag|ement (sulaschömang'), fr. lättnad, lindring, tröst. -era, lätta, understödja, hjälpa, lindra, vederkvicka.

Soulié (suliē), Fréd., fr. förf., f. 1800, d. 47. Skr. dram. o. rom.

Soulouque (suluck'), se Faustin l.

Soult (sult), Nic. Jean, hert. af Dalmatien, fr. marsk., f. 1769, tjänade under republ. o. Napol. I, slag. af Wellington 14 vid Toulouse, krigs-min, under Ludv. XVIII o. Ludv. Filip, 47 min.-pres., d. 51.

Soumet (sumē), Alex., fr. skald, f. 1788, d. 45. Skr. dramat Jeanne d'Arc m. fl., epos La divine épopée m. m.

soupçong', fr., misstanke, skymt, grand, »aning.»

souper, se supé.

sous (sû), fr., under. -chef, underchef, chefens närmaste man.

soutenēra (su-), fr., understödja.

souterrain (suterräng'), fr., jord-, källarvåning.

Southampton (sauthmpt'ön), eng. st. vid en vik af Kanalen, 117,312 inv. Hamn.

Southey (saudhi), eng. skald af sjöskolan, f. 1774, d. 43. Skr. dram., poet. berättelser, hist. verk m. m.

South Shields (sauth schilds), st. i eng. grefsk. Durham, vid Tynes mynning, 111,402 inv.

Soutwark (söddh'örk), stadsdel i Lond., 266,180 inv.

souvenīr (su-), se suvenir.

Souvestre (suves'tr), Émile, fr. förf., f. 1806, d. 54. Skr.: Les confcssions d'un ouvrier, Un philosophe sous les toits m. fl. roman.

sovereign (söv'ören), eng. guldmynt = pund sterl. (18 kr.).

Spaa (spa), belg. st., 7,756 inv. Badort.

Spada, pseud. för litterat. Joh. Krist. Janzon, d. 1910 (se d. o.).

spahis, af infödda bestående fr. rytteri i Algeriet.

Spalatin, Geo., en af reformationens främjare, f. 1484, d. 45 ss. superintend. i Altenburg.

Spalāto, st. i Dalmatien vid Adriat. haf., 18,547 inv. Hamn. Ruiner efter rom. st. Salona.

spalier (spaljē), fr., l. spaljé, se espalier.

Spandau, befäst. preuss. st. i Brandenburg vid Spree och Havel, 70,301 inv.

Spanien, span. España, europ. kon.-rike på Pyreneiska halfön mel. Frankrike, Medelhaf., Portugal o. Biscayavik., 504,903 kv.km., 19,7 mill. inv. Berg: Pyrenéerna, Kantabr., Katalon. bergen, Sierra Guadarama, S:a Gredos, S:a de Gata, S:a Guadalupe, S.a Morena, S:a Nevada. Toppar: Pic d'Anethou, Mt Perdu, Peña Vieja, Mulahacen. Fl.: Ebro, Duero, Minho, Tajo, Pisuerga, Tormes, Jalon, Manzanares, Guadiana, Guadalquivir, Segura, Jucar, Guadalaviar. Öar: Balearerna, Pityuserna. Prod: säd, vin, sydfrukter, hampa, lin, ris, trä, kork, harts, boskap, järn, koppar, zink, silfver, kvicksilfver, kol, salt, svafvel, bly. Näring.: åkerbruk, bosk.-skötsel, bergsbruk, handel, industri. Inv.: spanjorer, zigenare, morisker. Relig.: rom.-katol. Polit. indelning: 49 prov. Hst.: Madrid. St. öfver 40,000 inv.: Barcelona, Valencia, Sevilla, Malaga, Murcia, Saragossa, Granada, Cartagena, Cadiz, Jeres, Palma, Lorca, Valladolid, Cordova, Santander, Almeria. Lagstift. församl., cortes, delad i två kamrar: senaten och deputerade-kammaren. — Hist.: Ford. en del af det rom. riket; sedan inkräktadt af vandaler, svever, alaner o. västgoter. 711 arabernas infall. Västgoterna drogo sig tillbaka till Asturien. 790/842 Alfons II kon. af Asturien. Senare grund. kon.-riken i Katalonien, Aragonien o. Kastilien. I [ 757 ]13:de årh. fördrefvos mohammedanerna. Det kastiliska väldets utbredning, 1252/84 Alfons X kon. af Kastilien. 1395 förenades Kastilien o. Aragon. Senare strider mel. de 2 staterna; 1479 slutl. förening af Kastilien och Aragonien till kon.-riket S. 1700/46 Filip kon. af S. 1746/59 Ferdinand VI. 1759/88 Karl III. 1761/ 62 krig m. England. 1808/09 inre uppror o. strid mot fransm. 98 olyckligt krig m. Förenta staterna, som ledde till förlust af Kuba, Portorico och de andra Antillerna äfvensom Filippinerna. Nuv. kon. Alfons XIII sedan 86, reg. sed. 02. Inkomster: (finansåret 09): 1,050 mill. pesetas. Utgifter (s. å.): 1,044 mill. p. Skuld: (s. å.): 9,467 mill. p. J. 14,850 km. Telef. 33,412 km. Armé: i fred 109,000, i krig 214,000 man. Flotta: 56 fartyg, däraf 6 pansarfartyg, med 16,000 mans besättning.

Spanska mark, under Karl d. st. land mel. Ebro o. Pyrenéerna.

spanska språket o. litteraturen. Sp. spr.: en gren af d. roman. spr.-familjen. Sp. lit. visar det högsta uttryck af den romant. poesien o. har utöfvat stort inflytande på andra litteraturer. Perioder: 1) 12:e/14:e årh. Härlig folkpoesi, betydande början till konstdiktning; romanser (is. förhärligande af Cid; samlade först i 15:e o. 16:e årh.); legender (Gonzalo de Berceo), ridderlig-romant. riktn. (Seguras Alexandro magno), riddar-rom., nov. 2) 15:e årh. Inflytande af fr. trubadurpoesien; klassiska studier; drama (Rojas, Encina, Lope de Rueda m. fl.). 3) 16:e årh. Lyrikens blomstringstid under it. inflytande (Montemayor, Herrera m. fl.); talr. epiker behandla Karl V (Rufo, Virues m. fl.), riddar-, herde- o. skälmrom. (Mendozas Lazarillo m. fl.). 4) 17:e årh. Guldåldern; helt o. hållet nationell. Dramats blomstring (Lope de Vega, Calderon m. fl.), roman. (Gervantes' Don Quijote m. fl.), lyrik (Quevedo, Rioja m. fl.), den senare försämrad gm d. svulstiga estilo culto, införd af Luis de Gongora. 5) 18:e o. 19:e årh.: Först förfall gm efterapn. af den fr. klassiciteten; sedan återupplifvande af det nationella dramat (Herreros, Zorilla, Echegaray), lyr. (Espronceda m. fl.); rom. o. nov. om det sp. folklifvet (de Isla, Caballero, Galdós, Bazan m. fl.).

spansk|fluga, Lytta vesicatoria Fabr., grön, metallglänsande skalbagge, inneh. ett skarpt, blåsdragande ämne, kantaridin, s. nyttjas till dragplåster. -gröna, grön kopparfärg, uppstår gm inverkan af ättiksyra på koppar. Giftig, användes till färgn., beredn. af färger m. m.

spansk peppar, se Capsicum.

spansk ryttare, kr., bjälke, gmstucken af spetsiga pålar i flera haa korsande riktningar; nyttjas att spärra vägen.

spanskt rör, stammen af palmsläktet Calamus från ind. arkipel. Användes vid korgfabrikation o. till promenadkäppar.

sparfhöken, se höksläktet.

sparfvar, Emberizini, bär- o. fröätande, närbesläktade med finkarna, skiljas gm en knöl i gommen o. öfverkäkens mindre bredd än öfverkäkens. Gulsparfven, Emberiza citrinella L., vanlig hos oss, stannfågel; ortolansparfven, E. hortulana L., flyttfågel, mycket välsmakande; snösparfven. Plectrophanes nivalis L., i nordliga o. arktiska länder, stryk- o. flyttfågel.

sparkling, eng., »gnistrande»; s. hock musserande Rehnvin.

sparlākan, ty., sängomhänge.

Sparre, urgammal sv. ätt. 1) Karl Ulfsson, fälth., statsm., f. omkr. 1317, deltog 89 i Margaretas inkallande och 97 i Kalmarunionens stiftande, d. 07, — 2) Lars Siggesson, riksråd, fälth., 23 marsk [ 758 ]hos Gustaf Vasa, användes i mnga värf, undertryckte Dackefejden, d. 54. — Dennes son 3) Erik, statsm., f. 1550, utverkade 87 Sigismunds val till pol. kon., understödde denne mot hert. Karl, afrättad i Linköping 1600. — 4) Gust. Ad., gref., ämbetsm., f. 1802, 48/56 just.-statsmin., d. 86 ss. riksmarskalk. — Dennes syssling 5) Per Geo., sjömilitär, rom.-förf., f. 1790, 32/56 öfverste vid sjöartilleriet, d. 71. Skr. hist. rom.: Den siste friseglaren (32), Sjökadetten 50 m. m. — Dennes syssling 6) Erik Josias, gref., ämbetsm., riksdagsm., f. 1816, d. 86 ss. landshöfd. i Älfsb. l. 7) Nils Gustaf Alex., (brorson till S. 4), politiker, f. 1834, riksdagsman sed. 62, 70 i 1:a kamm., hvars talman han varit 96/08.

Sparreholm, gods i Södermanlands l.

sparris, Aspar'agus L., Asparageæ. A. officinalis L., i Europa, odlas för de ätliga skottens skull.

Sparrsätra, socken i Uppsala l. Slag 1247.

Sparta (g. geogr. Lakedaimon), hst. i Lakonien vid Eurotas. Nuv. Sparti, 13,472 inv. Äldsta inv. pelasger; senare grundades en aristokr. republik; hegemoni öfver Grekland.

Spar'tacus, anför. för de upproriske gladiatorerna i Rom i det s. k. slafkriget 73 f. K., stupade 71 i strid i Lukanien.

Spartiven'to, Kap. S., Italiens sydspets vid Joniska hafvet.

spasm, gr., krampaktig ryckning i musklerna. -ōdisk, krampaktig.

speaker (spīker), eng., talman i eng. underhuset.

specerīer, fr., kryddvaror.

speciāl, lat., särskild. -ist', den, s. i ngt fack ägnar sig åt ngn viss gren, s. är hans specialitet. -iter, särskildt.

spēcie, lat., om ett visst myntslag: i silfver. -riksdaler, ford. silfvermynt i de skandinaviska länderna = 4 kr.

speciell', lat., särskild.

spēcies, lat., art i mots. till genus.

speci|ficēra, lat., uppteckna, uppräkna styckevis. -fīk, det egendoml. för ngt; om vikt, se egentlig vikt.

specifikt värme, se egentligt värme.

spēcim|en, lat., prof. -inera, aflägga prof.

spedit|ion, it., varuafsändn. -ör, afsändare af varor.

spegel, kropp med glatt l. polerad yta, s. har förmågan att återkasta ljusstrålarna i sma ordn. s. de infalla, o. hvarigm det lysande föremålet blir synbart. Ytan är vanligen fullkomligt jämn (plan s.), i hkt fall bilden blir lika med föremålet o. på sma afstånd bakom s. som föremålet befinner sig framför densma. Polerad metall lämpar sig bäst för s., men vanligen användas tunna glasplattor öfverdragna med s. k. tennfolium o. försilfrade. Till s. med buktig yta höra cylindriska, koniska o. sfäriska s. Konkava s. (bränn-s.) ha en brännpkt, hvari alla med axeln prla strålar förena sig. Konvexa s. gifva förminskade, konkava förstorade bilder af föremål, s. ligga mel. s.-ytan o. brännpktn, omvändt af föremål, s. ligga utom brännpktn.

Spegel, Haqvin, språkf., andlig skald, f. 1645, d. 14 ss. ärkebiskop. Inlade stor förtjänst om kyrko- o. undervisningsväsendet. Skr. psalmer, didakt. arb. Gudz verk o. hvila, Glossarium suiogothicum, Skrifteliga bevis hörande till sv. kyrckiohistorien m. m.

Speier, hst. i Rhenpfalz vid Rhen, 21,857 inv. Bisk., katedral, mus. Namnkun. riksd. 1529.

spelskobolt, min., koboltarsenik, tennhvitt, Sachsen, Böhmen, Steiermark. Ger med pottaska o kvarts blått glas.

Speke (spīk), John, eng. Afrikaresande, f. 1827, 54 m. Burton i Somali, uppt. 58 Ukereve, 60 i Sansibar, 63 Gondokoro; uppt. Nilens källor, d. 64 Bath.

[ 759 ]spektrālanalys, undersökn. af den regnbågsfärgade bild, s. de från en ljuskälla utgående strålarna, sedan de gmgått en prisma, bilda, i afsikt att utröna ljuskällans ämnesbeskaffenhet. Glödande fasta o. flytande ämnen gifva ett kontinuerligt spektrum, glödande ångor o. lysande gaser ett spektr. med streck, hkas bredd, intensitet o. gruppering är karakterist. för hvarje särsk. ämne. Det ämne, s. skall undersökas, införes i en icke lysande varm låga, och dess spektr. undersökes medels spektroskop. S. möjliggör uppvisandet af små mängder af ett ämne, äfvensom af de ämnen, hvaraf himlakropparna bestå.

spektralfärger, se ljus.

spektroskōp, instr. för anställande af spektralanalyt. undersökningar.

spek'trum, lat., den mångfärgade bild, s. uppkommer, när en solstråle faller genom en prisma. Den ordning, hvari färgerna följa på haa, är: rödt, orange, gult, grönt, blått, indigo, violett. Jfr dispersion, ljus.

spekul|ant', lat., en, s. uppgör handelsplaner. -era, forska, granska, uppgöra sådana. -ation, begrundande, forskning, handelsföretag. -atīv, djupsinnig.

spelkort hade kineserna redan i uräldsta tider, i Europa sedan 13:e årh., sedan 1254 flere gånger förgäfves förbjudna. Tryckta sedan 15:e årh.

spenāt, Spinacia L., Chenopodiaceæ. S. oleracea L., odlas som grönsaker.

Spencer, Herb., eng. filos., f. 1820, d. 03, först civilingenjör, ägnade sig sed. åt socialvetensk. o. utvecklade ett filos. system på grundvalen af evolutionsteorien. Skr. Social statics (51), Principles of psychology (3:e uppl. 81), The study of sociology (10:e uppl. 81) m. m.

spendēr|a, it., vara frikostig, påkosta. -sam, frikostig.

Spener, Phil. Jak., pietismens stift., f. 1635, d. 05 ss. prost i Berlin. Yrkade på en innerligare kristendom.

spens, klädesplagg i form af en rock med afskurna skört (uppkallad eft. engelsm. Spencer).

Spenser, Edm., eng. skald, f. 1553, d. 99. Skr. allegor. epos Fairy queen m. m.

sperma, gr., säd, is. hos djur.

spermacēti, se hvalraf.

spermatozōer, gr., sädesdjur, mikroskop, organismer i den manl. säden, s. befrukta de kvinnl. äggcellerna.

Spessart, berg i Baiern o. Hessen-Nassau, 75 km. l.

