Vadstena

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vadstena
av Carl David af Wirsén
Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Vadstena.


Det susar i by, det brusar ur sky
Af himmelska röster, som klinga:
Här resa sig skall
Ur tidernas svall
Ett kloster, där andakt får lyda sitt kall
Och klockor för helgonen ringa.

En aning mig rör, en maning jag hör:
Här, full af Guds rikes klenoder,
En boning skall stå
Hvitskimrig och blå,
Dit många förkrossade sinnen få gå:
Jag blifver dess hägnande moder.

Det ljuder en röst, som bjuder mitt bröst:
'Den helige Faderns insegel
Du hemte i Rom!’
O stämma så from,
Jag följer ditt bud som en änglarnes dom,
Och stadgas skall Vadstena regel.

Mot vester, där röd sig fäster i glöd
En strimma af döende dagen, .
Skall koret bli gjordt,
En vinkande ort,
Den himmelska hvilans inbjudande port,
Omsusad af böljegångsslagen.«