Vår stad (Sehlstedt 1862)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Ödmjukast
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 2
av Elias Sehlstedt

Vår stad
Förlagsreklam  →


[ 232 ]

Vår Stad.


Vår stad, vår stad, vår hufvudstad!
Ljud högt, o dyra ord!
Ej fins ett land, en brunn, ett bad
På någon geografisk grad,
Så älsklig som på Svea jord,
Vår hufvudstad i Nord.

Vår stad är treflig, skall så bli,
Om trefnad du begär.
Ej far en fremling här förbi,
Han stannar, tänker, han som vi,
Att denna stad bland skog och skär
En kuku-stad dock är.

Hur älska vi ej Norrströms brus
Med gös och uttrars språng!
Vår Strömparterr med popplars sus,
Kaskader med elektriskt ljus,
Allt, allt fins här i punsch som sång,
Som rört oss mången gång.

Här spörjs ej afund eller strid,
Här tycks hvar en ha nog.
Man pengar har och godt om tid,
Och ingen fäster sig ens vid,

[ 233 ]

Om man i samqväm som på krog
Tog mer än man fördrog.

Hvem täljde våra nöjens tal,
Som denna stad bestod?
Hvarenda dag middagar, bal,
Teatrar, vattenlednings-sqval,
Concerter, sexor, lust och mod
Och lejon — i hvar bod.

Och hvarje dag, som här förflöt,
Enformig aldrig var.
Än ses en skarpskytt med musköt,
Än en armé af Smålands-nöt,
Parader, lifgardist, husar,
Trumpinnar och standar.

Här fins så mycket smått och godt,
Som lyckan oss beskärt.
Hvad ha vi ej för kungaslott!
Museer, stoder ha vi fått.
Vårt Opris är beundransvärdt
Att vara dyrt — men kärt.

Ej fins ett folk i något land
Så skyddadt såsom här,
Tornväktarn med sin lur i hand
Bevarar oss för eld och brand,
Och ropar ut hvad klockan är,
Att lindra vårt besvär.

[ 234 ]

 
Och fördes vi till månans glans
Att bo uti det blå,
Och bjödos vi till soln på dans,
Och ingen punsch och krog der fanns;
Vi skulle hit få brådtom då
Att hufvudstupa gå.

O, stad på tvenne sjöars strand,
Som Birger Jarl har byggt!
Här fattas oss ej minsta grand.
Polisen har vårt väl om hand,
Och Drätselkommission ej skyggt
Att hålla rent och snyggt.

Du stad för både själ och kropp,
Stå stark i sekler mång!
Du är mitt ljus, min fröjd, mitt hopp:
Tag ej min visa illa opp!
Jag klyfver näbb för sista gång,
Om du försmår min sång.