Spetsbergen, ögrupp i Norra ishaf., 66,600 kv.km., obebodda.

spetsbåge, arkit. konstruktion, bildad af två haa skärande cirkelbågar, s. likväl måste vara mindre än ¼ af cirkeln; af grundbetydelse för den gotiska byggnadsstilen (spetsbågestil).

spetsglans, se antimonglans.

spetälska, Lepra, smittsam sjukd., ursprl. från orienten, mycket allmän under forntiden, utbredde sig under medeltiden i Europa, förekommer nu förnämligast inom Europa i Norge. Framträder s. hårda knölar i huden, hka öfvergå till svulster o. så småningom förstöra organismen. Uppkommer gm leprabacillen. I Sverige finnes ett sjukhus för spetälska i Järfsö, Gäfleborgs län.

Spez'ia, befäst it. st. vid S.-vik., 65,612 inv. Hamn, vin.

Sphærothall'ia, Nees ab Es., lafsläkte. Mannalafven, S. esculenta Nees ab Es., s. Ryssland, M. Asien, Persien, n. Afrika, föres i massor bort af vinden (mannaregn); begagnas af tatarerna till bröd. Delvis väl bibelns manna.

Spielhagen, Friedr., ty. förf., f. 1829, sedan 62 i Berlin. Skr. rom., nov., skådespel.

spiggsläktet, Gasterosteus L., fiskar af taggfeningarnas ordn. Vanl. spiggen, G. aculeatus L., till 9 [ 760 ]cm. l., i Europa, bygger bo under lektiden.

spillkråkan, se hackspettsläktet.

spināl, lat., s. har afs. på ryggraden.

spindeldjur, Arachnoidea, klass af leddjuren. Vinglösa, fyra benpar, sakna antenner, hafva hufvud o. bröst i ett stycke, enkla ögon, andas med lungsäckar, trakéer l. huden, lägga i allmänh. ägg, utveckla sig utan förvandling.

spindlar, Araneidæ, ordn. bl. spindeldjuren, ha på bakkroppen vårtor, ur hka afsöndras ett segt, gmskinligt, i luften hårdnande ämne, som de uttänja till trådar, af hka de väfva sina fångstnät. Hit höra: fågelspindeln, vattenspindeln, korsspindeln, husspindeln o. en mängd andra arter.

spinell', röd, blå l. svartgrön ädelsten af lerjord o. magnesia, från Ceylon.

spinett', it., ett slags föråldradt klavér, hvars strängar anslås med pennspetsar.

spinnare, Bombycidæ Steph., familj bland fjärilarna. Hit höra: tallspinnaren, nunnan o. en mängd andra (ofta skadliga) arter äfvens. den nyttiga silkesfjärilen.

Spinōza, Baruch de, ber. filos., f. 1632 Amsterdam, utstött ur den jud. församl. för heterodoxi, afslog en erbjuden professorsplats i Heidelb., uppehöll sig gm att slipa opt. glas, d. 77. Panteist.

spiōn, it., spejare, kunskapare. -era, utspeja, kunskapa.

spirāl, lat., snäckformigt vriden; mat., snäcklinje.

spirill, lat., ett slags bakterie, hvars form liknar en korkskruf.

spirit|ism', lat., tron att gm medier kunna träda i förbindelse med hädangångna personer. I förra årh. förfäktad af Svedenborg, Kerner, Reichenbach m. fl.; sed. 1848 myket utbredd i Amerika. -ist, anhängare af s.

spiritualism', lat., lära, enl. hkn själen är absolut immateriell.

spiritu|ell, lat., andlig, sinnrik. -alitēt, sinnrikhet. -ōsa, spritvaror. -ōso, it., tonk., själfullt.

spi'ritus, lat., ande; sprit.

spirituös,lat., spritstark, sprithaltig.

spitāl, förkortn. f. hospital.

spleen (splīn), eng., mjältsjuka, svårmod.

splendīd, lat., lysande, präktig.

Splügen, pass i Graubünd. alp. 2,117 m. h.

Spohr, Ludw., ty. mus., f. 1784 Braunschweig, d. 59 Kassel ss. pensioner, hovkapellmästare. Skr. operor (Faust, Jessonda m. fl.) orator., symfon., violinkoncert. m. m.

Spolēto, it. st., 24,642 inv. Ärkebisk.

spoliēra, lat., plundra, sköfla.

spolmasken, Ascaris lumbricoides L., Nematodæ, 15/40 cm. l., i tunntarmen på mskor, svin o. nötkreatur, fördrifves gm santonin.

spondé, lat., tvåstafvig versfot: — —.

spontān, lat., frivillig, själfvillig. -eitēt, själfbestämning.

spontōn, fr., handpik.

Sporaderna, gr. ögrupp i Egeiska hafvet.

sporādisk, gr., förekommande i spridda fall.

spōrer, gr., organ hos kryptogamerna, motsvarande fanerogamernas frön.

sport, eng., nöje, förlustelse, is. kroppsöfning, ss. kapplöpning, rodd o. dyl.

spor'tel, lat., biförtjänst.

spott, afsöndring från spottkörtlarne o. de små körtlarna i munslemhinnan ; har förmåga att förvandla stärkelse till socker.

Spree (sprē), biflod till Havel, utf. vid Spandau, 300 km. l.

Spremberg, preuss. st. i Brandenburg, 11,300 inv.

Sprengtporten, från Tyskland härstammande ätt. 1) Jak. Magn., frih., milit., f. 1727 Finland, tog viktig del i statshvälfn. 72, blef sed. chef för lifgardet, d. 86. — Dennes halfbror 2) Jöran Magn., f. omkr. 1730, den hemlige anstiftaren af Anjalaförbundet (se d. [ 761 ]o.) 88, dömd till döden s. förrädare 90, senare ry. gen. o. grefve, 08/09 Finlds 1:e gen.-guv., d. 19.

springflod, se ebb och flod.

springmasken, Oxyuris vermicularis, en liten 1 cm. l. rundmask; vanl. hos barn, bor i grof- o. ändtarmen, förorsakar klåda kring ändtarmens öppn.

sprit, blandning af alkohol o. vatten af växlande styrka. S. k. koncentrerad s. bör innehålla 88 vol.-proc. alkohol o. har en eg. v. af 0,84.

sprittillverkning, smnfaller t. stor del med brännvinstillverkningen o. består af följande hufvudoperat.: mäskens beredn. af potatis l. säd, mäskens jäsn. o. den jästa vätskans destillering. Vid 1:a destillat. medfölja ett slags alkoholer, finkeloljor, hka ha obehaglig lukt o. smak samt äro i hög grad skadliga för organismen.

sprudelsten, vid varma, kalkhalt. källor afsatt kalksinter.

Spruner, Karl, ty. hist. förf., f. 1803 Stuttgart, d. 92; ber. för sina hist. kartverk.

språk. Språken kunna återföras till ett ur- l. grund-s., hvarifrån de olika s. ha utvecklats, s. tillsammans bilda en s.-stam. S.-stammen sönderfaller i s.-familjer, dessa i enskilda s., dessa åter i dialekter (moder-, dotter-, syster-, bländnings-s., skrift-s.).

språklära l. grammatik, framställn. af ett språks väsen o. lagarne för dess byggnad. Sönderfaller i: ljudlära, ord- l. formlära, satslära l. syntax.

språkrensning, se purism.

språkrör, trattform. rör, hvarigm rösten förstärkes, så att den hörs på långt afstånd.

sprängolja, nitroglycerin (se d. o.).

sprängört, se Cicuta.

Spurgeon (spördschön), Charles, eng. baptistpred., f. 1834, sed. 54 i London, där han predikade under oerhördt tillopp, d. 92 Mentone.

spygatt, sjö., sidohål på däck, hvarigm vatten kan afrinna.

spänstighet l. elasticitet, kroppars egenskap att, sedan de gm yttre kraft tvingats förändra sitt läge till en viss gräns, kunna återtaga detsma, sedan kraften upphört att verka.

square (skwär), eng., fyrkant, öppen plats med planteringar.

squatter (skwått'-), eng., nybyggare i N.-Amerika, s. utan rätt slå sig ner på en annans område.

squaw (skwå), gift indianska.

squire, se esquire.

S. T., Salvo titulo (se d. o.).

stab, kr., de personer, s. föra befäl öfver de olika truppafdelningarna. En högre stab är generalstaben.

stābat māter, lat., (Jesu) moder stod (vid korset), begynnelseorden till en andl. sång i kat. kyrkan.

stābel, lat., stadig, varaktig.

Stābiæ, g. geogr., kustst. i Kampanien, förstörd af Vesuvius 79 e. K.

stabīl, lat., stadig, varaktig. -itēt, stadighet, stadga, varaktighet.

staccāto, it., tonk., med stötningar.

Stade, st. i Hannover, nära Elbe, 10,840 inv.

stādium, lat., rännarebana; rom. längdmått (= 185 m.); skede.

stadsfullmäktige, myndighet, s. i stad med öfver 3,000 inv. utöfvar kommunens beslutanderätt.

Staël v. Holstein (stāl-), Anne Louise Germaine, fr. förf., f. Necker 1766 Paris, d. där 17. Skr. rom., De l'Allemagne m. m.

stafett', it., ridande ilbud.

Staffa, ö bland Hebriderna med Fingalsgrottan.

staffage (-āsch), fr., figurer i förgrunden af en landsk.-målning.

Staffan, pseud. f. P. F. Vidmark.

stafflī, ty., arbetsställning för målare.

Staaf, Karl Alb., jurist, polit., f. Sthm 1860, en af stift, af »Verdandi» i Upps., 93 adv. i Sthm, sed. 96 ledarn, af 2:a kam., 05 konsult, statsr. och s. å. statsmin., afg. 06.

[ 762 ]stagn|ation, lat., stillastående. -era, vara stillastående.

Stagnelius, Erik Joh., skald, f. 1793 Öland, d. 23 Sthm ss. kanslist. Skr. epos Vladimir d. st. (17), diktsaml. Liljor i Saron (21), sorgespel. Visbur, Sigurd Ring, Martyrerna m. m.

stalagmīter o. stalaktīter, se droppsten.

stamaktie, se aktie.

Stambul, se Konstantinopel.

stamning, fel i talet, beror oftast på fel i nervledning. till talorganen, förvärras alltid vid sinnesrörelse, kan häfvas gm öfning o. viljeansträngning.

standār, fr., ryttarfana.

stan'dard, eng., genom lag bestämdt mått l. mynt. Imperial s. (impīriäl-), normalmått.

stan'dert, sjö., trekantig flagg, eskaderchefflagg.

Stang, 1) Fred., norsk statsm., f. 1808, 73/80 Norges förste statsm., d. 84. — Hans son 2) Emil, f. 34, 89/91 o. 93/95 förste statsmin., ifrade för unionens upplösning, d. 07.

Stānislav, 1) S. I Leczinski, pol. kon., f. 1677 Lemberg, 04 kon., 09 flykting, 33 åter kon., abdik. 35, erh. Lothringen s. hertigd., d. 66. — 2) S. II Aug. Poniatovski, siste pol. kon., f. 1732 Volczyn, Katarina II:s gunstl., 64 vald, beroende af Ryssland, måste abdik. 95, d. 98 Petersburg.

Stanley (stänn'le), Henry, afrika-res., f. 1840 Wales, vistades länge i N.-Amer., 65 i Turkiet o. M. Asien, 68 Abessin., 69 Suez, 71 Sansibar o. Udjidji; fann Livingstone; 74 Bagamojo, 75 Ukereve, 76 Tanganika, gmforskade Kongo, 79 Sansibar; eft. en austral. resa lät han 92 naturalisera sig i Engld o. tillhörde underhuset 95/01, d. 04 London.

stanniōl l. tennfolium, till tunna blad utvalsadt tenn.

stans, it., eg. boning; 8-rad. strof.

stans, gravörverktyg; prägelform.

stante pe'de, lat., på stående fot.

stapel, inrättning, hvarpå fartygsbyggnad fullbordas; fys., se galvanisk s.

stapelstad, st., s. har rätt att tullbehandla varor o. skyldighet att underh. sjömanshus.

Starbäck, Karl Georg, hist., rom.-förf., f. 1828, 65/72 lektor i Norrköping, d. 85 Uppsala. Skr.: Berättelser ur sv. historien (forts. af P. O. Bäckström), hist. rom. Engelbrekt Engelbrektsson, Öfverste Stålhammar, Nils Bosson Sture m. m.

staresläktet, Sturnus L., af tättingarnas ordn. Vanl. staren, S. vulgaris L., 21 cm. l., i Europa, kan lära sig tala. Insektutrotare, bör därför skyddas. Hos oss flyttfågel.

Starhemberg, 1) Ernst Rüd, gref. v., f. 1635 Graz, försvarade 83 Wien mot turk., d. 01. — Hans kusin 2) Guido, gref. v., f. 1657, fältherre mot turk., i Italien o. Spanien, d. 37.

Starkad (Starkodder), ryktbar kämpe i Bråvalla slag.

sta'rosta, ry., byföreståndare, bydomare; i Böhmen borgmästare.

starover'ster, ry., l. raskolniker, gammaltroende.

starr, ögonsjukdom, s. har sitt säte i linsen (grå s.), kärlhinnan (grön s.) l. näthinnan (svart s.). Den sistnämnda nära nog obotlig, den grå botlig gm operation (linsens aflägsnande); den gröna s. botlig efter omständigh. o. i ett tidigare skede.

start, eng., ansats, språng, uppbrott, affärd. -are, en som ger signal till täflingens början.

Stassfurt, preuss. stad vid Bode, 18,308 inv. Saltverk.

stat, oafhäng. samhälle af personer på ett begränsadt område; efter styrelseformen republik l. monarki.

Statenhuk, se Farewell.

statīk, gr., läran om kroppars jämvikt.

station, lat., uppehållsort, hållplats. [ 763 ]-era, förlägga. -är, stillastående, beständig.

stātisk, fr., s. har afseende på kroppars jämvikt.

statist', lat., stum person i ett drama.

statistīk, fr., framställning af fakta (uttryckta i siffror), s. äro uttryck för ett lands ekon. tillstånd o. bestämmande för dess ekon. verksamhet. Statistisk byrå, anstalt, s. har till uppgift att insamla o. bearbeta statistiska uppgifter.

Stātius, Publ. Pap., rom. skald, d. omkr. 96 e. K.

statīv, lat., ställn. för apparat.

stats|ekonomi l. nationalekonomi, vetensk. om lagarna för ett ändamålsenligt tillfredsställande af de materiella mänskl. behofven, af handlar förnödenheternas frambringande, fördelning o. förbrukning. -kontoret, ämbetsverk, s. förvaltar statens inkomster o. utgifter. -kunskap handlar dels om det inre statslifvet (allmän statslära, statshist., statistik m. m.), dels om det yttre statslifvet (filos, statsrätt, statshist. m. m.). -minister, sv., statsrådets främste ledamot. -råd, konungens ansvarige rådgifvare. -rätt, rättsreglerna för en stats förhållande till andra stater o. till statsborgarne. -verksproposition, förslag till inkomst- o. utgiftsstat för riket.

stat|uēra, lat., stadga, uppställa. -ūt, förordning.

stātus, lat., stånd, tillstånd.

staty, fr., stod, bildstod. -ett', liten bildstod.

Staufer, se Hohenstaufer.

Stavanger, nor. st. i Kristiansands stift vid S.-fjord., 30,013 inv. Hamn.

stavnsbåndet, förpliktelse för bönderna i Danm. att stanna kvar på det gods, und. hkt de lydde, tills de uppfyllt sin värnplikt; upphäfdt 1788.

Stavrōpol, ry. stad i Kaukasien, 41,965 inv.

Stead (stedd), Will. Thom., eng. tidningsm., f. 1849, uppsatte 90 Review of Reviews.

steamer (stī-), eng., ångfartyg.

stearīn, gr., beståndsdel i fett o. oljor, bildar pärlemorglänsande fjäll, lösl. i kokande alkohol o. eter. I handeln förekommande s., som användes till ljus, utgör en blandn. af stearinsyra o. palmitinsyra.

