Våren kommer

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  I berg och dal
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 3
av Elias Sehlstedt

Våren kommer
Början till en afskeds-sång  →


[ 27 ]

Våren kommer.


Våren arbetar allt hvad han förmår:
Fyra par lärkor jag såg uti går;
 Och sipporna trollas
 Ur mossa och mull.
 Och skyarna fållas
 Med gull.

Vårsolen löser beställsam och varm
Silfverblankt pansar från fjällarnas barm
 Och lyrorna knäppas
 I björk och i tall,
 Och bäckarna släppas
 I vall.

Trastarna skratta åt ekorrens språng,
Torndyflar gäspa vid myggornas sång,
 Och myrorna pusta
 I svettiga fjät,
 Och spindlarna rusta
 Med nät.

Hafvet sig mornar i vårsolens brand,
Ligger på rygg med sin spegel i hand,

[ 28 ]

 Och molnen de segla
 Som långskepp förbi
 Och stolta sig spegla
 Deri.

Fisken, som, vintrat i djupaste dyn,
Tittar ur vågornas fönster mot skyn,
 Och glada och trygga
 De plaska vid strand
 Och hugga en mygga
 Tbland.

Måsarna komma från varmare bad,
Bleka om näbben och smala om vad.
 Och löjorna sätta
 De efter i ett,
 Och aldrig jag mätta
 Dem sett.

Maj och hans sköna, förträffliga fru,
Flora, ha mycket att pyssla med nu;
 Ty jorden skall städas
 Sen vintern har flytt,
 Och blommorna klädas
 På nytt.

Men tiden har brådt, allt skall gå i galopp,
Och vårsolen kältar på blad och på knopp,
 Damborste och viska
 Tar zephyr i hand,
 Och böljorna diska
 Vid strand.

[ 29 ]

 
Med Guds magt är vintern nu långt härifrån,
Och långnäst i Lappland står ”Vindsvales son”.
 Och hafsörn och ärla
 Och småkryp i mull —
 Allt mår nu som perla
 I gull.

Välkommen du sköna, du herrliga vår
Med solsken och sång och med herdar och får!
 Blif hos oss nu stadig
 Och häfda ditt namn:
 Kom, låt mig få ta dig
 I famn!