Stedingk, 1) Kurt (Bogislaus Ludv. Kristof.) v., frih., krig., statsm., f. 1746 Pommern, utmärkte sig i ry. kriget 88/90, var 92/08 o. 09/11 sändeb. i Petersburg, anförde 13 ss. fältmarsk. sv. trupperna i Tyskland, d. 37. — Hans sonson 2) Eug. Fredr. Osk. Ludv. v., diplom., mus., f. 1825, chef för kgl. teatrarna 60/66, sändebud i Madrid 66/68, i Köpenh. 68/70, d. 71.

Steele (stīl), Sir Rich., eng. förf., f. 1671, d. 29. Utg. tidskrift. Tatler, Spectator, Guardian.

Stéenhoff, Helga Frideborg (Frida) Maria, förf:a, f. Wadström 1865 Sthm, har under sign. Harald Gote utg. ett 20-tal skådespel, berättelser o. broschyrer af socialreformat. art.

Steenstrup, Joh. Japetus, dan. zool., f. 1813, 45/85 prof. i Köpenh., d. 97. Uppt. generationsväxlingen, utg. flera arb. om de lägre djuren, torfmossar o. kjökkenmöddingar i Danmark.

steeple-chase (stīpl tsches), eng., hästkapplöpn. med ett bestämdt mål; hinderridt.

Stefan I, 1:e kon. af Ungarn, 997/ 1038, införde kristendomen.

Stefan af Blois (-blåā), f. 1105, sed. 35 kon. af Engld, d. 54.

Stefanī, dotter af Claude Beauharnais, f. 1789, 06 gift med arfprinsen (sed. storhert.) af Baden, änka 18, d. 60 Nizza.

stefansorden, österr. orden, stift. 1764 af Maria Teresia. 4 kl.

Steffen, 1) Lin. Rich., lit.-hist., f. 1862 Sunne, Värml., 98 fil. dr, 06 rekt. i Visby. Framst. lit.-hist. forskare o. popul. föreläsare. — 2) Gustaf Fredrik, [ 764 ]nationalekonom, f. 1864, sed. 03 prof. vid Göteborgs högskola. Har i pressen och broschyrform behandlat sociala spörsmål.

Steffens, Henr., filos., naturf., f. 1773 Stavanger, d. 45 ss. prof. i Berlin.

Stegeborg, nu ruin, ford. befäst slott i Östergötland. Sl. 1598.

steglitsan, Acanthis carduelis L., af tättingarnas ordn., 13 cm. l., Europa, nordv. Afrika. Stann-, burfågel.

stegräknare, se pedometer.

Steiermark, österr. kronland, hertigd., 22,454 kv.km., 1,356,494 inv. Hst. Graz.

Stein, 1) Heinr. Friedr. Karl, frih. von o. zu, preuss. statsm., f. 1757, 04 min., reorganiserade sed. 07 staten, 07 landsförv. af Napoleon, 13 åter, tillbakasatt af reaktionen, d. 31. — 2) Lorenz v., statsekon., f. 1815 Ekernförde, sed. 55 prof. i Wien, d. 90. Skr. ang. socialism, kommunism m. m.

Steinmetz, Karl Friedr. v., preuss. gen., f. 1796, 70 öfverbefälh. för 1:a armékåren, 71 fältmarsk., d. 77.

Steino, en af gorgonerna (se d. o.).

steklar, Hymenoptera, insektordn. med bitande mundelar, 4 hinnaktiga, nakna vingar, fullst. förvandling.

stelkramp, en länge ihållande, ofrivillig smndragn. af musklerna.

stella, lat., stjärna.

Stenbock (Steenbock), urgammal sv. ätt. 1) Gust. Olofsson, frih., fälth., f. i slutet af 1400-talet, 1561 frih., 69 riksmarsk., d. 71. — Dennes dotter 2) Katarina, Gustaf Vasas 3:e gemål, se Katarina. — Dennas bror 3) Olof Gustafsson, frih., riksr., f. omkr. 1540, någon tid fångvaktare för Erik XIV, s. han misshandlade, hvarför hert. Karl lät skjuta honom. — 4) Gust. Otto, gref., fälth., f. 1614, utmärkte sig und. 30-år. kriget, 58 gen.-guv. öfver Skåne, Halland, Bleking, 64 riksamiral, d. 85. — Dennes son 5) Magnus, gref., fälth., f. 1664, guv. of. Skåne 07, räddade landet fr. danskarne gm segern vid Hälsingborg 10, segrade vid Gadebusch 12, fången vid Tönning 13, d. 17 som fånge i Köpenhamn.

stenbocken, 1) Capra ibex L., däggdjur af getsläktet, 1,5 m. l., förekommer nu blott på bergen mel. Piemont o. Savoyen, hufvudsakligast i Cognedalen; skyddas af italienska konungen. — 2) S. l. Capricornus, 10:e tecknet i djurkretsen.

stenbräcka, se Saxifraga.

Stendal, preuss. stad i provinsen Sachsen, 25,000 inv.

Stendhal, se Beyle.

stengeten, Capella Blas & Keys., Pecora. C. rupicapra Blas & Keys., till 1 m. l., på Alperna, Pyrenéerna, flockvis i närh. af snögränsen. Köttet välsmakande.

Stenhammar, 1) Joh., skald, f. 1769, d. 99. Besjöng Grefve Balzar Horn o. Segern vid Svensksund. — Dennes halfbror 2) Krist., präst, naturf., f. 1783, d. 66 ss. prost i Linköp, stift. Skr. ang. svenska lafvarna m. m. — Dennes svärdotter 3) Fredrika, sångerska, f. Andrée 1836, 55/80 vid kgl. operan, d. 80. — 4) Karl Vilh. Eug., komp., f. 71 Sthm, f. n. dirigent vid orkesterföreningen i Göteb., har komp. flera musikdramer, orkestersaker, klaverstycken, solosånger m. m.

Stenkil, kon. i Sverige 1060/66. Stamfar för Stenkilska ätten, 1060/1125.

stenkol, fossila kol is. från s.-formationen, förekomma i vidsträckta lager, s. k. s.-flötser. Svarta l. gråsvarta, tunga, mer l. mindre glänsande. I N.-Amer., England, Belgien, Frankr., Tyskld, Sverige i trakter kring Höganäs. -s nedifr. räknadt den 3:e afdeln. af paläozoiska perioden. Kryptogamernas, de första spindeldjurens och insekternas tid. -s se fenol.

[ 765 ]stenografī, gr., snabbskrift, uppfanns ursprl. för att uppteckna offentl. tal, redan hos romarne känd ss. takygrafi, består af de enklaste skriftecken. System: England: Taylor 1786, Pitman 1837 m. fl.; Frankrike: Thévenot 1778, Fayet 1832, Duployé 67 m. fl.; Tyskland: Horstig 1706, Gabelsberger 1818, Arends m. fl.; Sverige: Melin 1892.

stenskvättan, se skvättan.

stenstil, se lapidarstil.

Sten'tor, grek utanför Troja, beryktad för sin starka stämma; däraf stentorsstämma.

stentryck l. litografi, konsten att medelst litogr. krita l. bläck på sten gravera en teckning, som sedan kan aftryckas. De bästa stenarna komma från Solnhofen.

stenåldern, första kulturhist. period, då folket, okunnigt om metallernas bruk, förfärdigade vapen och redskap af sten, ben, horn och dylikt.

Stēphanus, 1:a kristna martyr, stenad i Jerusalem. Dag 26/12.

Stephens (stīvens), Geo., arkeolog, filol., f. 1813 Liverpool, 34 till Sverige, 55/93 tit. prof. i Köpenh., d. 95. Utg. Svenska folksagor o. äfventyr (med G. O. Hyltén-Cavallius), The oldnorthern runic monuments of Scandinavia and England m. m.

Stephenson (stīvnsön), 1) Geo., järnbanornas grundl., f, 1781 vid Newcastle, d. 48. Byggde 1814 det 1:a lokomotivet för kolverket Killingworth och byggde 25 den 1:a banan för personbefordran mel. Stockton o. Darlington. — Hans son 2) Rob., f. 1803, d. 59. Förtjänt om järnbanor och brobyggnad.

Stepniak, Sergij, ry. förf., f. 1852, d. 95 London, revolutionsman på 70-talet, sed. bosatt utomlands.

stereo|metrī, gr., rymdgeometri, is. läran om solida kroppars mätning. -skōp, opt. instrum., hvari gm kombination af två lika bilder framkallas ett intryck s. af fristående föremål. -typ, boktr., tryckform m. fasta stilar; bild., ständigt lika. -typī, gr., tryckning med fasta l. orörliga stilar. -typera, gm öfvergjutning m. stilmetall taga aftryck af tryckform, hkt aftryck sedan användes att trycka med.

sterīl, lat., ofruktbar, ofruktsam, bakteriefri. -isēra, göra ofruktbar l. ofruktsam, gm kokning l. på annat sätt göra bakteriefri. -itēt, ofruktbarhet, ofruktsamhet.

sterlett', se stör.

sterling, eng. räknemynt, pund s. (förkortn. £), à 20 shilling à 12 pence, kallas ss. guldmynt sovereign (= 18 kr.).

Sterne (störn), Lawrence, eng. förf., f. 1713, d. 68 London. Grund. den humoristiska rom. (Tristram Shandy m. fl.).

Stesi'koros, gr. lyriker, omkr. 630 till 560 f. K.

stetoskōp, gr., bröstspejare. Jfr auskultera.

Stettin, preuss. st. i Pommern vid Oder o. Stettinerhafen, 227,000 inv. Hamn. Ford. fästn. af 1:a rangen. Fred 13/12 1570. Svenskt 1648/1710.

steward (stjû-), eng., fogde; tjänare på fartyg.

Stevenson (stīvnsön), Rob. Louis, eng. förf., f. 1850 Edinburgh, d. 94 vid Apia på Upolu, skref äfventyrsromaner.

Steyr, österr. st. vid Enns, 17,592 inv.

Stieler, Ad., ty. kartogr., f. 1775 Gotha, d. där 36. Handatlas, skolatlas, m. m.

Stiernhielm, Geo. (före adlandet Jöran Lilje), skald, månglärd, f. 1598 Dalarna, 30/42 assessor i Dorpat, 66 dir. för antikvitetskoll., d. 72 Sthm ss. riksantikvarie. S. anses ss. sv. skaldekonstens fader. Skr. didakt. dikten Hercules, ordb. Gambia svea o. götha måles fatebur, Balletter o. Upptåg, sonetter, epigram m. m.

Stiernhöök, Joh. Olofsson, sv. lagfarenhetens fader, f. 1596 Dalarna, 40 prof. i Åbo, 47 revisionssekret., [ 766 ]d. 75. Skr.: De jure Sueonum et Gothorum vetusto m. m.

Stiernman, And. Ant. v., genealog, hist., f. 1695, 47 tit. kansliråd, d. 65. Utg. flere äldre hist. författares skrifter, genealog., hist. o. lit.-hist. samlingar m. m.

Stiernstolpe, Jonas Magnus, skald, f. 1777, d. 31 ss. exped.-sekreterare. Skr. smärre dikter o. skämtsamma sagor, öfversättn. af Wieland, Cervantes m. m.

Stig Andersson, marsk und. Erik Glipping, s. han mördade 1286. Gjorde sed. ss. fredlös plundringståg till Danmark, d. 93.

stigma, gr., sting, märke. -tisera, beteckna med sting, sår; brännmärka, förtala. -tisation, genom hypnotisering framkallande af sår, lika dem, som Kristus erhöll på korset.

Stigsdotter, Barbro, Arendt Perssons hustru, s. gm sin rådighet räddade Gustaf Vasa undan mannens förräderi.

Stiklastad, gård i Trondhjems amt i Norge. Sl. 1030.

stil, lat., skrifsätt; det egendomliga framställn.-sättet för en konst, is. de bildande konsterna; tidräkning (se kalender); boktryckstyp. -isera, affatta. -ist', förf. med förträffligt skrifsätt.

stilar, i boktr.-konst. brukliga bokstäfver. Efter storleken skiljer man mel.: diamant, pärl, nonpareille, colonel, petit, borgis, corpus, cicero, mittel, tertia, text o. s. v.

stilett', it., liten dolk.

Sti'liko, vandal, 395 förmynd. för rom. kejs. Honorius, regent, mördad af denne 408.

Stilla hafvet l. Stora hafvet, det största af jordens haf, mel. Asien, Amerika o. Australien, 175,6 mill. kv.km. Står i n. i förbindelse med N. ishafvet gm Beringssund, i s. smnflyter det med S. ishafv. Innehåll. de största djupen. Hufvudströmmar: n. och s. ekvatorialström., ekvatorialmotström., Kuro Sivo, antarkt. driftströmmen m. fl.

still'eben, ty., mål., framställn. af liflösa föremål.

Stilling, se Jung.

stiltonost, skarpt smakande, af mögel gmväxt ost från eng. byn Stilton; beredes äfv. i Sverige.

stimul|an'tia, lat., retmedel. -ation, retning. -era, reta, egga. -us, eggelse.

Stinde, Julius, ty. förf., f. 1841, d. 05. Skr.: Aus der Werkstatt der Natur (80), platty. lustsp., humorist. nov. ang. Berlinfamilj. Buchholz (öfversatta till svenska) m. m.

stinkdjuret, Mephitis L., rofdjur af mårdsläktet, med körtlar, s. afsöndra en stinkande vätska, hkn anv. som läkemedel. Lämnar pälsverk.

stipler, bot., småblad vid bladfästet.

stipendium, lat., penningunderstöd åt studerande.

stipul|ation, lat., beting, aftal. -era, aftala, bestämma, förbinda sig till.

Stirling (stör-), grefsk. i Skotland, 1,159 kv.km., 142,338 inv. Hst. S. vid Forth, 18,403 inv.

Stjernström, Edv., skådespel., f. 1811, uppförde den s. k. Nya teatern å Blasiiholmen i Sthm 75, d. 77. Se vidare Granberg 2 o. 3.

stjärn|baneret, de n.-amer. fristaternas flagga med en stjärna för hvarje stat. -bilder l. konstellationer, grupper af fixstjärnor för lättare öfversikt och beteckning. -fall, små världskroppar, som i stor mängd genomkorsa världsrymden o., när de råka in i jordatmosfären, glöda i följd af friktion mot luften. Sporadiska s. synas hela året om under stjärnklara nätter; periodiska s. återkomma på bestämda tid., is. 11/14 nov. -kammaren (Star Chamber), eng. domstol upprättad af Henr. VII, hufvudverktyg för den kgl. despotismen, upphäfd 1641.

stjärnor, se fixstjärnor.

stōa, gr., pelarsal, is. s. poikile, [ 767 ]hvari filos. Zenon lärde; däraf stoicism.

Stobée, Lor. Christof., fortifikationsofficer, f. 1676, d. 56. Viborgs tappre försv. 1710.

stockfisk, torkad torsk.

Stockholm, Sveriges hst., öfverståth.-döme, vid Mälarens utlopp i Östersjön, på flere öar, 339,582 inv. (08). Hufvuddelar: 1) Staden, den äldsta och eg. staden, på 3 holmar, Stads-, Riddar- och Helgeandsholmen; kgl. slott (byggdt under förra delen af 1700-talet), Riddarholmskyrk., riksdagshus, riksbank, börs m. m.; 2) Norrmalm, omfattande församlingarna Klara, Jakob, Adolf Fredrik, Johannes, Gustaf Vasa o. Matteus; 3) Kungsholmen; 4) Östermalm, omfattande Hedvig Eleonora, Oscars o. Engelbrekts församlingar; 5) Blasiiholmen, m. nationalmus.; Skeppsholmen, s. upptagits af flottan, liksom Kastellholmen; 7) Södermalm, deladt i Katarina o. Maria Magdalena församlingar; 8) Djurgården, på en särskild ö, med park, Nordiska museet, Skansen m. m. 1910 inkorp. Brännkyrka församl. — Staden, hvars egentliga bebyggande anses ha börjat omkring 1200 och med hvilka malmarna införlifvades 1635 och Kungsholmen på 1640-talet, erhöll af Birger Jarl omkr. 1255 sina äldsta privilegier.

Stockholms blodbad, massmord, s. Kristian II 8/11 1520 o. följande dagar lät verkställa på Sveriges främste stormän, Sthlms styresmän o. förnämste borgare.

Stockholms Dagblad, daglig Sthms-tidning, grundl. af två bröder Walldén 1824.

Stockholms handelshögskola har till uppgift att gm vetensk. undervisn. och forskning befrämja affärsverksamhetens höjande i landet. Öppnad 1/10 1909.

Stockholms högskola öppnade sin verksamh. 1878, har rätt att på vissa villkor anställa en del akad. exam. och disputationer inom d. matem.-naturvetenskapl. samt d. stats- o. rättsvetenskapl. afd.

Stockholms län, omfattar ö. Uppland (Roslagen) o. ö. Södermanl. (Södertörn), 7,812 kv.km., 213,545 inv. (08). Länsstyrelsen har sitt säte i Sthm, s. dock är skildt fr. länet. St.: Södertälje, Vaxholm, Öregrund, Östhammar, Sigtuna.

Stockholmsposten 1) litterär Stockholmstidning, utg. 1778/1833. 2) dagl. Sthmstidn., utg. 1869 70.

Stockport, eng. st. i grefskapet Cheshire, vid Mersey, 98,320 inv. Fabr.

stockros, Althæa rosea L., Malvaceæ, odlas s. prydnadsväxt.

stocks, eng., värdepapper af alla slag med uteslutande af statspapper.

Stockton-on-Tees (-tīs), hamnst. i eng. grefskap. Durham, 51,458 inv. Fabr.

Stodd'ard, Rich. Henry., n.-amer. skald, f. 1825, d. 03.

stoff, ty., eg. tyg; ämne, föremål. -era, upputsa, pryda.

stoicism', af Zenon stift. filos. skola i 3:e årh. f. K. Lärde, att världen är gmträngd af en själ, att dygden är det högsta goda och apati den vises mål. Sto'iker, anhängare af s.; sto'isk, s. har afs. på s.; ståndaktig, orubblig. Jfr. stoa.

stola, lat., rom. kvinnoklänning; kat. prästs axelskärp.

Stolberg, gammal ty. adelsätt. Bl. dess medlemmar märkes S.-Wernigerode, Otto, gref. zu, preuss. statsm, f. 1837, d. 96.

Stolbōva, ford. ry. by s. om Ladoga. Fredsfördr. 27/2 1617.

Stolp, pom. st. v. Stolpe, 31,500 inv.

Stolpe, Knut Hjalmar, arkeol., f. 1841, 80 amanuens i vitterh.-, hist.- o. antikvitetsakad., 02 prof. och intendent vid Riksmuseum, d. 05. Skr. ang. undersökn. på Björkö i Mälaren, om naturfolkens ornamentik m. m.

[ 768 ]Stolzenfels, ridd.-borg i preuss. Rhenprov. vid Rhen.

stomp, fr. estompe, spetsig rulle af papper, skinn l. dyl., s. nyttjas vid ritning l. pastellmålning.

Stoopendaal, Jenny Nystr.-S., mål., teckn., f. Kalmar 57, g. m. d:r S. 87, har illustr. en mängd barnböcker, barntidn. och kalendrar samt målat flera taflor.

Stora Belt, se Belt.

Stora hunden, se Hunden.

Stor-Britannien och Irland (eng. Great Britain and Ireland), fören. kon.-riken, namn på brit. monarkien. Del.: England, Wales, Skotland, Irland. Öar: Hebrid., Orkney, Shetlands, Scilly, Normand., Man, Wight, Anglesea. 314,667 kv.km., omkr. 45 mill. inv. Kolonier: Helgoland, Gibraltar, Malta, Cypern, Brit. Indien, Ceylon, Nikobar. o. Andaman., Hongkong, Labuan, n. Borneo, Aden, Perim, N. Holland, Tasmanien, Nya Zeeland, Norfolk, Viti, Karolinerna, Brit. Syd-Afrika, S:t Helena, Ascension, Tristan da Cunha, Mauritius, S:t Paul, Canada, New-Foundland, Bermudas, Brit. Västind., Honduras, Guyana, Falkld samt skyddsstat, i Ind. m. m., tills. 33,031,844 kv.km., 369,687,000 inv. Fys. geogr., se Engld, Irld, Skotld. Vidsträckt skeppsfart och storartad handel. Öklimat. Produkt.: kol, tenn, koppar, bly, zink, silfver, järn, bomull, lin, hampa, jute, metall- o. lervaror, säd. Betydande boskapsskötsel o. fiske. Inv.: engelsman, kelter, kymrer. Relig.: anglikan., presbyterian, rom.-kat. Hst.: London. Öfr. st., se de resp. länderna. — Hist.: England, först rom. prov. Britannia. 430 e. K. fördrefvos romarne. Infall af pikter o. skoter i England. Landets eröfr. af angler och sachser o. grund, af 7 kon.-riken i England. Egbert förenade dessa till ett rike, som ofta var utsatt för danskarnes anfall. Den dan. kon. Knut d. st. (1016/35) öfverherre öfv. de eng. kgrna. 1042 afkastades det dan. oket, 1066 grund. Vilhelm eröfr. ett normand. rike i England. 1154 kom huset Anjou på tronen, Wales o. Skottland underkastade sig. Senare krig m. Frankrike; England förlorar sina fr. besittn. Däreft. inre strider, som skaka Engld i grund. 1485 huset Tudor på tronen. Henrik VIII (1509/47) lösslet sig från den kat. kyrkan o. förklarade sig för den anglik. kyrkans öfverhufvud. Därefter införande af reformat., kyrkliga strid. 1558/03 Elisabet drottn. af England. 1603 huset Stuart på tronen. Und. Karl I (1625/49) inre strider, hvar i Karl dukade under. Införande af republ., Cromwell protektor. Navigationsakt, utfärdande. 58/60 Rikard, Cromwells son, protektor. Stuartarnes återinkallande. Vilhelm af Oranien ss. Vilhelm III kon. 1689; Irlands underkufvande. Und. Anna (1702/14) förenades England o. Skotland. Georg I, kurfurste af Hannover, kon. af England 1714/27. Jakobituppr. Senare sjökrig med Frankrike. Under Georg III (1760/20) eröfr. af Bengalen, Behar och Orissa. 1775 n.-amer. frihetskriget, de n.-amer. koloniernas förlust. 20/6 1837 Viktorias tronbestign. Krig med Kina, senare med Afganistan. Utvidgn. af de ind. besittn. 49 eröfr. af Pandschab. 53/56 Englds deltagande i ry.-turk. krig. 58 O.-Indiens förening med England. Nytt krig med Kina. 68 krig m. Abessinien. 73 fälttåg mot Aschanti. 78 Cypern besatt af engelsm. 78/79 krig med Afganistan o. detta lands besättande m. brit. trupper. 82 krig i Egypten mot Arabi. Egyptens besättande med en brit. armé. 83/84 strider i Sudan mot mahdin. 96 Jamesons infall i Transvaal, 99/02 hårdnackadt krig med boerna i Syd-Afrika, s. kostade England mellan 3 och 4 [ 769 ]tusen mill. kronor. 02 förbund m. Japan. Nuv. kon. Georg V, sed. 10. Inkomster: (räkenskapsåret 1907/08) 157 mill p. st. Utgifter: (s. å.) 157 mill. p. st. Statsskuld: (1908) 760 mill. p. st. J.: 37,174 km. T.: 91,043 km. Telef.: 19,8 mill. samtal. Armé, stående i England: 133,189 man. Flotta: 498 fartyg, 2,486 kanoner, 180,000 man.

storfurste, ford. titel på ry. furstar, nu på ry. prinsar samt på ry. kejs. ss. regent i Finld.

storhertig, rang mel. kon. o. hertig. 1:a s. i Florens 1569.

storinkvisitor, öfverdomare i sp. inkvisitionsdomstolen.

storksläktet, Ciconia Bechst., af vadarnes ordn. Hvita storken, C. alba Bechst., 1 m. l., i Europa till s. Sverige, Asien, Afrika; svarta storken, C. nigra L., 1 m. l., på sma ställen men sällsyntare, flyttfåglar.

Storkyro, fin. socken i Österbotten. Slag 19/2 1714.

stormfågeln, Procellariidæ, af simfåglarnas ordn. Stormsvalan, Procellaria pelagica, L., 14/16 cm. l., på Atlanten, visar sig vid fartyg under stark storm. Stormfågeln, Fulmarus glacialis, 1., 42/44 cm. l., i arktiska haf.

stormhatt, se Aconitum.

stormōgul, titel på de från Timur härstammande mohammed. härskarne i Hindostan 1505/1788.

stormästare, i olika ordnar, is. i johannitorden, d. högste styresmannen.

Stor-Polen, nordvästra delen af det forna pol. kon.-riket, i mots. till Lill-Polen, den sydöstra delen.

Stor-Ryssland, större del. af europ. Ryssland, omfattar de mel. och norra prov.

storsigillbevarare, min.-värdigh. i England o. Frankrike.

Storsjön, insjö i Järntid, 445 kv.km.

storting, norska riksdag., delas i odelsting o. lagting.

storvesīr, i mohammed. stater förste ministern.

Stowe, se Beecher-Stowe.

Strābon, g. geogr., fr. Amasia, resor i Etiopien, Armenien, Sardin., Italien, Rom, Egypten, d. omkr. 25 e. K.

Stradella, Aless., it. komp., f. 1645, mörd. 81 Geuna, emed. han bortfört en venetianska. Sångare o. operakomp.

Stradivāri, Ant., ber. violinmakare, f. 1644 Cremona, d. där 37.

Strafford (sträff'-), Thom. Wentworth, earl, eng. statsm., f. 1593, sedan 21 frisinnad parlamentsledam., sedan 28 Karl I:s rådgifvare, 32 ståthåll. i Irland, afrättad 41.

Straits Settlements (strāts settl-), eng. besittn. vid Malakkasundet, 4,122 kv.km., 573,800 inv. Hst. Singapur.

Stralsund, preuss. st. v. Strelasund, 31,513 inv. Hamn. Flere gånger belägradt.

stramalj', gasartad väfnad, till broderier.

Strandberg, 1) Karl Gust., ämbetsm., skald, f. 1825, d. 74 ss. justitieråd. Skr. efterbildn. från Horatius o. Anakreon, minnessång öf. Tegnér m. m. — Hans kusin 2) Karl Vilh. Aug. (pseud. Talis Qualis), skald, f. 1818, sed. 65 red. för »Posttidningen», d. 77. Skr.: Sånger i pansar, Vilda rosor, mästerl. öfvers. från Byron och Moliére m. m. — Dennes bror 3) Olof, sångare, f. 1816, 42/65 anställd vid k. operan i Sthm, d. 82. — 4) Hilma Kristina Elisab. Angered-S., f. 1855 Sthm, g. m. artisten Hj. Angered 88, har utg. skildr. från Nord-Amer. m. m.

strandsenap, se Cakile.

strangurī, gr., svårighet att låta urinen.

strapats', it., ansträngning.

strass, konstgjord ädelsten af glasmassa.

Strassburg, hst. i Elsass-Lothringen v. Ill nära Rhen, 167,352 inv. Univ., bisk., münster, slott, bibl. Fästning.

stratēg, gr., fältherre, härförare. -ī, fältherrekonst.

[ 770 ]Stratford (strätt'-), eng. st. i Warwickshire vid Avon, 8,310 inv. Shakespeares födelse- o. begrafningsort.

Stratford (strätt-'), Sir S. Canning, visc. De-Redcliffe, eng. statsm., f. 1788 London, sedan 09 diplomat, is. verksam i Konstpl 41, understödde turk. mot Ryssld, återkallad 58, d. 80.

Strauss, 1) Joh., danskomp., »valskonungen», f. 1804 Wien, d. där 49. — Hans son 2) Joh., dans- o. operettkom., f. 1825 Wien, d. 99. Komp.: Läderlappen, Donauvalsen m. m. — 3) Dav. Friedr., ty. förf., f. 1808 Ludwigsburg, d. där 74. Skr.: Leben Jesu, Lessings Nath. d. Weise, Der alte u. d. neue Glaube m. m. 3) Rich., ty. komp., f. 1864 München. Skr. symfonier och operor, bl. a. Salome.

Strehlenau, Niembsch v., Nik. Lenau, skald, f. 1802 Czadat, d. 50. Skr. Faust, Savonarola m. m.

strejk, eng. strike, arbetsinställelse i massa.

strelitzerna, ford. ry. garde, undertr. af Peter d. st. 1698.

strieto, it., tonk., påskyndadt.

strike, eng., se strejk.

striktūr, lat., smnsnörpning, is. af urinröret.

Strindberg, Joh. Aug., skald, mångfrestande, ytterst produktiv förf., f. 1849 Sthm, 75/82 amanuens i k. bibliot., sed. ngra år bosatt i utlandet, men sed. 99 åter i Sthm. Skr.: Från Fjärdingen och Svartbäcken (77), skådesp. Mäster Olof (78), Röda rummet (79), Det nya riket (82), Sv. öden och äfventyr (82/84, 3 bd), sagosp. Lyckopers resa (82), Giftas (84, 86), Tjänstekvinnans son, dikter, hist. dramer m. m.

stringendo (-djen'då), it., tonk., skyndsammare.

Strinnholm, And. Magn., hist., f. 1786, 37 ledam. af sv. akad., d. 62 Sthm. Skr.: Sv. folkets hist. under konungarne af Vasaätten (19/23), Svenska foklets hist. från äldsta till närv. tider (34/54), Sveriges hist. i sammandrag (57/60) m. m.

Strix (lat., eg. »uggla»), skämttidn., sed. 1897 utg. af Alb. Engström.

strof, gr., fören. af flere versrader till ett helt; en del af körens sång i den gr. traged.

stron'tium, Sr = 87,5, metall. grundämne, förekomm. täml. utbredt i fören. med svafvel- o. kolsyra. Svagt gul, oxiderar lätt o. sönderdelar vatten redan vid vanl. temp. Det salpetersyrade saltet nyttjas i fyrverkeri till röd eld.

Struensee (-se), Joh. Friedr., gref., dan. min., f. 1737 Halle, 68 dan. kon. Kristian VII:s lifmedikus o. drottn. Matildas älskare, 70 kabin.-sekret., 71 min. och grefve, verkade för upplysn. och ordn., väckte dock öfverallt missnöje, störtad o. afrättad 72.

struktūr, lat., sammanfogningssätt, byggnadssätt.

strumpebandsorden, order af the garter, eng. orden, stift. af Edvard III 1350, utdelas blott till främmande furstar, medlemmar af eng. kon.-familjen, 26 af eng. högadeln. Dessutom utnämnas 26 s. k. fattiga riddare (vanligen gamla hoftjänare).

strupe, inbegreppet af de i öfre halsen liggande svälj- och andningsverktygen före deln. i luft- o. matstrupen.

struphufvud, Larynx, luftstrupens öfversta del, består af fl. kantiga brosk och öfverklädda med en slemhinna. I s. finns en smal spricka, begränsad af 2 elast. band, stämbanden, gm hkas dallring toner framkallas. -spegel, laryngoskop, liten spegel, hvarmed struphufvudet kan undersökas.

struplungsot, se laryngoftisis.

strutsen, Struthio L., af strutsfåglarnes ordn. Afrikanska s., S. camelus L., Afrika, v. Asien, 2/2,5 m. h., jagas och hålles tam för sina sköna (ving- o. stjärt-) fjädrar, som anv. till prydnader.

Struve, 1) Geo. Friedr. Wilh., [ 771 ]astron., f. 1793 Altona, d. 65 Petersb. Undersökte dubbelstjärnorna, ledde den stora ry. gradmätn. — Hans son 2) Otto, f. 1819 Dorpat, d. 05 Karlsruhe, dir. vid observat. i Pulkova.

stryknīn, C21H22N2O2 = 334, en i fröna af Strychnos nux vomica L. (räfkakor) förekommande alkaloid. Har bitter smak och är ett mycket häftigt gift, som orsakar stelkramp o. död.

strypsjuka, kroup, en med bildande af en hinna förenad inflammat, i struphufvudet, yttrar sig i hosta o. andnöd. Vanlig hos barn, farlig. Anses bero på sma smittämne s. difteri.

stråldjur, Radiata, efter äldre syst. provins bland ryggradslösa djur, omfattar tagghudingar, Echinodermata, o. kavitetdjur, Cælenterata.

Strängnäs, gammal st. i Södermanl. l. vid Mälaren, 2,733 inv. (08). På 1100-talet tillsattes dess första biskop. Riksmöte 1523, då Gustaf Vasa valdes till kon.

Strängnäs stift, omfattar Södermanl. o. Närike.

Strömer, 1) Mårten, mat., astronom, f. 1707, 34/56 prof. i Upps., d. 70. Utg.: Euclidis elementa (44), s. utgått i en mängd uppl. o. ännu begagnas. — 2) Hjalmar, astron. o. filos, förf, f. 1849, d. 86. Skr.: En färd gm världsrymden (79/80), En sekund i evigheten etc. (82), Framtidsvinkar (84), Bedragare och bedragne (85) m. m.

Strömsholm, kungsgård o. stuteri vid S:s kanal o. Mälaren.

Strömsholms kanal leder fr. sjön N. Barken utmed Kolbäcksån till Mälaren.

Strömstad, st. i Göteb. o. Boh. l. vid Kattegatt, 3,007 (08). Stadsprivil. 1676.

Stuart (stjû-), skot. familj, beklädde hofämbeten sedan 12:e årh., besvågrad m. kgl. fam. 1315, kom 1370 med Robert II på tronen, 1603 med Jakob VI (I) på Englands tron, 1649/60 o. för alltid 1688 störtad, utdog 1807 med kardin. Henrik.

stubin, lat., l. löpeld, tändtråd, tändrör.

stuck, it., blandning af gips, kalk, sand etc. till öfverdrag på väggar och förfärd. af reliefprydnader. -atör, stuckarbetare.

stud|era, lat., arbeta i vetenskapens l. konst. tjänst; utforska. -ent, en som studerar vid univ. -ie, konstöfning, förarb. t. större verk. -ium, pl. -ier, flit, forskning, förarb. till större verk.

stuff, profstycke af ett mineral l. en bergart.

Stuhlweissenburg, ungar.st., 32,167 inv. Bisk.

Stuhm, st. i W.-Preussen, 2.552 inv. Slag 17/6 1629.

Stuhmsdorf l. Altmark, kyrkby nära Stuhm. Stillestånd 6/9 1629 (se Altmark) och 2/9 1635.

stumhet, medfödd l. förvärfvad; i senare fallet gm hörselns förlust l. gm hjärnsjukd.

stupīd, lat., dum. -itet, dumhet.

Sture, fem gamla sv. ätter, af hka två af betydelse i Sveriges hist. 1) Sten d. ä. (af äldre grenen), understödde Karl Knutsson 1467/ 70, riksförest. 71, vann s. å. segern på Brunkeberg, inlade stor förtjänst om landet, upprättade Uppsala univ. 77, måste vika för kon. Hans 97, åter riksförest. 01, d. 03. — Till den yngre grenen höra 2) Nils Bosson, riksråd, framkallade dalkarlarnes uppr. 1466, satte Karl Knutsson åter på tronen 67, utmärkte sig i slag vid Brunkeberg 71, d. 94. — Dennes son 3) Svante, riksförest. 1504, ständigt i krig med Danmark, d. 12. — Dennes son 4) Sten d. y., f. 1492, riksförest. 12, i strid m. ärkebisk. Gustaf Trolle, dödl. sårad vid Bogesund 20. En af Sver. ädl. regent. — Dennes son Svante, f. 1517, 60 riksmarsk., 61 gref., 67 mördad på Erik XIV:s befallning. — Dennes söner 6) Nils, gref., f. 1543 o. 7) Erik, gref., f. 1546, mörd. af Erik XIV 67. »Sturemorden».

[ 772 ]Sturemorden, se Sture.

Sturlesson, se Snorre S.

Sturlungarne, mäktig ätt på Island i 12:e årh., spelade en viktig roll i de inre oroligheterna 1116/1264, s. skildras i Sturlungasagan.

Sturm- und Drangperioden kallades i ty. lit. tidrymden 1767/ 80 efter Klingers drama »Sturm und Drang».

Sturzen-Becker, Oskar Patrik (pseud. Orvar Odd), f. 1811, red. för flere tidn. o. tidskr., bl. a. för »Öresundsposten» (48/54). Skr. ypperliga skildr. af Sthmslifvet, Grupper o. personnager m. m. »Samlade arbeten» (61/69), 7 bd).

stuterī, hästafvelsanstalt.

Stuttgart, hst. i Württemberg v. Neckar, 249,493 inv. Gymn., polytekn., konservat., bibliot., museum, teat., slott.

Stuxberg, Anton Jul., zool., f. på Gottland 1849, fil. d:r 75, sed. 82 intend. vid Gbgs museum, d. i Gbg 02. Förf.

styckjunkare, högsta underofficersgrad v. artilleriet. Jfr fanjunkare.

Styffe, Karl Gust., hist., f. 1817, 64/82 bibliotekarie vid Uppsala univ., d. 08. Skr.: Skandinavien under unionstiden (67), Bidrag till Skandinaviens hist. etc. (56/75, 4 bd) m. m.

styfmorsblomma, se Viola.

stylīt, gr., pelarhelgon.

stymfalīder, gr. myt., roffåglar, s. Herakles dödade vid sjön Stymfalis i Arkadien.

styrax, balsam från M. Asien, till parfymer, af barken af Liquidambar orientale.

Styrbjörn Starke, sv. kon.-son o. namnkunnig viking, intog Jomsborg, stupade omkr. 988 på Föresvallarna.

styrbord, se bord.

Styx, gr. myt., flod i underjorden, öfver hkn Karon förde själarna.

stål, se järn.

Stålarm, Arvid, krigare, 1597 ståth. i Finland, inföll i Uppland 98 (jfr korftåget), d. i fängelse 20.

Stålberg, Vilh:a (pseud. Vilhelmina), rom.-förf., f. 1803, d. 72. Skr. smärre dikt. o. hist. rom.

stålstick, på stål ingraverad teckning, s. mångfaldigas gm teckning. Uppf. 1820.

Stångebro, bro öfver Stångån vid Linköping. Slag 25/9 1598.

stångjärn, se järn.

stångpiska, en i nacken nedhängande fläta, som bars af männen under 18:e årh.

Stångån, å i Östergötl., gmflyter Åsunden m. fl. sjöar, utf. i Roxen.

Städjan, bergtopp i Dalarna, 1,159 m. h.

ständ'chen, ty., detsma s. serenad.

stäpp, namn på torra grässlätter i Ryssld och inre Asien.

stärbhus, dödsbo; smnfattn. af en afliden persons tillgångar o. skulder.

stärkande medel: mjölk, ägg, järn, kinabark, vin.

stärkelse, Amylum, förekommer i nästan alla växter. Beredes vanligen af hvete (58/64 %), ris (70/ 75 %), potatis (9/21 %) o. s. v. Färg- o. luktlöst, af mikroskop, korn best. pulver, olösl. i kallt vatten, alkohol, eter; uppsväller i varmt vatten till en klibbig massa (klister). Anv. till beredning af s.-socker, som appreturmedel o. s. v. Gm mältning förvandlas stärkelsen i sädeskornet till socker, som sed. gm jäsning öfvergår till sprit.

störsläktet, Acipenser L., Ganoidei. Vanl. stören, A. Sturio L., 2/6 m. l., i alla europ. haf, går långt upp i floderna, lämnar kaviar o. husblås. Sterletten, A. ruthenus L., 1 m. l., i Svarta o. Kaspiska hafven. Husblåsstören, A. huso L., 8 m. l., i Svarta hafvets flodområde.

Suakīn, egypt. hamnst. vid Röda hafvet, 1,844 inv.

sua sponte, af egen drift.

sub, lat., under; s. divo, und. bar himmel; s. jūdice, und. domaren, d. v. s. oafgjord.

[ 773 ]subakūt, lat., läk., tämligen hetsig sjukdom.

subaltern', fr., underordnad.

Subiāco, ort i it. prov. Rom, 8,005 inv.; rester af en Nero tillhörig villa.

subito, it., tonk., plötsligt, hastigt.

subjekt', lat., satsdel, hvarom ngt utsäges; person. -īv, s. har sin grund i den tänkandes individuella natur. -ivitēt, personlighet.

subkutān, lat., befintlig under huden.

sublīm, lat., upphöjd.

sublimāt, lat., prod. af sublimation (se d. o.), is. kvicksilfverklorid, ett frätande gift, s. anv. i medicinen.

sublim|ation l. -ering, lat., kem., operation, hvarigm en fast kropp förvandlas till ånga och sedan gm afkyln. åter till fast form.

submarīn, lat., und. hafsytan befintlig.

subordination, lat., underordnande, krigstukt.

subrett', fr., kammarpiga; teat., framställning af skalkakt. roller.

subsīdium (pl. subsidier), lat., hjälp, penningeunderstöd.

subskrib|ent', lat., person s. subskriberar. -era, förbinda sig till ngt (ex. att understödja ngt litterärt företag).

subskription, lat., underskrift, handling att subskribera.

substan|s', lat., väsen, beståndsdel, väsentl. innehåll. -tiell', kraftig, väsentlig. -tialitēt, väsentlighet.

substantīv, lat., gram., hufvudord.

substit|uēra, lat., sätta i stället. -ūt, ställföreträdare. -ution, sättande i annans ställe.

substrāt, lat., underlag.

subsummēra, lat., inbegripa.

subtīl, lat., fin, klyftig. -itēt, finhet, skärpa; hårklyfveri.

subtra|hend', lat., tal, s. drages från ett annat. -hēra, afdraga, draga ifrån.

subtraktion, lat., det 2:a af quattuor species, hvarigm ett tal drages från ett annat.

subtrōpisk, liggande nära tropiska zonen.

succedera, lat, efterträda.

succès (sycksä), fr., framgång, s. d'estime (-destim'), framgång af aktning. s. pyramidal', oerhörd framgång.

succession, lat., efterträdande, tronföljd.

Suckarnas bro, täckt gång från dogepalatset i Venezia till de s. k. blykamrarna.

suckāt, fr., inkokad fruktsaft, insyltad frukt.

Sucre, se Chuquisaca.

Sudān, stort område i inre Afrika mel. Sahara och ekvatorn. Den östra delen kallas egypt. S. Inv. mest mohammed. negerfolk, som bilda flere stater.

Suderman, Herm., ty. förf., f. 1857. Har skr. verkningsfulla dramer (Ära, Undangömd lycka), romaner m. m., af hka många öfversatta till svenska, äro uppförda i Sverige.

Sudēterna, bergsyst. mel. Schlesien o. Böhmen.

sudra, lägsta ind. kast.

Sue (sy), Eug., fr. rom.-förf., f. 1804, d. 57, skeppsläkare. Skr. sjö-, histor. o. tidsromaner (Myst. de Paris, Juif errant m. fl.).

Suetōnius, Gajus S. Tranq., rom. hist.-förf., f. omkr. 70 e. K., d. omkr. 140. Skr. Cæsars o. de 11 första kejsarnes hist. m. m.

Suëz, egypt. st. vid S.-viken o. S.-kanalens mynning, 17,173 inv. Hamn.

Suëz-kanalen, förbindelse mel. Medelhaf. o. Röda haf., från Suëz till Pt Saïd vid Medelhaf. 160 km. l., 50/100 m. br., 8 m. dj. Lesseps gaf 1854 planen till S., s. fullbordades 69.

suff'icit, lat., det är nog.

suffisans (syffisangs'), fr., säkerhet, själfklokhet.

suffit, se soffit.

suffix', lat., tillfogad stafvelse vid slutet af ett ord.

sufflé, fr., ett slags mycket lätt pudding.

sufflera, fr., hviska, is. om sufflör, s. sakta läser rollerna för skådespelarne.

[ 774 ]sufflett', fr., rörlig skärm öf. sitsen på ett åkdon.

Suffolk (söff'öck), grefsk. i s. England, 3,844 kv.km., 384,198 inv. Hst.: Ipswich.

suffragett', rösträttskvinna.

suggerera, lat., ingifva, intala, anstifta.

suggestion, lat., ingifvande, intalan, inrådan; läk., hypnotisk ingifvelse.

suite (svit), fr., tonk., mycket gammal, flersatsig musikkomposition, ss. allemande, courante, sarabande, gigue.

sujet (syschē), fr., föremål, ämne.

sukkadōrträ, se jakaranda.

Suleiman, se Soliman.

Suleitnan Pascha, turk. gen., f. 1840, 77 segrare i Rumilien, 78 slagen, därpå fängslad, men benådad, d. 92 Bagdad.

sulfāt, kem., namn på svafvelsyrade salter.

sulfonāl, läk., ett sömnmedel bestående af dietylsulfondimetylmetan.

sulioter, albanesisk folkstam i s. delen af turk. paschalikatet Janina.

Sulitelma (Suoloitjälma), berg vid nor gränsen på gränsen mel. Pite och Lule lappmark, 1,880 m. h.

Sulla, Luc. Cornel., rom. diktator, f. 138 f. K., underhandl. m. Jugurta 107, 88/83 fälth. mot Mitridates, tillika i strid m. Marius, 82 diktat., åstadkom aristokratisk reaktion, d. 78.

Sull'ivan, Sir Arthur, eng. komp., f. 1842 London, d. där 1900, skr. operor o. operetter: Mikado (85) m. fl.

Sully (syllī), Maxim, de Béthune, hert. af, fr. statsm., f. 1560, ordnade finanserna und. Henr. IV, drog sig tillbaka 10, d. 41.

Sully-Prudhomme (syllī prydåmm'), René Franç. Arno., fr. skald, f 1839. Erhöll 01 Nobelpriset, d. 07. Skr. flere större dikter.

sulphur, lat., svafvel.

sultān, arab., herre, titel för orientalisk härskare.

Suluöarna, ostind. ögrupp vid Borneo, 3,861 kv.km., omkr. 44,000 malaj. inv. Relig.: mohammed. Räknas till Filippinerna.

Sumātra, en af de stora Sunda-öarna, 420,000 kv.km., 3 ½ mill. inv. Det inre ännu föga kändt. Fl.: Palembang, Indragiri. Rik vegetat. Inv.: bata o. malajer. Största delen af ön nederländsk. Krig mel. Holld o. Atschin.

Sumbāva, en af de små Sunda-öarna und. nederl. öfverhöghet. Vulkanen Tambora, 4,300 m. h., hade utbrott 1815.

summa, lat., result. af addition; hufvudinnehåll; s. summārum, slutbelopp.

summārisk, lat., smndragen, kort.

summum bonum, lat., det högsta goda; s. jus summa injuria, största rätt (är ofta) största orätt.

sumpgas, CH4, gasform. kolväte, s. bildas vid organ. ämnens förmultn., utvecklar sig is. från bottnen af kärr.

Sundasundet, sund. mel. Java o. Sumatra.

Sundaöarna, ostind. ögrupp mel. Ind. haf. o. Kines. haf. 2 delar: Stora o. Små S.

Sundberg, Ant. Niklas, teol., politiker, f. 1818, 64 bisk. i Karlstad, sed. 70 ärkeb., 74 ledarn, af sv. akad., riksdagsman 59/60, 62/63, 65/60, 2:a kamm:s talman 67/72, i 1:a kamm. 77/92 (talman 78/80), d. 00. Förf.

Sundblad, Joh., förf., tidningsman, f. 1826, red. af »Norrköpings tidningar» 74/82, d. 96. Skr.: Smugglarens dotter (77), Uppsala-lif (84) m. m.

Sundbyberg, köping nära Sthm, 4.374 inv. (08).

Sundén, Daniel Anton, pedagog, f. 1828, 64/98 lektor i Västerås, d. 10, känd gm sin i många uppl. utg. Svensk språklära m. m.

Sunderbunds, sänkning i Ganges' delta, 265 km. l., 130 km. br.

Sunderland (sön'dörländ), eng. st. i grefsk. Durham vid Nordsjön, 152,761 inv. Hamn.

Sundevall, Karl Jak., zool., f. 1811, [ 775 ]d. 75 ss. intendent vid riksmuseum. Skr.: Lärob. i zoologien (35, 8:e uppl. utg. af J. A. Lyttkens), Svenska foglarna (56/71) m. m.

Sundsvall, st. i Västernorrl. l. (Medelpad) vid Bottn. viken, 16,278 inv. (08). Handel o. sjöfart. Stadsprivilegier 1624.

Suneson, Anders, ärkeb. i Lund, företog 1219 ett korståg till Estland, d. 28. Skr. Hexaëmeron.

sunna, arab., Mohammeds muntl. tradition. Sunniter, anhängare af s.

Sunnanväder, Peder, 1523 bisk. i Västerås, anstift. jämte Mäster Knut 1:a dalupproret 24/25, afrättad 27.

Suōmi, finsk ben. på Finland.

sup|é, fr., kvällsvard, is. festl. aftonmåltid. -era, intaga supé.

superb' (sy-), fr., präktig, stolt; ypperlig.

superfosfāt, sur fosforsyrad kalk, anv. som gödningsämne.

superintendent', lat., förestånd, för ett dieces (stift).

superioritēt, lat., öfverlägsenhet.

superkarg', förr köpman ombord på handelsfartyg, s. besörjde försäljning och inköp af last.

superlatīv, lat., högsta graden af adjektivets komparat.

superstition, lat., vidskepelse.

supīnum, lat., spr., modus, s. jämte hjälpverbet »hafva» bildar fullbordad handling.

Suppé (syppē), Franz, operettkomp., f. 1820 Spalato (Dalmatien), d. 95. Komp. Fatinitza, Boccaccio m. m.

suppleant', fr., ställföreträdare.

supplement', lat., fyllnad, tillägg.

suppli|cēra, lat., ingifva böneskrift. -kant', en, s. ingifver böneskrift. -kation, böneskrift, ansökan.

suppo|nēra, lat., antaga, förmoda. -sition, förutsättning, antagande, förmodan.

suppositōrium, lat., läk., stolpiller, smärtstillande medel som införes i stolgången.

suppurēra, lat., läk., vara sig.

suprematī, lat., öfverhöghet.

sura, arab., kapitel i koranen.

Surabaja, st. på Java, 146,944 inv.

Surahammar, stort järnbruk i Västmanl. l. vid Strömsholms kanal.

Surakarta, st. på Java, 109,459 inv.

Surāte, st. i brit. Indien, 119,306 inv.

surcoup (syrkū), fr., öfverstick i kortspel.

sur|prenēra (syr-), fr., öfverraska. -pris, öfverraskning.

Surrey (sörr'e), grefsk. i s.-ö. Engld, 1,955 kv.km., 2,008,923 inv. Hst.: Guildford.

Surrey (~), Henry, How., earl, eng. lyriker, f. 1517, halshuggen 47.

surrogāt, lat., ersättningsmedel.

sur'sum corda, lat., upplyften (edra) hjärtan!

Surt, nord. myt., väktaren vid gränsen till Muspelhem, kastar vid Ragnarök eld öfver jorden o. uppbränner hela världen.

Surte, glasbruk i Göteb. och Boh. l.

survivans (syrvivangs'), fr., rätt att erhålla en syssla vid inträffande ledighet.

Susa, 1) st. i öfre Ital., 4,957 inv.; 2) g. geogr., hst. i pers. prov. Susiana, pers. kgrs residens.

Susiāna, g. geogr., pers. landskap.

suspekt', lat., misstänkt.

suspen|dera, lat., uppskjuta, afsätta för en tid. -sion, mistn. af ämbete på viss tid. -sīv, som medför uppskof, ex. suspensivt veto.

Susquehannah (söskwihänn'ä), fl. i Pennsylvania (N.-Amer.), utf. i Atlanten, 644 km. l.

Sussex (söss'-), grefsk. i s. ö. Engld, 3,780 km., 605,052 inv. Hst.: Chichester.

sutenör, fr., en som åtnjuter understöd af prostituerade kvinnor o. uppträder som deras försvarare.

Sutherland, (södh'ör-), grefsk. i n. Skotld, 5,252 kv.km., 21,550 inv. Hst.: Dornoch.

Suttner, Berta v., förf., f. 43 Prag grefv. Kinsky, 76 gift med frih. A. v. S. (änka 02), bekant gm sin [ 776 ]propaganda för freden, skr. bl. a. Die Waffen nieder (»Ned med vapnen»). Erhöll 05 Nobelpriset för fredssträfvanden.

sutūr, lat., läk., söm.

suum cuīque, lat., hvar och en sitt.

suvenīr, fr., minne, hågkomst.

suverän, fr., enväldig, beklädd m. högsta statsmakten; själfhärskare, envåldsregent. -itēt, högsta makten, egenskap, att vara suverän.

suveränitēt, fr., statsöfverhöghet öf. halfsuverän stat, ex. Turkiets öf. Egypten.

svafvel, S = 32, ett icke metalliskt grundämne, förekommer mycket utbredt i naturen, gediget blott i vulkan. trakter (Sicilien), is. i förening m. metaller ss. s. k. glanser, kiser o. bländen. Framställes gm smältn. o. rostn. Det erhållna rå-s. renas gm. sublimering och bildar då ett fint pulver, svafvelblomma. Halm- t. honingsgult, olösl. i vatten, lätt lösl. i kolsvafla. Smältpkt 114°; starkare upphettadt i luften förbrinner det med blå låga till s.-syrlighet. Eg. v. 2,045. Användes till krut, vulkanisering af kautschuk, tändstickor, beredn. af s.-syra m. m. Årlig import till Sverige omkr. 30 mill. kg. -blomma, se svafvel. -bly, se blyglans. -cyān, se rodan. -kis, l. pyrit, min., förening af järn o. svafvel, gul, metallglänsande, inneh. ofta guld, silfv., koppar o. s. v., förekommer ytterst allmänt näst. vid alla våra gruffält, oftast kristallinisk, men äfv. i tydligt utbildade kristaller. Till framställning af svafvelsyra, järnvitriol och svafvel. -syra, H2SO4 = 98 l. vitriololja förekommer i naturen sällan fri, däremot mycket utbredd i förening med baser. Den vanl. s. erhålles gm syrsättning af svafvelsyrlighet på bekostnad af salpetersyrlighet och vid närvaro af vatten i s. k. blykamrar, hvareft. den får afdunsta i blypannor. Oljeartad, mycket sur vätska, s. upptager vatten under värmeutveckling. Mycket frätande, verkar koncentrerad i hög grad förstörande. Användes till framställn. af soda, klor, fosfor o. många andra tekniska prod.

svafvelsyrad järnoxidul, se järnvitriol.

svafvelsyrad kopparoxid, se kopparvitriol.

svafvelsyradt natron, se glaubersalt.

svafvelsyra, rykande l. nordhausisk s., är ett ofullständigt hydrat af SO3 o. framställes vanl. gm rostning af järnvitriol. En tjockflytande vätska, som ryker starkt i luften, emedan den upptager fuktighet o. bildar vanlig svafvelsyra. Användes till lösn. af indigoblått.

svafvelsyreanhydrīd, vattenfri svafvelsyra, framställes enklast gm upphettn. af s. k. rykande svafvelsyra, då anhydriden bortgår och i fast form afsätter sig i det af kylda förlaget. Bildar hvita, sidenglänsande kristallnålar, s. ryka starkt i luften, hastigt upptaga vatten o. flyta sönder till hydrat.

svafvelsyrlighet, SO2 = 64, uppstår vid förbränning af svafvel. Beredes i stort gm röstning af svafvelkis, för mindre behof, vanl. gm upphettn. af koppar m. koncentrerad svafvelsyra. Färglös gas m. stickande lukt, öfvergår vid under —10° till färglös vätska. Användes till blekning, desinfektion m. m.

svagsynthet, amblyopi, oförmåga att kunna se skarpt o. tydligt; ofta förenad m. närsynthet.

Svahn, Frans Osk. Birger (pseud. Tord Bonde), filos., förf., f. 1833, 67/70 lektor i Kalmar, d. 08. Skr.: Monadlärans uppkomst etc. (63), Våra öfverliggare (85) m. m.

svalsläktet, Hirundo L., af tättingarnas ordn. Hit höra: ladusvalan, H. rustica L., hussvalan, H. urbica L., backsvalan, H. riparia L., flyttfåglar.

svampar, 1) Spongiæ, zo., klass af [ 777 ]Cælenierata. Indelas i: fiber-s, och kalk-s. Flere arter af släktet Euspongia lämna badsvampen (se d. o.). — 2) Fungi, bot., växtklass bland kryptogamerna, sakna klorofyll, äro antingen saprofyter l. parasiter, upptaga ständigt syre o. afsöndra kolsyra. Utbredda öf. hela jorden. Mer än 6,000 arter. Många s. äro följder af l. orsak till flere sjukdomar hos växter, djur o. mskor.

Svanberg, 1) Jöns, mat., astron., f. 1771, 11/41 prof. i Upps., deltog 01/03 i gradmätn. i Lappland, d. 51. — Hans son 2) Lars Fredr., kem., min., f. 1805, 52/74 prof. i kemi i Upps., d. 78. Värdefulla arb. i org. o. oorg. kemi m. m.

Svanen, astron., se Cygnus.

Swansea (swånn'si), st. i Wales vid S.-viken 96,384 inv. Hamn.

svansläktet, Cygnus L, af andfåglarnas ordn. Tama svanen, C. olor Gm., 1,8 m. l., sångsvanen, C. musicus Bechst., 1,6 m. l., flytt- (och stann)fåglar.

Svantevit, slav. sol- o. krigsgud.

svarta flaggan, kines. hjälptrupper i Tonkin mot fransmännens invasion.

Svarta hafvet, ford. Pontos Euxeinos, inhaf mel. Ryssld, M. Asien o. Turkiet, står gm Konstplska sundet i förbindelse m. Marmarasjön o. gm sundet vid Kertsch m. Asovska sjön. 4,211,837 kv.-km. Utan öar. Föga salthaltigt.

Svarta prinsen, se Edvard 5.

svartbröder, se dominikaner.

Svartälfven, flyter fr. Dalarna till sjön Skagern; dess nedre lopp kallas Letälfven.

svartmalm, se järnmalm.

Svartsjö ford. k. slott på Svartsjölandet i Mälaren; tvångsarbetsanstalt.

Svartsjölandet (ford. Färingön), ö i östliga Mälaren.

Swartz, 1) Olof, naturf., f. 1760, d. 18 ss. prof. vid Karol. inst. Viktiga arb. om kryptogamerna. — 2) Edv. Maur., skådesp., f. 1826 Sthm., 53/81 vid kgl. teatern, d. 97 Sthm. Ypperlig Hamletstolkare.

Svartån, 1) fl. i Närike, utf. i Hjälmaren; 2) fl. i Västml., utf. i Mälaren.

Sva-tau, kines. hamnst., 48,000 inv.

Sveaborg, stark fästn. utanf. Hälsingfors, byggd 1749. Ford. svensk, sed. 1808 ry. gm K. O. Cronstedts förräderi.

Svealand, mel. delen af Sverige, omfattar landsk. Uppland, Södermanl., Västmanl., Närike, Värml., Dalarna.

Svebilius, Olof, teol., f. 1624, d. 1700 ss. ärkeb. Skr.: Förklaring öf. Luthers lilla katekes m. m.

Svedberg, Jesper, språkf., teol., psalmist, f. 1653, d. 35 ss. bisk. i Skara. Skr. många psalmer, gmdref antagandet af 1695 års psalmbok, inlade förtjänst om sv. språkets renhet.

Svedbom, Per Erik, pedagog, tidn.-man, f. 1811, 50/55 rektor i Sthm, sed. red. för Aftonbladet, d. 57. Skr.: Läseb. för Sveriges ungdom (44), läroböcker i ty. spr. m. m.

Svedelius, Vilh. Erik, hist., f. 1816, 62/81 skytteansk prof. i Uppsala, 64 ledam. af sv. akad., d. 89. Skr.: Anteckningar i statskunskap (68/ 69, 4 bd), Inledn. till Europas och Amerikas statskunskap (76) m. m.

Svedenborg, Emanuel, naturforskare, mystiker, (son till Jesper Svedberg), f. 1688 Sthm, 24/47 assessor i bergskollegium, sedan mest på resor, d, 72 London. Som naturvetenskapsman långt före sin tid. Hade teosof. spekulationer, visioner o. reformator, idéer. S:s anhängare i N.-Amer. o. Engld bildade Nya Jerusalems kyrka, (äfven i Sverige). Skr.: Opera philos. et mineralia (34), Arcana coelestia (49/53, 8 bd) m. m. Hans stoft nu i sarkofag i Upps. domkyrka.

sweepstake (swipstek), eng., sport., af insatser bildadt pris; insatsspel.

Sven, dan. kgr.1) S. Tveskägg, [ 778 ]son af Harald Blåtand, kon. 987, eröfr. Engld o. s. Norge, d. 14. — 2) S. Estridsson, son af Ulf Jarl o. Estrid, kon. 1047, arbetade på kristendomens befästande i landet, d. 76. — 3) S. Grade, son af Erik Emune, kon. 1147, slag. o. dräpt på Gradeheden 1157 (däraf namnet).

Svendborg, dan. st. på Fyen, 11,543 inv.

Svendsen, Joh., nor. violinist o. komp., f. 1840, 83 kapellmäst. i Köpenh. Skr. symf., kammarmusikverk, violinkonserter m. m.

Svennberg, Olof Teod. (Tore), skådesp., f. 1858 Sthm, debut. 77, tidtals anställd hos Ranft, tidtals eget sällskap m. fru J. Håkansson. Gedigen karaktärsskådesp.

Svenonius, Fredr. Vilh., f. 1852 i Luleå Gammelstad, fil. dr 80, statsgeolog 82. Har studerat fjälltrakterna o. Lapplands geologi, har utarb. geol. kartblad o. förf. ett 70-tal uppsatser o. skrifter. Tog initiativet till sv. Turistföreningen 84.

Svensén, Reinh. Emil Ludv., skriftst., föreläsare, f. i Tveta, Kalm. l. 1850, medarb. i Aftonbl. sed. 90. Mycket anlitad o. mångårig popul. föreläsare. Har tills. m. J. Bergman utg. en större världshistoria m. m.

Svenska akademien, vittert samfund, som har till ändam. att verka för sv. lit:s o. sv. spr.s odling samt väcka och fira fäderneslandets stora minnen, stiftades 1786 af Gust. III och har 18 medlemmar.

Svenska Dagbladet, daglig Sthmstidn., grundl 1884 af A. Jäderin.

Svenska familje-journalen, sed. 1864 utkommande illustr. tidskrift; upphörde 87.

Svenska fornskriftsällskapet, ett 1843 stift. sällsk., s. har till ändam. att utgifva äldre sv. handskrifter, is. fr. medeltiden.

svenska språket och litteraturen. Sv. språket är en gren af den nord. språkstammen, hkn bildar en afdeln. af den german. språkklassen. Und. 13:e o. 14:e årh. påverkades spr. starkt af tyskan, under unionstiden af danskan. Men boktryckarkonstens införande gaf stor fasthet åt detsma, o. studiet af fornspråken i 17:e o. 18:e årh. visade sig vara mycket välgörande. »Fosforisternas» anslutning till tyska mönster motverkades af »Götiska förbundets» ifver för det fornnord. spr. — Sv. litteraturen. Lit. minnesmärken från medeltiden äro de gamla landskapslagarna, folkvisor, legender, rimkrönikor, riddarromaner m. m. Först med reformationens införande kan ngn egentl. lit. anses ha uppstått. Bibelöfversättn. (1540), hist. verk, skådespel höra till denna tid. Gm Stiernhielm (d. 1672) o. Dalin (d. 1763) erhöll lit. en stark utveckling o. nådde sin blomstring mot slutet af 18:e årh. gm Creutz (d. 1785), Gyllenborg (d. 1809), Kellgren (d. 1795), Leopold (d. 1829), Bellman (d. 1795), Lidner (d. 1793), fru Lenngren (d. 1817) m. fl., af hka de flesta hyllade den franska smaken. Mot densma uppträdde Thorild (d. 1808), Franzén (d. 47), Wallin (d. 39). Längre fram i 19:e årh. uppstod en ny, friare riktning i poesien: a) fosforisterna, representerade af Atterbom (d. 55), Hammarskjöld (d. 27), Palmblad (d. 52) m. fl., och b) götiska skolan med Geijer (d. 47), Tegnér (d. 46), Ling (d. 39), Nicander (d. 39) m. fl. En själfständ. riktn. intogo humoristen Sjöberg (d. 28), Stagnelius (d. 23), den mångsidige Almquist (d. 66) m. fl. — Romanförf.: Gumælius (d. 77), Mellin (d. 76), Ridderstad (d. 86), Crusenstolpe (d. 65), V. Rydberg (d. 95), Fredrika Bremer (d. 65), Emilie Flygare-Carlén (d. 92), Marie Sophie Schwartz (d. 91) m. fl. Yngre skaldgeneration: Malmström (d. 65), Böttiger (d. 78), Strandberg (d. 77), Snoilsky (d. 03), Wirsén, [ 779 ]V. Rydberg, Heidenstam, Selma Lagerlöf m. fl.; de humorist. skalderna v. Braun (d. 60), Sehlstedt (d. 74) m. fl.; finnarne Runeberg (d. 77), Cygnæus (d. 81), Topelius (d. 98) m. fl. — Hist. förf.: Messenius (d. 1537), O. Rudbeck (d. 1702), Botin (d. 1790), Geijer (d. 1847), Fryxell (d. 81), Cronholm (d. 79), Afzelius (d. 71), Carlson (d. 87), K. G. Malmström m. fl. — Filos. förf.: Höijer (d. 1812). Boström (d. 66), Nyblæus (d. 99). — Naturvetensk. förf.: i kemi: Berzelius (d. 48); botanik: E. Fries (d. 78), K. A. Agardh (d. 59); zoologi: Sv. Nilsson (d. 83), S. Lovén (d. 95), Sundevall (d. 75); fysik: Ångström (d. 74), Edlund (d. 88), Thalén (d. 05), Arrhenius; astronomi: Selander (d. 70), Gyldén (d. 96); matematik: Malmsten (d. 86), Mittag-Leffler.

svenska handelskammaren i London, stift. 1906, har till syfte bl. a. att befordra o. utvidga Sveriges kommersiella o.industriella förbindelser med Stor-Britannien o. kolonier. — I Sverige finnas handelskamrar i Stockholm (från 1902), Malmö (fr. 05), Göteborg (fr. 06), Borås (fr. 04), Örebro (fr. 07), Gäfle (fr. 07), Luleå (fr. 04) och Visby (fr. 08).

svenska teknologföreningen, som leder sitt ursprung fr. 1861, verkar till sv. industriens o. byggnadskonstens gagn. Föreningen har i sig upptagit byggnadssamfundet (88) o. ingenjörsföreningen (90).

svenska turistföreningen, en 1885 i Uppsala stiftad och 87 till Sthm flyttad förening, som verkar för kännedom om Sveriges land o. folk, underlättande af resor m. m. Utg. årsskrift, skriftserier på tyska m. m.

Svensksund, bukt af Fin. viken. Sl. 13/8 1780 o. 9—10/7 1790.

Svensson, se Asker Svensson.

Sven Tröst, pseudonym för K. Snoilsky.

Sverdrup, 1) Joh., nor. statsm., f. 1816, tillhörde vänstern inom stortinget o. var en lång följd af år dess presid., 84 statsmin., d. 92. — Hans brorson 2) Jakob Liv Rosted, nor. ämbetsm., f. 1845, 84/89 o. 95/98 kyrko- o. undervisn.-min. — 3) Otto, sjöman o. nordpolsfarare, f. 1854, följde Nansen på hans nordpolsfärd 93/96, ledde 98/02 en andra nordpolsfärd, nu bosatt å Kuba.

Sverige, konungarike, omfattar ö. hälften af Skandinav. halfön, 447,864 kv.km., 5,476,411 inv. (09). Är omgifvet af Norge, Kattegatt, Öresund, Östersj., Bottn. viken o. Finld. Berg: Kölen, Dalfjällen, Stora landryggen. Toppar: Sarektjokko, Sulitelma, Syltoppen, Åreskutan, Kinnekulle, Taberg m. fl. Floder: Torne, Kalix, Lule, Pite, Skellefte, Ume, Ångerman-, Indals-, Dalälfven, Motalaström, Helgeån, Lagan, Nissan, Ätran, Viskan, Göta älf (Klarälfven). Sjöar: Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Siljan, Storsjön o. de stora lappl. sjöarna. Kanaler: Göta, Trollhätte, Kinda, Dalslands, Strömsholms, Hjälmare, Södertälje. Inv.: svenskar samt omkr. 7,000 lappar, 22,000 finnar o. omkr. 15,000 utlänningar. Näringar: åkerbruk, boskapsskötsel, skogsbruk, fiske, bergsbruk, industri, handel. Polit. indeln. i 24 län och 1 öfverståthållarskap. Relig.: evang.-luthersk, 99 % tillhörande statskyrkan, omkr. 40,000 baptister, omkr. 20,000 metodister samt 2,000 katol. o. 3,500 judar. Statsförf.: konstitutionell och innehålles i de 4 grundlagarna: regeringsformen, successionsordn., tryckfrih.-förordn. och riksdagsordn. 10/2 1909 antogs af riksdagen en representationsändring, enl. hvilken vid val till riksdags- och landstingsmän proportionellt valsätt tillämpas i rikets f. n. 56 valkretsar. 1909 inrättades: regeringsrätten (bestående af [ 780 ]minst 7, af kon. utnämn. regeringsråd), s. väsentligen utgör en administrativ högsta domstol, o. konungens lagråd (4 ledam.: 3 justitieråd o. 1 lagfaren ledamot af regeringsrätten), s. är regeringens o. riksdagens rådgifvare i lagstiftn.-frågor. Hst.: Stockholm. Öfr. st. med öfver 10,000 inv.: Göteborg, Malmö, Norrköping, Gäfle, Uppsala, Jönköping, Karlskrona, Hälsingborg, Lund, Örebro, Kalmar, Linköping, Landskrona, Sundsvall, Eskilstuna, Borås, Halmstad, Västerås, Karlstad, Uddevalla, Kristianstad, Söderhamn, Falun, Ystad, Södertälje. Inkomster (1910): 228,139,000 kr. Utgifter (10): 228,139,000 kr. J. 13,500 km. Telegr. o. telef, tills. 27 km. Telefonapparater omkr. 162.000. Armé (10): i fred omkr. 45,000 man, i krig omkr. 340,000 man jämte 180,000 man landstormstrupper. Flottan (10): 22 pansarbåtar, 1 pansarkryssare, 5 torpedkryssare, 5 kanonbåtar, 5 jagare, 44 torpedbåtar, 1 ballongfartyg, undervattensbåtar m. m.; omkr. 4,000 man stamtrupper, hvartill kommer vid krigstillfälle beväring omkr. 9.000 man i 1:a och 3,000 i 2:a uppbådet. Hist.: S. beboddes ursprl. af finska stammar, som senare undanträngdes af german. stammar: svear och götar, hka bildade egna kon.-riken. I 10:e årh. antogs kristendomen. 1:a kristna kon. Olof Skötkonung. I 11:e/ 13:e årh. inre strider, und. hka sverkerska o. erikska ätterna omväxlande innehade tronen. Därpå följde folkungaätten 1250, af hkn Magnus Ladulås (1275/90) är den mest betydande. Siste kon. af denna ätt: Magnus Eriksson (1319/63). Albrekt af Mecklenburg kon. 1363/89. Margareta, drottn. af Sverige, Norge, Danm. 1389. Kalmarunionen 1397. Karl VIII 3 gngr kon. i S. 1448/70. 1452 krig med Danm. 1457 återställdes unionen gm Kristiern I af Danm. 1470 fördrefvos dan. af Sten Sture, s. valdes till riksförestånd. 1483 förnyades åter union. und. Hans I. Johan II af Danm. Siste unionskon. Kristiern II af Danm., s. 1521 fördrefs af Gustaf Vasa, hvilken valdes till kon. 1523, införde reformat. o. gjorde S. till ett arfrike. Honom följde hans söner: Erik XIV (1560/68), Johan III (1569/ 92) och dennes son Sigismund (1592/99). 1604/11 Karl IX kon. Krig med Ryssld, Polen, Danm. 1611/32 Gust. II Adolf kon. Krig m. Danm., Ryssld, hvarigm Keksholms län o. Ingermanld förvärfvades. 1621/29 krig m. Polen; eröfr. af Livld och preuss. hamnar. Deltagande i 30-åriga kriget. 1632/54 Kristina drottn. Krig med Danm., hvarigm Jämtland, Härjedalen, Gottland erhöllos. I westfal. freden (1648) förvärfvades: Vor- och Hinter-Pommern jämte Rügen, Bremen, Verden. Karl X Gust. (1654/60) eröfr. Blekinge, Skåne, Halland, Bohusl. Karl XI (1660/97) hade krig m. Danm., införde enväldet. Karl XII (1697/18) hade krig m. Danmark, Ryssld, Polen, hvari han förlorade Ö.-sjöprovinserna till Ryssld. 1718/20 Ulrika Eleonora drottn. och hennes gemål Fredrik I kon. (1720/51), under hks regering kon.-makten betydl. inskränktes. Honom följde Adolf Fredrik af Holstein-Gottorp (1751/71). Gustaf III (1771/92) utvidgade åter kon.-makten. Gustaf IV Adolf kom i krig m. Ryssld, förlorade Finland 1809 o. afsattes. Under Karl XIII (1809/18) fick S. sin nuv. författn. (1809) o. förenades Norge m. S. (14). Honom följde Karl XIV Johan (18/44) af huset Bernadotte. Sökte höja landets näringsgrenar. Under Oskar I (44/59) o. Karl XV (59/72) gick S. raskt framåt i materiellt hänseende o. en ny riksdags ordn. antogs 66. Under den [ 781 ]sistnämndes broder Oskar II (72/ 07) fortgick den materiella utvecklingen, men Oskar II:s regering utmärkes också för ständiga slitningar med Norge, som ledde till unionens upplösning 26/10 1905. Nuv. kon., Gustaf V sed. 8/12 1907.

Sveriges allm. exportförening, stiftad 1885, har till syfte att främja svensk industri och export, lämnar kostnadsfria råd.

Sverker, 2 sv. kgr. 1) S. I d. ä., kon. omkr. 1133, mörd. 55 1. 56. — Hans sonson 2) S. II d. y. Karlsson, kon. 1195, upprättade det andliga frälset 1200, stupade vid Gestilren 10.

Sverkerska ätten, sv. kon.-ätt 1130/1250.

Sverre Sigurdsson, nor. kon., utgaf sig för Sigurd Muns son, ställde sig i spetsen för birkebenarna, eröfr. tronen 1184, höjde kon.-makten, nedslog flere upprorsförsök, d. 1202.

svett, afsöndr. ur svettkörtlarna, inneh. utom vatten flere salter, organ, syror samt spår af flere bland urinens beståndsdelar.

svettduk, se Veronica.

svever, german. folk, schwabernas stamfäder.

Swift (swift), Jonathan, eng. satiriker, f. 1667 Dublin, d. 45 S:t Patrick ss. dekan. Skr.: Gulliver's travels m. m.

Swinburne (swinn'börn), Algernon Charl., Englds störste skald i senaste tid, f. 1837 London, d. 09. Skr. tragedier, talr. diktsaml. (Poems a. ballads, Songs before sunrise m. fl.), essays o. studier.

Swinemünde, pom. st. på Usedom vid Östersj., 13,703 inv.

Svinesund, vik af Kattegatt, bildande gräns mot Norge.

svinsläktet, Sus L., Belluæ. Dit höra: vildsvinet, S. scrofa aper Erxl., 1,5/2 m. l., i Europa till 55° n. br., och tamsvinet, S. scrofa domesticus Erxl. Svinafveln störst i N.-Amerika.

sviskon, ty., de torkade frukterna af plommonträdet (Prunus domestica L.). De bästa kallas katrinplommon.

svit, fr., följe, rad. Jfr suite.

Svithjod, fornnord. geogr., namn på Sverige.

Svolder, ö l. sund nära Pommern. Sjöslag omkring 1000.

svältkur, inskränkning i förtärandet af föda, för att undvika nybildningar i kroppen. Användes af feta o. syfilit. personer.

svärdsbröder, andl. riddarorden, stift. 1202 af bisk. Albert i Riga, eröfr. Kur- o. Estland, slöt sig 1237 till Tyska orden. Dräkt: hvit mantel m. rödt kors. Den sista härmästaren, Gotthard Kettler, nedlade sin värdighet 1562.

svärdsfisken, Xiphias L., fisk af taggfeningarnas ordn. Vanliga S., X. gladius L., 5 m. l., har nosen svärdformigt utdragen, gmborrar skeppsplankor; i Medelh., Atlanten.

svärdslilja, se Iris.

svärdsorden, sv. orden, stift. 1748; 4 klass.

Sybaris, g. geogr., st. i Lukanien, hvars inv. voro beryktade för sin yppighet. Däraf sybarīt, vällusting, frossare.

Sybel, Heinr. v., ty. hist.-förf., f. 1817 Düsseldorf, sed. 75 dir. för statsarkiv. i Berlin, d. 95 Marburg. Skr. fr. revolutionens hist. m. m.

Sydafrikanska unionen omfattar följande eng. kolonier o. protektorat: Kapkolonien, Natal, Transvaal, Oranjeflodskolonien, Rhodesia, Basutolandet och Betschuanalandet. Enligt 1909 års »South Africa act» skall det nya Syd-Afrika bestå af fyra själfstyrande provinser näml. Kapkolonien, Natal, Transvaal o. Orangefristaten. Säte för förbundsregeringen är Pretoria, för förb.-parlamentet Kapstaden.

Syd-Amerika, se Amerika.

Syd-Australien, brit. koloni på sydkusten af Austral., 984.330 kv.-km., 368,823 inv. Sed. 1901 medl. af Commonwealth of Australia.

[ 782 ]Syd-Carolina (South C), förk. S. C., n.-amer. fristat vid Atlanten, 80,411 kv.km., 1,453,818 inv. Hst. Columbia.

Syd-Dakota (South D.), förk. S. D., n.-amer. fristat, 200,927 kv.km., 465,908 inv. Hst. Pierre.

Sydenham (sidd'önhem), s. först. till London, m. Kristallpalatset.

Syd-Holland, se Holland.

Sydney (sidd'ne), st. i Nya Sydwales vid Pt Jackson, 530,000 inv. Bisk.; kat. ärkeb.; palats, bibliot., botan. trädg., observat., univ.

syenīt, grofkorn. bergart, bestående af ortoklas och hornblände. Djup plutonisk bildning.

syfilis, gr., läk., venerisk sjukdom, en kron. infektionssjukdom, som fås gm öfverförande af schankergiftet. Botemedel: kvicksilfver o. jod samt det s. k. Hata-medlet.

sykofan', gr., vinningslysten o. illvillig angifvare.

sykomōren, se Ficus.

sylf, luftande. Sylfīd, kvinnl. luftande.

syll'abus, lat., förteckn. öfver alla af påfvarna förkastade läror, is. den af Pius IX 1864.

syllogism', gr., slutledning.

Sylt, preuss. ö i Nordsj., 110 kv.km., 4,500 inv. Badort.

Syltoppen, berg på Kölen i Jämtland, 1,790 m. h.

Sylves'ter, 3 påfvar, af hka S. II, 999/03, eg. Gerbert, var berömd för sin lärdom.

Syl'via, pseud. för fru Pfeiffer.

symbōl, gr., sinnebild. -īk, förklaring af den kristna kyrkans lärosatser.

symboliska böcker, af en kyrka erkända trosbekännelseskrifter.

symfonī, gr., tonk., orkestermusikstycke i sonatform.

symmetrī, gr., jämnmått, delarnas öfverensstämmelse med afseende på mått och tal.

sympatī, gr., medkänsla. -sera, öfverensstämma.

sympāt|isk l. -ētisk, deltagande; vinnande.

sympo'sion, gr., dryckeslag.

symtōm, gr., tecken, is. sjukdomstecken. -atisk, betecknande, hänvisande.

syn, förmågan att uppfatta ljusintryck. Jfr ögat.

synagōga, gr., judetempel.

syndafloden (af fornhögty. sin, stor, allmän), den i 1 Mos. 6 f. omnämnda öfversvämn., som blott Noa och hans familj öfverlefde; förekommer äfven i andra folks sagor (babylonier, greker m. fl.).

syndētikon, gr., ett slags starkt, flytande lim.

syn'di|cus, gr., lagkunnig ordförande l. ombud för ett samfund l. skrå. -kat, hans ämbete; hand., konsortium.

synēdrium, gr., l. sanhedrin, höga rådet i Jerusalem.

synergism', gr., läran, att den mänskliga nåden i viss mån samverkar med den gudomliga vid omvändelsen.

syngenesīa, bot., 19:e klassen af Linnés sexualsyst., innefattar växter med smnväxta ståndare.

syn'kope, gr., utstötn. af en vokal l. stafvelse inuti ett ord; läk., svimning, vanmakt.

synkretism', gr., försök till smnjämkning mel. 2 stridande partier.

synkrets, se horisont.

synkronism', gr., samtidighet.

synōd, se koncilium.

synonym, gr., liktydig, liknämnig.

synop'sis, gr., öfversikt, smnställn., is. evangelisk s., smnställn. af de 3 första, Jesu lif o. lära behandlande evangelierna.

syntax', gr., ordfogningslära, satslära, handlar om ordens ordnande till satser.

syntēs, gr., 1) smnsättning; 2) filos., s. l. syntetisk metod, fr. de allm. lagarna till det enskilda nedstigande metod; 3) kem., framställn. af kem. föreningar af deras grundämnen. Jfr analys.

synvidd, se närpunkt.

synvinkel, den vinkel, s. axlarna af båda mot sma förem. riktade ögonen bilda med föremålet själf.

[ 783 ]Syra, gr. Kykladö, 81 kv.km., 26,856 inv. Hst. Hermupolis.

Syracuse (sirr'åkjûs), st. i n.-amer. staten New York, vid Eriekanalen, 118,880 inv. Univ., saltkällor.

Syrakusa, g. geogr., största stad på Sicilien, omkr. 300,000 inv. Nu Siracusa, starkt befäst, 32,030 inv.

syre, O = 16, ett icke metalliskt grundämne, beståndsdel i luft, vatten, växter, djur m. m. Framställes gm upphettn. af flere af dess föreningar, t. ex. kvicksilfveroxid. Vanl. framställes det gm upphettn. af klorsyradt kali och brunsten. Färg- och luktlös, ej brännbar gas, men s. befordrar kroppars förbränning. Gm högt tryck o. låg temp. öfvergår s. till vätska. S. ingår förening m. alla element utom fluor o. bildar m. dessa oxider o. syror. Uppt. 1774 af Priestley o. Scheele.

syrén, Syringa L., Olcaccæ. S. vulgaris L., buske fr. Karpaterna; S. persica L., fr. Kaukasus, m. fl. arter, prydnadsbuskar.

Syrien, del af asiat. Turkiet vid Medelh. och Libanon.

Sy'rinx, gr. myt., arkad. nymf, s. flydde för Pan; förvandlad till en rörpipa.

syriska språket tillhör den arameiska grenen af den semit. stammen. Nu dödt.

syrjäner, fin. folk i n. Ryssld.

syror, kem., föreningar, som med baser bilda salter o. af hka många smaka surt och färga blått lackmuspapper rödt. Haloiderna: klor, brom, jod, fluor, bilda s. direkt med väte.

syrsan, Gryllus domesticus L., insekt af rätvingarnas ordn., lefver i hus, älskar värme, hannen frambringar medelst täckvingarnas gnidning mot hvarandra ett entonigt, sirpande läte (»sång»).

Syrten, vik af Medelh. på Afrikas n. kust.

syrtūt, fr., öfverrock; bordställning.

syrvivans', se survivance.

systēm, gr., ett smnsatt helt; vetenskspl. lärobyggnad. -atisēra, framställa systematiskt. -atisk, ordnad till ett helt.

Systerbäck, å, som utfaller i Fin. viken. 1323/1617 gräns mel. Sverige o. Ryssland.

sys'tole, gr., läk., hjärtats naturliga smndragning. Jfr diastole.

Széchényi (setschen'ji), Steph., gref., ungar. patriot, f. 1792, framstående i allmännyttiga sträfvanden för Ungarn. Sköt sig under vansinne 60.

Szegedin (seg'-), ungar. st. v. Teis o. Maros, 102,991 inv.

Szigeth (si-), 1) ungar. st. vid Teis, 17,405 inv.; 2) ungar. st. v. Almas. Ford. fästn., försvarad 1566.

Szolnok (såll'-), ungar. st. v. Teis, 25,329 inv.

såghajen l. sågfisken, Pristis antiquorum Lath., af bredmunnarnas ordn., till 5 m. l.; nosen utdragen till en 1,5/1,9 m. l. såg.

såpa, se tvål.

sår, gm yttre våld framkallad sönderslitning af mjuka delar i kroppen. Kan vara skär-, stick-, skott-, kross-, bitsår etc. Farliga dels direkt gm de sårade delarnas skador, dels indirekt gm möjlighet för s. k. sårbakteriers inträngande i organismen (s. k. sårförgiftning), likt ofta leder till döden.

såvēra, fr., rädda, frälsa.

sädesärlan, Motacilla alba L., af tättingarnas ordn., 18 cm. l., i Europa, Asien, Afrika. Hos oss flyttfågel.

Säfveån, flod i Västergötld, 85 km. l., utf. vid Gbg i Göta älf.

säkerhetsakten, se förenings- o. säkerhetsakten.

säkerhets|lampa, af Davy uppfunnen lampa, består af en sluten cylinder af fint metallnät, hvari lampan brinner. Nätet hindrar lågan att antända explosiva gaser. Användes i grufvor. -ventil, ventil på ångpanna, s. öppnar sig, när ångtrycket blir för starkt.

säldjur, Pinnipedia, ordn. bland [ 784 ]däggdjuren. Dit höra: knubbsälen, Phoca vitulina Fabr., t. 1,9 m. l., i Europas haf, lämnar tran, pälsverk liksom Grönlandssälen, Ph. groenlandica Nilss., talrik i arktiska haf, grönländ. förnämsta fångstdjur, o. gråsälen, Halichærus grypus, Nilss., i norra Europas haf; sjölejonet, Otaria stelleri Less., 5 m. l., n. om Sköldpaddoarna, sjöbjörnen, O. ursina Pérou., 3 m. l., i Stilla hafvets nordliga delar, lämnar synnerligen fint pälsverk; hvalrossen, Rosmarus arcticus Pall., t. 7 m., i arktiska haf, lämnar godt elfenben.

Sällskapsöarna, australisk ögrupp i Stilla haf. 1,650 kv.km., 18,400 inv. Hufvudö: Tahiti. Sed. 1880 fransk besittn.

Sämunds edda, detsma som den äldre l. poet. eddan. Se edda.

sänkvåg, se areometer.

Särkland, se Serkland.

Särimne, nord. myt., galt, af hvars fläsk enhärjarna lefva. S. kokas hvar dag o. är om aftonen åter hel.

Särö, ö i Kattegatt nära Göteborg. Badort.

säsong', fr., årstid, termin; tiden för sällskapsnöjena.

Säter, st. i Kopparb. l., 1,121 inv. (08). Stadsprivil. 1642.

säteri, se frälse.

Sätherberg, Karl Herm., läk., skald, f. 1812, 47/79 förest. för ortoped. inst. i Sthm, d. 97. Skr. med. arb., lyr. dikter m. präktiga naturskildr., Lefnadsminnen, dram. Bellman m. m.

sättmaskin, maskin, som förrättar en sättares arbete. Många s. äro konstruerade, den första praktiskt användbara af Sörensen (1851), förbättrad af Kastenbein (78) o. Thorne; bland mera framstående sådana må nämnas Lagermans. Numera nästan helt o. hållet undanträngda af radgjutningsmaskiner (typograf, linotyp, monolin, monotyp), en kombin. af sätt- och gjutmaskin.

Säve, 1) Karl Fredr., språkf., f. 1812, sed. 59 prof. i Upps., d. 76. Stud. is. landskapsmålen o. gammalsvenska språkverk. — Hans halfbror 2) Per Magn. Arv., arkeol., f. 1811, adj. i Visby 35/ 71, gjorde omfattande samlingar af gottl. ord o. talesätt samt talr. teckn. af öns minnesmärken, d. 87. — Dennes halfbrors son 3) Teofron Adolf, hist., f. 1842, 70/08 lektor i Karlstad. Skr.: Kejsarevalet i Frankf. 1657/58, Sverige und. nyare tiden (6:e del. af Sv. hist. fr. äldsta tid till våra dagar).

Söderberg, Hjalmar Emil Fred., skriftställare, f. 1869. Skr.: romanen Martin Bircks ungdom (01), dramat Gertrud (06) m. m.

Söderblom, Lars Olof Jonatan (Natan), teol., f. Hälsingland 1866, legat.-pred. Paris 96, teol. dr 00, prof. i Upps. 01. Förf. i frisinnad teol. riktning.

Söderfors, järnbruk i Upps. l.

Söderhamn, st. i Gäfleb. l. (Hälsingland) vid Bottn. viken, 11,306 inv. (08) Stadsprivilegier 1620.

Söderköping, st. i Österg. l. vid Slätbaken, 2,101 inv. (08). Omtalas redan på 1200-talet.

Söderman, Joh. Aug., tonsättare, f. 1832, sed. 60 kormästare vid k. teatern, d. 76. Komp. operetten Hin ondes lärospån, mus. till skådesp. Bröllopet på Ulfåsa, visor, kvartetter m. m.

Södermanland, landsk. i Svealand, gränsar i n. till Mälaren, ö. Östersjön, s. Östergötld, v. Närike o. Västmanld. 8,740 kv.km., 169,052 inv. Floder: Eskilstuna-, Nyköpingsån. Sjöar: Tisnaren, Yngaren, Långhalsen, Båfven. Växling af skogsbygd o. odlad mark med talr. vatten. Hufvudnäringar: jordbruk, bosk.-skötsel. Bildar med undant. af Södertörn Södermanl. l.

Södermanlands län, omfattar hela Södermanl. utom Södertörn, 6,810 kv.km., 173,207 inv. (08). [ 785 ]Residensstad: Nyköping. Öfr. st.; Eskilstuna, Strängnäs, Torshälla, Mariefred, Trosa. Köp.: Malmköping.

Södermark, 1) Olof Joh., portr.-mål., f. 1790, 16 major i armén, d. 48. — Hans son 2) Joh. Per, porträttmål., f. 1822, 74 medlem af konstakad., d. 89.

Södertälje, urgammal st. i Sthms l. vid S. kanal o. Mälaren, 10,307 inv. (08).

Södertörn, Söderml. östligaste, till Sthms l. hörande del.

Söderwall, Knut Fredr., språkf., f. 1842, 02/07 prof. i nord. spr. vid Lunds univ., 92 ledam. af sv. akademien och hufvudledare af arbetet med ak:s ordbok öfver sv. spr. Skr.: Hufvudepokerna af sv. språkets utbildn. (70), Ordbok öf. sv. medeltidsspråket m. m.

Södra Ishafvet, det s. om ö. polcirkeln belägna hafvet. 20,5 mill. kv.km.

Sölvesborg, st. i Blekinge l. vid Östersj., 2,824 inv. (08). Stadsprivilegier 1445.

sömn, tillstånd, hvarund. hjärnan inställer sina själsfunktioner. Ofullkoml. själsverksamh. under s. äro drömmarna. Fullvuxna behöfva 7/8, barn 10/16 timmars s. om dygnet. -löshet, Agrypni, kan ha många orsaker, bl. hka de vanligaste äro öfveransträngn. o. brist på kroppsrörelse. Botemedlen rätta sig efter orsaken. -sjuka, böjelse för onaturl. lång sömn, förekommer vid hjärnsjukdomar o. narkot. förgiftning. Botemedel, där sådant kan ifrågakomma, beroende på själfva orsaken; vid narkot. förg. exciterande medel (kaffe, kalla begjutningar etc).

Söndagsnisse, sed. 1862 i Sthm utkommande skämttidn.

Sönderborg, dansk stad på Als, 5,800 inv.

Sönderjylland, detsma s. Slesvig.

Söndre Bergenhus, amt i v. Norge. 15,506 kv.km., 135,752 inv. Hst.: Bergen.

Söndre Trondhjem, nor. amt, 18,609 kv.km., 135,382 inv. Hst.: Trondhjem.

Söul, Koreas hst., 194,000 inv.